Till Niklas Harlevi och övriga inblandade i Villa Borgens utveckling eller inveckling som hotell. Och till dem som anser sig vara en del av utvecklingen av Gotland. Framför allt till dem som anser att vi har en vision där ungdomar skall få jobb, vanliga människor med vanliga plånböcker skall kunna bo havsnära, att Gotland skall få 10 000 fler invånare och att turistnäringen är en viktig del av den utvecklingen.

Hej Niklas och övriga!

Jag kan bara beklaga att det drar ut på tiden igen och att Niklas tröttnat på att utveckla sitt hotell i Visby. Det finns något allvarligt systemfel på Gotland. Vi har antagit en vision vilket borde vara den karta som vi skall navigera efter, men det verkar som om det finns allt för många som kör egna race med egna agendor.

Varför är det ingen som går till botten med att hitta systemfelet som vi har på ön? Det är dags att sluta leka struts! Upp med huvudet över marken, se sanningen i vitögat och stå upp för era beslut är vad jag vill säga till de styrande. Just nu är det lite för många havererade projekt som inte blir av eller flyttas från ön.

Det skulle vara intressant att intervjua personer som Niklas Sjöblom, Tiina Mykkänen, Johan Hellström, Björn Ulvaeus m.fl. om vad som felar på ön och sedan presentera deras svar på ett rakt och ärligt sätt. För att få raka svar måste man troligen redovisa svaren utan att säga vem som sagt vad annars blir det bara fler floskler som anpassas för att ingen vill, eller har råd, att stöta sig…

Snabba Västervik och Sega Gotland

Jag var på ett möte med Västerviks kommun för några veckor sedan, där man hade bjudit in några av landets riktigt stora entreprenörer och mig för att få oss att satsa på projekt i Västervik. Första entreprenören som pratade lovordade snabbheten i Västervik och förklarade att han tyvärr inte kunde säga detsamma om Gotland där det tog över 10 år att få till en Biostad. Nästa ämne som diskuterades var Björn Ulvaeus där man rosade modet hos kommunen i Västervik som vågade ta beslutet att även lova fjärrvärme till Björns byggprojekt. Tyvärr kom det också att diskuteras hur Björn känt sig illa till mods på grund av bemötandet på Gotland och den utdragna processen med hans byggärende. De bad mig om ursäkt för att det pratades negativt om Gotland och jag kunde inte annat än hålla med om problemen. Efter 15 minuters möte stod det klart att uppfattningen var att Västervik är ett positivt ställe att satsa i och Gotland är motsatsen. Då hade Västerviksborna inte öppnat munnen mer än att de välkomnat oss till bordet. Det är tyvärr en negativ bild som sprids om oss där ute.

Werkelinbolaget hade kunnat fungera som ett lokomotiv

Vi inom Werkelinbolagen har säkert haft 10 olika projekt där vi jobbat på samma vis som Niklas. Jag har på något sätt försökt se det som en fördel att myndigheterna alltid lyckas dra ut på tiden med nästan allt. Vi har därför drivit många projekt parallellt och vi har orkat köra på trots att vi känt oss motarbetande. Sega beslutsvägar och negativ inställning hos myndigheter har gjort att många har tröttnat precis som Niklas och då blir vi några få kvar som orkar. Tyvärr har jag också tröttnat och därför går Fide och Sudret miste om investeringar på en bra bit över 100 miljoner som skulle skapat gästnätter med femsiffriga belopp och ett antal nya arbetstillfällen. Inte minst skulle vi ha varit lokomotivet som vågar gå i täten och då följer det alltid med andra som gör investeringar.

Jag vet inte hur vi skall kunna skapa jobb till ungdomarna om vi inte kan utveckla turistnäringen på ett sätt som passar investerare, gäster och myndigheter. Vi som skall satsa pengar kommer alltid att lägga pengar på det som är unikt och som har köpare. Jag har varit med och investerat över 450 miljoner på Gotland under några år. Det svåraste har hela tiden varit att försöka hitta rätt vägar hos myndigheterna. Är det inte problem med detaljplaner så krånglar det med bygglov. Får vi bygglov så återkallas det. Går en detaljplan igenom så överklagas den eftersom kommunen inte klarade att följa sitt eget regelverk…

Brutna löften följer på varandra från både tjänstemän och politiker som helt plötsligt får kalla fötter och tappar modet att stå upp för nytänkande. Någon förståelse för hur man tänker kommersiellt finns i princip inte, då det oftast inte behövs i deras miljö.

En anläggning planerad för många blir istället privatiserade hus…

Dribblandet med detaljplaner i Fide som dragit ut på tiden i snart 10 år har gjort att vi tröttnat och tänker sälja anläggningen i delar. Det blir väl en hyfsad affär för oss när vi säljer byggnader och mark. Utspelet från länsstyrelsen med 300 meters strandskydd på hela Sudret blir troligen något positivt för oss i detta fall, eftersom priset på strandnära byggnader stiger.

Tyvärr blir det ”kalla privatbäddar” som inte ger speciellt många nya turistnätter eller nya arbetstillfällen. Eventuellt är det en ny affärside att köpa upp turistanläggningar som inte går ihop, privatisera dessa och göra snabba fastighetsklipp. Inget för mig, men det skulle säkert vara lönsamt då lägena ofta är bra, men omöjliga att göra lönsamma på grund av myndigheternas inställning till hur vi får använda områdena.

Vad hände med reglerna för campingnäringen?

För fem år sedan var vi lovade nya regler för campingnäringen på ön. Alla skulle få chans att bedriva en affärsmässig verksamhet med klara regelverk, vilket skulle ge campingägaren möjlighet att driva lönsam långsiktig verksamhet året runt. Vi ville få tillstånd att driva campingar med åretruntverksamhet så att fastlänningar kunde lämna sina husvagnar, villavagnar eller husbilar på ön och komma hit även på höst, vinter och vår. Av detta blev det inte mycket. Det innebär en förlust av ett antal tusen möjliga gästnätter per år.

Kommunen lyckas inte följa sitt eget regelverk eller att få ekonomi på sina anläggningar. Detta har lett till att de sålt eller arrenderat ut dessa. När det inte går att tjäna pengar lagligt hamnar en del i gråzonen till vad som är lagligt. Om campingägaren fick regelverk som gör det möjligt att driva och investera skulle en hel del lösa sig. Detta skulle kunna ske genom dialog och förståelse för campingnäringens utmaningar.

Låt husvagnar stå året om!

Att begränsa uppställningen av husvagnar till sex veckor är inte vettigt och endast några få följer regelverket. Alla på denna ö vet t.ex. att alla Tofta Södras husvagnar står uppställda från början av maj till september och ingen skulle våga göra något åt den anläggningen eller någon av de andra säsongscampingarna på ön. Men oss på Snäck jagar myndigheterna om just detta. Är det att behandla alla lika inför lagen?

Självklart skall ALLA kunna hyra ut platser året runt på ALLA anläggningar. Att kunna bo på Tofta Södra i februari är säkert hur mysigt som helst. Men på grund av feghet så att man inte vågat fatta beslut är detta en mycket het potatis som kan göra att väldigt många vanliga människor inte kan få uppleva sina drömmar om att kunna använda sina husvagnar som ofta är utrustade för året-runtanvändande.

Konsekvenser för Snäcks camping

Att myndigheterna nu vill att vi skall flytta våra husvagnar fram och åter var sjätte vecka kommer troligen att leda till att vi återgår till den typ av camping som tidigare bedrivits på Snäck och ha öppet under bara sex veckor. Det blir en sämre produkt, det blir fulare på plats, mindre praktisk, dyrare att sköta för oss, kortare säsong att tjäna pengar på, färre anställda och betydligt färre gästnätter.

Alternativet att flytta vagnarna och ställa dem där de inte har havsutsikt och bygga fast dem där, kostar för mycket pengar och blir en för dålig produkt. Idag är de havsnära vagnarna en helt unik produkt som gör att turister med vanliga plånböcker har råd att bo 30 meter från vattnet. Något som vanligtvis varit förunnat endast dem med betydligt bättre ekonomi. Att ställa vagnarna utan havsutsikt bakom gravfältet ger en alldeles för stor försämring. Det är mer lönsamt att rulla bort vagnarna efter sex högsäsongsveckor.

Konsekvenser för Gotland!

Att myndigheterna och vissa andra vill ha fler rörliga husvagnar till Gotland är helt uppåt väggarna!

• Varför skall vi skicka ytterligare 20 husvagnar per dag fram och tillbaka? Det motsvarar flera båtresor per sommar som bara går med ”hus” fram och åter.
• En husvagnsplats upptar i snitt ca 1,5 bilplats extra eller motsvarande 5–6 pers. 5 personer x 20 husvagnar blir ca 100 personer färre möjliga besökare i snitt per dag och eftersom de brukar stanna i genomsnitt 4 nätter, blir det en förlust av möjliga gästnätter motsvarande 400 gästnätter per dag.
• Räknar vi på femtio dagar innebär det en förlust av möjliga besökare motsvarande 20 000 gästnätter! Detta genom att köra 20 extra husvagnar/dag till ön på bekostnad av bilplatser som är den trånga sektorn.

Är inte meningen att vi skall skapa nya gästnätter och inte bara konkurrera inbördes?

Genom att välja att satsa på rörliga husvagnar istället för fast uppställda husvagnar tillför vi inget nytt till ön och det kan väl inte vara andemeningen?

Starta en dialog?

Tack för att ni orkade läsa! Jag hoppas att vi kan starta en dialog för att utveckla turistnäringen omgående. Jag hoppas också att alla på Gotland i fortsättningen kommer att visa respekt för turistföretagare och deras kunskap att driva saker kommersiellt på ön. Något måste göras om Gotland skall ha trovärdigheten kvar och attrahera entreprenörer som vill satsa på riktigt på ön.

Pigge Werkelin

Livet rullar på och äntligen börjar jag närma mig femtio. För fjorton dagar sedan trodde jag inte det skulle bli någon femtioårsdag att fira. Vi kom hem efter en lång och härlig semester och för första gången någonsin var jag inte sugen på att jobba vid hemkomst. Normalt börjar jag jobba två dygn innan hemresa och väl hemma brukar jag ställa väskorna innanför dörren och sedan ner på jobbet direkt. Denna gång fanns det absolut inget sug på något som hade med arbete att göra.

Jag funderade på om det var något fel och började beklaga mig för en del vänner. Två stycken sanningssägare som står mig nära sa: ”Grattis du börjar bli som vanligt folk. Att man efter fem veckors semester inte är intresserade av jobb är helt naturligt. Det tar tid att få tillbaka suget”.

Efter några dagar fick jag något som liknade influensa, blev sängliggande och behövde bara sova, sova och ännu mera sova. Sömnbehovet var enormt. Jag ville varken prata med någon i telefon eller i familjen. Jag kände mig verkligen trist, gnällig och värdelös. Jag var helt enkelt en riktigt dålig pappa och partner till min fru. Det där samspelet man skall ha i en familj var helt bortblåst. Monika fick göra allt. Jag vet inte ens om jag tog bort min egen tallrik efter maten. Jag är säker på att hon inte stått ut med en sådan sömngångare någon längre tid hade. Jag började tänka i negativa banor och såg hur hon och barnen flyttade, vilket inte gjorde mitt tillstånd bättre för hjärnspöket.

Efter ett läkarbesök fick jag svar på proverna där de såg att levern inte var okej och man misstänkte att jag fått hepatit A men de ville ta ytterligare prover och skickades till nästa läkare. Från honom fick jag svar igår att jag är klart frisk men har haft Denguefeber (vilket man får av en otrevlig mygga i t.ex. Thailand) som kan vara rätt stygg och det kan gå riktigt illa om det inte vill sig väl. Lärdomen är att när det börjar spöka i huvudet så kan det rasera vilken människa hur snabbt som helst. Ruggigt så kass och värdelös jag blev på några dygn.

Jag fick egentligen dubbla besked om min egen sjukdomsstatus igår. Vi var med i ett medicinskt experiment i december när det gäller hälsoundersökningar. Vi genomgick kroppskanning, hjärnskanning, DNA-prover, diverse avförings-, saliv- och blodprover mm under en hel dag. En form av kroppsbesiktning som skulle kunna motsvara bilbesiktningen. Den kvinnliga läkaren från Iran gick igenom resultaten med oss under nästan 1,5 timme vilket var intressant och lärorikt.

Nu har jag fått en personlig må-bra-bok som också förklarar vilka förutsättningar just min unika sammansättning av celler har, tack vare DNA. Jag fick exempelvis reda på att jag och kungen har ungefär samma historiska bakgrund när det gäller hur våra förfäder spred sin säd i världen. På något sätt bör vi ha vissa gemensamma förfäder. De finns en hel del kines i mig och honom bland annat. Enligt rapporten är det en bra grundstomme i min kropp och nu skall den skötas om som läkaren sade.

Nu har jag två läkarutlåtanden och min egen självkontroll som kan verifiera att jag verkligen mår bra. Jag visste väl att det kommer bli riktigt bra att fylla 50 på torsdag!

Den 24 februari 1961 för ca 50 år sedan var jag en av de sista som föddes på Burgsviks BB innan det lades ner och födande kvinnor hänvisades till Visby. Jag är döpt i Öja och uppväxt i det lilla samhället Burgsvik på södra Gotland. Min bästa kompis var Järnhandlarens son Janne Norrby och vi utforskade de lilla samhället under de sex åren jag bodde där. Ett minne därifrån var när vi fick vara med i en filminspelning och skulle jaga några skurkar. Vi på cykel och bovarna i en Volvo duett.

Somrarna tillbringade familjen på norra Gotland i Fårösund tills jag blev 15. Det märkliga är att skillnaden på norra och södra ön var så stor. Fårösund med KA3 var ett mycket hårdare klimat och där var svårare att hitta kompisar.

Familjen flyttade till Visby dagen innan första skoldagen i ettan. Ganska snart hittade jag en ny Janne. Dehlin och jag blev bästa kompisar och det var via hans pappas bananbil som smeknamnet Pigge flyttades från Burgsviks-Janne till Visby-Janne. Pigge kom från att de andra killarna hade dubbelnisse-klubbor när vi spelade landhockey och jag fick en Pigge-klubba från EPA av mamma.

Jag har sedan dess bott i eller runt Visby med ett gästspel i Göteborg under cirka 3 år då jag försöka övertyga Ulrika om att flytta till Gotland vore för hennes eget bästa.

Skolgången var så där. Jag var bra på gympa och matte, men en katastrof i svenska och de flesta andra ämnena. Det var lite trist att vara sämst i klassen i så många ämnen när jag hade en farsa som var skollärare. Jag gick på extrasvenska från ettan till andra året på gymnasiet, som var mitt sista. Det har väl hjälpt något, men stavningen funkar inte helt hundra ännu. Nu är det för sent och det får jag leva med.

Jag tror å andra sidan att det varit väldigt positivt att jag gjorde så mycket fel i skolan. Jag tror att jag var en av de bästa på att göra fel vilket har gjort mig orädd att göra just fel. En mycket bra egenskap om man skall vara entreprenör – eller eventuellt politiker, vilket inte är aktuellt för mig. Vilken gåva att få träna hela skolgången på att göra fel och förstå att man inte behöver bryta ihop för detta! Detta tackar jag min ordblindhet för. Ordblindhet hette det i början och sedan var det någon beläst människa som döpte om det till dyslexi, vilket ingen av de drabbade kan stava till. Gissa hur kul man hade när man valde det ordet?

På torsdag den 24:de fyller jag 50 år. Det blir en hemmadag med massor av champagne, pajer, tårta och Monikas fantastiska bullar. Vi skall ha en stor fest fredag och lördag så det bör inte komma så många på torsdag. Fredag skall jag göra premiär som flygvärdinna och har nu fått tag på ett par damskor i storlek 43 hos Niklas, som av någon anledning gärna kränger på sig kvinnokläder när det blir fest. Jag har även blivit lovad en kjol och matchande skjorta med skarf. Så det är väl bara att raka benen och kliva in i rollen till 100%. Vissa gäster skall ju hämtas på fastlandet och då skall jag göra min debut som flygvärdinna.

Vi startar fredag kväll med en battle mellan 70- och 80-tal. Det blir en temafest med massor av överraskningar där även jag kommer att få uppleva några om jag förstått allt rätt. Givetvis finns det kuddrum och kvällen kommer att innehålla mängder av dans. Tanken med festen är att tacka alla som påverkat mig till den jag är med musik, mat och dans. Det kommer att laddas ner så mycket energi att den skall räcka tills snön smälter bort för samtliga.

På söndagen var det tänkt att ca 40 stycken skulle vidare till Egypten och fira. Det var även bokat en tripp med en katamaran och ett stort beachparty på Mangrovestranden med diverse happenings. Som vanligt blir det sällan som man tänkt sig, det kom en revolt emellan och nu blir det i stället Dubai och ett grymt hotell då allt snabbt blev fullt när Egypten stängdes. Den enes bröd, den andres…

Jag älskar att arrangera fester och nu blir det en riktig 50-årsskiva att minnas och ladda goa stunder från. Jag tror aldrig att jag kommer få möjlighet att göra något liknade, så då är det lika bra att göra festen på riktigt helt igenom.

Jag är lycklig för att jag fått göra så mycket i livet. Jag är glad och stolt över mina två familjer – att ha en i himlen och en på Gotland har sina sidor, men vi har lärt oss att leva med dem. Jag är glad över att ha så många goa vänner där vi inte alltid har tid att umgås hela tiden, men när vi träffas så finns det bara där.

Framför allt så står jag för allt jag gjort och visst finns det några saker som gärna kunde fått vara ogjorda. Men om man inte vågar göra fel så blir det inte mycket gjort. Vissa saker har varit mindre bra, men andemeningen har varit rätt och vi har fixat till det mesta på ett sätt som alla kunnat leva med. Vi har baxat många idéer i mål och det är ibland små projekt och andra saker har blivit riktigt stora. Egentligen har inget blivit exakt som det varit tänkt. Utifrån en vision har vi vågat sätta igång projekten och med förenade krafter kommer man i mål.

Jag tycker att alla människor skall ställa sig frågan om de gillar vad de ser när de står framför spegeln. Jag tänker inte på utseendet utan mer på att där ska finnas en kille eller tjej som gör rätt för sig och inte smiter ifrån eller tar genvägar som skadar andra. Jag gillar mig själv och brukar blinka på morgonen i spegeln vilket betyder att nu kommer det en ny dag och den gör vi något bra av också.

Det kommer att bli ett turbulent år med massor av möjligheter. Målet är att skära ner antal företag och engagemang så att jag äntligen kan frigöra fredagarna till 100 % för egen tid. Att kunna ha sommarledighet och en lång vintersemester. Tjejerna är nu 1,5 och 3,5 vilket innebär mer aktiviteter med dem. Hunden kräver sina promenader vilket är bra och med åldern blir träningen mer och mer viktig. Dammen skall byggas klart i sommar och det kommer att bli väldigt spännande att se hur varmt vi kan få i den.

2011 kommer bli ett sjukt bra år och att bli 50 innebär att livet blir än bättre enligt dem som redan är där. Att ständigt gå omkring med nappar i fickan är charmigt, att längta efter stunden med frun är kärlek och att dagligen få leka med Wilda och Towe gör att min barnsliga sida får plats. Livet är här och nu och så får det bli.

Pigge W – snart femtio!