Vill inte ta adjö av mamma

03 Dec
03 december 2016

Vill alla överleva?

Mamma Marianne

Mamma Marianne

Fredag den 2 dec 2016: Min, eller rättare sagt, vår mamma lever. Skall man vara riktigt noga så halvlever hon på intensivvårdsavdelningen i Huddinge. Hon sover tryggt med närmare 20 olika kopplingar till maskiner och 4–6 olika människor i rummet som inte gör annat än ser till att människor överlever då det är deras jobb och teamen gör ett bra jobb. Det gör de även om den gränsen där varken patienter eller anhöriga vill bli räddade längre, är passerad. Vilket kan bli ett problem framöver.

Vi har nog aldrig klippt navelsträngen

Mamma är alltid mamma för alla, även om det finns familjer där konflikter varit så stora att man förskjuter varandra, så kommer mamma alltid att vara just mamma. I vår familj har vi trivts bra med varandra, så vi har varit extremt tajta med varandra eftersom vi alltid levt ihop. Man kan nog säga att vi varit extremt dåliga på att klippa navelsträngen från våra föräldrar. När man i normala fall lämnar tonåren, skaffar jobb och flyttar hemifrån, så tog via alla tre jobb i familjeföretaget och fick mamma som personalchef och pappa som vd. Antagligen har vi alla alltid haft 2–5 olika arbetsuppgifter vilket har varit vår yrkesskola till att bli entreprenörer på riktigt.

Barnen som aldrig flyttade hemifrån…

På 80-talet slog jag till och flyttade nästa 370 meter från föräldrarna, vilket var betydligt längre än min lillebror som först flyttade in i deras gårdshus som låg 22 meter norr om mamma och pappas bostad. När han sedan skulle bygga sitt eget hus och slå ner bopålarna ordentligt, köpte han en tomt av föräldrarna och helt wild and crazy så byggde han sin villa 39 meter söder om föräldrarnas hus. Min syster är den som verkligen tog ut svängarna och stack till USA ett år och sen har hon jobbat många vintersäsonger i både svenska och norska fjällvärlden. Så när hon till slut skulle slå ner bopålarna så blev det inte på Kneippbyn utan i Vibble. Hennes hus ligger på andra sidan gatan, ca 390 meter från föräldrarnas hus. För att inte tappa kontakten helt när hon nu gjorde ett sådant drastiskt val och flyttade så långt, så har hon och föräldrarna haft delad schäferhund i nästan 40 år. Det är nu deras fjärde hund som de delat genom åren. Jag själv gjorde väl den största utmaningen genom att verkligen lämna familjen när jag flyttade till Brissund vilket är 1,5 mil från mammas säng på Kneippbyn. Man kan tydligt konstatera att vi aldrig riktigt velat klippa banden till mamma och pappa.

Tomma blickar med gråten i halsen

Vi har alltså vuxit upp, jobbat ihop, nästan bott ihop under större delen av våra liv likt ett kollektiv. Jag ser mina syskon som mina bästa kompisar. Vi har så klart haft våra fighter precis som alla andra syskon, men vi är nog närmare varandra än de flesta och har ett starkt familjeband. Även när vi med tomma blickar och gråten i halsen gick i bredd som Tre Amigos i sjukhuskorridoren torsdag kväll, kl 22.56. Alla kände samma frustration över att vi inte kunde göra mer för vår mamma som ligger på Intensivvårdsavdelningen och är riktigt, riktigt dålig. Hon är en supermorsa med superkrafter och det är detta som gör att det fortfarande finns en möjlighet.

Barnarbetare med extremt bra förhållanden

När det gäller arbetstid och familjetid har vår familj aldrig haft någon klar gräns om vad som är vad. När vi var barn inrättades luncher efter våra arbetspass som säljare. Från att vi var ca 8 år så var vi barnarbetare med minst två jobb. På förmiddagarna sålde vi tidningar i färjeläget i Fårösund och på eftermiddagarna stoppade vi reklam i ett kuvert som pappas killar delade ut i de fyra färjelägena som trafikerade Gotland. Det var Signalen, Lummelunda, Kneippbyn, Shell och minst fyra reklamblad till som skulle ner i ett välkomstkuvert för turister som skulle till Gotland. Mellan arbetspassen var det bad, segling, kul, leka med lammungarna, hjälpa farfar att dra hö eller leka med sommargästerna som föräldrarna hyrde ut till. Jag tror vi var extremt lyckliga barnarbetare och föräldrarna skulle nog ses som några av de bästa arbetsgivarna i världen till barnarbetare, då gräddtårta ingick som en del av den dagliga kostcirkeln på somrarna i Fårösund.

När är det dags att avsluta och vem har rätt att bestämma om livet?

Idag har vi diskuterat hur länge det är värdigt att hålla liv i människor och hundar som egentligen borde få gå vidare. Vi har haft extremt mycket död i familjen och det hänger ihop med Tsunamin 2004 när jag förlorade min familj. Jag och syskonen höll på i två månader och letade mer än de flesta andra. Mina syskon var med och gick igenom flera hundra döda kroppar och letade bland tusentals bilder på döda människor, för att leta efter sina små brorsbarn och sin vackra svägerska.

Sådana svåra utmaningar sätter sina spår på ett positivt sätt för resten av livet.  På grund av detta är familjen och livet något väldigt viktigt för alla och så har det nog alltid varit. Det är säkert därför som skötseln av hundarna på slutet nästan hamnade i en delad vårdnad på tre (veterinären var så ofta på besök) i stället för två. Veterinärerna avlöste varandra, de höll liv i hundarna något år extra vilket kanske inte alltid var för hundens bästa utan mer för kärleken till hunden och egoismen i att vilja ha dem kvar i livet.

Ordblind, osäker, barnslig  och framgångsrik

Under hela min barndom, som faktiskt inte tagit slut ännu trots att jag fyllt 56 och flyttat nästan två mil från mamma och pappa, har jag varit barnslig och jag är fortfarande väldigt barnslig, vilket gör att min barndom inte tagit slut på riktigt och det gör den nog först den dagen jag blir så vuxen att jag börjar dricka kaffe. Under denna tid har min mamma varit extremt viktig då hon alltid trott på mig och alltid stöttat vilket jag kanske inte kan säga om min pappa som varit åt andra hållet. Men ändå väldigt viktig för det är då jag får superkrafter och skall visa de djävlarna att det går. Superkrafter utvecklar man tack vare att man har en mamma som är stark och kan allt, samtidigt som hon boostar oss med energi och självförtroende.

Pappa Lars-Gunnar

Pappa Lars-Gunnar

Samtidigt finns det en pappa som ganska hårt och brutal sågar allt och alla med både motorsåg och klinga. En tuffing som gärna går mot strömmen och driver igenom sina lite udda idéer. En man som inte strör beröm eller kramar men som ändå har humor och värme. Föräldrarna har likt ett riktigt duktigt tränarpar lyckats få ut det bästa av oss barn, trots att vi inte var några genier i skolan. Alla tre kallades ordblinda under hela skolgången, mer eller mindre. Numer är vi lite modernt uppgraderade från ordblind till dyslektiker, vilket verkar vara lite finare än att bara vara ordblind.

Diplom och stopp-piller

Mamma Marianne

Mamma Marianne

Jag vaknar kl 02.45 fredag morgon och tänker på att vi idag skall få besked om mammas möjligheter av läkarna vid lunchtiden. Jag vet att det ser lika mörkt ut som natthimlen är utanför fönstret men mina tankar går till mamma som fotomodell för sina egendesignade kläder. Till den långa vackra kvinna som alltid givit tröst och trygghet. Som antagligen gjort att jag har en tillit till kvinnor och mest jobbar och anställer kvinnor. Självklart är min mamma precis som alla andras mammor väldigt speciell och besitter något helt unikt. En sådan supermänniska skall inte behöva lida och på ett förnedrande sätt tyna bort. Sånt är inte schysst och är inte fair play. Alla supermammor, och pappor också förresten, borde fått diplom och ett piller som gör att det tar slut när de själva vill.

Tjejer tåligare än de flesta

För 42 dagar sedan åt vi vår senaste middag ihop och mamma visste att hon skulle in på en avancerad operation som hon envist påstod att hon inte skulle komma hem ifrån. Tyvärr vågade jag inte ta diskussionen och skojade i stället bort det och syster bokade in nästa middag då hon till våren skulle vara i kondition att äta och skratta igen.

Hon såg inte ut som 79 utan mer som 59 med sina färgglada glasögon och alltid kläder matchande ett välsminkat yttre. Mamma har alltid varit väldigt stilig och oftast översnygg, om man nu kan vara det. Hon såg ut som 59 men hennes kropp var nog närmare 99 då den var märkt av ett hårt arbetsliv i arbetssituationer där hon inte klagat, utan i stället lagt in en växel till när det tagit emot.

Jag vet ingen, förutom min syster, som är så tålig och aldrig gnäller när det gör ont eller är sjuk. Jag själv är precis tvärtom och när man ser den sidan av mig kan man tro att jag förväxlades på BB i Burgsvik. Troligen var det inte möjligt då jag nog var det enda barnet på det lilla BB som låg några hundra meter från mammas arbetsplats, som hon den 24 februari 1961 lämnade när hon kände att det var dags att gå över gatan och föda. Vi var en av de sista kunderna, för sedan lade man ner Burgsviks BB.

Att transportera energi och skapa liv!

Igår kväll stod jag med mammas hand i min och tänkte på alla situationer då det varit hon som tagit min hand och fått mig att växa och tro att jag kan. Hon har skickat värme, kärlek och massor av energi till oss barn. Trots att hon varit kläddesigner, smyckesdesigner, fotomodell, företagare med fem butiker, inköpare, mamma och partyfixare så har hon alltid funnits där och boostat mig. Nu stod jag där med hennes vänstra hand i min och min högra på hennes huvud, som var lite fuktigt av feber. Fukten kändes som om den skulle ge perfekt kontakt och jag ville slå på en strömbrytare så att jag kunde skicka över min energi till henne så att hon vaknade upp och allt skulle vara som vanligt igen. Jag vill så in i helvete mycket att hon bara skall bli lång, snygg och trygg igen. Vi har löst det mesta i den här familjen men detta kommer inte gå.

Det känns lika hopplöst som när jag i flera månader stirrade på urnorna av min familj som stod på en hylla i köket. Jag funderade på allvar hur jag skulle få dem levande. Lite skruvat men jag ville inte gräva ner dem förrän jag var helt klar med mina tankar.

Mamma en tidig multientreprenör!

Vår mamma har haft en tuff uppväxt men alltid tagit sig vidare. Det har inte alltid varit schysst och hon har väldigt tidigt fått ta stort ansvar, vilket har följt henne hela livet. Jag tror att det finns några få drivkrafter hos oss människor och det är pengar, sex, makt, revansch och ”jag skall visa de jävlarna”. Jag tror att de sista har varit en en betydande drivkraft i hennes liv, liksom i mitt.

Fotomodellen Marianne Werkelin och fotograf Lars Gunnar Werkelin. Bilden är ur mamma Mariannes kollektion. Det skulle kunna vara moderna plagg och bilden från idag, men det är ifrån slutet av 60-talet tror jag.

Fotomodellen Marianne Werkelin och fotograf Lars Gunnar Werkelin. Bilden är ur mamma Mariannes kollektion. Det skulle kunna vara moderna plagg och bilden från idag, men det är ifrån slutet av 60-talet tror jag.

På 60-talet gjorde mamma vad väldigt många kvinnor drömmer om idag. Hon var smyckesdesigner och tillverkade en egen tennkollektion i hemmet, hon startade och drev två olika typer av små butikskedjor. En modernare hemslöjdsbutik med hennes eget klädmärke och smyckeskollektion som storsäljare. Och en mindre tygaffär-kedja med tre butiker, varav en på Gotland och två i södra Sverige. Hon var partyprinsessa och tillsammans med pappa ordnades ofta stora fester hos oss.

Fotomodellen Marianne Werkelin och fotograf Lars Gunnar Werkelin. Pälsen har troligen en släkting tagit fram och som såldes unikt i hennes butik.

