Nu har det gått 52 560 timmar sedan tsunamin svepte in över Khao Lak. Mycket har hänt och många tankar har tänkts. Igår fick jag en fråga om jag kunde tänka mig ett liv utan tsunamin. Efter ett tag blev svaret klart nej. Det blev så krångligt. Killarna skulle ha varit 10 och 11 år och det kan jag givetvis leva med men då skulle inte Towe och Wilda funnits i stället. Monika hade haft sitt liv någon annanstans och en del av våra gemensamma vänner inklusive frågeställaren skulle inte funnits i mitt liv. Jag och Ulrika skulle levt våra liv här och det hade säkerligen varit fullt av andra och nya möten. Här någonstans inser jag att allt blir så komplicerat att jag helt enkelt får inse att det som har hänt har faktiskt hänt och nu är det som det är och så lär det förbli. Inget okänsligt i detta. Men allt annat går bort.

Kl 10.44 idag exakt sex år efter olyckan fick jag ett sms från en av mina olycksbröder som var i Khao Lak på exakt samma plats som vi var kl 10.31 den 26 december 2004. Han hade hyrt den bungalow som ersatt den som försvann i vågorna 2004. Jag förstår känslorna som kommer när han befinner sig där. Vi har olika sätt att bearbeta det som hänt. Vissa kommer längre än andra men alla sätt kan vara rätt.

Jag kommer att äta middag med min extramamma Mary i kväll. Hon som hjälpte oss en massa 2004 och som fortfarande lägger sin tid på att hjälpa. Vi kommer att gå till havet med röda rosor och sedan äta en mysig middag på tre personer. Det kommer troligen att ske vid havet och barnen kommer leka runt omkring oss som barnen gjorde för sex år sedan på julafton.

Livet går vidare och det kommer hela tiden nya möjligheter. Vi som finns har nu snart gjort av med de 8 760 timmar som vi fick tilldelat oss för 2010. Frågan man kan ställa sig är vilka som stannar upp och fundera på om de verkligen använt timmarna effektivt? Har jag fått ut vad jag vill av dessa timmar? Nu inför årsskiftet kommer ytterligare en tilldelning av 8 760 nya timmar som de flesta av oss kommer att kunna förbruka. Dock inte alla och vi vet ju inte vem som får användning för alla sina timmar. Det finns anledning att tänka till då

1. Tiden är begränsad och…
2. … vi vet inte om just jag skall få förbruka mina tilldelade timmar.

Det borde göra det väldigt viktigt att lägga tid på rätt saker.

Kontentan för mig är:

• Skit i onödiga prylar som bara suger energi, tid och pengar.
• Avsluta dåliga förhållanden och klipp banden med kompisar som suger.
• Satsa tid och kraft på det som får dig att må bra.
• Res och samla på upplevelser och härliga minnen.
• Se framåt men lär av historien.
• Lev nu för tiden är begränsad på jorden och vi skall ändå vara döda så jävla länge. (Som Sussans farmor brukade säga.)

Vi har ett kompispar som är tröttnat på varandra och har kommit lite snett. Vi är rätt många inklusive deras barn som har det med på våra önskelistor att de skall sätta sig ner med sina respektive ombud och förhandla fram en lösning (ombud/advokater kan användas för att lösa upp saker eller att krångla till saker, det är helt upp till beställaren/föräldrarna.) Beställ en lösning och de kommer att hjälpa er.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig och det är sällan ens fel när två träter. Det är egentligen inte speciellt komplicerat att lösa knutarna om man bara håller sig till spelreglerna och bjuder till lite. En grundregel som sällan slår fel är att båda kommer vara lite missnöjda när man är i mål.

Hur elak och dum man än är med varandra som föräldrar måste man ibland hålla sams inför sina barn. Tänk om ett barn skulle dö bort från dessa föräldrar då skulle man säkerligen ångra de timmar man kastat bort på att ställa den andra parten i dåligt dager. Det kommer födelsedagar, giftermål, dop mm då barnen vill ha båda föräldrarna på plats och det har de rätt till.

Varför skall två personer som tidigare verkligen älskat varandra och dessutom skaffat barn ihop inte kunna umgås. Varför skall man ägna sig åt smutskastning i stället för att släppa taget om det som varit och gå vidare? Inför barnen är man ta mig fan skyldig att försöka hålla sams vid tillfällen där man behöver umgås. Vad gör man om ett av barnen plötsligt blir akut sjukt eller av annan anledning behöver båda sina föräldrar?

Vi som finns runt omkring blir indragna i detta och vill allas väl. Men vi utsätts för påverkan som gör att vi inte vill ta ställning mot en och då är det lättast är inta bry sig över huvud taget och släppa kontakten helt. Ta tag i era liv för vår och barnens skull om ni nu skiter i era egna liv. Man kan inte hänga upp livet på hämnd och missunsamhet för jag tror att meningen är att vi skall leva av glädje och njutning.

Vi har varit i Thailand en vecka och jag har sovit ca 10–12 timmar varje dygn. Jag behöver sova ikapp en del och är väl ett ganska dåligt ressällskap den första vecka vilket i och för sig Monika är införstådd med. Nu vaknar barnen efter middagsluren. Jag ser fram emot att ha dem klättrande över mig när vi ligger i sängen och skrattar eller när vi ligger i poolen och bara leker en massa fantasilekar som Wilda hittar på. Towe, Wilda och Monika ger mig så mycket energi att jag kommer att bli väldigt jobbig när jag väl kommer tillbaka till jobbet nästa år.

Ha ett Gott Slut och gör något bra av 2011.

Pigge

Monika och jag var på en jävligt kul 50-årsfest för några lördagar sedan. Temat var After Ski och man skulle vara på plats vid Stockholms central kl 16.30. Vi visste att vi skulle komma först kl 16.45 då vårt plan gick 15.45 från Visby och man hade lovat att invänta oss. Planet var punktligt som en klocka och vi anlände på pricken som vi sagt. Det var givetvis stor uppståndelse med de flesta i festliga skidutrustningar. Några av Stockholmskändisarna var inte utklädda och jag förstår egentligen inte varför. Eventuellt tar de sig själva på allt för stort allvar? Bussarna lämnade centralen ca 17.05. Ungefär då smällde bombmannen sig själv i luften ett kvarter bort.

Festen blev hur lyckad som helst och efter ca 5 timmars After Ski var samtliga så trötta att 80 procent åkt hem. Om det nu beror på att vi är runt 50 eller att alpluften i Stockholm är så tunn vet jag inte. Kul var det i alla fall och massor av dans, fritt med sprattelvatten i alla former och endast ett tal. Träningsvärk i benen efter dansen kände jag av när jag slog upp de blå på söndag morgon. Jag brukar alltid scanna av text-tv för där finns de fem största nyheterna. Det var då jag läste att vi varit farligt nära explosionen dagen innan.

Jag kom att tänka på Vattenfestivalen för många år sedan då vi stod och betraktade en Jas-uppvisning som slutade med att planen störtade mitt emot oss. Det var helt overkligt och så kändes också tanken på en självmordsbombare i Stockholm.

Med lite distans till det som hänt och all mediarapportering känns det som om terroristerna har en plan för hur man slår till och vilken skada man vill uppnå. Jag har läst att Al Qaida vill slå till på så många olika platser att de skadar ekonomin i västvärlden. Det är inte så viktigt att för dem att de dödar några stycken utan de vill sprida skräck som gör att människor blir rädda. Om detta är rätt kan det ha varit planerat att inte skada någon så att bomben skulle brisera just där och då. Inga skadade = mindre hat men lika mycket rädsla. De tvingar väst till nya dyra rutiner. Det kan gälla säkerhetskontroller på flygplatser, köpcentren, eller rädsla för mat som kan ha saboterats. Vår rädsla är deras segervapen. Det finns säkert några mediastrateger som är med och bestämmer hur man skall slå till för att utnyttja media på bästa möjliga sätt.

En haj har haft ihjäl en människa i Egypten och det blir en världsnyhet. Hajar dödar ca 10 människor per år och tåg i Sverige dödar ca 7 gånger så många men får inte en hundradel så mycket uppmärksamhet. Hur blir det så här? Vissa olyckor är tydligen kommersiellt mer gångbara än andra och då bestämmer redaktörerna att man skall göra mer om vissa olyckor och mindre på andra. Man kan ju fundera på hur de tänker när man bedömer det kommersiella värdet av ett dödsfall. Ofta använder journalister sig av uttrycket ”att våra läsare har rätt att veta”. Undrar då hur man bedömer två som blivit överkörda av tåg i Stockholm eller en som bitits ihjäl av en haj i Egypten. Det är ju trots allt en ganska få som åker till Egypten och rätt många som åker tåg i Sverige.

Det har varit ganska jäktiga dagar innan semestern. Långa tunga möten däribland rekordet med tio styrelsemöten på en och samma dag. Resa till Haparanda och några turer till Stockholm. Drömstugan har fått ny VD som presenterades för personalen den trettonde. Han är en riktig favorit hos personalen som övertog mitt tillfälliga jobb som VD. Jag är tacksam över att det gick så fort att hitta en ny VD, vilket innebär att min plan att skära ner på arbetet går snabbare än den tänkta tidsplanen.

För Drömstugan känns det väldigt bra. Vi har sålt så bra att vi inte klarar att leverera allt till sommaren vilket innebär att ett projekt måste skjutas fram några månader. Vi har nästan klart med två nya stugbyar i de mest besökta skidområdena i Sverige. Det ena börjar på S och den andra på Å. Vi kommer offentliggöra detta i januari och det finns kö innan vi ens berättat av avtal finns!

Idén med Drömstugan är att vanliga människor skall kunna köpa en stuga vid havet eller vid stranden och inte betala mer än 1000–2000 kr i månaden och ändå utnyttja den själv viss tid. Jag var inbjuden till en firma, som normalt jobbar med värdepappers- och fastighetsplaceringar, för att berätta om Drömstugan. Det visade sig att våra placeringar stod sig bra mot de andras kalkyler och här kunde man även bo själv som ett plusvärde. Jag tror säkert att vi kommer hitta fler som vill investera i en Drömstuga i framtiden och att det över tid kommer att bli en väldigt bra investering.

Ställer man en investering i en stuga för 1,6 milj mot husvagn för 600 000 kr får man följande:

• Stugan: utnyttjar man 3 sommarveckor och lämnar fritt för uthyrning resten av tiden får man en total kostnad på ca 18000 om året x 10 = 180 000 kr på tio år. Fritidshus har ökat med ca 120% i pris de mellan 1998–2008 och skulle stugans värde öka mellan 50–100% skulle man få tillbaka sin investering plus 800 000–1 600 000 kr extra minus drift- och räntekostnader på ca 180 000 kr.
• Köper man en husvagn för 600 000 kr kommer den troligen att sjunka i värde till ca 200 000 kr på 10 år och driftkostnaden lär hamna på ca 15 000 per år eller 150 000 kr för tio år.

Med den ekvationen är det inte konstigt att fler har bestämt sig för att byta till Drömstuga i stället för att investera i en ny husvagn.

Nu börjar semestern och det skall bli skönt att inte ha några måsten på några veckor. Jag vägrar att åka flera mil för att träffa människor i Thailand som egentligen bor mindre än tio minuter hemifrån. Jag vägrar också att vara på resande fot för att uppleva en massa nya platser när vi reser med två små tjejer på 1,5 och 3 år. Fokus på barnen och frun samt att få sova minst 9 timmar och simma 2 km varje dag.