Vilka barn skall få leva? Och hur skall barn få leva?

27 Dec
27 december 2010

Nu har det gått 52 560 timmar sedan tsunamin svepte in över Khao Lak. Mycket har hänt och många tankar har tänkts. Igår fick jag en fråga om jag kunde tänka mig ett liv utan tsunamin. Efter ett tag blev svaret klart nej. Det blev så krångligt. Killarna skulle ha varit 10 och 11 år och det kan jag givetvis leva med men då skulle inte Towe och Wilda funnits i stället. Monika hade haft sitt liv någon annanstans och en del av våra gemensamma vänner inklusive frågeställaren skulle inte funnits i mitt liv. Jag och Ulrika skulle levt våra liv här och det hade säkerligen varit fullt av andra och nya möten. Här någonstans inser jag att allt blir så komplicerat att jag helt enkelt får inse att det som har hänt har faktiskt hänt och nu är det som det är och så lär det förbli. Inget okänsligt i detta. Men allt annat går bort.

Kl 10.44 idag exakt sex år efter olyckan fick jag ett sms från en av mina olycksbröder som var i Khao Lak på exakt samma plats som vi var kl 10.31 den 26 december 2004. Han hade hyrt den bungalow som ersatt den som försvann i vågorna 2004. Jag förstår känslorna som kommer när han befinner sig där. Vi har olika sätt att bearbeta det som hänt. Vissa kommer längre än andra men alla sätt kan vara rätt.

Jag kommer att äta middag med min extramamma Mary i kväll. Hon som hjälpte oss en massa 2004 och som fortfarande lägger sin tid på att hjälpa. Vi kommer att gå till havet med röda rosor och sedan äta en mysig middag på tre personer. Det kommer troligen att ske vid havet och barnen kommer leka runt omkring oss som barnen gjorde för sex år sedan på julafton.

Livet går vidare och det kommer hela tiden nya möjligheter. Vi som finns har nu snart gjort av med de 8 760 timmar som vi fick tilldelat oss för 2010. Frågan man kan ställa sig är vilka som stannar upp och fundera på om de verkligen använt timmarna effektivt? Har jag fått ut vad jag vill av dessa timmar? Nu inför årsskiftet kommer ytterligare en tilldelning av 8 760 nya timmar som de flesta av oss kommer att kunna förbruka. Dock inte alla och vi vet ju inte vem som får användning för alla sina timmar. Det finns anledning att tänka till då

  1. Tiden är begränsad och…
  2. … vi vet inte om just jag skall få förbruka mina tilldelade timmar.

Det borde göra det väldigt viktigt att lägga tid på rätt saker.

Kontentan för mig är:

  • Skit i onödiga prylar som bara suger energi, tid och pengar.
  • Avsluta dåliga förhållanden och klipp banden med kompisar som suger.
  • Satsa tid och kraft på det som får dig att må bra.
  • Res och samla på upplevelser och härliga minnen.
  • Se framåt men lär av historien.
  • Lev nu för tiden är begränsad på jorden och vi skall ändå vara döda så jävla länge. (Som Sussans farmor brukade säga.)

Vi har ett kompispar som är tröttnat på varandra och har kommit lite snett. Vi är rätt många inklusive deras barn som har det med på våra önskelistor att de skall sätta sig ner med sina respektive ombud och förhandla fram en lösning (ombud/advokater kan användas för att lösa upp saker eller att krångla till saker, det är helt upp till beställaren/föräldrarna.) Beställ en lösning och de kommer att hjälpa er.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig och det är sällan ens fel när två träter. Det är egentligen inte speciellt komplicerat att lösa knutarna om man bara håller sig till spelreglerna och bjuder till lite. En grundregel som sällan slår fel är att båda kommer vara lite missnöjda när man är i mål.

Hur elak och dum man än är med varandra som föräldrar måste man ibland hålla sams inför sina barn. Tänk om ett barn skulle dö bort från dessa föräldrar då skulle man säkerligen ångra de timmar man kastat bort på att ställa den andra parten i dåligt dager. Det kommer födelsedagar, giftermål, dop mm då barnen vill ha båda föräldrarna på plats och det har de rätt till.

Varför skall två personer som tidigare verkligen älskat varandra och dessutom skaffat barn ihop inte kunna umgås. Varför skall man ägna sig åt smutskastning i stället för att släppa taget om det som varit och gå vidare? Inför barnen är man ta mig fan skyldig att försöka hålla sams vid tillfällen där man behöver umgås. Vad gör man om ett av barnen plötsligt blir akut sjukt eller av annan anledning behöver båda sina föräldrar?

Vi som finns runt omkring blir indragna i detta och vill allas väl. Men vi utsätts för påverkan som gör att vi inte vill ta ställning mot en och då är det lättast är inta bry sig över huvud taget och släppa kontakten helt. Ta tag i era liv för vår och barnens skull om ni nu skiter i era egna liv. Man kan inte hänga upp livet på hämnd och missunsamhet för jag tror att meningen är att vi skall leva av glädje och njutning.

Vi har varit i Thailand en vecka och jag har sovit ca 10–12 timmar varje dygn. Jag behöver sova ikapp en del och är väl ett ganska dåligt ressällskap den första vecka vilket i och för sig Monika är införstådd med. Nu vaknar barnen efter middagsluren. Jag ser fram emot att ha dem klättrande över mig när vi ligger i sängen och skrattar eller när vi ligger i poolen och bara leker en massa fantasilekar som Wilda hittar på. Towe, Wilda och Monika ger mig så mycket energi att jag kommer att bli väldigt jobbig när jag väl kommer tillbaka till jobbet nästa år.

Ha ett Gott Slut och gör något bra av 2011.

Pigge


Dela med dina vänner!
8 svar
  1. Eva Linder says:

    Vilket bra inlägg, så klok du är. Precis så som du punktat upp försöker jag och min familj leva efter numera. Min man blev sjuk då vi bodde i Kuala Lumpur, riktigt otäckt och också livshotande eftersom båda njurarna upphörde att fungera. En kväll när vi stod runt hans sjukhussäng i KL under en dialys, så sa min man (som alltid varit en obotlig arbtsnarkoman) ”fan, är det så här det ska sluta…varför i helvete har jag mest ägnat mig åt jobb, jobb och åter jobb!!” Idag är han frisk, vi har tagit en paus från Malaysia och bor i Sverige, och försöker göra något som många svenskar är ganska dåliga på…nämligen att njuta och leva. Kramar till dig, jag ska fortsätta läsa din blogg….du har verkligen förmågan att trollbinda och få läsaren att glömma allt utom dina ord….

  2. ritva says:

    varför åka tillbacka till ditt gamla liv.till thailand.
    du har ju ett nytt liv.med en ny familj.eller är det jag som inte förstår.

  3. Syster Eva says:

    Jag är så lycklig att jag är din syster och verkligen känner dig. Det gör inget att ni är så långt bort du/ ni ger så mycke energi och kraft till oss i vår familj. Helt rätt investera i den man har nu. Barnen blir snabbt ungdomar och kommer och går i våra liv. Vi kan idag bara inventera i deras syn, tillit, ödmjukhet, känslor, och massor av kärlek. Jag är i tron att om man ger så får man oftast tillbaka.
    Några ord på vägen: Krama mig och älska mig när jag är liten, då blir jag en som kan krama och älska när jag blir stor.
    God fortsättning önskar vi ifrån ett snöigt Gotland.

  4. Susanne says:

    Gott Nytt 2011 Pigge.

    Du skriver så tänkvärt. Mycket!

    Blev rörd och berörd av att läsa det du skrev. Kämpa på! Fortsätt skriva.Omtänkliga hjärtliga häslningar till dig Monika och Wilda och Tove.

    Kram
    /Susanne i Halmstad

  5. Malina says:

    Mycket kloka ord! Önskar dig och din familj ett Gott Nytt År !
    Bästa hälsning, Malina Söderling-Nilsson

  6. Mia says:

    Hej 😉 har följt din blogg ett tag men detta inlägg ger mej gåshud, ja bara känner vad jag uppskattar min sambo och mina älskade två döttrar på 3 år och 1 år och 8 månader, de är verkligen hela mitt liv och jag kan inte sluta tänka på vilket helvete du gått igenom. Hur blir man så stark att klara av en sådan sak du gjort? jag tycker du är enormt stark och jag hoppas att du och din familj får all lycka.

    Hoppas ditt nya år blir ett kanon år 😉
    kramar

  7. Eva-Lotta Hansson says:

    Mycket tänkvärda ord! Då jag varit i den situationen, med allt var en skilsmässa innebär. Först nu när mina två barn som var små vid när vi skildes som nu är stora (17 och 14), som jag /vi fått ”kvittot” på hur vi ”skött” oss i detta. Och betyget var MVG kan mann säga. Vi har ALLTID sett till våra barns bästa, vi insåg att vi har band till varandra för livet, och dessa barn som satt till världen är vi så förbannade skyldiga att ”ta VÄL hand om, och se till att vara bra förebilder. Det är inte alltid så lätt, men det går om man anstränger sig. Hur bitter och förbannad man än må vara på sin partner så låt inte barnen höra.
    De har RÄTT till BÅDE mamma och pappa.

    Gott slut och Gott Nytt

    // Eva-Lotta

  8. Ett stenkast från Fyndet says:

    Tack för en verklig ögonöppnare. Om våra 8760 timmar och att göra något bra.

    Jag sitter precis redo att gå ner till tingsrätten med det dokument som förkunnar att jag och min man (ja, han är ju det rent juridiskt en stund till, ett par dagar) vill fullfölja vår skilsmässa. En skilsmässa initierad av honom men som jag nu ensam lämnar in fullföljandepapper om. Jag har rätt upp och ned lånat dina 6 punkter ovan i min blogg, jag hoppas det är ok. Jag ska ha dem framför ögonen, och i bakhuvudet, när jag nu om 5 dagar kliver in i 2011 och får 8760 nya fräscha timmar.

    Tack.

Ingen möjlighet att kommentera detta.

© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring