Bilkörningen har blivit tråkig med alla fartkameror och de nya hastighetsbegränsningarna.  100-, 80-, 70- och 50-skyltar kan jag köpa – men 40? Det finns inte! Min bil mår inte bra av att köra i 40! Jag vägrar tro att dagens moderna bilar skulle utgöra en fara om de går i femtio i stället för fyrtio. Att komma körande på en 40-väg i en Volvo som är något av det säkraste som finns och bli omkörd av grannens 15-åriga dotter på moppe gör en förbannad. Det finns definitivt en nedre gräns och min går vid 40 kilometer i timmen.

Nej, 40 är ingen hastighetsbegränsning utan en ålder då livet börjar! Det är en ålder då man blir självsäker och vågar.  En ålder då man inte längre behöver göra som andra. Man vågar kliva fram och tro på sig själv. Man börjar tycka om sin kropp o knopp som den är. Det är då man vågar ta ut svängarna, prata med sin partner och upptäcka nya himmelska njutningar. Nu kan man prata och skratta åt det som tidigare var så viktigt och förbjudet.  Med ett bra sexliv kommer självkänslan och med den laddar man energi till att både orka och våga. Allt för många går omkring och vågar inte diskutera sitt samlim med sin partner. Framför allt så tar man inte hjälp. När man vill köra moped , truck eller motorsåg måste man utbilda sig så att man får förarbevis. Ett bra sexliv skall helst vara självlärt vilket verkar korkat. Här finns det massor att lära om man vågar och det finns väldigt mycket att vinna. Ser en trend att fler och fler väljer att gå olika utbildningar för par som vill lite mer. Många av dem som vågar kommer ut på andra sidan som vinare med helt nya insikter om varandra och vad man vill.

Jag är övertygad om att vi historiskt hämmas av en massa sexuella belastningar. Vi får signaler från partnern att något är vulgärt, slampigt eller osmakligt. Den signalen kan komma när man är 25 och sitter fortfarande i 15 år senare.

En kvinnlig kompis berättade för mig hur hon shoppat lite raffiga underkläder och skulle överraska sin man. Han satt framför tv:n när hon kom ner och var lite mysig och sugen på sin man. Han tittade slött upp från tv och ifrågasatte hennes kläder på ett sätt som fick henne att rusa upp och slänga dessa lusthöjande plagg. Om det var fel tajming eller om han verkligen hade något emot dessa underkläder vet jag inte. Men idag skulle det troligen vara okej. Nu har de tyvärr skilt sig som så många andra.

De senaste månaderna har det varit som en skilsmässoepidemi runt oss. Vi håller de nyskilda stången och försöker umgås med de som verkar vara friska från smittan. Ett av paren har hittat tillbaka till varandra och vi hoppas att fler tar efter med snabba ryck. Efter en månads karantän för nyskilda verkar vi försiktigt kunna börja umgås igen. Men det blir ofta besvärligt om de nyskilda väljer att prata skit om sitt ex. Då sätter de sina vänner i en situation att behöva välja part, vilket ibland innebär att man väljer bort båda.

Släpp lustarna lösa det är vår! Utmana tabun och sätt fart på kärlekslivet. Jag tror att vi som bor på den här planeten blir smartare och smartare för varje år. Framför allt kommer det nya generationer njutare som inte köper prylar utan i stället köper kärlek för pengarna. Smarta par satsar pengar och tid på sig själva vilket är förutsättningen för ett bra förhållande. Då blir det mindre viktigt att ha lika ny bil eller stor tv som grannen.

Status är att ha ett bra förhållande och ett spännande sexliv. Livskvalitet är att planera in x antal vuxenhelger per år. Att umgås, pilla på varandra, uppleva nya spännande saker ihop utan barn. Genom att satsa på egen vuxentid mår förhållandet bra, vilket får barnen att trivas och det blir härlig energi i kroppen som gör att det funkar bra på jobbet och bland vänner.

Skit i prylar och köp mer kärlek för pengarna!

