Informerade broilers eller självständiga tänkare?

07 aug
07 augusti 2009

Det har nu gått sex dagar sedan Towe kom till världen. Wilda 22 månader är hur stolt som helst för sin syster och hjälper till så mycket hon kan. Wilda är numer första nappinsättare för Towe.

En annan som är väldigt stolt är Monikas artonåriga son Alex. Så fort han får möjlighet bär han omkring på sin sex dagar gamla lillasyster. Towe och Wilda är hans absoluta favoriter och han skiner upp som en morgonsol på Östergarnslandet varje gång han får vara med sina små syskon. Det är stor skillnad på tonåringen när han sitter framför datorn eller tv och då han bär omkring på sina syskon. En reflektion som jag har är att syskonen påverkar snörena som drar upp mungiporna och tv + datorn verkar ha kontakt med snörena som drar ner mungiporna.

När vi berättade att Monika var gravid för första gången så var Alex reaktion. ”Ni har förstört min dag”. Han skulle inte på något sätt hjälpa till med ungen. Nu gör han allt utom att byta blöjor. Han påstår sig ha fått blöjallergi. Killen har under drygt två år varit incheckad på hotell mormor och morfar där han fått bästa möjliga service. Till och med han har nu börjat känna att det är lite för mycket och ser fram emot att flytta till Örebro och börja på universitetet.

Tyvärr missar han militärtjänsten som troligen var viktig för alla killar i den åldern som blev inskolade i vuxenlivet. Nu blir det egen lägenhet vilket innebär att han måste tvätta, städa, laga mat och hålla i egen ekonomi. Både han och jag ser fram emot detta.

Alex är lika lat som jag var och tar genvägar när han kan. Tyvärr är han betydligt duktigare än vad jag var i skolan. Med det menar jag att jag tack vare min dyslexi blev tränad att göra fel. Jag var troligen bäst i klassen på att göra fel. Eventuellt det enda jag var bäst på. Men det har inte avskräckt mig att våga starta nya projekt eller dra igång saker utan tvärt om.

Jag tror att de finns många som gått ut skolor med toppbetyg och som aldrig gör fel. När man sedan blir företagare finns det inget riktigt rätt eller fel. Det finns säker 100 rättvägar och lika många felvägar. Har man en drivkraft att inte göra fel så är det 100 sätt att göra fel som man måste undanröja och då blir det svårt att komma igång. Många får komigång-ångest. De som drivs av att lyckas har minst 100 olika möjligheter att lyckas och sparkar igång. Skulle det bli lite fel i starten så får man justera det senare.

Alex kommer att lyckas och han klarar sig alltid. Han är en överlevare för han följer inte strömmen, har fått en del snytingar i livet och kan ta dem utan att bryta ihop. Jag är övertygad om att han skulle klara sig utmärkt även om man släppte av honom utan pengar i någon liten by i Afghanistan. Killen är en överlevare utan divalater men förenklar gärna saker om det är möjligt.

Jag tror inte på att utbilda skolbroilers som blir lika varandra. Vi behöver personligheter som vågar ta för sig när det är möjligt. Människor som vågar ställa sig upp och tycka till och gå sin egen väg. Kina, Pakistan, Indien, Korea m.fl. är länder som kommer att skicka ut miljontals av ”kopierade broilers” som spöar skiten ur våra svenska ungdomar när det gäller kunskap. Därför tror jag att det är viktigt att vi inte bara kopierar in information i huvudena på ungdomarna utan att vi även ser till att de blir individer som tänker, vågar säga ifrån, som kan leda grupper och få dem att fungera ihop. En svensk modell som kommer att vara väldigt gångbar internationellt.

En sak som man borde satsa på i skolan är försäljning. Alla behöver lära sig att sälja. Inte bara produkter utan ännu viktigare är att kunna sälja sig själv. När man söker jobb, söker en partner eller vill lära känna nya vänner. Det gäller att sälja sig själv och det är inte lätt för den som aldrig övat. Vi säljer oss varje dag och bygger personliga varumärken och utan utbildning i detta viktiga ämne kan det går hur fel som helst trots de bästa betygen i övriga ämnen.

För övrigt tror jag att de flesta styrelser i Sverige borde ha en dyslektiker för att vara kompletta. Någon som vågar, som inte ser alla hinder och som framför allt vågar pröva nya vägar och upplägg.


Dela med dina vänner!
6 svar
  1. Lilian says:

    Först vill jag verkligen gratulera till den nya familjen du har. Kom in på din blogg av en slump, men den skall jag följa nu, du är så jäkla optimistisk o det är jätteskönt att läsa om sånt som inger framtidstro m.m. Önskar dig o din familj all lycka i framtiden, barn är ju framtiden för oss alla.

  2. Hanna says:

    Alltid lika intressant och peppande att läsa din blogg!

  3. Kerstin Johansson says:

    Tänk att några rader och ord kan göra min dag mycket lättare ,har gått igenom en jobbig cancer sjukdom och känt mig många gånger uppgiven,men när jag läser om dig och ditt så känns allting lite lättare.

  4. Pigge Werkeilin says:

    Svar till Linda ang skolan.

    Jag tror du har helt rätt. Skolans kultur är uppbyggd av dem som haft det lätt i skolan och fått så pass bra betyg att de kommer in på rätt utbildningar. Det är inte säkert att man är pedagogiskt rätt för att leda ungdomar men man har tillräckligt med kunskap. När jag gick i sexan så var jag i sjuans mattebok och när jag gick i åttan så var jag kvar i sjuans mattebok och hade bytt från särskild matte till allmän. Det som hände var att jag fick en mycket kunnig lärare som var helt värdelös påatt förklara varför man månste kunna räkna med X och Y m.m. Hon kunde inte motivera mig och då försvann mitt intresse att jobba med matten.

    Felet är troligen att de flesta är från samma akademiska värld och därför inte har någon förståelse för dem som inte klarar att kopiera in kunskap från en bok till hjärnan. Och man upmuntrar inte dem som har initiativkraft att skapa saker eller de som kan dra igån projekt av olika slag. I en sådan värld belönas bara människor med en kopiator i huvudet medan de med en uppfinnarverkstad i huvudet inte får någon uppmuntran.

    Världen behöver givetvis båda. Men jag anser att den svenska modellen måste innehålla fler skallar som vågar hitta egna lösningar och inte samma som alla andra som kommer ut ur universiteten i världen. Jag hoppas att dagens moderna skolor har förmågan att inse detta. Det borde innebära att skolorna skulle lära av förskolor. En mycket intressant teori som väldigt många entreprenörer skulle hålla med om, men skulle du föra fram det till en samling universitetslärare eller gymnasielärare så skulle det vara som att svära i kyrkan. Stå på dig för det finns mycket rätt i dina påståenden. Pigge

  5. Linda says:

    Hej! Tycker det e så intressnt det du skriver om skolan. Jag jobbar som förskollärare och lämnar därför över barn till skolan varje höst. På förskolan får barnen tänka, experimentera, våga, misslyckas, lyckas, prova om igen och söka sin egen väg till kunskap. Ingen människa är den andra lik – Alla lär inte på sammas sätt. När barnen sedan börja i skolan så skall alla lära på samma sätt – så upplever jag det. Jag gjorde praktik i en klass 2:a en gång och jag föreslog praktisk matematik. Jag trodde läraren skulle trilla av stolen. Det som sker utanför de fyra väggarna verka livsfarligt. Men jag fick en chans och jag måste säga att jag själv var imponerad av resultatet. Inga barn sprang iväg ( det trodde läraren att de skulle göra) utan alla var lyhörda. Det jag vill säga är att vi måste låta våra barn tänka – tänka på olika sätt. Böcker är bra men praktiska erfarenheter fastnar och det e genom praktiska erfarenheter som vi tar oss fram i livet. Skolan borde ta efter förskolan, de bromsar elever som varit på upptäcktsfärd genom att sätta dem i en bänk och mata in information, där alla ska kunna samma saker. E det så det fungerar i verkligheten. Nä det e ju inte så. Tycker det e så härligt att du funnit olika sätt att tänka – du har varit tvungen och påsåvis kommit väldigt långt – Något som alla borde testa.
    Ha det gott!

  6. Katrine says:

    Hej Pigge!
    Jag har precis börjat läsa in blog som jag hittade en artikel i Aftonbladet.
    Jag har följt dig sedan din tragedi i Thalinad.
    Nu när jag läser din blogg blir jag imponerad över hur fint du skriver om Alex.
    Grattis ill nya bäbisen
    Lycka till i livet, jag kommer att fortsätta att följa din blogg
    Katrine

Ingen möjlighet att kommentera detta.

© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring