Archive for month: augusti, 2011

Osäkerheten fortsätter – det är det enda vi kan vara säkra på!

21 Aug 2011
21 augusti 2011

Just nu känns det som om osäkerheten sprids lika snabbt som en afrikansk influensaepidemi. Ekonomin i värden känns helt plötsligt som ett korthus. En tsunami sköljer in över Japan och hela världen börjar skaka. Grekerna missköter sin ekonomi och Europa darrar. Amerika blir nergraderat och världsekonomin får hicka. För min del har jag alltid klarat mig bäst när det är lite rörigt och osäkert. Det är då det gäller att lita på min egen magkänsla som jag byggt upp genom åren. Magkänslan är egentligen resultaten efter mängder av misstag, diskussioner, spaltkilometer av lästa texter och massor av livserfarenhet.

En osäkerhet som pågår är vad som gäller kring min rymdresa. Så länge de amerikanska myndigheterna inte har bestämt sig så vet vi inte när vi kommer iväg, hur vi skall förbereda oss eller vilka läkarundersökningar och tester vi skall genomgå. Jag försöker som vanligt att söka svar på andra håll. Idag lördag skall jag träffa en riktig Astronaut som är en av tolv som promenerat på månen. Det är respekt i ett sådant möte. Charlie Duke har varit inblandad i många av Apolloprogrammen och han fick själv möjligheten att följa med på den 5:e månlandningen. Jag träffade honom på Tekniska museet där han höll föredrag om sin månresa och en del andra anekdoter från tiden med Nasa. Killen var närmare 75 år och har en fysisk form som skulle göra många av mina 50-åriga kompisar gröna av avundsjuka inklusive mig själv. Jag har även kontakt med Sveriges egen astronaut Christer Fuglesang som lovat att tipsa mig om hur jag eventuellt skall träna och vad det innebär. Tänk om jag skulle bli så åksjuk att jag inte kan ta in upplevelsen av resan när alla yttre krafter kommer igång? Det skulle vara för trist. Därför söker jag en del på nätet, läser böcker och tar hjälp av dem med erfarenhet.  Lasse som sålt resan till mig är en bra källa att hämta information från då han är superintresserad och kan det mesta.

På flyget upp läser jag dagens GA och ser att Mats Linder tar upp en idé som innebär att fler hyr ut rum till studenter och ungdomar på årsbasis. Överlag menar man att idag bor det färre på samma yta vilket innebär att fler kan ha inneboende. Det har tydligen provats i Norge med bra resultat och helt plötsligt är det två i stället för en som bor på 68 kvadratmeter till en vettig kostnad. Jag har provat den modellen i Vibble på Gotland där vi byggt 27 villor med en eller två uthyrningsdelar för ett antal år sedan. Modellen funkar jättebra. Den som äger fastigheten har i vissa fall minskat sin boendekostnad med upp till 80% genom att bygga in två små hyresrätter som efterfrågas på marknaden. Munte ll är egentligen modellen för det framtida smarta boendet i Sverige. Igen har vi utvecklat och testat en Gotlandsmodell som borde exporteras. Vi ville fortsätta denna byggnation och har av Region Gotland (fd Gotlands kommun) begärt tillgång till mark norr om Kneippbyn till detta, men tyvärr har det som vanlig varit väldigt osäkert och beskeden har varit både ja, kanske och aldrig. Man kan säga att det är väldigt osäkert vad man får göra och det enda man kan vara säker på att osäkerheten gällande hällarna kommer att bestå.

Kring byggnation är osäkerheten än större än den som nu utspelar sig på världens börser. Det bästa med osäkerheten kring byggnation på Gotland är att den varit konstant. Tyvärr håller den på att accelerera just nu då det verkar rörigare än någonsin på Byggnadsnämnden. Det spelar ingen roll vilket parti som styr för osäkerheten består.  Det verkar nästan som om den skall finnas av hävd. Trots att det var S som stod bakom våra satsningar på Snäcks camping så valde delar av den egna organisationen att gå emot sina egna. Jag tror att sådana utspel sker för att man historiskt struntat i långsiktighet och i stället har det personliga tyckandet fått styra. Vi som är inblandade inser att det är så krångligt att vi inte riktigt förstår hur man skall tolka situationen. Osäkert är det i alla fall.

Jag har nu pratat med några utomstående konsulter om vad som sker på Gotland. Deras åsikt är Nummer 1 att byggnadsnämnden är på tok för underbemannad. Inte ens de ordinarie tjänsterna är bemannade. Tyvärr har flera som är rutinerade och kunniga försvunnit och inte ersatts trots att de flesta ärenden som gäller utveckling på Gotland måste igenom nålsögat på Byggnadsnämnden.

Gotland har många specialbestämmelser som Natura 2000, Gotlandskusten, Världsarvet mm så vår ärendetid på ön blir betydligt längre än vad det tar i en lika stor kommun på fastlandet. En konsult som jag pratade med sa att Gotland har mer än dubbelt så många ärenden som andra motsvarande kommuner har och ärendena kräver ofta dubbelt så lång tid per ärende på grund av alla specialbestämmelser och överklaganden. Om det stämmer borde vi ha en bemanning som är tre gånger så stor som motsvarande kommun. Just nu är det något sjukt över den förvaltningen och så har det varit allt för länge. Varför de inte prioriterar och sätter tuffa leveranskrav på avdelningen är omöjligt för mig att förstå. Det här är ju en av nycklarna till öns utveckling!

Jag är 100% övertygad om att detta leder till att vi inte får de investeringar och etableringar som vi egentligen behöver på ön. Om Region Gotland lade alla resurser på att bli bäst och snabbast i landet med bygglovsärenden så skulle en hel del lösa sig vad gäller målet med att bli fler gotlänningar. Vi ställde en fråga till regionen som berörde bygglovsärenden i somras där jag förklarade att det var bråttom med besked för vi har en investering som skall beslutas gällande ett projekt på flera 10-tals miljoner. Projektet krävde ett skriftligt besked. Handläggaren har inte återkommit och av ansvarig chef har jag inte heller fått fram något skriftligt besked.  Jag tyckte frågan var hyfsat enkel men det är kanske för stora krav att kräva svar på två månader. Projektet är nu överspelat och nedlagt.

Jag möts av en uppgivenhet bland privatpersoner och företagare som vill utveckla boende, jordbruk, restaurangen eller bygga nytt. Jag vet att det går flyttlass åt fel håll på grund av dessa icke-svar som bara skapar osäkerhet. Den här osäkerheten sprider sig även till den grupp som funderar på att flytta hit. Googlar man på Gotland och byggnationer så inser man att det är stora problem när man följer det media rapporterar.

Allt skall inte bara skyllas på myndigheter för vi har själva en del i detta överklagande. Det finns mängder med okynnesöverklagande som suger energi och tar tid från tjänstemännen. Överklagarna får energi när de får synas och höras i media. Det ständiga bytet av styret på ön ger inte bättre förutsättningar. Det är ofta en liten klick som ständigt överklagar och tyvärr finns det allt för lite engagemang från dem som tycker att byggplanerna är bra.  Det råder ingen osäkerhet om att media kommer fortsätta och rapportera mest från den lilla klick som är emot något och på så sätt får sin livskraft så de kommer garanterat att överleva kraftiga börssvängningar, askmoln, tsunamis och utvecklingen i Sydeuropa som inte tänker anpassa sig till en ekonomisk verklighet.

Osäkerheten kring vem som är lik vilken förälder håller på att skingras totalt gällande de små tjejerna i hemmet. Wilda kör för fullt på Mammas linje och följer det som är rätt och hennes syster kan gärna prova nya vägar och det som kanske inte till 100% är rätt. Hon springer och ramlar på samma ställe som vi sagt till henne att ta det försiktigt på. Med ett leende reser hon sig igen och tar ny fart mot nya skrapsår. Hennes ben ser ut som om hon varit med om en stor olycka medan Wilda knappt har ett enda skrapsår.

Trots att vi vill ha egen vuxentid i sängkammaren är det ju hur mysigt som helst när tjejerna klättrar upp till oss i sängen. När jag ritade sängen hade jag just den tanken i huvudet och byggde in en extrasäng som man enkelt drar ut. Med ett lätt handgrepp så kan man låta den lille parveln glida ner i lådsängen så att vi får vara ifred när vi vill. Och det råder absolut ingen osäkerhet om att vi ibland vill detta.

Vi kliver nu in i en tid då vädret kan vara hur osäkert som helst. På Gotland är det nog den bästa tiden och vädret kan skifta från högsommar till ruggig höst. Det är fortfarande 21 grader i vår damm och vi badar när vädret tillåter. Ljusstyrningen är igång och på kvällarna är det magiskt. För några helger sedan var det nattbad med ett 70-tal levande ljuskällor och eldar runt badet. Gissa om det uppskattades av barn och alla vuxna som var med!

Just nu är det nästan löjligt bra och vi njuter så mycket vi kan av allt. Det är ju den uppgiften vi har: att leva här och nu med massor av skratt och njutning.

Gotland när ön är som bäst!

06 Aug 2011
06 augusti 2011

Gotland visar sig just nu från sin bästa sida. Efter några dagars regnande har vi äntligen fått fullt med vatten i vår fiskdamm som numer är fullt badbar. Solen strålar och vattnet ligger spegelblankt utanför husknuten. Vi sitter på bryggan och matar fiskarna varje dag. Ibland smyger jag mig ut med barnen så att Monika får sova. Wilda har döpt 4 av de ca 400 hundra fiskarna till Max, Charlie, Blomman och Red Lips. Den sista är en vit guldfisk med röda läppar. Der är väldigt rogivande att sitta där och mata fiskar och de har nu blivit så tama att det äter ur händerna på oss. Vi kan till och med klappa dem när de simmar förbi. Står vi stilla kommer fiskarna och nafsar oss i skinnet – vilket kan kännas väldigt konstigt på vissa ställen.

Häromdagen var vi ute med båten och gick från till en liten ö som heter Rute Missloper. Runt den ön finns två små öar vara den ena är ianspråktagen av sjöfåglar och väldigt många skarvar. Den andra lilla grushögen som sticker upp ovan vattnet har en sälkoloni på ca 30 sälar lagt beslag på. Vi åkte ut hela familjen och lade oss för ankar för att se på sälarna. Det är nyfikna, orädda djur som cirklade runt båten och spanade in oss. Towe och Wilda hade fullt jobb att försöka hålla reda på dem när de dök upp några meter från båten. Det kom upp till ytan som små miniubåtar och gled sedan ner under ytan och försvann för att sedan komma upp på ett nytt ställe någon minut senare. Efter ett tag tröttnade Towe och hennes fokus gick över till en påse chips i stället. Två av sälarna gav fullkomligt fan i oss och låg på rygg och solade på två stenar som stack upp några cm ovan vattenytan. Det kändes som om de hade det rätt bra och gjorde som det flesta bör göra; nämligen njuta av det enkla när tillfälle ges.

Just nu är farmor Barbro (Monikas äldsta barns originalfarmor) i huset och då lever vi lyxliv. Mat på bordet och tvätten fixad. Hon påstår att hon vill känna sig nyttig och att hon vill ha något att göra. Vi har slutat att protestera och bara njuter. Alla borde ha en extra farmor Barbro som kommer på besök en vecka per månad. Farmor Marianne fick igår en ny höftled och jag och Wilda var och besökte henne idag. Det märktes väldigt klart att Wilda inte gillade sjukhusmiljön. Bara vi kom in på sjukhuset så sjönk hennes humör och energi. När vi kom ut, så ökade den igen. Farmor Marianne strålade och jag är säker på att vi kommer att få se en mer aktiv farmor i framtiden utan smärtor från den trasiga höftleden.

Igår cyklade vi till Krusmyntagården där Lena bjöd på säsongens första lammgrillning. Lena är en tjej som jag förlorade i pingis emot när jag var 13–14 år och hon var runt 18–20. Sedan var hon lärarinna när jag gick i 9:an. Våra vägar har sedan korsats många gånger och det är en kvinnlig förebild som gillar att njuta.

En annan sådan kvinna är även Susanne Liljenberg på Leva Kungslador. Maken till positiv kvinna finns nästan inte. Vi brukar flyga ihop 35 minuter mellan Visby och Bromma. Och på något konstigt sätt brukar vi hinna utveckla både två och tre nya affärsidéer varje gång. Det är en jävla tur att Mattias och jag valde rätt skånska och att det inte blev tvärtom. Jag är övertygad om att Jag och Susanne skulle jobbat ihjäl oss och Mattias och Monika njutit sönder varandra ifall vi råkat välja ”fel”.

Min kärlek till Monika växer för var dag. Vi har nu snart varit ihop i 2050 dagar och med den hastigheten som vår samhörighet växer är det risk för en stor explosion snart. Fast egentligen finns det ingen sådan risk. Risken är bara att man tar varandra för givet och då tappar man mycket. Ett bra förhållande måste man jobba på varje dag som Ulrika sade. Så vi jobbar och det ger ett grymt resultat. Undrar egentligen varför fler inte inser vad man vinner om två jobbar på just detta. Ett bra förhållande slår varenda statuspryl i hela världen och det har alla råd med.

Jag har idag varit och tagit del av ett nytt och väldigt stort projekt som kommer att förändra södra Gotland på ett väldigt positivt sätt. Jag tror verkligen att det kommer att bli något stort där jag eventuellt kan få vara en liten del. Bra krafter med internationella pengar gör att det verkligen kan bli något stort.

En god vän och lantbrukare har nu lyckats att fixa till så att han får delar av sin släktgård såld. Maken till stark kille får man leta efter. Han har levt under grym press under ett par års tid och det senaste året har det varit extremt. Hur han orkat att hela tiden hålla humöret uppe och alltid se en möjlighet gör honom unik.

Ur detta reser sig en vinnare tillsammans med ett antal köpare som nu tar över delar av lantbruket. Innan lösningen var klar var det många som räckte finger och snackade skit. Jag tror att vi kommer se en riktig vinnare som vågat och lyckats utveckla nya idéer. Skulle han inte satsat så skulle de aldrig lyckats att driva gården så här långt. Frågan är om han nu skall bli den sista generationen eller om släkten skall tvinga in ytterligare en generation för att föra familjetraditionen vidare. Jag hoppas att han har mod att sälja iväg gården till någon som vill och brinner för lantbruk istället för att tvinga på barnen denna eventuella börda. Detta sker tyvärr lite för ofta och då är barnen för gröna och oerfarna för att säga nej. I stället för en vinstlott blir ofta detta ett ok om halsen som tyvärr kan bli livslångt.

Jag fick häromdagen en bordsdam som berättade att två av henne män dött ifrån henne och nu hade den sista lämnat henne för en annan kvinna. Hon tyckte det var jobbigare att bli lämnad för en annan, än när de dör bort. Svek är jobbigt och jag försökte gaska upp henne med att hon är inne i en bra trend. Skulle även den tredje ha dött så skulle det bli svårt att hitta en ny aspirant. Men när han överlevt så finns det säkert nya kavaljerer. Det kom ett smajl och vi fick en bra dialog. Ibland behöver man våga skämta om känsliga saker också.

Jag fick höra att en gammal klasskompis från lågstadiet skulle fylla femtio och ha fest en kilometer från vårt hus. Min första tanke var att jävlar vad han har åldrats tills jag kom på att jag fyllde ju 50 för ett halvår sedan. (Blonda killar är inte så smarta de heller) Jag cyklade över till festen och höll ett lite improviserat tal och lämnade över en flaska champagne med uppmaningen att ”fira och njuta så mycket du kan”. Vi vet inte hur länge vi får vara med. Kompisen sade att jubilaren blev ordentligt rörd och väldigt tacksam. Ibland kan några minuter till en annan människa betyda väldigt mycket.

Jag har nu fått in en stark och hungrig kvinnlig styrelseordförande i bolaget och vi skall ha kvinnor på det flesta poster då det är det som levererar bäst. Det skall bli intressant att se hur bolaget kommer att funka med kvinnor i stället för män. Det får bli ett experiment där man inte bara pratar utan vi skall våga prova med majoritet av kvinnor.  Ebba säger att vi inte skall kvotera in män eller kvinnor utan satsa på dem som är bäst och ”då får du kvinnor på det flesta positioner”.  Jag är helt inne på hennes linje och nu får vi se vad som sker. Jag väljer att se detta som ett pilotprojekt där det finns massor av go kraft.

I tisdags kom en modell av rymdfarkosten som vi skall flyga med. Konstigt vad små saker kan betyda mycket! Rymdresan blev på ngot sätt mer på riktigt. Jag tänkte på att 3600 km i timmen är en svindlande hastighet och rymden är lika svindlande långt bort. Det är klart att de pirrar lite extra i magen vid tanken på rymdresan. I morse kom även en signerad bok från vår svenska astronaut Christer Fuglesang, en dagbok från hans rymdfärd. Den kommer jag att plöja snabbt och med stort intresse.

Veckans riktiga äventyr har kompisen gjort: han kör Gotland runt på vattenskoter med fru och två barn, 9 och 15 år, på en vecka. De har bott bra, ätit gott på öns bästa restauranger och sett Gotland från en vinkel som få får göra. Vattenskotrarna kan gå väldigt nära land vilket gör att de kan göra strandhugg vart de vill. Detta vill jag också göra någon gång. Vilket ultimat familjeäventyr! Spänning, kunskap, sjövett, sammanhållning och massor att prata om.

Dags att krypa till kojs så här får det bli stopp för idag. Jag skall bara bära ner Wilda i sin säng innan det är dags att drömma mig bort i rymden.

Copyright: Pigge Werkelin. Piggebloggen är gotlandsproducerad och körs hos Peek-A-Boo Software och administreras av Stenströms Information & Marknadsföring