Archive for month: januari, 2011

Pappaledig i 36 dagar

22 Jan 2011
22 januari 2011

Jag sitter på flyget hem från Thailand och funderar vad det blev av tiden. Towe har utvecklats från baby till ett litet barn. Det är en tjej som gärna provar på, men på sitt eget sätt. När det inte passar henne demonstrerar hon ordentligt. Ofta genom att lägga sig ner på golvet i någon form av tyst strejkposition. Om den inte ger uppmärksamhet kan den utvecklas med skrik. Hon har avstannat i ätandet och lite lik sin syster har hon en väldigt begränsad matsedel som hon äter ifrån. Det hänger så klart ihop med hur föräldrarnas inställning är till ständig specialmat. Här har barnens föräldrar något att jobba på.

För övrigt jobbar vi väldigt bra ihop och alla gör allt även om mamman fortfarande gör mest. När jag får vara så tight med barnen i 828 timmar (minus 52 timmars barnledighet med frun) så kommer jag dem närmare och inser vilka olika individer de verkligen är och börjar även förstå vad det kan komma att bli av dem i framtiden. Inget kan ersätta den tid man missar med sina barns uppväxt. Det händer ju så mycket under den här tiden – hur ska man egentligen hinna med?

Wilda som föddes 18 oktober 2007 har utvecklats till en liten dam som vill ha ordning och reda. Hon är klart lillgammal och vill själv utforska saker och ting efter eget lynne. Det är omöjligt att få henne att prova saker på kommando. Det skall ske när det passar henne. Tiden mellan gråt till skratt kan nästan vara mikrosekunder. Hon är väldigt tålmodig med sin lilla syster där hon till och med kan tåla lite tjyvnyp från Towe. Däremot kan hela världen falla samman av en liten törn om det hänger ihop med mat- eller sömnbrist.

Wilda är i det närmaste blöjfri på dagarna och har lärt sig att simma under vattnet ca 8 m. Det innebär att hon inte är rädd för vatten och att leken i vattnet kan bli lite mer avancerad. När vi påpekar att hon skall använda armarna vid undervattenssimmet blir hon förbannad och vägrar, men kan göra det när vi inte säger något. Hon har hunnit med att vara sjuk vid två tillfällen. Då skall hon varken ha vatten eller Alvedon. Nu har hon fått vara med när andra är sjuka och då får vi höra henne berätta för den sjuke att man ”måste dricka vatten och ta Alvedon”.

Sömn- och mattider visar sig vara viktigt att försöka hålla. Lunchsovet runt 12-tiden som ofta blir upp till 2 timmar är guldtiden för den pappalediga. Jag har nog sovit med tjejerna vid 75 procent av tillfällena vilket är en otrolig lyx.

Häromkvällen när vi satt på en strandrestaurang, då alla hade fått mat och en harmonisk stämning hade slagit läger i den lilla familjen tittade Wilda på oss med en väldigt speciell blick som var både busig och underfundig på något sätt. Hon höll i sitt iste och sa: ”Mamma kan vi låtsas att detta är en öl?” Vi fick oss ett gott skratt och undrade givetvis vad detta kom ifrån. Ögonblick som är svåra att återge, men som etsar sig fast för livet.

Den stora fasan har varit Towes badbyxor som varit lite slitna och inte håller tätt på det vis man skulle ha hoppats på. Hon har noll koll på bajsningen och det kommer nästan alltid under badtid. Då vi mest badar pool är det extra viktigt att föräldrarna har koll på badbyxorna. Ju snabbare vi upptäcker utsläppen ju mer kan vi begränsa skadan i poolen. Det är inte kul att leta bajsspår i poolen bland dykare och andra barnfamiljer. Sedan skall man lite diskret försöka tvätta både bakdel och tillhörande badbyxor lite snyggt vid uteduschen och samtidigt spola rent duschen från alla spår av den lilles utsläpp från 2:an. Men man lär sig snabbt en teknik även för detta.

Sovning med Towe är också en intressant historia. Wilda är som en kopia av Monika och somnar och vaknar i samma ställning. Känns som om båda sover väldigt tryggt. Towe har tyvärr min sovteknik som hon utarbetat ett par divisioner till. Det innebär att hon utan vidare kan rotera som en propeller i en säng som är 220 cm bred och på så sätt skrämma iväg båda föräldrarna. Det inhandlades därför snabbt en barnsäng i Thailand till Towe som inreddes så att hon trivs i sin säng. Den är 110 cm djup så det är omöjligt att komma ur den själv. På gaveln finns ett blixtlås där Wilda släpper ut henne när lillasyster väckt storasyster på morgonen.  Sagoläsning för Towe handlar mest om Randi, Pucko och Dehli. Det är inte många sidor men de kan läsas om och om igen. Det känns som hon mest är ute efter samhörighet och uppmärksamhet och det är ömsesidigt från den högläsande pappan som får känna sig lite viktig.

Vi har sovit, ätit, bytt blöjor, badat, badat, sovit, badat, hämtat tvätt, ätit, läst sagor och så har det varit lite utflykter. Vi har träffat andra barn som i vissa fall varit nya bekantskaper och i vissa har det varit gamla vänner till oss vuxna. Den stora guldfisken Oskar och hans kompisar har matats varje dag i minst 20 minuter. Hunden Browni brukar vilja ha sin uppmärksamhet några minuter varje dag. Inte minst då han kliver ner i poolen och badar med oss andra. Kvinnan vi hyr av är en thailändsk entreprenör som driver restaurang, massageinstitut och hotell. Just nu är hon byggledare och bygger ett nytt eget hus, granne med vår bungalow som vi avsynar minst en gång varje dag. Thailändska byggarbetsplatser har inget som påminner om det vi är vana vid i Sverige. En svensk kontrollant från Byggnads skulle troligen stänga bygget omedelbart om han inte redan hade fått andnöd och hjärtstopp innan han fått stopp på arbetarna. Hon styr och ställer och det är kul att se hur även männen har respekt för henne, vilket är något väldigt ovanligt i detta land.

Resan hem gick förvånansvärt enkelt och vi valde att uppgradera stolarna vilket fick till följd att vi fick plats bland businessgubbarna. Man såg direkt att en barnfamilj med en ett- och treåring absolut inte var vad dessa passagerare drömde om. Snacka om att vi kände sig väldigt ovälkomna till den avdelningen. Ingen sade något, men blickarna och stämningen som man nästan kunde ta på var ett iskallt bemötande av oss. Jag förstår hur människor kan känna som blir dömda på förhand på grund av hudfärg, religion eller liknande. Barnen skötte sig nästan till 100 procent vilket fick några av gubbarna att fälla lite positiva kommentarer när vi klev av planet. Det verkar som om de till slut kunde inse att även barnfamiljer är människor. Det är faktiskt dessa tjejer och deras kompisar som skall dra in pengar så att gubbarna kan få både pension och service om 20–30 år.

Monika tycker att det bästa med resan var att det blev så mycket gemensam tid och massor av gemensam bad tid på fyra. Att hennes bästisar från Hässleholm kom på besök och att de fick tid att prata och umgås. Jag gillade våra busiga utflykter där vi smet in på hotellanläggningar som hade extra bra barnpooler. Personalen borde ha insett att vi inte bodde på hotellet men den höga dricksen kan ha hjälpt dem att se mellan fingrarna med att poolerna bara är till för hotellets gäster. Jag anser att vi är hotellgäster då vi äter på hotellets restaurang. Om det är lite förbjudet så blir det i alla fall roligare och vi fick prova massor av nya lekmiljöer vilket både Towe och Wilda uppskattade. Till och med Monika förstod hur det gick till och lånade en hotellhandduk från en städvagn. Med rätt färg på handuken sitter man säkert och har man inte ett batteri av olikfärgade badhanddukar får man låna tillfälligt.

Tiden med barnen i poolen eller på stranden där man bygger sandslott som Towe river och jag och Wilda bygger förlorade vi snabbt intresset för. Vi övergick till att bygga hål i stället, då de inte var lika lätt-rivna. Våra 2,5 dagars ledighet från barnen för egen tid och hojåkandet är också något som lätt fastnar i minnet. För Towes del var det nog båda föräldrarnas närvaro, lite kläder och att få mata den stora guldfisken Oskar. Att Som kom ner och hälsade på förstås och att Wilda alltid finns som hennes bästis.

Wilda uppskattade nog mest att hon kunde simma utan armringar, busandet med pappa och mamma i poolen och att måla naglarna. Hon njuter av att få massage och att ta hand om sin lilla syster. Men frågan är om inte pannkakskillen är bäst i alla fall. Den absoluta höjdpunkten var när hon fick hälla välling i den stora elefantbabyn som bara var 4 år och vägde i närmare 500 kg. Wilda var den som räddade spindlar, fjärilar, myror och en groda från drunkningsdöden i poolen. Hon är eventuellt semesterns riktiga hjälte. Eller så skall Monika ha den titeln då jag inte är kul för någon den första veckan.

Det här har varit den bästa pappaledigheten hittills och vi kommer tillbaka till Thailand nästa år…

Lycka kan vara ett ord som ”där”

16 Jan 2011
16 januari 2011

I går kväll var jag och Monika på bio igen. Vi har en favoritbiograf som ger lite vardagslyx med fåtöljer som är fällbara så att det nästan blir som sängar. Några är extra hångelvänliga och blir som en dubbelsäng om man viker ner dem helt. Biovärdinnan passar upp som en flygvärdinna. Hon kommer in med filtar, stoppar om en och servar med popcorn och Coca Cola tills det sprutar ur öronen. Man känner sig inte som snart femtio precis utan mer som en busig 20-åring på date.

Vi såg Burlesque med Cher och Christina Aguilera. En lättsam film som ger bra engelskaträning då Thai-texten inte ger speciellt mycket. Filmen gav lite ståpäls och hade ett lyckligt slut med bra musik. Den slutade strax efter kl.23 och man blir glad efter en sådan film. Att sedan få äntra en stor BMW 1200 sporthoj med en  läcker kvinna på bönpallen som litar 100% på mig som chaufför gör att jag både känner mig löjligt lycklig och väldig manlig. Sex filer och nästan ingen trafik alls inbjuder till att utnyttja den väldigt potenta hojen med sin 150 HK. 26 grader varmt, kortbyxor och T-shirt gör att 40 minuters körning hem på kvällen blir busig och en känsla av fullständig frihet sprider sig i min kropp.

Det är sällan jag känner mig så fri som på en hoj i Thailand. Dels har jag inte så mycket kläder och dels är det färre regler vilket är på både på gott och ont. Man måste vara mer observant i den thailändska trafiken än i Sverige. I Thailand är det inte så nog med vilken sida man kör om på, heldragna linjer verkar inte betyda något speciellt. De annars så artiga Thailändarna blir som förbytta när de får en ratt eller ett styre i händerna. Det sker en förvandling som får Dr Jekyll och Mr Hyde att påminna om Barbie och Ken jämfört med hur thailändarna förvandlas… Och allt verkar vara en enda stor tävling där det gäller att ta sig fram snabbast i trafiken. Här har alla en vinnarskalle som skulle kunna jämföras med Gunde Svan. Ja, ni förstår att det finns lite utmaning i att kör hoj med dessa förutsättningar. Den kvällen somnade jag lycklig med ett löjligt pojkaktigt flin.

Lycka kan vara så otroligt mycket, som att ligga tillsammans med Towe och få henne att peka på de olika djuren i pekboken. Jag frågar var kissekatten är och helt plötsligt säger hon ”där” och pekar på katten. Ett nytt ord och så applåderar hon sig själv. Lycka som gör att mungiporna nästan slår ihop i nacken. Lycka tycker jag annars är att få ligga själv i hängmattan och bara läsa en bok eller att strunta i att gå upp en vardag och bara ta sovmorgon med Monika. Eller mina fyrtiofem minuter i bassängen när jag lyckas stänga av allt och bara simma. Man hamnar som i trans och bara är. Jag skulle vilja hamna där lite oftare och inte bara vid simning.

Jag var och klippte mig hos en thailändsk kvinna som var egenföretagare. 36 år och hon ansåg sig inte ha tid att skaffa barn. Sex års skola var den akademiska utbildningen hon hade. Hennes engelska var grymt bra med amerikansk accent. Hon såg mycket på amerikanska filmer och hade bestämt sig för att hon skulle lära sig ett nytt ord om dagen. Det har gjort hennes engelska väldigt bra i jämfört med den som thailändare läst sig till i skolan. Vi var överens om att livet var ganska orättvist men att alla får lika mycket tid och att det är upp till var och en att utnyttja den på ett så smart sätt som möjligt. Hon drömde om att kunna anställa några som skötte hennes frisörsalong så att hon kunde vara mer ledig. Hon jobbade ofta 12 timmar per dag 6-7 dagar i veckan.

Vi var ute och åt middag med Mary som är lärare på universitet här nere. Hon hade med sig en utbytesstudent från Tyskland. Minns tyvärr inte vad hon hette men det var ett härligt go i henne. De var ett 20-tal elever från Finland och hon från Tyskland. Den här kvinnan stod i en klass för sig själv och hade ett självförtroende som kunde välta berg. Det skulle vara intressant att möta henne om fem år. Jag tror att jag lyckades ge henne några bra råd som hon enligt Mary uppskattade.

Jag skall äntligen fylla 50 och just nu handlar rätt mycket om att förbereda festen som skall bli en härlig tillställning där målet är att alla har träningsvärk i benen efter två dagars dansande. Att arrangera fester är fantastiskt roligt och inspirerande. Nu har jag tre väldigt självständiga och säkra kvinnor som lovat att hjälpa till med det mesta. Jag är i och för sig ganska säker på att allt inte blir som jag har tänkt mig då dessa kvinnor har egna viljor, vilket innebär att de gör som de vill. Jag är övertygad om att både jag och alla gästerna kommer uppskatta både fredagens och lördagens aktiviteter. På söndagen fortsätter vi till Egypten en vecka med ett direktflyg från Visby. Det blir bland annat en segeltur med en specialchartrad katamaran, en bjudning på en privat takterrass och ett härligt beachparty för ca 50 personer. Det blir en fest som fyller på med go energi som skall räcka tills solen tittar fram på allvar igen i Sverige.

Jag lovade i somras att jobba som flygvärdinna på en av turerna den fredagen som blir i slutet av februari. Jag ska inhandla ett par högklackade skor och räknar med att få låna en uniform med passande kjollängd. Jag läste på nätet att Sir Richard Branson (en av världens absolut största superentreprenörer med Virginkoncernen som bland annat har några flygbolag) förlorat ett vad som innebär att han skall jobba som flygvärdinna på ett konkurrerande bolag ungefär samtidigt. Jag tror att han får stå ut med sina skor i 7 timmar och jag i 70 minuter. Det blir i alla fall ytterligare en upplevelse i livet. Jag har kollat med Nicklas, som ibland likt fantomen kan bli kvinna i samband med fest, om han kan dela ett par högklackade 43:or med mig.

Klockan är nu 17.10 och vår barnvakt har just anlänt så att Monika och jag kan ta hojen till någon mysig restaurang vid en av Phukets alla stränder.  Apropå lycka stod båda barnen och väntade vid tomtgränsen på att Som (barnvakten heter så) skulle komma. Hon tillhör en av deras favoriter och det sprider sig ett leende som betyder lycka när hon kommer. Thailändarna är rätt barnsliga och leker väldigt enkla lekar. Jag tror att vi har mycket att lära av dem. Det är det enkla som är det svåra här i livet. Det är många som skulle behöva förstå just det.

Soliga hälsningar från Thailand.

Nyår i Khao Lak blev grymt bra

04 Jan 2011
04 januari 2011

Vi var inviterade till nyårsfirande via sms där man även lovade att boka in hotellrum åt oss vilket vi gladeligen tackade ja till. Bilresan tog ca 3 timmar och vi passade på att besöka den plats där vi skulle ha bott när tsunamin kom. Det blev bad, massage för Monika och lunch för övriga. Vi anlände till hotellet vid 15-tiden och utan att vi av inbjudan förstått det, så insåg vi nu att Monika och jag varit där och ätit i samband med en mc-tur för några år sedan. Planen var att vi alla skulle sova en timma för att orka med nattens firande.

Nicole som är kär som en pannkaka med både sylt och massor av socker och grädde har med sig egen kille (en 21-årig Gute) och allt verkar väldigt besvarat vad gäller kärleken. Hon och pojkvännen rör sig inte många meter ifrån varandra och beter sig mest som ett svanpar som tror att man mister varandra för livet om man av någon anledning skulle hamna mer än sju meter ifrån varandra. Väl framme vid rummen finns det alltid en förväntan på hur rummen skall se ut och vilket som är bäst. Då Svanparet skulle bo jämte oss gällde det att snabbt att välja rum. Det var överdrivet stora rum med dubbelsängar som var ca 240 breda och rum som var dubbelt så stora som normala hotellrum. Stort, fylligt, högt i tak och med marmorgolv. Jag såg på ungdomarna att detta rum passade dem perfekt. De smet in på första rummet som små kaniner som försvinner ner i sina jordhålor när man kommer gående på en gotländsk strandäng.

Våra små busfrön var inte helt inne på att sova kl 15 men när vi släckt ner och legat tysta ett slag snusade de gott. Små barn som sover känns så mysigt avslappnade och på något sätt friskt orädda. Även Monika somnade in och hon sover väldigt tryggt och avslappnat hon också. Jag lyssnade på luftkonditioneringen som brummar med ett konstant motorljud vilket brukar hjälpa mig att somna.

Inifrån ungdomarnas rum hör jag ett välbekant, rytmiskt ljud. Jag ler lite och tänker på att Nicole som är gymnast sedan tio år alltid varit väldigt lätt på foten. Pojkvännen är en fysiskt vältränad kille med ett ganska tufft utseende – han är stjärna i innebandylaget. När de hållit på i 20 minuter i samma tempo börjar jag tycka att de trots det hållit på lite väl länge. Jag vet att pojkvännen är nybörjare och även om Nicole normalt sett är lätt på foten, har hon problem med den ena foten. Jag funderar på att gå in till dem och vara med, men med risk för att väcka de andra vänder jag mig om och somnar ganska snart.

När vi sedan vaknar hör Mamma Monika det rytmiska ljudet från sin dotters rum. Hon frågar mig vad det är och låter så där lagom naiv som en mor skall göra. Jag förklarar att båda köpte hopprep på varuhuset och att de nu tränar för fullt med hoppandet. Är man ett Svanpar och inte vill vara längre bort än sju meter från varandra är nog hopprep den ultimata träningsmetoden. Jag har själv funderat på att skaffa ett, då det är lätt att ha med på resa. Det ger kondition, koordination och rytm vilket är tre bra saker i ett. Nästan som ett Kinderegg.

Kl 17 var det avresa från hotellet och som vanligt kommer Nicole 8 minuter senare… Denna gång var det ingen som väntade och hon fick helt sonika ta sig till den lilla strandrestaurangen själv. Jag har många gånger sagt till Monika att ”vi åker så att hon lär sig att passa även våra tider”. För genom att tålmodigt vänta lär vi få fortsätta med det… Vi borde bestämma oss för att åka ändå. Då tar det antagligen en eller max två tillfällen så är förseningarna botade. Om vi är tretton stycken som skall vänta i 10 minuter så tar hon 2 timmar och tio minuter av oss. Så ser inte hon på situationen men jag anser att man skall vara rädd om sin och andras tid.

Kvällen var grymt bra. Tomas är en entreprenör som efter tsunamin valde att hjälpa den enda överlevande i en familj på nio personer. Familjen hade en restaurang på stranden som försvann. Tomas valde att satsa pengar i bygget för att hjälpa mannen i gång och nu driver de restaurangen ihop.

Vi var ett 30-tal familjer från Sverige och åldrarna var från några månader till över 70 år. Här fanns en gammal DJ-hjälte från Visby och 60-talet. Jag träffade Staffan från Highway Star som jag inte mött på 20 år. Jag kände inte igen honom först och en advokat som jobbar för ett av våra bolag – som jag inte heller kände igen. Pod, som vi hyrt in som guide i bergen några gånger, dök upp på stranden. (Är det någon som vill ha en suveränt bra thailändsk guide och som vill uppleva lite extra: kontakta mig så får ni numret!). Palle och hans amerikanska fru som flyttat till Kina efter att ha träffats för några år sedan var också där, vilket var ett kärt och nästan omöjligt återseende.

Det var mat, pannkakor, thaiballonger, fler pannkakor, mer ballonger och thaiboxning. Showtime och mängder med bra musik från 70-, 80- och 90-talet som spelades. Tyvärr alldeles för högt så högtalarna lät som det gjorde på klassfesterna i gymnasiet när klockan började närma sig tretiden och ingen hade koll på något. Vi hade med oss egen bra champagne som vi skålade in nyåret med tillsammans med Palle med fru och Svanparet där Nicole valde att hälla ut sin del i sanden. (Jag hoppas att det inte var en planerad olycka). Barnen somnade vid 23-tiden men vi väckte dem vid midnatt och då hade Wilda fått feber. Efter en timma började hon kräkas och vi fick bryta upp. Vi hittade en hyfsat nykter thailändare som var exklusiv guide med egen Jeep. Han körde oss hem genom djungeln. En tripp som var tre gånger så lång som den vi tog dit.

Väl inne på rummet var barnen lättvaggade och jag lade mig först och sedan kom min fru naken från badrummet och det slog mig vilken otrolig tur jag har med fruar och hur lycklig jag är för henne och det liv vi lever. Jag skall absolut göra något bra av 2011. Det är det sista jag tänker innan jag somnar med ett löjligt leende på läpparna och vetskapen om de tre gudomliga tjejerna i rummet som jag skall dela framtiden med.

Copyright: Pigge Werkelin. Piggebloggen är gotlandsproducerad och körs hos Peek-A-Boo Software och administreras av Stenströms Information & Marknadsföring