Hjälp Haiti!

16 jan
16 januari 2010

Torsdag klockan 14 nås jag av beskedet av det varit en jordbävning på Haiti. Min första reaktion var att se på klockan och fundera på vad som skedde för fem år sedan klockan 14 ca 3,5 timmar efter att tsunamin dragit in över Khao lak. Jag såg bilden av oss som stod på hustaket och stirrade ut över förödelsen. Det såg ut som ett totalt sönderbombat krigsområde. Efter ett slag kom det en helikopter och vår första reaktion var att vifta med armar och kläder: här är vi kom och hämta oss! Men militärhelikoptern var ute för att rekognosera, inte för att hjälpa överlevande. Med den insikten förstod jag att det som hänt inte var något lokalt för Khao lak, utan jag började förstå att det var en enorm katastrof med  tiotusentals dödade, eller kanske hundratusen?

Helt plötsligt blev minnesbilden knivskarp och jag såg tydligt alla sårade som behövde hjälp och alla döda som måste fraktas bort efter att vågen sköljt över Khao lak. Tsunamin sträckte sig bara 1,5 km in i landet och resten fanns kvar helt intakt. Detta gjorde att så fort vi kom ur tsunamiområdet fanns det massor av människor med resurser som hjälpte oss.

Vad jag förstår är allt utslaget på stora delar av Haiti. El, avlopp, vattenledningar, telefoni, vägar m.m. Hjälpbehovet är så mycket större där och nu, än vad det var i Thailand som då kändes som det värsta man kunde råka ut för. Jag tror att det finns ett stort behov av att få in människor som är tränade att befinna sig i omöjliga situationer. Det finns militär, polis och brandmän som ständigt tränas för sådant och som är vana att agera.

I Sverige och många andra länder finns det speciella insatsgrupper som är avlönade för att kallas in när det är extremt läge. Dessa är tränade att agera och att leda. Många har sjukvårdsutbildning och skulle kunna göra ett fantastiskt jobb om man bara fick ner dem tillräckligt snabbt. Denna grupp borde kunna vara på plats lika snabbt som kvällstidningarna får dit sina journalister. Det första dagarna går det att rädda mängder med liv och denna grupp kan leda lokalbefolkning och även rapportera vad nästa grupp bör ha med sig för resurser. Gruppen skulle inte bara rädda liv och hjälpa människor den skulle också få träning för nästa svåra uppdrag.

Jag påtalade detta till myndigheterna efter tsunamin och fick till svar att poliser och militärer inte kan verka i andra länder. Detta borde vara lätt att kringgå. Under tsunamin var det flera poliser och militärer som var där och hjälpte till, men inte som yrkesmilitärer eller poliser, utan som räddningsarbetare. Det måste gå utmärkt att skicka folk som på pappret är just räddningsarbetare. I Thailand 2005 tog det upp till 2–3 veckor innan den svenska organisationen började fungera som man vill ha den. Flera av poliserna kommenterade läget med att det blev mer och mer byråkratiskt, vilket gjorde att det blev svårare och svårare att få saker gjorda. Därför tror jag att grupper med specialutbildning skulle kunna uträtta väldigt mycket i ett första skede. Snabbfotade organisationer som jobbade kreativt att lösa problem. Om sedan fler länder jobbade på samma sätt skulle väldigt många liv kunna räddas tidigt. Nyckeln ligger i att jobba i små grupperingar som kan agera som egna organisationer i början innan den stora hjälpapparaten kan ta över.
 
Det måste finnas en ledning som vågar trycka på GO för att man skall finnas till hands i ett tidigt läge. Några timmar efter larmet borde gruppen kunna befinna sig på t.ex. Arlanda för att kliva på ett specialchartrat plan. De som åker skall veta att de åker på tre–sex veckor minst.

Fick vi fram en grupp som åkte på den här typen av katastrofer 1–3 gånger per år skulle vi få en väldigt kompetent insatsstyrka som skulle rädda tusentals liv varje år. De skulle ha världen som arbetsfält och finnas som en extremt kompetent grupp när den behövs i Sverige.
 
Jag tror att man behöver hjälpa långsiktigt och söker själv hela tiden små projekt i Thailand där vi kan stötta med kunskap och pengar. I söndags hade jag bestämt att vi skulle sponsra några entreprenörsprojekt med 50 000 kronor som thailändska studenter skulle jobba med för att hjälpa behövande i Phuket. Det skulle fungera som en tvåstegs-raket. Först skulle studenterna få vara entreprenörer och som nr två hjälpa behövande.

Igår bestämde läraren och eleverna att 25 000 av de 50 000 skall skickas direkt till Haiti. Jag lovade samtidigt att plussa på med ytterligare 50 000. Jag har förankrat detta med mina tjejer på jobbet och de sätter in 75 000 på Röda Korsets konto på måndag. Detta är så klart en väldigt liten summa men om många hjälper till som studenterna i Thailand så kommer det att finnas pengar till att bygga upp infrastrukturen igen vilket ger hopp på Haiti.

I en sådan enorm katastrof blir alla väldigt kreativa och hittar lösningar på de mest bisarra situationer. Kreativitet och någon form av optimism måste finnas så att alla drabbade inser att man kan påverka sin situation. Trots att jag varit med under 35 dagar efter tsunamin och letat bland tusentals döda kroppar efter min familj, så kan jag ändå inte föreställa mig vilket helvete man har på Haiti. Hoppas att man världen över sätter in resurser för att hjälpa och att vi i Sverige inser att en 50-lapp här och en 500-lapp där kommer hjälpa människor att överleva och att få en framtid att tro på.

När jag går på stranden i Thailand och försöker följa den information som kommer fram från Haiti så får jag dåligt samvete för att jag har det så bra. Livet är orättvist, men vi kan inte vara så mycket mer än människa. Det gäller att njuta när det finns tillfälle oavsett om de sker katastrofer eller olyckor som drabbar andra.

Vår hyresvärd Liz här i Thailand har en massagesalong och vi träffade en av tjejerna i måndags som var ovanligt vältalig för att vara thailändska. Hon ville komma till Sverige och jobba. På tisdagen berättade Liz att tjejens 19-åriga son hade kört ihjäl sig på moped i Bangkok igår. Nästa dag när vi träffade henne igen, fick vi information om att den döda sonens farfar fått en hjärtattack och dött på grund av barnbarnets död. Allt går så fort och vi är så små. På väggen på massagesalongen står det: Om vi ser tillbaka är det historia. Nuet är en upplevelse och framtiden är mystik. Och nog ligger det mycket i detta.

Samtidigt som jag läser i tidningarna om att vi måste skänka pengar till behövande, läser jag om förre kommunikationschefen på Röda Korset som svindlat till sig mångmiljonbelopp – då blir jag så förbannad! Det borde finnas någon gräns för vilka man svindlar, även bland dem som svindlar! Det är inte bara det att det fattas massor av miljoner utan det värsta är att många människor slutar att ge därför att man tror inte på organisationerna. Straffet för en sådan som Johan af Donner skulle vara större än stöld. Det kommer att fattas en hel del pengar dels på grund av stöld men det fattas ännu mer på grund av en förtroendekris. Det i sin tur kommer innebära att mängder av drabbade kommer dö för att det inte finns pengar till att hjälpa.

Jag hoppas att han utöver kännbara straff drabbas av att skägget kommer att växa inåt resten av hans liv och att hans svek kommer att förfölja honom dygnet runt.


Dela med dina vänner!
8 svar
  1. Pigge Werkeilin says:

    Jag viste inte till vem vi skulle sätta in pengar till och frågade då vänner som befinner sig på Haiti och finns mitt i den röran som är där. Dessa personer tyckte att röda korset var rätt organisation. Men jag skall ta till mig detta. Då de som är där även var med under stor del av Tsunamin så frågade jag hur de uppfattade denna katastrof. Jag ville veta på en tio gradig skala och Tsunamin var fem vad hans uppfattning var om Haiti och svaret var 8,a. Hoppas det kommer fram så mycket hjälp som möjligt och att de rör om lite i leden på röda korset och andra hjälp organisationer. Dessa har inte råd med dålig pr och borde göra något för att kunna redovisa en bättre koll.

  2. Lars Dekenno says:

    Jo, till viss del har du tyvärr rätt…

    Jag skänker till fler organistationer men för att göra en lång historia kort så är det medelmsavgifterna som betalar Röda Korsets styrelse och generalsekreteraren. Det vi skänker går till de behövande minus 10 procent som RK hade i insamling- och administrationskostnader 2008. SOS-Barnbyars kostnader för detta ligger på 18 procent.

    Och givetvis skall styrelsen i en organisation som bygger på frivilligt arbete inte ha någon erstättning(dom värderar själva frivilliga insatser till ca 980 miljoner), i synnerhet inte Ordföranden(i detta fall herr Westerberg som enligt RK motiveras med ”att de uppgifter som ordföranden ska fullgöra är så omfattande att de inte kan skötas som ett fritidsuppdrag utan förutsätter att vederbörande har uppdraget som sin huvudsakliga sysselsättning”) när Westerberg är ORDFÖRANDE i minst fem andra styrelser och ledamot i ytterligare tre till…

    Medlemsavgiften är mycket riktigt 200 kronor men det räcker inte med 4 000 medlemmar för att betala ordförandes lön, minst 5 000 medlemmar kostar det. Däremot så går inte pengarna rakt ner i hans ficka. Han betalar som alla andra skatt på sitt arvode och det ger ju bättre vägar och mer resurser åt sjukvården;)

    Summasummarium så fortsätt skänka till Röda Korset, men avsluta ditt medlemskap. Då verkar pengarna göra bäst nytta!

    Lars Dekenno

  3. Johan says:

    Varför har du valt att ge pengarna till just röda korset? Efter förskingringar och Vd:ar som hyr in sina egna företag som de sedan fakturerar? Det finns så många organisationer att skänka till. T.ex SOS Barnbyar som Akelius skänkte 100 mille till. De har till exempel inga styrelsearvoden som en del andra som tar väldiga arvoden. Det är en väldigt bra markering för hela organisationen. Om man ser på cheferna nere i Österrike så är både förste chef och andre chef tidigare barn som växt upp på barnhem. De har en bra transparens och låga omkostnader. Bengt Westerberg tjänar t.ex 800 000kr för sitt arbete på Röda Korset och detta finansieras av medlemsavgifter de får in. Tror att medlemsavgiften är 200kr, alltså går 4000 personers medlemsavgifter oavkortat direkt ner i Bengt Westerbergs ficka. Nä skänk pengarna till någon annan organisation

    Ha dè gott

    /Johan

  4. cajsa says:

    Hej hopp.Hoppas ni mår bra, det verkar så av bloggen att döma.

    Hur länge blir ni kvar i Thailand? Frida och en kompis åker ner den 6/2 och undrade om ni är kvar då

    Jag och Peter var tre veckor i Vietnam över jul och nyår, så himla skönt att slippa den värsta vinterkylan hemma. Spännande land var det också. De har en bit kvar innan de kan bli ett nytt Thailand men vänliga människor, shysst mat och oändligt mycket att se.

    Mest upprörd blev jag faktiskt inte av fattigdomen eller av krigsinvaliderna utan av alla stackare som är drabbade av Agent Orange. Det har förgiftat grundvattnet och därmed dömt generationer till invaliditet och elände, vad hade USA där att göra kan man fråga sig.

    Här hemma händer det mycket på jobbfronten. Vill inte skriva något men berättar när vi hörs. Tänkte få en pratstund med Eva senast (och näst senast) hon var här för att dryfta mina idéer men vi lyckades inte få till det tyvärr.

    På väg till Göteborg kanske? Om inte så öppnar ett känt flygbolag direktflyg mellan Göteborg – Visby så vi kanske kvistar över närmare vårkanten.

    Krama kidsen och Monika från mig och Peter.

    Sköt om dig/er

    Kram Cajsa

  5. Lars Dekenno says:

    Precis Åsa!
    Tänk om massor av kändisar oavsett proffession tog rollen som ”hänförare” och visade på att -det här gör jag för dom utsatta-, istället för att, många gånger, bara se till att förknippas med hippa produkter genom höginkomstinkomstbringande reklam… Konstigt nog så reagerar ingen då mer än genom att köpa samma materiella ting, men när man som Pigge visar ett stort mått empati ses det bara som att han ser om sitt eget hus??? Jag blir bedrövad, ledsen och lite rädd när empati försakas mot pengar och makt! I protest så skickar jag ett till SMS till Röda Korsets Haiti hjälp:)
    Kör Pigge, du fortsätter att göra skillnad!

    Lars Dekenno

  6. Åsa Stenström says:

    Lars: det där är ju ett evigt dilemma med att en del av det som Pigge gör tolkas som att han gör det som smygreklam för sina företag. Varför tänker inte folk tvärtom? Att han tack vare att folk känner till honom från olika sammanhang, kan vara med och ge uppmärksamhet till något viktigt och bra?

    Vore det bättre om kändisar generellt sett undvek att synas i ex välgörenhetssammanhang? Det tänket är som jag ser det helt bakvänt. Kan man dra nytta av att det finns folk som känner igen en så ska man ju SÄRSKILT göra det när det är för ett gott ändamål.

  7. Lars Dekenno says:

    Hej Pigge!

    Ytterligare ett inlägg som berör och ger en tankeställare. Satt på en tillställning igår och disskuaionen kom in på Haiti. Jag hade tidigare under dagen läst ditt ”upprop” på AB och glädjt mig över att du syns och skapar ytterligare uppmärksamhet runt Haiti. Ett par var nästan tokiga över att du var ”tvungen” att synas igen, dom tolkade det som smygreklam för dig och fina företag..? Efter ett mindre ordkrig så förstod jag att dom bara var avundsjuka på dig och missar hela poängen med vad du förmedlade. Förstår att du måste ha det kämpigt i ditt professionella liv med oliktänkande som dessutom läser in Jante i sin bild av dig och det du gör. Synd att somliga inte verkar kunna skilja på din professionella och din privata sida och ta in budskapet du förmedlar! Jag tror iallafall att om fler agerar som du istället för att gömma sig bakom andra, så kan vi få till en lite bättre värld för ännu fler människor. Tack för att du agerar publikt och visar på vad som faktiskt är möjligt. Det hjälper garanterat fler människor än det stjälper!

    Hoppas 1 att herr af Donner har ett samvete bakom sitt giriga yttre. Det kommer isåfall att drabba honom hårdare och längre än något fängelsestraff någonsin kan göra.

    Hoppas 2 att vi fortsätter skänka pengar till Röda Korset – pengarna behövs OCH pengarna kommer, trots af Donner, fram till dom som verkligen behöver!

    Allt gott

    Lars Dekenno

  8. Susanne says:

    Bra skrivet och åååå snällt av dig att hjälpa dem. OCH snällt av studenterna att skänka så mycket. Du skriver så bra, uttrycker dig så att det berör. Jag läste din artikel i tidningen och såg även den fina bilden på din hela nya familj. FINA.

    Tragiskt med kvinnan som förlorat sina nära och kära i Thailand.
    Jag donerar till Läkare Utan Gränser. Tragiskt det där i Haiti. Fruktansvärt Hemskt. Ofattbart och svårt att ta in.
    Bra det där sista med att skägget kommer att växa inåt(utlöste ett skratt mitt i allt) det minsta man kan hoppas på när det gäller den där Johan af Donner. EN SÅN TJUV!Han tar från dem som behöver det mer än som mest.

    Ha det så bra.

    Tssss!DU om nån Pigge skall väl inte ha dåligt samvete för att du har det bra. Njut av det. Livet finns bara en gång och det är NU! Och nu och nu och nu!

    Kram
    /HalmstadsSusanne

Ingen möjlighet att kommentera detta.

© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring