Jag läste en artikel om Drömstugan skriven av Maria Marteleur på helagotland.se 27 juli 2010 och ringde upp henne för att få en bild av hur hon uppfattat det hela. Hon hade ägnat en halv dag åt att kolla upp företaget Drömstugan, men tråkigt nog valde hon att inte kontakta mig – vilket annars hade varit det enklaste sättet att få svar på frågor om vår affärsidé och hur vi arbetar. I sin artikel skriver hon ”För köparen ser det ut som att stugorna redan är på plats” och vinklar resonemanget som att det inte finns bygglov och inte ens någon kontakt med kommunerna på de aktuella områdena.

Vi tycker att vi är tydliga gentemot stugintressenterna, men uppenbarligen behöver delar av vår information förtydligas ytterligare, vilket vi genast har tagit itu med.

Säljer i etapper

Det koncept vi arbetar efter innebär att först sälja/ta in intresseanmälningar och sen bygga det antal stugor som intressenter tecknat sig för. Byggnationen planeras i etapper. I Slite planerade vi som exempel att bygga 20 stugor i första etappen vilka blev bokade oväntat snabbt, varför första etappen utökades till 30 stugor och i söndags valde vi att utöka till 40 stugor.

Lokala projektägare

Maria har alldeles rätt i att vi jobbar tillsammans med lokala entreprenörer. Vår roll är oftare konsult än ägare. Vi bidrar med ett koncept, en idé som anläggningarna kan ansluta sig till. Ansvaret för att driva processer med detaljplan och bygglov ligger hos ägaren.

Varje samarbete med respektive camping inleds med diskussioner med ansvariga på kommun och länsstyrelse. Vi vill veta vad som gäller och hur man ställer sig till en utveckling av campingen. Vårt koncept ger campingar möjlighet att kunna göra de investeringar som kommunerna inte har råd till och ändå ha kvar tillgängligheten för ett rörligt friluftsliv. När man gör förändringar i ett område finns det alltid olika åsikter om det är bra eller dåligt. Ofta görs en ny plan vilket innebär att kommun, länsstyrelse och allmänhet kan ha synpunkter, vilket är bra.

Campingägaren hanterar bygglov

Enligt Marias artikeln har Drömstugan i Sverige AB inte sökt några tillstånd i varken Västervik eller Falun. I både Falun och i Västervik jobbar vi tillsammans med externa ägare och har rollen av konsulter. Västerviks kommun är ägare av anläggningen. De har aktivt valt att jobba med oss och är själva ansvariga för att söka bygglov. I Falun finns det redan bygglov, 20 hus är klara och ytterligare 15 är på gång. Försäljning pågår och intresset är stort.

Det är helt rätt, som Maria skriver, att vi inte har sökt något bygglov på dessa platser och som upplysning kommer vi inte heller att söka några, då Drömstugan inte äger projekten. Ett planärende kan ta mellan två och sju år upplyser Maria oss om i artikeln. Vi har varit med om allt från 9 månader till 10 år kan jag upplysa Maria om.

Vad gäller Tanum finns det ett externt bolag där Drömstugan äger 20 procent och här har det inte påbörjats någon försäljning just därför att planen inte är klar. Jag skulle tro att det kommer att röra sig om 200–300 enheter och inte femhundra som hon skriver i artikeln. Inte heller här kommer Drömstugan att söka bygglov, utan det kommer att skötas av Smögens Camping.

I Åre har vi diskuterat planerna med politikerna och tjänstemännen. Drömstugan har skrivit ett köpeavtal för marken och är därför delaktiga i det pågående planarbetet. Vi har satt upp som mål att börja sälja i vinter eller så kommer vi att ta upp intresseanmälningar.

Trygga pengar

Då debatten på helagotland.se vinklas som att bolaget ”tar in pengar och sedan inte gör rätt för sig” vill jag förklara hur det i själva verket går till: När du anmäler ditt intresse för en stuga betalar du 25 000 kr som sätts in på ett räntebärande konto. Om bygget inte kan genomföras eller om förändringarna under plan- eller bygglovsprocess blir så stora att du backar ur, återbetalas pengarna med ränta.

Positivt mottagande

Journalister vill gärna skriva ”Pigge Werkelins bolag” och det är i och för sig sant vad gäller Drömstugan i Sverige AB, men vi är sex delägare och fler är på väg in. Vi har ambitionen att bygga 500 hus på tre år och då är det av största vikt att alla känner sig trygga med produkten. Vi kommer att förbättra vår hemsida så att det inte råder några tveksamheter om vilka anläggningar som är planerade respektive byggda.

Vi har jobbat med detta bolag i nio månader och fått ett otroligt positivt mottagande. Jag hoppas att vi kommer att förändra ett antal campingar i Sverige så att dessa blir året-runt-anläggningar med betydligt högre standard än idag och att både ägare och hyresgäster kommer att kunna bo i en Drömstuga vid stranden eller vid skidbacken.

Pigge Werkelin, styrelseordförande i Drömstugan

Nu är Towe på gång, eller hennes gång är på G. Alltså Towe har tagit sina första stapplande steg. Hon är lite senare än Wilda som gick redan efter 9 månader och tre veckor. Jag ligger fortfarande på första plats hos Towe. Hon kan verkligen le med hela ansiktet vilket gör att jag får energi att bryta ner den mest hårdnackade byråkrat på ett par minuter.

Vilken sommar det har varit på alla plan. Vårt projekt Drömstugan håller på att bli en riktig succé. Sliteanläggningen skulle byggas med 20 enheter men fick utökas till 25 ganska snabbt. Vi håller nu på med den tredje utökningen. Det var för någon dag sedan över 35 sålda och reserverade hus. I Leksand öppnar vi försäljningen i dagarna och där är mer än 50% reserverat. Vi har precis gjort klart med en fantastisk anläggning i Södertäljes skärgård där vi troligen kommer kunna börja bygga om ett år. Vi har på cirka sex månader lyckat få ihop 10 regioner och 14 anläggningar. Detta tack vare en ruggigt stark marknadsföring som verkligen har gått hem hos målgruppen. Nu kan vanliga familjer köpa sin drömstuga vid havet eller vid skidbacken, till en total kostnad om 1000–2000 kr per månad. Jag tror att vi fått 3000 intresseanmälningar och vi har inte haft en chans att svara alla i tid. Ett positivt problem som vi nu försöker att jobba ifatt.

Jag och Monika fortsätter att jobba på våra 12 vuxenhelger och det funkar toppenbra. Torsdag–lördag tog vi båten till Lauter på Fårö för att gå restaurangen på Lauter. Vi var inbjudna av ett gäng där det bland annat var ägaren som stolt visade upp sin anläggning. Fantastiskt ställe och vilken stämning de har på torsdagar! Jag säger bara: åk dit och se till att ni bor kvar på Fårö så att ni kan stanna hela natten! Det går inte att förklara, men man får en känsla av att vara på ett stort släktkalas hos kalkstenspatronen. Det var många långbord med stora ytor. Jag tror att det var 500 personer under kvällen och alla barnen lekte på ett härligt familjärt sätt. Framåt nattkvisten flyttade vi in i ladan som var enkelt utrustad för att fungera som bar och nattklubb. Det är det enkla som är det svåra. Så skall det vara när det är som bäst. Vi kommer att komma tillbaka ofta. Tack för en oförglömlig kväll!

Vi har köpt båt med kompisen. Det är så in i helvete bra att ha båt med just honom. Han sköter om allt och det är 50% rabatt på allt då han står för halva kostnaden. Det känns som om jag kommer på rea varje gång fakturorna ramlar in. Vi är nog en ganska bra familj att dela båt med då han får ha den för sig själv 90% av tiden. Men det passar båda och alla är lyckliga.

Lyckligast är nog farsan som tidigare fått låna ut sin båt och alltid fått gliringar om alla fel som aldrig åtgärdas. Det tog ett tag innan jag kom på att man inte kan klaga om man inget betalar.

Det har varit cabbväder hela sommaren och så mycket Corvettåkning har det inte varit på många år. Jag träffade en kille som var på Gotland för ca 25 år sedan och såg min bil. Sedan dess har han varit på jakt efter en likadan. För några år sedan fann han sin ögonsten. När han fick syn på mig så var han bara tvungen att berätta sin historia. Jag tycker det är häftigt med människor som bestämmer sig för att nå sina mål. Det beror eventuellt på att jag är likadan och när jag låst målbilden så skall bara roboten fyras av. Det kan ta tid men i mål skall jag. Det är sådant som får världen att gå framåt.

Jag läste Eva Nypelius krönika om att hon var irriterad på Gudruns pengabål och samtidigt berättar hon att nu skall hon och Centerpartiet ut på turné och bränna pengar för att få uppmärksamhet och på så sätt få fram sitt budskap.
Jag undrar vad den turnén kommer kosta? Båda vill till riksdagen och Eva lär ha betydligt mer kapital att bränna än vad hennes kombattant Gudrun har. Förutom att Gudrun fick 20 gånger så mycket uppmärksamhet för varje använd krona så vet jag inte vad som skiljer? Det skulle väl vara att Gudrun inte uppmanar Eva att skänka 100 000 av sin kampanj till ensamstående kvinnor. Kul är det i alla fall att det är fler kvinnor vågar ta både ton och plats.

Det verkar som om Stockholmsungdomarna inte orkar festa runt som tidigare? Det går utför med ungdomarna. Lite för många viker ner när det tar emot. Har det att göra med hjälpsamma föräldrar som alltid skall fixa allt i stället för att låta dem svettas och få lite motgångar? Om man tar bort alla stora och små motgångar så kommer sådant bara än värre när de blir äldre. Då blir det betydligt dyrare läxor och det blir svårare att klara en mindre motgång om man inte tränat på att ta mindre motgångar tidigare. Livet skall bestå av både vågdalar och toppar. Det är som en berg- och dalbana där det finns en enorm förväntan när man klättrar uppför den första backen. Sedan bär det iväg utför och det svänger både höger och vänster. Längs vägen blir det nedförsbackar och uppförsbackar som kittlar härligt i magen. Hur jävligt det än kan vara under resan så är alternativet alltid sämre.

Jag fick Gotlands dyraste lägenhet i knät när jag tog över Hotell Tott i höstas. Vi hade sålt den för 9,6 miljoner men på grund av skilsmässa hos köparen och oenighet om utrustning, fick vi den i retur. Vi tog hjälp av två inredare på Gotland och har nu gjort om den till GOTLANDSSVITEN som direkt blev en succé. Nu är vi även överens om svitens framtida öde och den kommer att hamna utanför min kontroll vilket känns bra för alla inblandade. Niklas Harlevi har gjort ett jättejobb med Tott-anläggningen. Han och hans team tog över driften från den 1 maj och har redan haft mer i omsättning än vad Stureplansgruppen hade på hela året. Det ringer ägare och berömmer driften för den servicenivå man nu har. Jag är säker på att han är helt rätt för detta ställe.

Jag kan ju inte skryta med speciellt mycket betyg från högre utbildningar. I ärlighetens namn sitter jag inte med några dyra studielån heller av den enkla anledningen att det bara blev 10,9 år i skolan. Jag har ju aldrig varit anställd utanför familjen så Tott är ett utmärkt CV som kommer stå där länge. Vi lyckades faktiskt bygga en lyxresort för 330 miljoner som var finansierad. När jag berättade om detta var det ingen som trodde att det skulle gå. Många kraxade om ett nytt Snäck m.m. Självklart finns det småsaker att fixa och detta kommer vi att vara helt klara med inom två år. Jag känner mig väldigt stolt varje gång jag åker förbi Tott vilket jag gärna gör på vägen till eller från jobbet. Det är viktigt at man vågar vara stolt för det man gör. Det finns mycket annat som jag kan känna samma sak för och det är glädjen att lyckas som driver mig och många andra. Det innebär att man måste våga misslyckas och att suget att lyckas måste vara större än rädslan att misslyckas.

Jag läste ett reportage i lokaltidningen om husvagnsfamiljer som står på samma plats i fyra månader. Vi har förbjudits att ha husvagnar uppställda mer än sex veckor på våra campingar för det är inte tillåtet enligt lagen. Är det sedan på strandskyddad mark är det dubbelt förbjudet. Det finns säkert över 400 husvagnar på Gotland som skulle klassas som svartbygge om man ska gå efter dessa lagar. Om man från Länsstyrelsen reagerade på samma sätt som man gjorde då vi startade bygget av en veranda på Tott så borde det inte finnas en människa inne på kontoret denna vecka, då det står så många husvagnar uppställda runt om på ön. Troligen finns det lite för många vanliga människor som har husvagn för att länsstyrelsen skall göra något åt detta. Skulle det ha varit Björn Ulvaeus eller Max Hansson som hade en husvagn uppställd på tomten så skulle byråkraterna ha reagerat. Nu är det jobbarkompisar på kommun och länsstyrelse som har husvagnar uppställda och då är det troligen okej? Eller det kanske är så att det bara var jag som uppmärksammade just detta? Jag tycker givetvis att man skall få ha sin husvagn uppställd så länge man vill på en camping. Campingägarna måste kunna tjäna pengar mer än 45 dagar på året så att det kan bli en bransch som kan stå på egna ben. Och de som investerat i husvagnar skall givetvis få utnyttja dem året runt. Vi skulle kunna ha 500 husvagnar som stod vinterställda på våra gotländska campingar med 500 husvagnsägande familjer som reste hit minst tre gånger per år under höst, vinter och vår. Det skulle bli ca 14 000 nya gästnätter till ön. Som en bonus skulle dessa inte ta bilplatser under attraktiva tider men däremot kunna släppa på en familj till per husvagnsplats på båten.

Jag hoppas att dessa olagligt uppställda husvagnar uppmärksammas och att myndigheterna agerar lika snabbt och tufft som de gjort mot oss. Men helst vill jag så klart att man ändrar lagen och låter campingägarna avgöra hur länge man vill ha camparna på anläggningen. Jag är 100% säker på att inget kommer ske då det inte finns några poäng att vinna på att fälla en arbetskamrat. Men när man inget gör blir det en död hand över den kommersiella delen av campingarna. Detta är känsligt och det kan ju räcka med att man sätter åt Snäck och Burgsviks camping.

Jag har precis avnjutit en god middag som vi hämtade i det lilla gatuköket vid Fåröfärjan som säljer Thaimat. Det är lite som humlan som inte kan flyga men inte förstår det och flyger i alla fall. Restaurangmänniskor och branschfolk säger att det går inte och ändå sätter den lilla entreprenören igång och om några år har detta utvecklat sig till ett toppenställe. Det är redan idag ett toppenställe vad gäller mat, men det kommer att växa som det gör för entreprenörer. Det är de som är framtiden för Sverige!

Häromdagen när vi promenerade i Visby satt det två små entreprenörer utanför Hästgatan 12 och sålde saft och popkorn plus handmålade nyckelpigor som de målat själva på stenar som de plockat på stranden. Jag älskar dessa ungar som vågar träna på riktigt. Och då är det vår skyldighet att uppmuntra genom att handla vilket jag alltid gör. Det är att uppmuntra den nya generationen. Killarna blir lokomotivet för sina kompisar. De ser att man lyckas och gör likadant. När entreprenörsandan sprider sig som en pandemi i landet så är våra pensioner säkrade.

Ha en bra dag, våga misslyckas och tro på entreprenörer stora som små. Deppa inte för regnet för efter regn kommer alltid sol!

Så sa min snart treåriga dotter för ca 14 dagar sedan när hon skulle gå och lägga sig. Nästa morgon när hon vaknade skulle hon ut och hitta solen. Jag vet inte varifrån hon fick detta, men hon hittade solen och det har strålat på ett sätt som inte är helt normalt sedan dess. Sjukt härligt – och vilken vecka det blev i Visby för politikerna i Almedalen!

Bilderna av ett harmoniskt Visby som dränks i sol har kablats ut över värden till ett PR-värde för ön som vida slår alla marknadspengar som läggs på att sälja Gotland per år.  Det slår också Gudruns pengabål med hästlängder även om hennes PR-trick är bland de bästa som gjorts under denna vecka i år. Hennes lilla hemmabrasa var ju egentligen ingenting mot den masugn som brann i Visby denna vecka. Här brände företag, organisationer och politiska partier säkerligen över hundra miljoner på att hyra båtar, lokaler, rum, PR-konsulter, utforma tidningar och broschyrer, resor mm. Allt för att synas och försöka påverka till sin fördel i det enorma utbud som finns i Visby denna vecka. En slant man säkert kan bokföra kreativt på utbildning och trivsel så det ser lite bättre ut. Gudrun fick löjligt mycket utrymme för sitt parti och de budskap hon ville förmedla. Vi gotlänningar skall absolut vara tacksamma för att veckan växer för vart år och vi kommer säkerligen att få se nya listiga sätt att väcka uppmärksamhet nästa år.

Jag har deltagit på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Jag tog helt enkelt ledigt för att suga i mig och delta i debatten. Jag träffade bland annat vår tidigare finansminister Allan Larsson på en middag och fick jättebra kontakt. Jag slutar aldrig att förvåna mig över vilken rutin och kontaktnät människor har som varit med i hetluften. Det är resursslöseri att inte utnyttja dessa tillgångar. Man kan väl recycla politiker och näringslivsprofiler också? Undrar om det kan klassas som en grön idé?

En middag med Bonniers alla författare fick jag också delta på tillsammans med bland annat Lena Katarina Swanberg. Här fanns det tonvis av erfarenhet. Jag hann absolut inte med att snacka med alla men passade på att suga i mig den information jag kunde. Att vi sålt över 100 000 ex av en enda bok visar sig ge lite respekt i alla fall.

Jag höll ett föredrag tillsammans med Ebba Lindsö på måndagen. Det kändes väldigt bra. Hon är en kvinna som varit med och har en livslinje att följa. Att lyssna på människor som berättar från verkligheten ger nästan alltid en massa bra energi. Det kändes som om vi kompletterade varandra bra. Hoppas att vi kan jobba ihop framöver.

Det blev även 30 minuters medverkan i P4 och någon webb-tv, debatter som var rätt friska och mingel på innegårdar är en ny företeelse som verkar sprida sig med vindens hastighet.

Det var kul att träffa Lillemor Arvidsson, vår gamla landshövding, på ön. Hon och Alexander Bard plus undertecknad skulle vara med 3 kvällar i Jan Josefssons Debatt på SVT1. Lillemor var lite nervös och vi två herrar försökte peppa henne. Men när hon blev engagerad så var alla spår av detta borta. Hon har en härlig glöd och den brinner fortfarande trots att hon trodde att den slocknat. Alexander är en mycket trevlig och sympatiskt kille som värnar om alla. Det skulle vara kul med en middag och diskutera livet med den mannen en kväll. En udda fågel med vettiga åsikter och som vågar vara jobbig. Jag gillar den typen av människa.

I det sista programmet medverkade en kvinnlig politiker från den gotländska vänstern. Hon inledde med att vilja hälsa på mig innan programmet, för ”efter skulle vi nog inte vara vänner”. Jag tyckte det var en konstig inledning. Det visade sig att hon skulle vara med för att vara emot Almedalsveckan. Hon ville helt enkelt att man flyttade runt detta arrangemang till olika städer för att det då skulle bli rättvist. Det kändes som om hon var väldigt laddad för att medverka i TV och sedan låste det sig rejält. Nu var det väl ingen stor sak i sig och alla måste träna för att komma vidare. Jag accepterade att vara med för att just träna. Det är så jag ser på det mesta; att man tränar för något större längre fram. Att våga prova nytt och gå vidare måste vara en av de viktigare sakerna i livet. Jag gillar uttrycket ”kåt på livet” som Johan Ekenberg  säger.

Jag tror inte livet är rättvist och det kommer aldrig att bli det heller. I skolan inbillar man barnen att allt skall vara rättvist och när vi kommer ut ifrån dessa lokaler till verkligheten så inser envar snart att livet inte är speciellt rättvist. Men det är underbart och vi som lever i Sverige kan bli vad som helst om vi verkligen vill.

En annan frisk fläkt var kvinnan som diskuterade bordeller. Diskussionen kom att handla om för eller emot prostitution. Hon var nog för och kunde ev betala Janne Josefsson 50 kronor för sex och mig 100 kronor. Skulle en man sagt detta om en kvinna så skulle det blivit ramaskri. Vissa saker får kvinnor säga och andra inte. Jag fick frågan dagen efter från en känd lokal tidningsman om jag var för eller emot prostitution? Jag vet inte ens vad som är prostitution. Om man menar den typen när män importerar kvinnor för att ha sex eller när kvinnor och män ser detta som sista vägen att få ihop till droger eller när det finns hallickar som utnyttjar andra människor att sälja sexuella tjänster så är jag absolut emot detta. Men om man menar den danska kvinna som har det som heltidsjobb där hon försöker hjälpa kvinnor och män som har det tufft i livet på grund av medfödda sjukdomar mm.  så att dessa skulle kunna ha sex, så har jag en annan uppfattning. Jag såg ett dokumentärprogram om detta för något år sedan och dessa tjänster borde finnas. Var sedan gränserna går vet inte jag – men behov finns och då kan man inte förbjuda allt. Och därför håller jag med Alexander Bard som tyckte att vi skall få ha vårt sexliv i fred, men förbjuda trafficking, hallickar mm.

Jag fick frågan om vad jag ansåg om Lars Ohly. Jag hann inte riktigt svara, men när jag fick tid att tänka efter så är jag livrädd att han och hans parti skall bilda regering i höst och att han blir näringsminister. Jag är inte emot socialdemokraterna men jag tror inte på Mona som ledare för landet. För 8 år sedan röstade jag på Göran för att jag trodde att han skulle leda landet bäst. Det hade ingen att göra med vilket parti han representerade. Partierna måste i alla fall kohandla med ett antal andra och då blir det ännu viktigare med starka ledare. Landet behöver en stark ledare och skulle det röd gröna vinna så hoppas jag för Sveriges bästa att Maria Wetterstrand blir statsminister före Mona Sahlin.

Vår nya landshövding går från klarhet till klarhet. Det känns verkligen som om det blivit en nytändning på ön sedan hon kom. En helt ny kultur håller på att sprida sig som en smitta på länsstyrelsen tack vare henne. Förhoppningsvis skall detta även sprida sig till kommunen på ön när man nu även fysiskt flyttat närmare varandra. Vi får helt enkelt hoppas på att Cicci-effekten skall hjälpa oss i fighten för snabbare och enklare handläggningar där det går enklare och snabbare i kommunikationerna mellan kommunen och länsstyrelsen.

Det är många som velat snacka båttrafik denna vecka. Jag är ganska övertygad om att ön kommer att ha fler rederier som kör på svenska hamnar nästa sommar. Västervik har en klar plan på att man vill vara en del av utvecklingen på Gotland. I diskussionerna med DG så är det inte självklart att man kommer att släppa in ett nytt rederi i bokningssystemet. Om Gotlands Promotion ägdes av gotländska företagarna så skulle detta system kunnat ställa upp gratis och sälja 50 000 ny t.o.r.-resor som skulle givit ca 100–200 000 nya gästnätter vilket skulle ha motsvarat en ökning på ca 10–20% i gästnätter och det samma i omsättning för det flesta näringsidkare på ön. Nu äger Gotlandsbolaget mer än 50% av GP och då lär det bli betydligt krångligare och mindre intressant att släppa in nya rederier. Rederiets intresse är ju att maximera beläggning på det befintliga tonnaget och då är det av mindre intresse att skapa 10–20% fler gästnätter. Rederiet har i och för sig varit med och investerat i systemet under några år, men man har samtidigt fått några miljarder i bidrag. Så det är ju faktiskt möjligt att detta system redan är betalt av gotländska skattebetalare.

Min minsta dotter har blivit brutalt pappig vilket gläder mig: äntligen någon som sätter mig på första plats igen och det funkar fortfarande att ställa sig på vågen med henne på armen utan att mätaren skall krossa 100 kilosgränsen. Bara detta gör mig lycklig.

Med detta väder och alla glada människor så kan jag bara säga att livet är på topp!