Fotomodellen Marianne Werkelin och fotograf Lars Gunnar Werkelin. Pälsen har troligen en släkting tagit fram och som såldes unikt i hennes butik.

Jag minns hur hon lång och snygg nästan svävande fram på dansgolvet till olika bugglåtar. Hon hade även en egen klädkollektion som höll igång en fabrik med 17 sömmerskor under sommaren. Kläderna var måttsydda och fanns med ett 20-tal olika färger och mönster. Ofta var det leverans inom några dagar då kunderna skulle ha med sig kläderna hem från ön.

Här sitter mamma som modell i sin egen designade klänning. Annonsen är från 60-talet med pappa som fotograf. Hennes varumärke var Ateljé Stux. Marianne skötte också tillverkning och försäljning. Hon borde resa land och rike runt och föreläsa för andra kvinnor hur man genomför sin dröm.

Här sitter mamma som modell i sin egen designade klänning. Annonsen är från 60-talet med pappa som fotograf. Hennes varumärke var Ateljé Stux. Marianne skötte också tillverkning och försäljning.

Hon jobbade oftast i Visby och vi bodde på somrarna i Fårösund vilket innebar ett logistik-trolleri där hon två gånger per dag var i fabriken i Hellvi skola 5–6 dagar i veckan. Detta skulle aldrig ha fungerat idag men hon fick till det. Hon var även ekonomiansvarig för ett av öns största turistföretag och hade personalansvar för över 100 personer. Hon är säkerligen en av öns första kvinnliga multientreprenörer och familjens mest underskattade entreprenör.

Tillräckligt frisk för en operation?

När mamma bestämt sig för att operera sig så lämnade hon Kneippbyn och såg oförskämt frisk ut. Hon hade ätit upp sig lite extra och tränat lite hårdare för den tuffa operationen som var helt hennes beslut. Enligt mamma var hon inte rädd för att dö men rädd för att bli en grönsak som inget kunde och som bara maskiner skulle hålla vid liv. Nu känns det som vi är på väg dit och det gör så ont i hela mig att jag vill skrika. Bara tanken att det kan bli så här gör mig ledsen och arg. Det är inte värdigt att ligga på det viset, inte för väldens bästa mamma. Inte värdigt för någons mamma alls. Långa, starka skitsnygga mammor skall inte utsättas för sånt. En dag är kroppen slut, då skall vi få trycka på stoppknappen. Varför skall vi pinas till stora vårdkostnader när patient och anhöriga är överens med läkare att de inte kommer finnas någon chans till ett riktigt liv igen när många organ är bortplockade eller har stängt ner? Sätt stopp för de kroppar som är slut och överlåt deras platser på sjukhusen åt mer behövande. Så vill jag ha det och så vill min mamma också ha det, den dagen det är dags för oss.

Är alla utbytbara?

Att stå vid respiratorn med två driftiga syskon och vara helt utlämnad åt sjukvården känns maktlöst och sårbart. Man blir rädd, osäker och ledsen vilket får tårarna att rinna. Rädd att hon lider, rädd att jag inte vet hur jag skall agera och lite som en svikare som inte kan lösa det här heller. Samtidigt vet jag helt logiskt att vi hela tiden byter ut människor. Jag har bytt fru Ulrika mot fru Monika och barnen Max och Charlie mot Towe och Wilda. Ungefär samtidigt som mamma lades in blev jag morfar till en liten Hugo och då tog vi över rollen som far- och morföräldrar. Detta är tidens gång och samtidigt en av livets gåtor som vi alla skall förhålla oss till. Det är ett sätt att söka tröst att tänka så men jag vill så klart att mamma skall komma hem och fortsätta att vara lång, snygg och omtänksam, då mammor i den här åldern inte är utbytbara.

I livskontraktet ingår både liv och död!

Jag vet att det står i det finstilta i livskontraktet att just detta kan hända. Men vi var inte förberedda och det är för tidigt. Mamma är ett så självskrivet inslag bland dem vi har runt omkring oss. Kanske är det därför vi tar våra närmaste för givna och inte ger dem maximalt med tid när den ännu finns? Vi är nog många som borde stanna upp och ge nära och kära mer tid. Vid kriser blir det väldigt tydligt, men sen går det snabbt att glömma vad som är viktigt på riktigt. Jag har gjort det förut och man dras som en dammtuss till ett dammsugarmunstycke hela tiden och snart är jag fångad och inne i samma ekorrhjul som så många andra igen. Tack vare en annan lång, snygg och jordnära kvinna (fru Monika) så får jag hjälp att vara mer kopplad till nuet och jorden.

Jag förväntade mig det värsta av läkarteamet

Fredag kl 13 skulle vi träffa fyra läkare och jag trodde mig vara förberedd på det värsta. Strax innan mötet gick jag in till min mor och då vaknade hon till i respiratorn och tittade på mig som om hon sa: ”Lämna mig inte!”. Det var vad jag såg i hennes ögon. Jag var ledsen innan och försökte att inte vara ledsen framför henne, men det gick inte. Väl inne vid läkarna så berättade de att mot alla odds så började de flesta parametrar att peka i rätt riktning. I stället för ett av de värsta beskeden i livet så blev det glädje. Det finns ett halmstrå och de skall vi jobba på.

Sista besöket fredag kväll var kl 21.15 och då fortsatte förbättringarna. Mamma sov tryggt och syster känner sig nöjd efter att hon stämt av alla värden, kollat av allt som bör kollas och förvissat sig om att både läkare och syrror har rätt information. Jag känner mig trygg med min egen syster och det enorma jobb hon lagt ner. Fattar först nu kopplingen till sjuk-syster och vår familjs frisk-syster då hon får människor att växa och bli friska på ett sätt som få andra. Mamma utbildade sig till sjuksyrra men blev nog aldrig klar ,för hon hade så mycket annat på programmet. Jag vet att min syster absolut skulle vilja bli Veterinär och hon skulle ha blivit en fantastisk sådan om hon orkat plugga så länge.

Lev här och nu för det blir inga repriser

”Det är aldrig försent att ge upp” som Ior brukar säga, eller ”det finns inget som är så jävligt att det inte kan bli värre” är ett annat av hans ordspråk. Jag tror på att leva nu och våga leva på riktigt varje dag. Det gäller att leva medan tid finnes för inget går att spara och det blir inga repriser. Nu skall vi gå och ladda mamma med mer energi.


Dela med dina vänner!

Vad vill Gotland och vem bestämmer det?   

02 Dec
02 december 2016

Några mindre bra veckor

Strand i Thailand

Det har varit lite motvind under ett par veckor och så är det i livet ibland. Samma vecka som valet blev klart i USA meddelande Gotlandsbåten att ekonomin för 2017 inte var löst och därför blir det ingen trafik 2017. Båda händelserna känns som ganska små och obetydliga saker, när min mamma pendlar mellan liv och död efter en planerad operation. I min familj har vi blivit tvungna att umgås lite mer med döden än många andra och vi har därför inga problem att prata om döden. Men det är ändå något väldigt obekvämt när det handlar om mamma som alltid stått för tryggheten i familjen. Inte blev det bättre av att hennes syster gick bort när mamma var som sämst för några dagar sedan.

Vi har bevisat vad ön gått miste om historiskt!

Alla lever vi i olika bubblor vilket blir väldigt tydligt i en sådan här situation. Det fanns de som var i nyhetsbubblan och som envist ansåg att nyheter om Gotlandsbåten måste kommenteras av mig, trots att vi har bestämt att vår VD är den som uttalar sig och att jag samtidigt hade mitt fokus på familjeproblemen.

Det som är riktigt tråkigt är alla som sitter i läktarbubblan och nedlåtande kommenterar projektet utan att göra något själva. De hånar t.ex. Gotlandsbåten som ett misslyckande, vilket är lite typiskt för dagens samhälle. Från min horisont har vi lyckats bevisa det som varken turistorganisationer, utvecklingsbolag eller Destination Gotland trodde på, d.v.s. att en extra båt skulle bidra med ca 60–70 000 fler besökare till Gotland vilket genererar en extra omsättning på ca 400 miljoner för ön. Detta i sig ger en omsättningsökning på mellan 10–20 procent för de flesta företag som jobbar med besöksnäringen. Totalt gav sommaren många rekord där bland annat Gotland kunde redovisa lägst arbetslöshet i riket under sommaren. Detta kan väl ändå inte vara dåligt.

Effekterna av konkurrens blir extremt tydlig

Jag blir extra glad att Destination Gotland nu inser att en extra hamn ger fler passagerare. Jag hoppas verkligen att de inte bara drar in på Oskarshamn och flyttar över lite kapacitet till Västervik i något taktisk manöver för att försvåra för en konkurrent i framtiden. Västervik har uppvaktat Destination Gotland i över 15 år, men aldrig fått någon respons. Så Gotlandsbåten har absolut hjälpt Västervik att få ledningen på Destination Gotland att inse värdet av Västervik. Konkurrens gör så tydlig skillnad på alla plan när monopol bryts och ökningen blev mer än någon kunde tro vilket det är kul på riktigt.

Tillit, kul och på riktigt skrapar framtidstro

Entreprenörsvecka 2016 i Thailand

Entreprenörsvecka 2016 i Thailand

Jag har varit på en entreprenörsvecka i Thailand där vi varit en bra mix av kvinnor, män och branscher med entreprenörer mellan 19–68 år. Vi har hängt på stranden där vårt konferenstält stått uppställt för skydd mot sol och regn. Barfota en vecka med enbart badbyxor och ibland t-shirts har vi blottat oss som människor och som företagare. Det har varit skratt, gråt och mängder av applåder. Här har man kunnat fråga om allt och det har varit extremt på riktigt under lite Robinson-lika förhållanden. Skillnaden var att vi fick rikligt med mat och dryck samt hotellrum, vilket har format oss till en stor familj.

En kompis på Entreprenörsveckan

En kompis på Entreprenörsveckan

Det har skapats respekt, tillit och  mängder av nya affärsidéer. I stället för att bilda pakter och rösta ut varandra så har det skapats förtroende. Det kändes som om vi var med riktiga människor som pratade om riktiga saker. Det var kul och inspirerande vilket verkligen gav bra energi till alla. När alla får energi så skapar vi troligen mer energi än vad vi gjorde av med vilket fick mig att känna hur evighetsmaskinens gåta eventuellt kan vara på väg att lösas.

När det inte blir på riktigt tappar vi förtroendet

När det gäller pakter så känns det tyvärr som om det finns öbor som verkligen blev glada för att Gotlandsbåten inte kunde köras vidare 2017. En av dessa var snabb med att bedyra att han inte var emot detta i officiella kommentarer i sin egen spalt. Tyvärr är det så mycket som inte är på riktigt att vi i vardagen ständigt måste fundera på vad hen egentligen sade och hur skall man tyda detta. Skall man lita på detta eller ej, det är en ständig fråga som gör det enklaste väldigt komplicerat.

Jag försöker vara tydlig med vad jag vill eller tycker och då blir det lätt en rubrik eller en löpsedel som spetsar till det hela så att uttalandet eller ambitionen får en helt annan betydelse. Detta gäller inte bara mig utan är ett sätt som dagens tidningsmakares ser som ett framgångsrecept. Det skapar ett lågt förtroendet för media i många fall vilket många duktiga journalister får böta för. Lika är det för politiker som inte vågar utan det blir ofta några halvklara besked som man via mediaträning levererar och sedan blir det upp till var och en att tyda. Trovärdigheten faller lika snabbt som opinionssiffrorna för de partier de representerar. Istället vinner missnöjespartier mark över hela världen och ingen reagerar utan man fortsätter att låtsas att man vill något samtidigt som väljarna låtsas att de röstar på något de eventuellt tror mer på än proffspolitikers floskler. Varför jobbar inte fler med trovärdighet kan man fråga sig?

Gotland saknar 50 procent av sina besökare

Vi behöver fler företagare på ön som vågar göra verkstad på riktigt. Gotlandsbåten är ett exempel på gemensamhets-projekt som verkligen förändrade en region. Öppningen på inflödet av passagerare till Gotland har under mer än 10 år varit för smal! Därför fattades minst 50 procent av de besökare som skulle varit här 2016 om konkurrens funnits i trafiken. Klart är att ön behöver både fler och billigare transporter som går på tider som passagerare vill resa på, samt mer boendekapacitet. Transporter och boende måste koordineras för att detta ska fungera.

Denna sommar fattades det minst 5000 bäddar och därför saknade vi ca 200 000 gästnätter. När det blev fullt på ön så bokade inte fler båtbiljetter, för att de helt enkelt inte hade någonstans att bo. Om rederiet och näringen berättat hur de skulle växa och satsat under de tio senaste åren så skulle det ha byggts i samma utsträckning. Det i sin tur skulle leda till att de flesta företagare haft 50 procent mer i omsättning och ca 1000 fler skulle haft året-runt-jobb på ön efter dessa tio år. Nu har vi missat det historiska tåget och gör vi inget framåt så fortsätter vi utan att utveckla ön efter den nivån den egentligen har kvalitéer till. Det är absolut möjligt att öka 50 procent på mindre än 10 år om alla vill jobba på riktigt för öns bästa.

Utvecklingen kommer med tydliga mål

Skall vi kunna utveckla Gotland måste vi ha mer boende och för att man långsiktigt skall våga satsa på detta, så måste vi förstå hur rederiet kommer att köra sin trafik. Då de bevisligen inte levererar utan att man sätter press på dem, borde Tillväxt Gotland och Gotlands Förenade Besöksnäring kräva långsiktiga besked. Rederiet vill inte ens berätta vilka båtar de kommer att använda i sommar eller nästa sommar.

Kommer det att finnas mer eller mindre kapacitet under 2017 jämfört med 2016? Hur ser deras planer ut för 2018, 2019 och 2020? Kommer rederiet att satsa lika mycket i marknadsföring 2017 som de båda färjebolagen satsade 2016? Tänker de ta de passagerare som Gotlandsbåten transporterade så borde de vara beredda att satsa liknande belopp som båda bolagen tillsammans satsade på marknadsföring. Räknar Destination Gotland med att klara en fortsatt ökningen 2017 med ytterligare 5 procent, eller räknar de med ett tapp på 10 procent? Detta styrs helt av Destination Gotland som bestämmer priser, marknadsföringsvolym och kapacitet på bildäck och för passagerare. Makten över våra företags utveckling sitter i Stockholm kring ett styrelsebord där majoriteten inte lever på Gotland, om nu någon i styrelsen gör det? Om de i den styrelsen jobbar för Gotlands bästa eller för bolagets bästa, är inte så svårt att lista ut.

Storkapitalet i Stockholm styr öns möjligheter till utveckling

Det är styrelsen i Rederi AB Gotland som egentligen är de som bestämmer över besöksnäringens möjlighet till utveckling på ön. Om vi hade haft en femtio procentig ökning av besökare 2005–2016  så skulle även handeln, livsmedelshandlarna, bönderna, byggföretagen, mediehuset, taxi, bussar, städbolagen, försäkringsbolagen, bankerna och många fler haft en omsättningsökning som troligen varit runt 50 procent.

Den välbekanta röda skorstenen på Rederi AB Gotlands båtar

Den välbekanta röda skorstenen på Rederi AB Gotlands båtar

Skulle Rederi AB Gotlands styrelse satt målet med fler resenärer, fler båtar och något lägre priser, så skulle rederiet troligen haft lite lägre vinster i början och mer på slutet. Egentligen skall väl ingen skugga landa på dessa styrelsemedlemmar, för deras uppgift är att jobba för bolagets bästa. Det gör ett extremt bra jobb och tjänar mer än vad man gör i snitt i branschen, vilket hänger ihop med dyrare biljetter, vilket är en effekt av den monopolsituation som vi på ön historiskt har accepterat.

Skall vi ha ett GFB och vad skall de leverera?

Frågor om hur Destination Gotland avser att satsa och vad målbilden är, borde marknaden få del av via GFB – Gotlands Förenade Besöksnäring, och får vi inte det så behöver vi inte heller något GFB. Under flera år så har vi försökt att få reda på hur bokningsläget ser ut. Det krävs ett möte med BRA, SAS och Destination Gotland där transportörerna väljer att lämna ut dessa siffror, men det har inte GFB lyckats med på över ett år.

När vi inte ens kan få dessa siffror blir det svårt att driva något gemensamt. Vi måste kunna lita på varandra och på det som sägs på riktigt, annars skapar vi bara misstro och pakter. För ett år sedan redovisade Destination Gotland stolt siffror som sade att det var alla tiders rekord i båtresande. Klart att det är kul att slå rekord, det gjorde vi på Gotlandsbåten med bilfärja flera gånger tidsmässigt mellan Gotland och fastlandet. Destination Gotlands rekord var också mellan Gotland och fastlandet vilket de glömde berätta. De räknande inte sommaren med Ölandstrafiken, för det året är fortfarande rekordåret. (Jag tror det var 2010) Som turistföretagare vill jag ha riktiga siffror så att jag förstår varför det går upp eller ner i min kassalåda och hur många vi bör anställa. När resandet minskar, eller vistelsetiden minskar, så blir det färre gäster och tvärtom med fler båtar och lägre priser vilket det nu finns facit på!

Gotland har alla möjligheter om vi är ärliga mot varandra

Gotlandsbåten

Gotlandsbåten har nu fått Destination Gotland att inse att vi företagare på ön vet att tillströmningen av gäster beror på kapacitet, resvänliga tider och priser som är rimliga. Skall besöksnäringens företagare jobba ihop, så måste det gå att få rimliga svar utan att det kommer hot och det blir dålig stämning. Ingen vill åka till Gotland för att båten har just en röd skorsten, utan det är till Gotland man vill och då är det märkligt att rederiet skall vara så hemliga med sin information. Om man kan lita på dagens artikel så verkar rederiet styras av nestor som säger en sak och VD en annan. Antagligen är det en så deras planering fungerar, vilket gör att vi inte vågar investera i några större utvecklingar av boende.

Framtiden kan vara otroligt ljus på Gotland med en målsättning om 50 procent fler turister 2025. Det kan ske om alla vill samarbeta öppet och ärligt för öns bästa inte bara för egot eller egna bolagets bästa. Det går att få hit betydligt fler turister, vilket konkurrens har bevisat 2016.


Dela med dina vänner!

Mina tankar om Gotlandsflyg, Gotlandsbåten och Gotlands framtid

19 Nov
19 november 2016

Min dröm att få köra mer hoj på spännande platser runt om i världen.

Utan formell utbildning vågar man mer

Jag är en kille som alltid varit nyfiken men som egentligen inte kan någonting enligt vissa, på grund av att undertecknad saknar formell utbildning. Jag klarade inte ens att få slutbetyg efter två års gymnasieskola och har kraftiga problem med stavning då jag är gravt dyslektiker. Jag har egentligen inte ens haft ett riktigt jobb då jag alltid jobbat i egna eller föräldrarnas bolag. En gång skulle jag bli anställd som projektledare för ett kommunalt projekt men när jag berättat hur jag tänkte driva projektet så fick jag lämna mötet i 20 minuter och när jag kom in igen så skulle anställningen skjutas upp och sedan rann det ut i sanden. Jag tror inte vi var helt på samma linjer om hur man driver kommunala projekt.

Se ett behov och sedan uppfylla den önskan

Jag kommer från en familj där föräldrarna jobbade inom skola och omsorg och  därför fanns inget större kapital i familjen, utan det har vi alla fått jobba fram efter hand som behov funnits. Jag har ofta valt att gå min egen väg och göra saker på mitt sätt. När jag startade diskotek i slutet på 70-talet så hade jag knappt varit på diskotek, men märkte att det fanns ett behov. Stället blev framgångsrikt och vi var nog den klubb på ön som hade flest artister och ev flest gäster under de sex år som jag var i branschen. Så har det sedan gått vidare och när jag sett ett behov så har vi tillgodosett detta, vilket är en ganska bra grund för lyckade affärer.

Infrastruktur styr utvecklingen på ön

Konkurrensutsatt flyg och båtförbindelser är A och O för utvecklingen på Gotland. Ön i sig kommer alltid att ge en bra och prisvärd produkt för besökaren.  Dålig konkurrens brukar betyda underkapacitet och höga priser. En transportör som får monopol brukar sträva efter att ha så lite kapacitet som möjligt och på så sätt får denne bästa möjliga ekonomi. Till exempel så drog Destination Gotland ner på antalet turer med de små båtarna 2015 när det inte fanns konkurrens, vilket begränsade antalet resande till Gotland. Samma bolag gjorde precis tvärtom när det tack vare Gotlandsbåten fanns mer kapacitet 2016, vilket verkar helt irrationellt om man jobbar för Gotlands bästa.

Det innebar att anläggningarna 2015 måste konkurrera internt på ön om att få biljetter till sina gäster, medan de 2016 kunde jobba ihop och slåss mot hela världen för att få besökarna till Gotland.

De innebar även att snittpriserna sänktes på boendet 2015. När priserna sänks blir det sämre ekonomi vilket leder till att färre ser det som lönsamt att bygga nytt när vi har så korta säsonger. En helt felaktig spiral för Gotland som behöver ett långsiktigt tydligt mål om ordentlig tillväxt. Stabil utveckling gör investerare trygga och det krävs för att det skall byggas nya boendeenheter.

Egentligen startade vi aldrig något flygbolag

Premiär för Gotlandsflyg

Premiär för Gotlandsflyg

När vi startade Gotlandsflyg var det egentligen ett nytt rederi som vi såg ett behov av. Ambitionen var att skapa bättre kommunikationer genom att konkurrensutsätta befintliga bolag. Vi trodde inte på att staten eller kommun skulle lösa behovet utan ansåg att det var vi gotlänningar som skulle lösa detta. År 2000 hade staten monopol på båttrafik, så när det inte gick att starta ett rederi, fick det i stället  bli ett flygbolag. En stor hemlighet var att vi absolut inte hade råd till att starta flygbolag så vi startade en resebyrå och döpte den till Gotlandsflyg. Vi agerade som ett flygbolag, men egentligen tog vi kontakt med ett flygbolag och köpte varje måndag samtliga stolar under veckan kontant i förskott. På så sätt kunde vi starta upp vår resebyrå som kunde sälja stolar för en betydligt mindre peng än om vi skulle startat ett riktigt flygbolag. Vi lade ut turlistor för en längre tid och på så sätt tog vi en genväg och kunde få till en stor förändring för flyget på Gotland.

Femton år senare har Gotland nästan samma prisbild

Moderna flygplan

Sedan dess har utvecklingen gått snabbt framåt. Efter några år så fanns det en flygturlista som var bättre än den någonsin varit till och från ön. Priserna hade snudd på halverats och vi flög med världens miljövänligaste flygplan som även tillhörde de modernaste i sin storlek. 15 år senare så är priserna fortfarande inte högre än de var år 2001. Gotlandsflyg har verkligen visat vad sund konkurrens betyder för en destination som Gotland. Vår idé var enkel då vi ansåg att det var vi öbor som bestämde, bara vi höll ihop och såg till att fylla de egna planen. Det behövdes inga extrapengar, tvärtom, bara vi var lojala mot egna bolaget. Trots att konkurrenten med den stora plånboken sänkte priserna med upp till 75 procent, så insåg man från ön att det var viktigt att stötta det egna bolaget. Tack vare detta så har vi haft en långsiktig konkurrens som varit till gagn för ön under femton år.

Gotland har tappat gästnätter under lång tid

Som VD på Kneippbyn i början på tvåtusentalet insåg jag att det inte spelade någon roll hur mycket vi satsade på marknadsföring eller vad vi hittade på, för vi fick ungefär samma besökssiffror år från år.

Det kunde skilja i omsättning med 1–3 procent mellan en extremt bra sommar och en extremt dålig sommar. Det var då jag insåg hur det såg ut och vad som egentligen påverkade Gotlands utveckling. Öland hade vid samma period nästan 3 gånger så många besökare som Gotland och enligt min mening så är Gotland egentligen ett mer intressant besöksmål. (Eventuellt är jag jävig i detta sammanhang) Enligt min logik så stod det i princip gäster och väntade i hamnarna om priset och avgångstider passat.

När jag lyckades få tag i riktiga besökssiffror så visade sig mina misstankar stämma. Ökningen under sommaren över en tioårsperiod var mindre än 0,5 procent (för icke Gotlänningar) i snitt per år, samtidigt som snittgästens tid på ön minskat. Det innebar att ön egentligen tappade gästnätter på totalen. (se förklaringen *Nytt resebeteende och nya Gotlandsresenärer)

En monopolist som inte lyssnar

Genom åren har vi i näringen försökt föreslå förändringar hos Destination Gotland som hytter med riktiga sängar, standby för campingekipage mm. 2012 ville vi att de startade en långsammare båt anpassad till turisterna med bättre turlista, lägre priser och större kapacitet. Vi fick som svar att det inte var aktuellt och då bestämde jag mig för att antingen acceptera att ön fortsätter att halka efter alla andra turistdestinationerna eller starta ett nytt rederi med målet att jobba för besöksnäringens bästa på Gotland i samarbete med Västervik. Denna fråga var så viktig att den inte kunde få skötas av andra än oss som är beroende av utvecklingen på ön.

Gotlandsbåten – ett högriskprojekt där maximal vinst inte är målet

Glädjen när vi fick båten i hamn!

Glädjen när vi fick båten i hamn!

När jag började jobba med detta så var jag noga med att förklara att det är ett högriskprojekt som krävde att alla såg detta som ett bolag som inte hade till uppgift att berika sina aktieägare i första hand, utan att de skulle utveckla Gotland. Vi skulle genom konkurrens få fler att åka till Gotland och det var inte meningen att vi skulle ta marknadsandelar från Destination Gotland, utan tillföra nya besökare. Min beräkning var att vi inom tre år skulle kunna köra över en bit över hundratusen nya resenärer vilket skulle ge de flesta berörda företagare på ön ökade intäkter på runt 20 procent, omsättningen på ön skulle öka med ca 1/2 miljard. För att lyckas så krävdes ett stort engagemang, där många kom att lägga  tusentals ideella timmar för att utveckla Gotland.

1000 nya jobb och betydande mer intäkter för regionen och staten

Ökningen av tillresande skulle göra att de flesta på Gotland kan utveckla sina företag. Då inkluderar det lokaltidningar, fastighetsbolag, byggbolag, livsmedelshandlare, mm. När ön löst transporterna så är nästa utmaning att Gotland behöver ungefär 5000 nya bäddar, vilket tar några år att få ihop. Om vi jobbade ihop över gränser så skulle det gå att lösa på 2–3 år. Vinnare på detta skulle vara hela Gotland då vi på 5–10 år kunnat skapa närmare 1000 nya åretrunt-jobb tack vare ökad konkurrens. Det skulle betyda mer inflyttning, högre skatteintäkter för regionen och ett blomstrande företagarklimat.

Vilka är utmaningarna?

  1. Gotlandsbolaget är ett vinstdrivande företag som är lite bättre än många av sina kolleger på att tjäna pengar och vill så vara. De inser så klart att risken med konkurrens skulle kunna försämra vinsterna med 50–80 miljoner per år och med ett avtal på tio år så skulle konkurrens kunna innebära 800 miljoner i resultatförsämring för hela avtalsperioden i sämsta fall. Med denna insikt så tror jag att de satsade tuffare än vad i alla fall jag kunde förutse. I praktiken sänkte de priserna med upp emot 50 procent på peak-turer i stället för de 20–30 procent som i alla fall jag räknat med kunde vara möjligt långsiktigt för dem.
  2. Gotland skulle behöva ytterligare 10–20 procent fler passagerare som kom till ön än vad det kom 2016. De ville resa hit, men på grund av att boendet tog slut så kom de inte. Det i sin tur innebar att båda rederierna fick färre resenärer än vad man hoppats på och att Gotland inte fick den mängd besökare som ön har både dragningskraft och potential till. I slutet på april 2016 redovisade Destination Gotland en ökning på närmare 15 procent i passagerare och bokningar. I den vevan började de sända sina påkostade reklamfilmer. Tre veckor senare hade bokningssiffrorna gått från +15 till +1 procent.  Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att reklamfilmen hade negativ inverkan på bokningen, men så var inte fallet anser jag, utan kunderna kunde inte få de boende de eftersökte och därför avstod de resan till Gotland.
  3. Att turistföretagarna bestämmer sig för att fylla den egna turistbåten i första hand genom att skapa paket som anpassas till kunderna som på så sätt säkrar en långsiktig konkurrens. När Gotland får en överkapacitet i resande, då kan bopriserna öka vilket innebär att det blir lönsamt att bygga i framtiden. Först då kommer fler att våga investera i mer boende långsiktigt och då kommer hela ön att bli vinnare. Destination Gotland kommer att tjäna lite mindre pengar på båten under några år, men kan utan tvekan ta igen det genom att investera mer i boende på ön.

Hur mycket är 30 miljoner?

För att styrelsen skulle våga satsa vidare med Gotlandsbåten så krävdes det ytterligare trettio miljoner i riskkapital. Det var pengar som skulle täcka framtida förluster, inte de som uppstått efter den gångna säsongen. Den siffran kunde minskas om hotell och turistanläggningarna blev aktiva och i första hand sålde den egna båten (ex Gotlandsbåten) till sina gäster.

Trettio miljoner är mindre än 10 procent av vad bönderna får i bidrag per år på ön. Det är ca 13 procent av vad kryssningskajen kommer kosta. För Gotland skulle det troligen ge mer än 10 gånger så mycket varje år i intäkter med konkurrens likt Gotlandsbåten i förhållande till kryssningskajen. Det är något mindre än vad Gotlandspress ägare får i presstöd av staten varje år. Det är ungefär samma belopp som Destination Gotland får i bidrag för att de utsattes för konkurrens av Gotlandsbåten 2016 (statligt konkurrensstöd).

Räknar man med att staten får mellan 80–100 miljoner i extra momsintäkter varje år som Gotlandbåten finns, så skulle det vara väldigt lönsamt för staten att finansiera dessa 30 miljoner en gång. Det är troligen mindre än hälften av vad regionen skulle få årligen i extra skatteintäkter på 1000 nya jobb till ön.

Det finns många sätt att se hur lönsamt konkurrens skulle vara för Gotland och de kommer troligen att visa sig efter sommaren 2017 vad det betydde med konkurrens.

Rädslor eller okunskap?

Den senaste veckan har olika företrädare för öns näringsliv uttalat sig om den gångna sommaren och varför det varit en sådan rekordsommar. Där har man olika anledningar och några har trott att det beror på att vädret var väldigt bra eller att det varit oroligt i Europa. Detta har i så fall inte slagit igenom någon annanstans än på Gotland och i Dalarna. Det är inte speciellt troligt att Gotland skulle haft finare väder än övriga Sverige. Dalarna har i två år haft ett stort tapp och är ungefär tillbaka till 2014 år siffror, så något lokalt fenomen har de säkert i den regionen.  Andra anser att det har med varumärkesarbetet att göra och det kan vi verkligen hoppas, för då kommer vi att fortsätt att ha framgång 2017.

För egen del tycker jag att historiska siffror och utvecklingen i riket ger ett glasklart svar.

När företrädare för besöksnäringen inte tror att prisbilden kommer att höjas när det blir monopol igen, tror jag att det är väldigt mycket politik i detta svar. De vågar inte säga det de tycker, för då kan det bli dålig stämning på nästa möte. Det är väl självklart att priserna blir betydligt dyrare utan konkurrens?

Än värre är att marknadsföringen kommer att halveras 2017, vilket kommer att ge utslag på både flyg- och båtpassagerare. Vi är många som anser att rekordsommaren 2016 hänger ihop med konkurrens mellan rederierna och gläds med sommaren som var.

Det borde bli två rederier i framtiden

På grund av att Destination Gotland har bestämt sig för att tjäna mer än vad som är normalt i branschen så sker det på bekostnad av utvecklingen på Gotland. Ett aktiebolagsmål är att tjäna så mycket pengar som möjligt, så det är inget fel på agerandet med att rederiet vill bevaka monopolet med målet att ha alla båtpassagerare själva.

Jag anser att det är företagarna på ön som ytterst bestämmer om det är rederiet som skall bli vinnare, eller näringen på ön. Gotlandsbåten har nu bevisat vad vi missat på ön under 10 år och vad detta har kostat Gotland. Om vi haft konkurrens sedan 2006 så skulle de flesta haft 50% mer i kassan efter sommaren 2016.  Jag tror att denna sommar visat vilken potential besöksindustrin på Gotland har och hur viktig den är för öns framtid och utveckling.

Alla oberäknade kostnader skall belasta besöksnäringens gäster

Faran med det nya färjeavtalet (2017–2026) är att det finns pristak eller maxpriser för gotlänningar och frakt. Det innebär att kostnadsökningar för rederiet som ligger utanför det budgeterade måste tas ut av icke-gotlänningar, vilket kan slå väldigt hårt mot hela besöksindustrin. Om oljepriset skulle öka som det gjorde för några år sedan då ökar biljettpriserna med 10 procent. Om inget får tas ut av frakt och gotlänningar, så skulle troligen priserna för besökare behöva öka med närmare 30 procent. Med en sådan ökning skulle Gotland tappa turister vilket får till följd att man måste öka priser ännu mer för att rederiet skall få ersättning för sina höjda kostnader. Detta är en av flera anledningarna till att näringen bör ha ett eget rederi att luta sig mot i framtiden. Skall vi få människor att investera i boende m.m. så måste de våga tro på en utvecklingshastighet med 5–10 procent per år och inte bara 0,5 procent per år som det historiskt varit.

Pigge Werkelin som företagare och öbo. Här uttalar jag mig inte som representant för styrelsen i Gotlandsbåten.

Dela gärna denna text!

 


*Nytt resebeteende och nya Gotlandsresenärer

De nya Gotlandsresenärerna har vi fått tack vare att dyrare biljetter har fungerat som ett filter och sorterat bort många gäster med sämre ekonomi och de som passerat är gäster med bättre ekonomi. Gäster med bättre ekonomi spenderar mer pengar, men gör ofta fler resor under sin semester och har samma antal semesterdagar disponibla som de med sämre ekonomi. Det innebär att de med bättre ekonomi i snitt stannar kortare tid för att hinna med fler destinationer. De med sämre ekonomi besöker ofta bara en destination men stannar i stället fler nätter. Detta spelar ingen roll för t.ex. Stockholm som inte har begränsningar i hur många de kan transportera in till destinationen per dygn, men för Gotland har det stor betydelse då vi har en kraftig underkapacitet när det gäller transporter på tider som gäster vill resa.

Effekten av de nya Gotlandsresenärerna är att vi troligen gått från stann-tid på ca 5,5 nätter i snitt till ca 4,5 nätter på 10–15 år. Om vi räknar på att det transporteras ca 500 000 icke Gotlänningar till ön med båt och flyg ( juni, juli, augusti) så innebär det att vi gått från 2 750 000 övernattningar till 2 250 000 övernattningar vilket är ett tapp på ca 500 000 gästnätter. Ställer man dessa siffror mot de kommersiella gästnätterna som Tillväxtverket redovisar, ca 600 000 gästnätter för samma period så blir det ca 27 procent av alla övernattningar. Då är de resterande 73 procenten gästnätter i eget boende, eller hos vänner och bekanta (det finns ca 9 000 fritidshus eller 36 000 bäddar) eller kommersiella nätter som ej redovisas. Siffrorna stämmer inte alltid exakt i texten då det inte alltid går att få fram exakta siffror men principerna stämmer och effekten blir den samma.


Dela med dina vänner!
Copyright: Pigge Werkelin. Piggebloggen är gotlandsproducerad och körs hos Peek-A-Boo Software och administreras av Stenströms Information & Marknadsföring