Torsdag morgon ringer väckarklockan kl 05.15 och det är dags att masa mig ur sängen. Jag tar en ordentlig frukost innan det är dags att bege mig till flygplatsen. En gång i tiden var det viktigt för Monika att gå upp samtidigt och fixa frukost innan jag flög iväg med morgonplanet. Antingen har kärleken svalnat 2 grader eller så beror det på att barnen pockar på uppmärksamhet på nätterna? Vi får väl se om det beror på det sistnämnda. Jag är i alla fall på flygplatsen 20 minuter före avgång och det är fem minuter tidigare än nödvändigt. Det är Monikas dotter och min bonusdotter som checkar in mig. Jag fick lite beröm för att jag var i tid. När jag träffade bonusdottern Nicole första gången var hon 13 år. Att nu möta henne klädd i uniform var en liten chock. Där stod faktiskt en vuxen kvinna och önskade en trevlig resa. Tiden går, snart är det 10 år sedan vi startade Gotlandsflyg och 4 år sedan familjen Möller och jag flyttade ihop. Allt känns som igår.

På Bromma var det planbyte och 09.45 landade vi på Östersunds flygplats för bolagsstämma med delägarna och sedan lunch på deras nedlagda flygflottilj. Bilresa med Micke till Sundsvallsflyg tog ca 3 timmar. Micke ville absolut att vi skulle promenera till Hotellet (miljöpolicy). Det var över en mil så jag vägrade. Nästa bolagsstämma var kl 17 och sedan middag med ägarna kl 20. En mycket trevlig tillställning som inte slutade förrän strax efter midnatt. En reflektion som kom från mötet med ägare i båda bolagen: Här har man inte satsat pengar för att göra stora vinster utan för att kunna påverka flygpriserna och turtätheten. Man vill göra något för regionen och kompisarna. Det var just av den anledningen som Micke och jag bestämde oss för att starta Gotlandsflyg för 9 år sedan och vi kunde inte i vår vildaste fantasi ana att det skulle kunna bli så här bra och framför allt kul. Hur benämner man sådana investeringar? Det är inte klassisk kapitalism som driver dessa investerare. Möjligen skulle man kunna kalla dem samhällsbyggare, eller har någon ett annat förslag?

Taxin hämtade mig 06.25 och 07.00 gick flyget till Stockholm. Ett kort stopp blev i stället två långa möten som innebar att jag blev tvungen att boka om flyget från 13 till kl 18. Därför kom jag sent hem och att jobb en fredag gör att jag får dålig samvete. Till råga på allt så var jag så trött att frun ruttnade ur en del. Lördag med ytterligare två möten som drog ut på tiden gjorde att min aktiekurs fick Greklands ekonomi att se lika välskött ut som en botanisk trädgård. Jag känner mig som en bantare eller rökare som misslyckats för tredje gången. Jag hör varningsklockan och det är dags att ta tag i familjen igen. Hu vad dålig jag kan känna mig och det är det definitivt inte värt.

Vår thailändska bekantskap beklagade sig för pappan att det inte finns vitt smink att få tag på i Sverige. Hon vill inte gå omkring och vara så brun i skinnet. Märkligt att vi alltid söker motsatsen.

På tisdag gör jag premiär som blodgivare. Monika har anmält mig då det fattas blod i Visby. Får se om jag är godkänd?

Wilda har idag målat med vattenfärger och kroppsmålningar har fått ett eget ansikte. Towe skiner som en sol och kryper i racerfart. På något vis har hon lärt sig att trappan är farlig och stoppar själv vid kanten. Den lilla krabaten äter i stort hela tiden. Jag hoppas verkligen att det tar slut annars kommer hon att växa ikapp Wilda inom kort!

Nu har Kärleksnästet på södra Gotland tagit emot 2010:s första gäster. Paret landade på Visby flygplats där vår gamla röda VW-bubbla med cabb stod och väntade. Bilen var nyservad men oturen var framme och något hände med vänster framhjul i Tofta. Det blev en ny bil från Statoil och jag hoppas att vistelsen inte får några fler låsningar. Projektet har blivit en succé och vi hoppas att många väljer att stanna två nätter så att de får tid för varandra. Det är ju själva poängen. Läs gärna mer på karleksnaste.se!

Jag har någon konstig böjelse till gräsmattor. Jag längtar alltid efter soliga sommardagar där vi ligger i gräset och leker med barnen. Att rulla runt på en illgrön gräsmatta är lycka. Jag klippte gräsmattan för första gången igår. En nyklippt gräsmatta gör mig nästan lika glad som en lycklig fru eller skrattande barn. Undrar vad en gräsmatteböjelse har för chict namn egentligen? Jag är lycklig över alla vårkänslor som kommer med solen.