Charlies födelsedag

24 Apr 2011
24 april 2011

Den 20:de april skulle jag med en helt annan fru och andra barn ha firat en liten killes födelsedag. Liten och liten förresten… jag har mött hans jämnåriga kompisar och de är allt annat än små jämfört med mina tjejer på 1 och 3 år. För mig är han en liten kille på fem år trots att hans kompisar är mer än det dubbla. Jag gillar födelsedagarna då det blir lite extra tid att tänka på födelsedagsbarnen. Jag kan se hans ögon och höra det speciella skrattet. Charlie och Wilda har en hel del likheter till sättet. De går sina egna vägar men är väldigt förståndiga och beskyddande över sina små syskon.

Det är så in i helvete orättvist att man skall behöva mista sina barn men det är en del av livet. Vi får olika utmaningar och prövningar under en livstid och det finns ingen rättvisa som man försöker lära ut i skolan.

Jag ligger i en varm stuga utanför ishotellet i Jukkasjärvi som jag delar med Pillis. En grymt bra asiatisk tjej som jag hoppas få jobba mer med i framtiden. Vi har träffat en av Sveriges superentreprenörer som heter Yngve Bergkvist och är pappa till ishotellet. Han tog hand om oss i 10 timmar igår. Gissa om det diskuterades destinationsutveckling, affärsidéer och kul minnen?

Vi fick frågan om vi ville bo varmt eller kallt och det blev varmt. Vi kommer tillbaka med våra respektive för den kalla boendet i ishotellet vid ett annat tillfälle. Yngve berättade om Kiruna som skall investera 40 miljarder under några år. En kommun som har cirka 29500 invånare jämfört med Gotlands cirka 57400 invånare.

Han är en otroligt häftig människa och den största tillgången är nog hans envishet och positiva attityd. Man kan nästan ta på den goa stämningen mellan personalen och den leksamma sidan som hela tiden vill utveckla och ta ett steg till. Hos Yngve är det tillåtet att misslyckas och det föder framgång. Han var en av få som insåg att man kunde sälja is, kyla och mörker som det finns hur mycket som helst av. Hans rörelse håller upp till 200 personer sysselsatta och skapar hela tiden nya kul affärsidéer.

Jag tror att vi behöver fler tokiga entreprenörer. Först blir de idiotförklarade och sedan geniförklarade. Skillnaden är hårfin så vi är nog rätt många som skall tänka oss för innan vi dömer ut idéer och personerna bakom.

Jag är väldigt bortskämd med upplevelser där jag får träffa massor av kul människor. Förra helgen var vi i Kalix dit vi blivit bjudna på ett Norrlandsäventyr av min syster och hennes man.  Det var tid för njutning utan datorer och telefon. Vi träffade lokalbefolkningen och satt vid elden och inmundigade lokalproducerad mat och stark dryck. Vi körde en långtur på skoter i nästan tre timmar och fick även pröva på att köra hundspann själva. Jävlar vilken känsla med 8 hundar som bara vill springa och göra sitt jobb. Åtta galna hundkrafter var en upplevelse utöver det vanliga. Syster lyckades gå igenom isen och blötte ner hela högerbenet. Det kändes en aning läskigt att köra på de blöta isarna som ibland brast lite här och där. Våren var lite tidig och föret var inte helt bra, som vår guide sa.

Tyvärr hade värdparet den dåliga smaken att spela brallorna av oss i bowling på lördagsnatten i en mycket speciell miljö. Det var bowling, pub, konsertarena och jordens fyllefest för 70 procent lokala ungdomar och 28 procent finska ungdomar. Basisten i bandet som spelade var grymt förbannad på publiken som inte uppskattade bandet tillräckligt mycket eller inte alls skulle jag nog vilja säga. Han försökte tala om för sin publik att de inte var den bästa publiken på ett diplomatiskt sätt i början. Men till slut brast det och vi blev utnämnda till den sämsta publik han spelat för någonsin. Jag tror inte det var mer än 4 procent som överhuvudtaget uppfattade detta budskap. Killarna på båda banorna bredvid oss var så packade att de varannan gång halkade ut i banan och lyckades gå omkull. Ibland for klotet in på banan och ibland var det två klot på samma bana. Toleransnivån på personalen var nog bland det högsta jag varit med om. Undrar hur det är när det är stökigt på ett sådant ställe?

Långfredagen blev en riktigt lång dag. Först en härlig morgon med fru och barnen och sedan 2,5 timmars endurokörning med Berra Marcusson. Det är en superkille som verkligen bryr sig och lever här och nu. Han är ta mig fan övertrevlig och borde vara förebilden för Positiv Gotlänning. När jag kom hem sov alla tre tjejerna och jag hann med en timmas arbete.

Kl 15 var det fest nr ett hos en god kompis i Bro. Väl där visade det sig att det var två par till som var inbjudna. Gamla kompisar till både Monika och mig. Det blev en helgo eftermiddag och småtjejerna funkade hur bra som helst. Även Kolle hittade en hundkompis att leka med så alla spann som katten. Towe passade på att smita ut under middagen  då hon ville till hästarna. Hon är som den där busiga lilla tjejen Lotta på Båkmakar gatan. Det händer alltid en massa annorlunda saker när hon är med.

Det var uppbrott från matbordet strax efter kl 18 för färd ut till Furillen och Anna-Kaka och Johan Hellström. Som vanligt var det en massa kändisar som bodde där. Monika ville absolut veta vart Viktoria och Daniel kinesade när de var på besök, för att hon vill sova i samma säng. När hon fick reda på att prinsessan sovit i den sängen som Monika sovit i tidigare så blev det annat ljud i skällan. Nu var det helt plötsligt Prinsen och Prinssessan som sovit i Monikas säng. Så kan man absolut se det! Fast just den här helgen var det en av Sveriges mest folkkära programledare som bodde där med sin familj. Johan och Anna-Kaka bjöd på trerättersmiddag och en del bubbel till detta.  Alexander Schulman var också där med sin familj. Jag fick en pratstund med båda och det är enkla schysta killar som njuter av att vara på Gotland.

Johan Hellström, Yngve Bergkvist och Berra Marcusson är rätt lika. Envisa positiva kilar som brinner för sina idéer. Intressanta och duktiga historieberättare som gärna gör det med sådan inlevelse att man nästan kan ta och lukta på historierna. Jag trivs verkligen i de sällskapen. En annan sak som man hittar hos dem är deras enorma generositet. Och då har detta inget med pengar att göra utan värme och omtänksamhet. Man bjuder gärna på affärsidéer och hjälper till om man kan. Det beror på att grabbarna inte är rädda att bli omsprungna för det finns 1000 idéer till och ingen kan någonsin kopiera deras affärsidé.

Jag sitter och skriver söndag morgon kl 06.15. Hunden Kolle ligger vid mina fötter och utanför fönstret ligger Östersjön helt spegelblank. Havet och himlen går ihop i blått medan solen skapar en härlig känsla av värme. En och annan fiskmås seglar förbi och i vattnet ligger det några svanpar och njuter av denna sköna vårdag. Det lär bli en mysig dag och snart börjar småtjejerna vakna så att vi kan äta frukost och ägna dagen till nya spännande utmaningar och upptäckter.

För en ett- och treåring är varje dag som ett äventyr. Så borde vi också se på livet.

Pigge

Dela med dina vänner!
3 svar
  1. Bodil Wilén says:

    Hej Pigge!

    Den 20 april fyllde vår minsta dotter Kajsa 1 år. Jag hajade verkligen till när jag läste din inledning… livet är aldrig rättvist, man får helt enkelt njuta av varje dag man får tillsammans och göra det bästa av sina möjligheter… på alla fronter! Inspirarande att läsa om alla entreprenörer som finns överallt.. i vårt hus, i grannens, i norrland, på gotland och ÖVERALLT! Underbart att det skapas verklighet av idéer i stugor och på öar!

    Lev väl!
    Bodil

  2. jenny Nordström says:

    Idag har jag läst din bok. Sent, jag vet, men för att säga sanningen så kände jag inte till den innan.

    Efter att ha streckläst den sittandes i solen, så var jag, förutom sönderbränd, både söndergråten och helt stirrig inombords. Jag kände mig illamående, ledsen, glad och orolig. Och jag hade en otroligt stark känsla av att vilja göra något viktigt för någon, Allt på samma gång. Känslan har inte riktigt släppt än.

    För att riktigt tvinga mig att förstå lite grann av det du gick igenom har jag nu tillbringat de senaste timmarna på Youtube och gått igenom de flesta videos från tsunamin. Jag förstår fortfarande inte vad du gick igenom…. och framför allt förstår jag inte hur du överlevde…

    Jag vill bara säga att din bok och din berättelse har lämnat ett märke i mig.. och jag avundas dig som är så stark!

    Jag är glad att du visar oss ”vanliga” människor att det inte lönar sig att vara en ”nån-annan-ist” utan att man själv måste ta tag i saker för att det ska bli som man själv vill.

    Tack för din historia och jag önskar dig all lycka som går att uppbringa!

    /Jenny

  3. mona-lisa says:

    Vill bara önska en riktigt glad påsk. : )

Ingen möjlighet att kommentera detta.

Copyright: Pigge Werkelin. Piggebloggen är gotlandsproducerad och körs hos Peek-A-Boo Software och administreras av Stenströms Information & Marknadsföring