Födelsedagar eller årsdagar?

21 Apr 2014
21 april 2014

bild 1-2

Igår var det din födelsedag igen Charlie. Du blev bara 5 år men gjorde stort avtryck hos många. Du var en kille som spred glädje och du var väldigt mycket storebror som bevakade din lillebror. Jag tror aldrig du kommer att sluta med det oavsett var du finns. Vissa får vara med länge och andra kortare tid. Jag ser på dina jämnåriga kompisar att de nu är 9 år äldre och många frågar hur mycket du skulle fyllt. Jag svarar att du aldrig blir äldre än fem, för så är det i min värld.

bild 2-3

bild 1-3

Vid något tillfälle innan olyckan tänkte jag tanken att det där krumelurpillret som Pippi hade, skulle man haft så att man fick ha kvar er i den åldern. Nu blev det så av en helt annan anledning vilket ingen kunde drömma om. Att andra åldras spelar ingen roll då det aldrig händer dem som är döda. Jag insåg tidigt att det är omöjligt att se sina döda grabbar åldras och därför var det ett viktigt inre beslut att de aldrig blev äldre än fyra och fem år. Det innebär att du fyller fem idag igen likt en envis våg som varje år slår in mot stranden den 20 april.

Livet har verkligen sina svängningar

bild 1

Igår var jag så lycklig för att jag äntligen kan ta i och köra hoj igen. Efter kranskärlsoperationen fungerar kroppen igen och konditionen kommer att byggas upp snabbt.

bild 3-2

Idag gråter jag av sorg över Charlie och Max samtidigt som jag gläds över att Wilda och Towe verkligen finns på riktigt. Skratt och gråt är två kusiner som finns väldigt nära varandra och den som inte har kontakt med båda missar något viktigt i livet.

Tsunamibarnen som finns

Livet hade varit helt meningslöst utan en familj som gör att just jag känner mig hel. Alla dessa nya tsunamibarn som finns på grund av olyckan för 9,5 år sedan gör mig varm och glad. Jag tror att det är tusentals barn som finns tack vare tsunamin och de sprider värme och kärlek som ingen kunde tänka sig under 2005. Jag tycker att fokus skall vara på det nya som verkligen finns och utvecklas. Människor måste gå vidare och det skall givetvis finnas tid för reflektion vilket ofta uppstår vid födelsedagar som idag. Lyckan med Monika, Wilda och Towe hamnar lätt i konflikt med minnet av dem som inte finns längre när det handlar om födelsedagar.

bild 4

Jag har ibland fått frågan om hur livet skulle vara om vi inte hade varit i Thailand den 25 december 2004. Tänker jag så känner jag en sorg över att inte Monika inte skulle vara min fru och att Wilda och Towe inte skulle finnas, fast i själva verket skulle jag vara lyckligt ovetande om det som hänt de senaste 9 åren, som om det inte hade hänt. Helt klart är i alla fall att mina två tjejer inte skulle finnas och inte de andra tsunamibarnen heller. Jag tror att Bobbos sork är ett resultat av tsunamin och det visar på att det även finns tsunamibarn utanför kretsen av de direkt drabbade.

Bra eller dåligt med Tsunamin? 

Ibland blir allt så teoretiskt att jag inte klarar av att tänka längre. Då fanns det bara död och elände med tsunamin, men idag finns det nya liv och lyckliga förhållanden.

bild 3

Kan man då säga att det fanns något bra med tsunamin? Om man inte måste väga det ena mot det andra så är det så klart bra att alla tsunamibarn finns! Att nya starka äktenskapliga band är knutna mellan vuxna som miste sina respektive i Thailand 2014 är så klart bra det också. Att vi som gått igenom detta har fått både erfarenhet och lärdom som vi inte skulle vilja varit utan är bra.

bild 2

Jag har tidigare sagt att själva händelsen kunde jag vara utan men erfarenheten vill jag ha. När jag idag tänker efter vad de orden innebär, så innebär de att jag skulle avsäga jag mig det liv jag har idag och då blir det en konflikt som inte skall tas. Det är lättare att helt enkelt acceptera verkligheten och leva i nuet med alla nya tsunamiliv och förhållanden som uppstått.

Möte med de döda

Jag har lovat tjejerna att vi skall leta fram gamla videofilmer och se hur deras bröder var i kväll. En spännande upplevelse som säkert kommer att påverka på olika sätt. Livet är på riktigt och det som har hänt har verkligen hänt och går inte att ducka för.

bild

 

Det finns människor som blir som strutsar och låtsas något annat vilket är väldigt märkligt när de inte vet hur det skall förhålla sig till en händelse. Ett råd när ni möter mänskor som mist någon eller råkat ut för något elände: Var som vanligt, allt annat är konstigt och lyser igenom.

Nu lämnar jag reprisen bakom mig 

I veckan ärvde Towe Max cykel och Wilda ärvde Charlies. Hojarna var lite väl grabbiga så tjejerna har nu målat om dessa och är väldigt stolta över att det var just brödernas cyklar. Bröder som alltid varit storebröder men som nu mer är lillebröder åt respektive tjej. För en månad sedan var vi och åkte skidor. För mig var det lite extra tydligt då jag minns att precis i detta läge var vi med Charlie och Max, 9 månader innan de dog.

1613924_10201638305348711_2021732832241205356_n

Fram till hit har livet med tjejerna varit som en repris på förra gången: Lära sig krypa, äta, prata, gå, cykla, simma, skriva sitt namn, åka skidor, m.m. Nu börjar det bli nytt även för mig. Vi är på väg mot det okända och spännande. Det känns som om livsresan går in i en ny fas för mig. Det mesta kommer att bli nytt och fylla livet med mer skratt, gråt och nya upptäckter ihop med min nya familj.

Det enda som kommer fortsätta att vara sig likt är att Charlie fyller fem den 20 april och Max fyller 4 år den 1:a november varje år. Så är det och så får det förbli.

Tillit och respekt är kittet i förhållandet

Livet går vidare och i starka familjer där man har respekt och tillit för varandra löser man det mesta. Men slarvar men med repekt så är det inget man bara hämtar upp den dag man behöver den. Tillit och respekt samlar man länge och tålmodigt och förstör snabbt som en sprucken mödomshinna om man är oförsiktig.

Bestäm över ditt liv 

Idag den 21 april är det ytterligare en dag med möjlighet att göra skillnad. Det är en fantastisk bra dag att börja med nya vanor då det faktiskt är första dagen av resten av livet. Ingen vet hur länge livsbiljetten är giltig. I vissa fall räcker den bara 5 år och i andra betydligt längre. Vad du gör av dina timmar är det bara du som kan bestämma. Så gör det, bestäm vad du vill göra och slarva inte bort tiden på ointressanta saker eller människor. Vi lever trots allt väldigt kort tid och skall vara döda så himla, himla länge att ingen egentligen har tid med människor eller saker som suger energi.

En sjuksyrra intervjuade människor som var i livets slutskede om vad de ångrade mest i livet – svaret var att man inte följt sin egen vilja utan ofta gjort vad någon annan ville eller som man trodde att någon annan ville. Här är det nog många som bör tänka efter en och annan gång på hur de lever. Efter ha läst detta så tänker jag följa min magkänsla ännu mer.

Får jag rätt i att ön kommer få en rekordsommar?

När vi diskuterat utveckling av Gotland så har det oftast handlat om marknadsföring och mer pengar samt listiga kampanjer. Jag har alltid varit övertygad om att det för Gotlands del handlar väldigt lite om mer marknadsföring och väldigt mycket mer om logistik. Ön har hämmats av begränsningar i attraktiva avgångstider och prisbilden som inte varit tillräckligt tilltalande för besökarna. Kollar man med Gotlandsflyg och Destination Gotland idag så är jag övertygad om att de har ungefär samma bokningsläget som förra året vid den här tiden. Räknar man sedan med att Gotlandsbåten och SAS har tillkommit så blir det nog ett ordentligt plus för besöksnäringen. Någon borde ta sommarpulsen på på ön! Då kan vi se lätt se om vi är på väg mot den rekordsommar som jag tror att ön får i år.

Jag ser fram mot morgondagen, men tänker leva idag.

bild 2-2

Dela med dina vänner!

Att stanna upp och reflektera är lätt i en steril sjukhussal

17 Apr 2014
17 april 2014

bild-2

Jag ligger med armen i mitella, har EKG, pulsmätare och blodtrycksmätare hopkopplade  med en droppställning och är kissnödig. Jag har valet att kissa i flaska eller klara mig själv med hela lasset sladdar till toan. När jag skall fatta beslut så börjar kyrkklockorna ringa lite olycksbådande utanför fönstret på S:t Görans sjukhus. Det är ingen jätteuppmuntrande miljö precis! Lägger man sedan till den bakvända vita sjukhusrocken så känner jag mig verkligen sjuk. Målet är att få hasa mig till toaletten och få klara av saken som egentligen är den naturligaste i världen.

Jag har precis genomgått en planerad kranskärlsröntgen med två ballongsprängningar. Läkaren sade att de var en ordentlig förträngning som satt lite knepigt. När det inte längre är helt rutinmässigt så känns det som att rätt människor blir lite extra taggade och ser det som en utmaning. Så kändes den här läkaren som noga informerade mig om vad som skedde på tv-skärmen. Det var som en ordentlig lektion i hur det ser ut i kranskärlen kring hjärtat och vad han gjorde när han monterade in något stålnät i kärlen. Det kändes mer som något från framtidsvision än att det hände i realtid i min kropp.

Jag har under en längre tid inte kunnat motionera eller köra hoj i något tuffare tempo för kroppen har helt enkelt sagt ifrån. Att inte kunna motionera sätter sina spår på både humör och psyke vilket personal, familj och andra säkert märkt av. Men nu skall det bli ändring på detta och jag blir säkert fylld av energi och nya projekt igen vilket eventuellt några kan ha synpunkter på. Efter påsk är jag hel igen enligt den trevliga doktorn. 

Tänker på Snäck camping

Jag har fortfarande svårt att släppa tankarna på Snäck camping som måste vara stängd i sommar på grund av att regionen inte vill hitta en lösning. Jag kan omöjligt förstå varför allt skall ta så lång tid. I flera veckor har Stefan Wramner och Åke Svensson varit överens och även förankrat detta i två instanser. Om man är överens och allt är förankrat två gånger så borde vi som är väldigt beroende av detta fått besked för länge sedan. Vi har bett om besked två gånger för att kunna ha någon del öppen i sommar men tystnad råder från en enhällig region. Det är ett fyrtiotal arbetstillfällen som gått till spillo på grund av långsam handläggning vilket är helt absurt. Men det finns alltför många som tjatar om att demokrati kostar och måste få ta tid. Tänk om det kunde finnas en bortre gräns någon gång för både kostnad och tid!

Vi har nu tre tillsvidareanställda som är uppsagda som vi letar jobb till. Regionen borde anställa en av vaktmästarna för att hålla reda på anläggningen och bibehålla kunskapen som finns så att det inte blir ännu mer kapitalförstöring. Att bolag får smällar tillhör spelets regler och det handlar om kapitalförstöring när det både gäller pengar och förtroende. Vi får se om detta går att reparera i framtiden. Tyvärr blir tredje man lidande och det är personalen som inte förstår meningen med besluten när de blir arbetslösa.

Frågan om vilket belopp regionen skall lösa ut mig med, uppfattar jag som väldigt känslig. Vi har ett avtal som säger att de skall lösa ut oss till bokfört värde vilket är 29 miljoner. Men de vill inte ha byggnaderna. Nu har vi tillfälligt tagit bort dessa och om regionen vill så löser de då ut oss för 16 miljoner och slipper dessa byggnader. Genom att göra det så är vi färdiga och då kan Region Gotland fatta beslut om stranden, restaurangen, affären m.m. Det är många som har åsikter om avtal, värderingar m.m. och det är inte bara bland politiker och tjänstemän. Även anonyma privatpersoner engagerar sig i detta.

Vi tog över en anläggning som var så dålig att den inte var möjlig att klassa med campingnäringens stjärnor och några år senare uppnår den näst högsta klassningen. Dessutom har Snäck fått campingnäringens årliga prestigepris 2012. Detta borde innebära att våra investeringar har varit viktiga och väldigt vettiga för anläggningen. Region Gotland har under de 25 senaste åren inte investerat en krona i sin fastighet. Jag undrar om någon på allvar tror att Region Gotland skulle kunnat skapat detta för 16 miljoner? Det finns investeringar för betydligt mer än 16 miljoner på anläggningen, ändå skapar de en debatt om ifall vi skall få ersättning för detta? 

Ovanför Snäck har man under några år försökt att bygga en cykelväg som var budgeterad till strax över 20 miljoner och kostnaderna är nu närmare 60 miljoner. Detta är ingen som kräver några specialgranskningar för att veta vart skattepengarna tar vägen i det fallet. Lite märkligt och man kan ju ställa sig frågan om det har med genuin rädsla att skattepengar slarvas bort eller om det har med mottagaren att göra?

VIP-junior på Gotlandsbåten

Gotlandsbåten rullar på och det är väldigt många som jobbar och levererar betydligt mer än vad man kan kräva. Detta gäller på alla positioner från styrelse, VD, ledningsgruppen, personalstab och även många inom ägargruppen. Detta projekt skulle inte varit möjligt utan detta enorma engagemang och den glädje som finns. Jag är stolt över vad alla gör och att vi lyckats få igång detta projekt som var betydligt mer komplicerat än vad jag trodde. När vi skulle starta detta så var det ingen, och då menar jag verkligen ingen, inom rederibranschen som trodde på oss. Nu levererar vi nyheter på löpande band. Den senaste är VIP-junior där vi tagit bästa utrymmet på båten och gjort det till en familjezon. Detta är idéer som sjösätts för att bolaget har majoritet av kvinnor på alla positioner i bolaget. Jag tror att vi är ett av de rederier i världen som har flest kvinnor på ledande positioner, vilket kommer märkas på många sätt för våra passagerare.

Längtar hem

Att ligga på sjukhus har sina sidor. Dels inser jag varje gång vilket fantastiskt jobb alla i teamen på sjukhusen gör. Personalen gör alla sitt för att vi patienter skall känna oss trygga och trivas. Min sänggranne är en cool man i 75 års ålder som idag fick ordentliga hjärtbesvär och då tog han helt enkelt bussen till S:t Görans Sjukhus.

bild

Hur positiva personalen än är så är miljön steril och deprimerande. Det är lätt att längta hem. Fördelen är att man inser hur bra man har det. Barn som skriker, tjurar och är helt underbart goa. En fru som är lika vacker på insidan som på utsidan och som jag synkar fantastiskt bra med. Jag tar henne inte för självklar, men sättet vi löser utmaningar på ser jag som självklart. Vi funkar som ett väldigt bra team där det finns tillit och respekt åt båda håll.

Vårda förhållanden

Jag svarade på nya frågor till Manspanelen i Expressen i förrgår och det slår mig hur många förhållanden som tappat både tillit och respekt. När dessa viktiga faktorer är borta så blir det svårt att få ett eldigt och spännande förhållande som skall driva AB Familjen framåt. Många har lite konstig inställning till familjeliv. Att köpa en dator och samtidigt investera i ett virusskydd är helt självklart. Att bestämma sig för en framtid ihop borde också innebära en investering i ett virusskydd. 2–6 gånger per år borde alla gå till en familjerådgivning eller psykolog. En familje-coach är absolut en betydligt bättre investering än årskort på gymet. Börja med vardagsmotion och satsa på en bättre relation som gör vardagen roligare och mer spännande. Jag är övertygad om att sexlivet skulle bli minst 50% bättre med den investeringen än att man går ner något kilo på gymet. Jag tror för övrigt att ett harmoniskt liv med vardagsmotion, lagom okej kost och ett bra sexliv gör livet betydligt längre än att tokbanta, gymma och leva på pulver och kosttillskott. Jag säger inte att man skall göra det ena eller det andra utan att tror bara att många borde ta in konsulthjälp i projektet Familjen AB.

Mitt nya klätterträd

1899974_10201381253002616_1011497407_n

Idag torsdag skall mitt klätterträd komma. Det är helt galet stort. Det lär väga ca 26 ton och är sex meter i omkrets vilket innebär att det går åt fyra vanliga vuxna för att nå runt det. Hela projektet att transportera det från Stånga till Brissund har många moment.

1891135_10201381253322624_262983113_n

Först går det inte att komma in till trädet med lastbil. Så kranen måste lyfta det i omgångar några meter i taget tills det är ute vid vägen. Sedan kommer det inte under alla ledningar så de måste lyfta en del ledningar. Slutligen måste vi plocka ner en massa lyktstolpar för att komma fram med den breda lasten. Men det kommer att bli ett klätterträd som håller länge och som kommer att glädja många när vi är färdiga. Brissund kommer få en välbesökt lekplats som skall kompletteras med fler häftiga attraktioner som skall hålla länge.

1904206_10201381251962590_1132785769_n

Jag var i Slite i veckan och presenterade en kombinerad  lekplats, träningsanläggning och installation som till största delen ska byggas i sten. Gruppen tände till på den och om allt går som man kan hoppas så är det förvekligat om 1–2 år. Det tar nog ett år att bygga så en starttid på 12 månader är nog inte orimligt. 

Nydesignat och modernt på Drömstugan

Vi har även hunnit presenterat ett nytt typhus inom Drömstugan. Det skall byggas i Slite som testhus. Iden är att mor- och farföräldrar skall kunna köpa ett hus där man kan umgås med barn och barnbarn utan att gå varandra på nerverna. Huset har två separata delar med egna kök, dusch, WC m.m. Det finns en stor gemensam terass i markplan på 70 kvadrat och en på taket på 42 kvadrat med utekök och 180 graders havsutsikt. Huset ger möjlighet att hyra ut två delar vilket ger en intäkt på ca 25 procent mer än motsvarande yta för bara ett boende. Huset har stora skjutväggar så att nästan hela gaveln kan öppnas och inne är det ett modern stuk med riktigt miljövänliga material. Bland annat Gotlandsten vid entrén. Det bästa av allt är att huset kostar mindre än 2000 kr i månaden att äga om man hyr ut sex veckor per år i högsäsong.

Riktigt kul är  det är en ung tjej som konstruerat huset med input från mig, Katarina och Marianne. Hon har gjort ett fantastiskt arbete med många smakfulla lösningar. Detta kommer absolut att bli en succé i riket. Ännu en produkt som växer fram på Gotland som sedan kommer att gå på export. Jag hoppas få fortsätta att jobba ihop med henne då hon har en riktigt härlig inställning.

Jag medverkar i en ny bok

10173604_10201524969675443_5660384456553697873_n

Nu har boken ”Kan du kan jag” kommit. Den handlar om hur man blir en framgångsrik entreprenör. Det är Viktoria Lyttkens som skrivit en bok där jag fått vara med tillsammans med fem andra entreprenörer. Jag ser boken som en inspirationskälla för ungdomar och andra som är sugna, men som behöver lite inspiration för att bli entreprenörer. Jag gillar överhuvud taget när jag får vara ute och hålla föredrag som inspiratör och inte minst för ungdomar, vilket varit ganska lyckat.

Påskdopp!

bild 2

Påskafton är det dags för första pooldoppet och läkaren har sagt att jag är tät och badklar igen till dess. Jag ser verkligen fram emot att simma runt med mina små tjejer som beter sig som fiskar i vattnet. Bara jag tänker på dem så kommer det ett leende. Barn levererar energi på alla möjliga sätt bara man får ett litet break ibland.

bild 1

Glad påsk på er alla och njut av livet! När man ser på hur länge vi skall vara döda så inser man att den korta tid man skall leva så har man egentligen inte tid att inte ha kul och njuta.

Fira så ofta ni kan och ta hand om varandra!

Dela med dina vänner!

Positiv i Åre

02 Apr 2014
02 april 2014

IMG_8216

Jag är i Åre och gudarna ler mot oss. Klockan är 06.34 och jag smyger upp så att de andra får sova en timme till. Ute är det 8 minus och samma blå himmel som dagen innan, samt en sol som klättrar upp över fjället. Det känns som om vi skall få ännu en toppendag.

Restaurangchefen berättande igår att det var tredje gången på hela säsongen som det var så fint väder. Det har varit två dagar med Gotlandsväder vilket gör skidåkningen riktigt riktigt bra och människor lyckliga. Jag har försökt att prata turism med så många som möjligt och en kille berättade om Vingresor som hade något omräkningstal när man kollade kundnöjdhet. Om det var fint eller dåligt väder så kunde man märka mer eller mindre klagomål och för att förstå hur det verkligen var så räknade man om svaret beroende på vädret.  

IMG_2004

Livsroller som ryggmärgsreflexer

Vi bor så klart i en Drömstuga mitt i Åre, bästa läget precis nere vid sjön, granne med Holiday Club. Vi åker med våra gemensamma små tjejer och Monikas vuxna barn. Det är första gången som vi reser ihop alla sex plus Nicoles pojkvän. Det går bra men det märks direkt att Monika 49, Alex 23 och Nicole 21 går tillbaka fem år och landar in i samma roller de hade när de levde ihop senast.

IMG_7357

IMG_8913

Märkliga beteenden som jag även såg tydligt när vi gjorde en återträff efter 25 år med gamla klassen. Vuxna människor med egna familjer som 25 år senare landar i 13-åringars beteende. Vi är tydligen väldigt inställda på att ha olika roller i olika situationer och det sker med en ryggmärgsreflex.

IMG_3187

Ledigt från skolan?

Tjejerna har ledigt från skolan och de blev lite förundrade när de skulle gå i skidskola när det var ledigt från just skolan. Båda lär sig fort och nu går det bra att både bromsa, svänga och åka lift. De lärde sig snabbt och lärarna rekommenderar båda att hoppa över ett steg och gå in på steg tre nästa gång. Monika passade på att göra en ordentlig vurpa och landa på bindningen som gick sönder och lämnade ett ordentligt blåmärke på låret. Det kostar alltid att få njuta och för det mesta är det värt det och lite till.

IMG_8286

Rullstolsburna som målgrupp 

I går var vi i Rödkullen och åkte skidor. Där var det extremt många som satt i rullstol men ändå deltog i skidåkningen på olika sätt. Området är bäst i landet på att ta hand om rullstolsburna människor. Jag pratade med några familjer som var så lyckliga för detta.

Jag frågade om vilka sommaranläggningar som är extra bra på detta. Svaret var att de letade med ljus och lykta efter sådana ställen men de finns inte. Jag berättade om vår satsning på 11 specialenheter för rullstolsburna i Björkhaga och hon blev helt lycklig. När jag sedan berättade att vi blev tvungna att göra oss av med dem på grund av byggnadsnämndens bestämmelser så var det en lika stor besvikelse. Jag är övertygad om att hon hade valt Björkhaga om anläggningen fått vara kvar. Hon bekräftade att vårt sätt att vilja göra Sveriges bästa anläggning för familjer med rullstol var helt rätt och att det finns ett stort behov. Jag hörde en siffra på 100 000 människor som är beroende av rullstols på ett eller annat sätt när de semestrar.

Efter mötet med dem inser jag hur dumt det är att byggnadsnämnden beslutar om saker som de inte förstår och hur skadligt det är för utvecklingen. Tyvärr är detta ett av många exempel på hur fel det blir när man vill väl, men inte kan eller förstår branschens behov. Man vill göra så rätt men det blir fel för att specialkunskapen finns inte och man litar inte på oss företagare.

IMG_4398

Proffs och amatörer 

Jag får en känsla av att myndigheterna är proffsigare i Åre än på Gotland. Det är väldigt tydligt att varje anläggning har sin inriktning och att regionen verkligen vill vara bäst i klassen. I Åre ser man på turism som en viktig industri vilket inte är fallet på Gotland där turistindustrin fortfarande behandlas som en hobbyverksamhet från både myndigheterna och många öbor. Jag är 100% säker på att utvecklingshastigheten på ön är en inställningsfråga i första hand.

IMG_8027

Skillnad på Gotland och Åre

Efter att ha lyssnat med både politiker, kommunalråd och representanter från näringen i Åre så har jag kommit fram till några punkter där Gotland och Åre skiljer sig väldigt mycket:

  • I Åre bor och lever de flesta som driver rörelser i Åre året runt. (Man lever enbart på detta. )
  • Man har en betydligt längre säsong, 21 veckor jämfört med våra ca 12 veckor.
  • Åre har lyckats få fart på offsäsong genom diverse aktiviteter och det växer för varje år.
  • Åre har några riktigt stora aktörer som satsar miljardbelopp i Åre: SkiStar, Holiday club, Akelius fastigheter, Diös m.fl. som vågar. (Åre har ett företagarklimat som företagen tror på.)
  • Kommun och destinationsbolaget har en gemensam vision som man verkligen jobbar efter på alla plan på riktigt.
  • I Åre sätter man Byns utveckling före individens, vilket är tvärt om på Gotland. Detta är något som många återkommer till. Detta ger ett företagsklimat som företagarna tror på till skillnad från det klimat som finns på ön.

På plussidan har Gotland betydligt bättre väder, mer historia, kortare transporter, mer PR och Visby som stad med sin unika miljö. Båda orterna har ungefär lika många gästnätter på årsbasis men Gotland vinner varje år när man frågar svensken vart han vill resa.

IMG_1500

Min slutsats är att det är en inställningsfråga på Ön när det gäller våra möjligheter att utveckla turistindustrin. Alla måste se besöksnäringen som en riktig industri vilket inkluderar att politiker och tjänstemän inser att det behövs specialkunskap. Troligen är gotlänningarna själva de största hotet mot vår egen turistindustri.

IMG_0436

Vilka kompetenser har våra styrande?

Det sitter en snickare, en präst, en bonde, en ekonom m.fl. och bestämmer över turistindustrins utvecklingsmöjligheter. Det är snälla och trevliga människor som skall bestämma över en utveckling av Gotlands viktigaste industri. Deras erfarenheter grundar sig i att de semestrat själva och vet vad just de gillar. Inte reser de jorden runt för att se vad som är på gång. Inte bjuder de in de bästa i Europa när det gäller turistisk utveckling för att berätta om vilka trender som gäller. Det finns inte ens någon med specialkunskap inom området för att stötta andra politiker eller tjänstemän.

Hur skall Gotland kunna dra till sig de bästa när man lite amatörmässigt bedriver turistutveckling? Skulle ön vara bäst på vindkraft så skulle vi troligen haft de bästa i Europa och världen på besök. Plus att våra specialister skulle rest runt och tagit del av de senaste rönen runt vindkraft och samtidigt marknadsföra ön. Självklart har näringen en del i detta som inte ställer större krav och som inte håller ihop bättre.

Nya möjligheter 

Jag håller på att skriva avtal om en camping i regionen och skall idag träffa företrädare för kommunen och diskutera utvecklingsmöjligheter i Åre. Får se vilka visioner de har och vad de kan tänka sig för framtid kring de intressanta områdena.

IMG_0561

Åre vågar ta betalt för en bra produkt…

Efter en vecka i Åre kan tjejerna åka skidor och det var en proffsig skidskola med riktigt duktiga lärare. Barnen fick diplom och enskilda omdömen med vad de skall träna vidare på och i vilken nivå de skall fortsätta. Båda fick ett litet kit med saker som blev som en bonus vid avslutningen. Backarna var toppen, inga köer och ett grymt väder. Det finns väldigt mycket att göra i Åre och det mesta har väldigt hög kvalité. Prisbilden känns ofta ansträngt hög vilket är okej om det finns alternativ vilket det ofta inte fanns. Jag var lite motsträvig till Åreresan och på förhand ville jag nog ge den en svag tvåa. Med facit i hand blev det en väldigt tydlig fyra på den femgradiga skalan. Vädret är givetvis en viktig faktor samt att atmosfären i Åre by är är väldigt mysig och välkomnade.

IMG_4644

Våga ha riktiga möten som får ta tid…

Torsdagkvällen avslutade jag på Tott med en av Sveriges mest kända afterski-band som under min tid som diskoteksägare spelade på Space runt 1985. Det unika med dessa två är att det fortfarande glöder om dem vid varje framträdande. De är sedan länge ett par och utåt sett är det väldigt mycket rock’n roll över dem. När vi blev sittande några timmar och snackade om livet så är de världens mysigaste par. Jag gillar verkligen att snacka om allt som har med drömmar, död, sex, motgångar och sånt som berör att göra. Vi höll ut till klockan 01 men skulle utan tvekan kunnat fortsätt många timmar till. Det var lite tårar, massor av skratt och mängder av värme. Diskussionerna var så intressanta att ingen ville missa något för att gå på toa och just dessa behov blev snabbt avklarade. Den känslan kommer när det är på riktigt.

Riktiga möten med riktiga människor som vågar bjuda på sig själv är något av de bästa upplevelser man kan vara med om.

IMG_7530

Dela med dina vänner!

Rättsentreprenörer gör extrema stålar

09 Mar 2014
09 mars 2014

Rättshaveri som affärsidé 

Förr pratade vi om rättshaverister vilka ofta var bittra människor som förlorat tron på rättvisan och ägnande större delen av sin tid att få rätt mot myndigheter eller andra. Ur denna trista samling har en helt ny företagsform växt fram där idéen är att utnyttja systemet och dra ut på tiden med de aktuella ärendena. Numer finns det rättsentreprenörer som helt skrupelfritt driver sina frågor utan att på något sätt ta ansvar för följderna hos övriga inblandade. Genom att tänja på regelverket likt en cykelslang kan de nästan använda vilka argument som helst för att fördröja ett ärende, vilket genererar löjligt stora vinster mot lite arbete.

De vinner inte genom att vinna

Affärsidén går inte ut på att vinna rättsligt utan de har en helt annan agenda. Denna lite annorlunda affärsidé går ut på att fördröja och gärna förtala. Då utnyttjar de dels den byråkratiska trögheten som finns hos alla myndigheter och hjälper den gärna på traven så att ett visst ärende tar än längre tid. Samt att de även utnyttjar pressen genom att servera en historia som kan smutskasta motparten. Det behöver inte vara speciellt mycket jobb, bara det blir ofta. Är det en ”David mot Goliat-historia” får de ofta journalisterna att göra jobbet snabbt och effektivt om historien serveras på rätt sätt.

33 procents vinstchans 

Rent ekonomiskt är detta väldigt lukrativt och skapar förtjänster som får tipsvinster att blekna. Jag skulle tro att vinstchansen är nästan 33 procent och insatserna är oftast små i jämförelse mot vad rättsentreprenörerna kan vinna. Jag har under de senaste 10 åren råkat ut för dessa ett antal gånger. Vi har fått betala från ca 50.000 kr till ca 15 miljoner för att komma ifrån dessa nya entreprenörer.

Duktigast i klassen

Duktigast i klassen är bolaget Provocare med Rickard Jansson och Stefan Crafoord-Wiklund som har sin bas i England. Affärsidén är att ta över en minoritetsägares aktier vars andel måste vara på minst 10,5%. Oftast går det inte att ta över aktier då det finns hembud. För dessa kreativa entreprenörer är detta inget problem då de skriver ett mycket tufft avtal med ägaren där man i stort gör denne livegen.

Ägaren måste sen göra som Provocare säger och agerar på så vis målvakt mot att ägaren sen får ut ett värde som är 10–30 procent över riktvärdet för aktierna. Provocare brukar få ut ett värde som är minst 50 procent av det som ägaren (målvakten) får ut.

Provocare har inte själva hittat på affärsidén utan har helt enkelt importerat den från USA. I korthet innebär den att den som äger minst 10,5 procent av bolaget får tillgång till den mesta information i bolaget tack vare ägandet av en minoritetspost. Om vi tänker oss ett företag som är värt 100 miljoner, så tar alltså Provocare över ett värde på 10,5 miljoner. Provocare förklarar sen för övriga delägare:

”Nu äger vi 10,5 procent av bolaget. Vi tänker göra allt för att förstöra bolaget och när det är värdelöst har vi bara förlorat 10,5 miljoner medan ni har förlorat 89,5 miljoner. Om ni vill spara 79 miljoner så köper ni ut oss för 20 miljoner.”

De flesta gör absolut inte detta utan strider. Efter 3 år har det troligen kostat bolaget cirka 10 miljoner plus några års tappad energi. När den tiden har gått inser man att Provocare aldrig kommer ge upp och då vill bolaget lösa ut dem för 20 miljoner. Då kostar det 26 miljoner, för motparten vill också ha betalt för sina juridiska kostnader. Lite fräckt men effektivt! De har hittills vunnit de flesta strider de gett sig in i vilket är kärnan i hela affärsmodellen.

Får aldrig förlora

Provocare får aldrig ge upp och bli förlorare för då förstörs hela deras affärsidé. Hur mycket de skadar bolaget eller motparterna bryr de sig inte om. Allt påminner lite om proffsboxning. Desto mer man skadat sin kombattant i förra matchen ju bättre är det inför nästa match. Utan någon som helst moral gäller det att vinna. Vinner gör man varje gång genom att man får mer eller mindre med pengar, beroende på hur trött motparten är, när det är dags att göra upp. Normal processtid är 3–5 år.

För Provocare gäller det att vara så jobbiga som möjligt. De sätter därför gärna in anmälningar och påhopp till större helger så som jul, påsk eller annan tid när ägare och styrelse egentligen har vigt tid åt familjen. På så sätt så skapar de maximal irritation hos motparten.

Ett exempel kan vara att gå in och skärskåda aktieboken och där upptäcka att en av aktieägarna flyttat men inte bytt adress i aktieboken varpå de gör en anmälan mot bolaget om att man inte följer aktiebolagslagen. Man är noga med att inte exakt ange varför man anmäler, utan det är ofta i svepande ordalag så att skadan skall verka större än vad den verkligen är.

I samband med detta kontaktar man pressen som gärna berättar att bolaget är anmält. När pressen skriver för femte gången börjar kunder och allmänheten att undra hur bolaget sköts vilket sätter press på styrelse och ägare.

Det är på det viset som vår fd kompanjon tvingade fram en försäljning via Provocare. Vi blev tvungna att sälja Sverigeflyg med alla sina dotterbolag på grund av denna affärsidé. Därför är nu Gotlandsflyg i norsk ägo i stället för gotländsk vilket säkert är både bra och dåligt på olika sätt.

Vad är priset på bra grannsämja? 

Andra exempel på rättsentreprenörer är grannar till en fastighet som skall utvecklas. Då krävs det ofta tillstånd av myndigheter och för att kunna ge dessa blir grannar tillfrågade. I de flesta fall har grannarna inget emot detta och allt löper på. Men när vissa känner vittring av pengar, så kan den driftige sätta sig på tvären och fördröja tillstånden genom att utnyttja trögheten hos myndigheter.

På så sätt så kommer den som söker tillstånd i tidsknipa vilket är förutsättningen för att rättsentreprenören skall vinna framgång. Som granne är det mycket svårt att få rätt vilket enligt min uppskattning sker i knappt 10 procent  av fallen. Men att fördröja ett bygge eller tillstånd kan man med lätthet göra i minst tre år. Ibland upp till tio år vilket jag varit med om. För att få slut på detta kan man tvingas köpa in fastigheten som då betingar ett pris som ligger 150–200 procent över marknadspris. Det innebär att fastighetsägaren ofta får ut miljonbelopp genom att bråka lite med en granne.

Jag har flera gånger benämnt dessa personer som idioter när de gör så. Men frågan är om jag inte snart måste omvärdera denna tanke och benämna den som bara släpper möjligheten att förädla sin fastighet genom några korta brev som idiot. Här missar många flera miljoner i arbetsfria intäkter. Det är ju som att säga nej till högstavinsten när grannen säger ja till dessa pengar. Fler och fler väljer detta tveksamma sätt. Det blir snabbt stora pengar som i sin tur göder diverse advokater.

Varför en advokat som sitter och bråkar om sådant skall ha månadslöner på 250 000 kr medan en sjuksyrra som räddar liv enbart skall ha 25 000 kr är en fråga som man kan ägna många timmar åt.

Naturvän eller rättsentreprenör 

Andra rättsentreprenörer säger sig vilja värna naturen och ger sig på storföretag likt det som sker på norra Gotland i Ojnareskogen. Genom att skickligt överklaga allt har de dragit på regionen, staten och storföretaget kostnader på tiotals miljoner. Oavsett om en myndighet har godkänt överklagar de och möjligheten att vinna i slutändan är väldigt liten. Men med överklagarstrategin vinner de tid, samt blir hjältar. Om de gör rätt eller fel vet egentligen ingen. Antingen är de superhjältar som vet och kan mer än myndigheterna eller så är superhjältarna de största och dyraste rättshaveristerna på ön. Gränsen är hårfin och får kosta hur mycket som helst utan att någon sätter stopp.

Advokater som rättshaverister 

En annan rättsentreprenör är advokaten som gång efter gång lyckades med konststycket att hitta en nämndeman som eventuellt kan ha varit jävig. Till exempel den uppmärksammande rättegången i Södertälje. Den advokaten lyckades få rättegången att tas om, vilket säkerligen betydde extra kostnader för samhället på tiotals miljoner och extra intäkter till advokatbyrån på många miljoner.

Tyvärr gjordes nästan exakt samma misstag på Gotland några månader efteråt. Advokaten överklagar och får betydande intäkter. Rättegången får ofta samma utslag men till dubbla kostnaden. Självklart skall vi leva i ett rättssäkert land men det får inte kosta precis vad som helst. Sjukvården får inte kosta vad som helst och då kan inte överklagarna få kosta precis vad som helst heller.

Upphandlingssabotören

Känslan är att allt för många av de allmänna upphandlingarna överklagas. Ofta är det den part som för tillfället har kontraktet som överklagar. De har inget att förlora på att överklaga då det inte kostar något. Är de riktigt duktiga på att överklaga kan upphandlaren tvingas förlänga nuvarande avtal och på så sätt får den som innehar kontraktet fortsätta månader, eller till och med år, som leverantör. I flera sådana fall har överklagaren fått leverera för flera hundra miljoner extra.

Det är extremt fördelaktigt att överklaga och till och med extremt korkat att inte överklaga när regelverket är sådant. När regelverket ser ut som det gör får vi spelare som agerar därefter.

De ombytliga rättsentreprenörerna 

En annan personlighet är de som slåss för att få köpa en tomt på någon speciell plats. När de väl fått sin drömtomt gör de nästan vad som helst för att ingen annan skall få bygga eller utveckla området och de är absolut emot att fler skall få slå ner sina bopålar där. Den rättsentreprenören byter på något sätt rättspraxis samtidigt som han byter lagfart. Efter detta byte gäller det att hålla lagårdar, vindkraftverk och grannar långt från denna underbara plats så att den inte blir bebyggd och full av människor eller andra saker som kan påminna om sådant som är nödvändigt för mänskligheten. Den här personens måtto är ”gärna vindkraftverk och ladugårdar, men inte nära mig”.

Vad vinner en rättsentreprenör?

Drivkraften hos de olika rättsentreprenörerna är väldigt olika. Några drivs bara av pengar medan andra har ett miljöfokus där just deras bild är ”den sanna”. En del drivs av någon rättvisebild av att antingen skall alla eller ingen få. Då det är omöjligt att alla kan få så därför skall ingen ingen få, för då blir det rättvist. Sedan finns det ytterligare en grupp som vill ha uppmärksamhet. Den gruppen får livsenergi av att ständigt bråka och överklaga.

Vad som är rätt eller fel vill jag inte värdera. Det finns så många olika vinklar att det till slut inte går att argumentera emot någon av drivkrafterna. Ett konstaterande är i alla fall att överklagande börja bli en ny nationalsport i landet som skapar större och mindre hjältar. Något som kostar samhället väldigt mycket och som ofta inte kostar utövaren något.  Min uppfattning är att något gått väldigt fel när sådant får kosta hur mycket som helst och ingen litar på vår myndigheter som bara blir dyrare och dyrare att driva runt. Samtidigt skär vi hårdare i vård och omsorg för att det inte finns pengar. Skall det verkligen få fortsätta så här?

Vem skall bestämma över öns utveckling?  

På Snäcks camping har vi tvisten med en rättsentreprenör sedan många år. Det är en 70-årig Olof som är bosatt i Stockholm och som har hur mycket tid som helst att lägga på detta. Han har, tillsammans med sin bror, ärvt ett halvt hus av sin mor. Fastigheten ligger granne med Snäck camping. De båda bröderna är osams vilket verkar ha gått som en röd tråd i Olofs liv – att komma på kant med andra. Jag tror att det är över tio år sedan Olof bodde i huset på Gotland senast.

Han är en väldigt intelligent jurist med massor av studier bakom sig och får troligen sin energi från bråk. Han har lyckats vinna över Region Gotlands handläggare på byggnadsnämnden vilket har fått till följd att vi inte kan utveckla anläggningen som varit camping i över femtio år. Att en man som är 1/2 fastighetsägare och aldrig bor där skall kunna hindra utvecklingen av öns viktigaste näringen är inte friskt. Framför allt när regionen, länstyrelsen, entreprenören och hela näringen på ön vill ha en hög standard på campingen som legat där sedan femtiotalet. Nu är systemet så att han fått vinna och det försvinner troligen 40–50 arbetstillfällen och 60.000 möjliga gästnätter vilket motsvarar cirka två av Visbys största hotell på årsbasis. Jag hoppas att det skall komma något gott ur detta.

Sabotörernas årtionde

Om utvecklingen fortsätter så här och belönar dem som obstruerar och saboterar så finns det en risk att 10-talet blir känt som sabotörernas årtionde där rättsentreprenörer gjorde sig stora förmögenheter på trögheten i byråkratin. Det är inte de förebilder vi vill visa upp för nästa generation precis.

Men var och en är bara ansvarig inför sig själv och eventuellt finns det något gott med deras affärsidé också. Bland annat sätter den fingret på trögheten i byråkratin och att även den trögheten måste ha en max tid. Vem vet vad mer för positiva saker som dessa rättsentreprenörer för med sig? Allt har ju två sidor och då är det till slut du och jag som gör våra respektive bedömningar. I flera fall kan det komma fram olika svar vilket gör detta svårt, men likväl måste det finnas en gräns i vad det får kosta samhället. Jag tror att få förstår att detta kostar samhället miljardbelopp varje år.

Dela med dina vänner!

Gråtande män och tomma blickar

23 Feb 2014
23 februari 2014

1796442_10201248399841370_1971185738_n

Massor av besvikelse 

Det var länge sedan jag blev så besviken som jag blev i fredags. Vi har haft en lång resa med Snäcks camping. En resa som pågått sedan 2003 då det gjordes ett avtal som gick ut på att vi skulle ta över regionens camping på Snäck som då tillhörde en av de sämsta i landet på grund av misskötsel. Vi skulle göra den till en av de bästa i landet genom att investera smart. 2012 fick vi campingnäringens prestigepris för det vi gjort och vi var då ett föredöme i landet. Regionen skulle under tiden ge oss ett bygglov och en plan plus en tomträtt så att vi kunde belåna anläggningen och få permanenta bygglov.

Cirkus Snäck

Turerna med Snäck har ibland jämförts med en cirkus och det är precis vad det är. Det kommer in olika artister i manegen som har olika budskap. Det ena budskapet är mer hårresande än det andra. Framför allt är det ingen, och då menar jag ingen, som kliver in och vill ta ansvar för region Gotlands agerande. Det känns som om det pågår en intern tävling i bortförklaringar där det gäller att föra över Svarte Petter till någon annan.

Något som kunde vara enkelt, blir väldigt krångligt 

Egentligen är allt väldigt enkelt och snillrikt komponerat av Janne Lundgren och Pelle Lindskog som var ansvariga för avtalskonstruktionen tillsammans med kommunjuristen Janne Olsson. De två första skrev under avtalet och de två sista är i högsta grad inblandade i ärendet än idag, vilket är smart av regionen eftersom de då kan bibehålla kunskap om ärendet. Avtalet bygger på att vi skall investera mellan 60–100 miljoner istället för Region Gotland och då skall anläggningen uppnå en viss klass, vilket den gör idag – eller snarare gjorde, för en vecka sedan.

Som motprestation skulle vi få låg hyra och en tomträtt som skulle ligga till grund för den belåning som vi skulle behöva för denna investering. Banken kräver dock en tomträtt som säkerhet för att låna ut pengar. Tomträtten skulle komma fram efter att planen blev klar och då skulle vi även få permanenta bygglov. Detta skulle enligt avtalet ske inom 1–2 år. Efter cirka 11 år är detta fortfarande inte löst och detta vill regionen inte ta något ansvar för.

Förhandlingsparten blev en jurist 

Vi fick två personer med begränsat förhandlingsutrymme som förhandlingsparter. I mina ögon var det väldigt tydligt vem som skötte förhandlingen: kommunjuristen förde talan. Det var bara han som hade tid att faktiskt närvara på våra möten och som hade åsikter, vilket gjorde detta extra svårt.

Juristen anser att inget ansvar ligger på Region Gotland för att lösa boendefrågan 2014 och att Region Gotland  inte skall lösa in investeringarna vi gjort, därför att vi brutit mot avtalet när vi själva (avtalsparten) inte investerat alla pengarna utan tagit hjälp av närstående bolag.

Det finns ingen förståelse för att det inte gick att belåna anläggningen utan tomträtt varför vi tvingades att leasa villavagnar för betydande belopp, vilket blev en sämre affär än att låna. Niklas Harlevi och jag får helt enkelt skylla oss själva att vi blev tvungna att låna in pengar via vårt gemensamma bolag och från närstående.

Innebörden är att utomstående bolag äger asfalt, avlopp m.m. på anläggningen och enligt juristen täcks detta inte av avtalet och därför skall Region Gotland inte lösa in detta. Det var helt på mitt och Niklas ansvar att vi valde att göra så och juristen sa att han aldrig skulle ha tagit en sådan risk. Vad skälet till att vi försökte lösa situationen på detta vis var, är inte juristens problem.

Att jag gick i taket efter dessa förhandlingar är ingen hemlighet. Enligt juristen borde vi ha stängt anläggningen och väntat på en plan. Att anläggningen stod för över 7% av alla kommersiella gästnätter på ön för några år sedan betyder inget vare sig för honom eller Region Gotland, som han företrädde.

Nu blir det så att anläggningen stängs ner och då får vi se vad näringen säger. Det är en större  volym gästnätter än vad  som Visby Hotell och Strand Hotell har på årsbasis, som nu stängs ned. Jag tror inte det passerar obemärkt förbi.

Vem är det som skall ge anläggningen bygglov? 

De senaste veckorna har jag ägnat de flesta av dygnets 24 timmar till att försöka lösa den pinsamma situationen att vi måste montera ner anläggningen. I onsdags var det ett positivt möte där jag verkligen trodde att  vi hade en lösning som skulle innebära att anläggningen blev öppen i sommar med ca 30 % mindre boendekapacitet. Det var bara ett beslut bort som skulle komma under fredagen så jag förberedde alla inblandade på just detta och gjorde ånyo en rockad i handlingsplanen.

På fredagen fick jag ett samtal om att det inte går att genomföra denna överenskommelse därför att anläggningen inte har något bygglov. Jag trodde att man skämtade om detta men det var allvar. Anläggningen har inte haft bygglov på 11 år och det var just detta som vi skrev kontrakt om och fick löften om. Regionen har monopol på planer och bygglov så det är inget vi kan påverka. Om det funnits ett tillräckligt stort engagemang så skulle de inblandade varit uppdaterade på allt som rör anläggningen.

Bristande engagemang på riktigt 

Min magkänsla säger att de inblandade inte vet så mycket om anläggningen och turismens förutsättningar. Därför försökte vi bjuda in politiker och tjänstemän till ett öppet hus förra lördagen. Jag tror att det kom närmare 15 olika politiker, men ingen av dem som är direkt inblandade kom, förutom Byggnadsnämndens ordförande som blev där i flera timmar och svarade på frågor som ibland blev rätt tuffa.

När jag sen bjöd in till en särskild visning i fredags för att skapa förståelse så avbokades den medan jag stod på Snäck och väntade. En del av denna soppa beror absolut på bristande engagemang och intresse för själva sakfrågan.

Vem kan rekommendera Region Gotland? 

För ett och ett halvt år sedan skrev vi på ett avtal om att regionen och Snäcks camping skulle försöka hitta ett värde på anläggningen för inlösen. Under den tiden har det gjorts så lite från regionen för att komma fram till en inlösen att jag skäms för dem. Jag kan inte stå rakryggad och rekommendera någon att göra affärer med Region Gotland.

När jag hörde att den förre VD:n för Swedbank inte ville låna ut pengar till företag som skulle göra större affärer med Region Gotland så trodde jag han skämtade. Nu inser jag hur vettig han var och att Region Gotland inte håller vad man lovar. Region Gotland har agerat ytterst oproffsigt när det gäller den här affären och många andra. Region Gotland har monopol på att styra ön Gotland, tyvärr finns det ingen annan att vända sig till om det är just här man vill driva sin verksamhet.

1970529_10201256749290101_449876816_n

Tårar och skämmiga ögon

Jag har nästan aldrig känt mig så mycket som en loser som de senaste dagarna. Som VD skall jag stå mitt i stormens öga och försöka förhandla och förklara. Jag skall bibehålla en positiv energinivå hos personalen, samtidigt som jag känner att ”det här går åt helvete”. Utan en engagerad personal skulle vi aldrig kunnat gå från sämst till bäst i klassen på några år. När jag nu skall peppa dem till att montera ner allt de de byggt upp för att sen gå en osäker framtid till mötes, så blir även män över 50 ledsna. Ingen gråter öppet men det syns en och annan tår som vill tränga sig fram. Det syns hängande axlar och oförståelse för hanteringan av en anläggning som man egentligen är väldigt stolta över.

Det blir tomt på energi samt ledsna ögon som inte förstår. Samma slags ögon mötte mig för första gången även inom regionen i fredags när man nu förstod vad som skulle ske. Jag har sett några från Region Gotland som faktiskt brytt sig på riktigt. Några andra följer bara regler och bryr sig inte det minsta personligen. Någon har ett nöjt flin på läpparna som bakom masken och gillar situationen. Om det har med jante att göra eller möjligheten att vinna väljare på detta lägger jag inga värderingar på.

En man med erfarenhet

Jag träffade den förra arrendatorn för anläggningen i lördags och det är en man som slitit på alla Visbys campingar under 40 år. Sonny är nog den som varit mest campingmänniska av alla på ön och jag har stor respekt för honom. Han har själv drivit Snäck och följt anläggningens utveckling på nära håll de senaste 25 åren. Har var både tårögd och förbannad över slöseriet och förstörelsen av Snäck camping som aldrig varit så välskött som den är just nu, enligt honom. Hans ord och blodsprängda ögon har etsat sig fast som en kortfilm i huvudet och det känns inte bra.

Att skämmas inför sig själv!

Jag själv har en mycket dålig smak i munnen och skäms inför alla de som skulle ha bott på anläggningen 2014. Jag skäms inför de anställda som gjort anläggningen till en av de bästa i landet, från att ha varit en av de absolut sämsta under Region Gotlands tid som ansvariga. Jag skäms inför hela turistindustrin att vi stänger ner en anläggning som för några år sedan stod för nästan 7% av alla kommersiella gästnätter, just nu när turistindustrin står inför den största ökningen på många år. Jag skäms för de politiker som gemensamt är ansvariga men som skyller på andra.

Och det värsta är att jag skäms för mig själv över att jag inte lyckas förklara en så enkel sak som det här för motparten. På något sätt är det sista det värsta: att inte vara kompis med sig själv. För 9,5 år sedan upplevde jag något liknande, att inte klara av det som jag satt upp som mål och det är inget bra för självförtroendet.

De bästa väljer bort Region Gotland 

Jag börjar förstå varför Niklas Harlevi tröttnade och valde ett yrke där han inte behöver ha att göra med Region Gotland. Min absolut bästa kompis Mikael Juniwik har bestämt sig för att flytta från ön för att det inte går att undvika Region Gotland om man ska driva verksamhet här. Jag fick Facebook-inlägg igår från både Micke Juniwik och Anders Hellberg – en fd stor företagare som valde att lämna ön därför att det inte går att ha med Region Gotland att göra. Min fru har sin bild helt klar och tyvärr fins det många fler av de duktigaste företagarna som tänker samma tanke. Det gör att jag och många till bör tänka till hur beroende vår framtid skall vara av Region Gotland.

Vad menade man egentligen? 

Anders, Micke och Niklas tillhör en lista på topp-tio-företagare bland män på ön. När de bästa inte vill verka här så är det allvarliga signaler. När regionen på frukostmötet för några månader sedan förklarade de negativa siffror som Svenskt Näringslivs ranking innebär, så slogs jag av svaren:

  1. Vi har gjort en egen utvärdering och den är inte lika dålig (fel på mätningen)
  2. Öns ledare, Regiondirektören, snackade något om droppen som urholkade stenen! (Om någon kan förklara vad han menade så skulle jag bli väldigt glad).

En kultur som måste brytas 

Tyvärr tror några att detta beteende skall lösa sig genom att vi byter styre vid valet. Det har vi gjort så många gånger och det finns inget som tyder på att det andra blocket skulle lösa det här bättre. Det som behövs är ett nytt tänk och en ny kultur bland politikerna. Skall detta ske  måste så många som möjligt bort från politiken och nytt oförstört blod måste in. Vi får antagligen ett byte på grund av att allt för många väljare har kort minne. En stor grupp missnöjes-röstar och väljer varje gång bort de som styr. Man väljer inte aktivt in någon, utan man väljer att rösta bort de som idag styr. Detta vet oppositionen och därför går åren i opposition ut på att få de styrande att sitta med Svarte Petter så många gånger som möjligt och gärna så nära valet som möjligt. Det spelar ingen roll om någon eller några människor eller företag får så mycket stryk under vägen att de går under eller väljer bort ön för framtiden.

Jag har lärt mig att i krig och kärlek är allt tillåtet och kommer i fortsättningen att lägga till att det också är tillåtet i politik.

1920355_10201256748650085_1310908370_n

Jag blir stark av sånt här

För mig är det ingen stor sak när beslutet väl är fattat. Det handlar krasst om att vi gjort affärer med en opålitlig motpart och det bör vi undvika i framtiden. Det kommer att kosta ett ansenligt belopp samt en stukat självförtroende, men jag kommer resa mig från detta och kanske ännu starkare. Det finns ett antal varumärken som får sig en törn, men det finns betydligt värre saker. Det finns människor som tappar tron. Personal som inte får jobb, vilka blir de stora förlorarna.

Att någon av de inblandade från Region Gotland kommer att ta fullt ansvar tror jag inte, utan de fortsätter troligen att byta kort med varandra och var och en hoppas att inte just de skall bli sittande med Svarte Petter när pressen skall syna. För i det här spelet anses alltid just pressen vara en väldigt viktig spelare som ofta skall ha information innan de berörda får den. Framför allt när man har något negativt att förmedla.

Att lyfta i motvind är lätt om man vågar

Jag har använt helgen till att samla energi. Träffat vänner, letat fram endurohojen och kört ett myspass på två timmar, varit och badat med yngsta dotterns kompisar i Romabadet, promenerat med hunden längs havet och myst med Monika. I morse när jag och Kålle gick på promenad låg det ett stolt svanpar vid stranden. Svanarna tittade lite intresserat på mig och Kålle när vi närmade oss. I samma ögonblick som vi kom innanför deras bekvämlighetszon vände de sig mot vinden och fällde ut vingarna. Det kändes som om de lät oss komma onormalt nära, vilket gjorde att jag upplevde svanarna som onormalt stora när det fällde ut vingarna och började flaxa och sparka igång mot vinden och flyga iväg västerut. Man skulle kunna ta det som ett tecken från någon om man vill.

Det är alltid lättast att lyfta när det blåser motvind och det är inget man skall vara rädd för. Vi är många som har en del att lära av svanarna som är experter på att leva i tvåsamhet och lyfta i motvind.

Hur svårt kan det vara att ha ett bra liv? 

Jag har sagt det förut, att när rädslan styr allt för mycket så blir det en otydlig ledning. Med en otydlig ledning blir det svårt att göra underverk längre ner i organisationen.

Nu skall jag göra som frun säger. ”Ägna dig åt dina barn och dig själv. Vill de inte så vill de inte svårare än så är det inte.” Troligen har hon rätt för hon är från Skåne och gillar livet här och nu och tänker inte förändra världen och inte ens Gotland.

Dela med dina vänner!
Copyright: Pigge Werkelin. Piggebloggen är gotlandsproducerad och körs hos Peek-A-Boo Software och administreras av Stenströms Information & Marknadsföring