Archive for month: oktober, 2011

Möte med Richard Branson och Virgin Galactic

29 Okt 2011
29 oktober 2011

Jag ligger i sängen och kan inte sova för vi har totalt kastat om dygnen de sex senaste dagarna. Precis innan jag beslutar mig för att ge upp kommer vår tvååring upp i sängen och vill ha lite tröst hos sina föräldrar. Hon somnar snabbt om, men för mig är det helt hopplöst att sova kl 23.55 för min inre klocka är bara 17.55 och jag har dessutom sovit några trimmar på planet hem från New York plus 1,5 timme på Arlanda i morse och sen sov jag lunch med min dotter Towe i nästan tre timmar. Lunchsovet med barnen är de absolut bästa sovningar man kan få. Först lässtund med nalle och de blå huset, sedan klär man av sig och kryper ner i nybäddade lakan och somnar med lilltjejen. Bara att höra henne snusa tryggt i min famn gör att jag somnar med ett smil på läpparna. (Riktig LYX).

Jag smyger ner för att gå igenom mail med mera när det ändå inte går att sova. Efter två timmar smyger jag upp igen för att inte väcka Monika. Då ligger hon och läser – vi har samma knäppa klocka att rätta oss efter. Vi går igenom resan genom att kolla alla bilder vi tagit och samtidigt rensa ut de som inte är okej. En mysig stund där vi som vanligt funkar som ett team, man och kvinna när det är som bäst.

Space Port America i New Mexico

Vi har varit i New Mexico och träffat 125 stycken andra blivande astronauter plus hela GÄNGET BAKOM Virgin Galactic plus en massa höjdare, guvernörer, Branson och andra människor som gjort Space Port America möjligt. Det var samma löjliga flin på Richard Branson som på Susana Martinez, New Mexicos guvernör, när de stolt förklarade anläggningen invigd. Arrangörerna var så där löjligt lyckliga som man var när den nya cykeln skulle prövas efter födelsedagen när man fyllt 7 år. Jag tror att alla egentligen såg lika löjligt lyckliga ut som var där, förutom de ditkommenderade kvinnliga modellerna och servitriserna som mest var intresserade av sin klädseln och det egna utseendet…

Det fanns även ett par busslaster journalister på plats för att dokumentera den historiska händelsen när den privata rymdindustrin tar över det som bland annat Nasa byggt. Framför allt var intresset stort under den del av invigningen då Branson tillsamman med rep-artister firades ner och gjorde diverse tricks hängande i ett rep från hangartaket. En spektakulär invigning i sann Virgin-anda.

För oss blev det champagne, mat och flyguppvisning med den farkost som skall ta oss blivande astronauter ut i rymden. Jag slogs av hur tyst och lättmanövrerad själva moderfarkosten var!

Vi fick egentligen inte klappa på farkosten men jag ryckte tag i en av piloterna för att fotograferas med honom i ett ögonblick när jag såg att vakterna inte var riktigt med. På detta sätt hamnade jag på fel sida om avspärrningen vilket var rätt sida för mig och helt enligt planen. Nu kunde jag skaka hand och prata med mamma Branson och hennes son. Jag fick även möjlighet att klappa på rymdfarkosten och fota mig framför den med Richard och fler piloter.

Jag har ett sådant löjligt flin i den situationen som man bara ser på någon som känner sig riktigt nöjd. Det var ett av målen med resan att få ett foto med honom och mig framför den rymdfarkost som skall skicka oss ut i rymden. Som bonus fick jag träffa Eva Branson som troligen var över 80 år men med glimten i ögat och bus i blicken. Det är 100 procent klart var hans gener kommer ifrån.

Mål två var att få en pratstund med entreprenörernas entreprenör då jag skulle presentera ett galet projekt som jag trodde att han skulle nappa på. Som vanligt när två entreprenörshjärnor möts går det snabbt till samförstånd. På mindre än tio minuter var han på och letade upp en ansvarig i sin organisation som skulle återkomma så att vi kan få göra en utförligare presentation. Idag en vecka senare är kontakter tagna och nu får vi se hur långt det kan leda.

Detta möte skedde på kvällseventet som var en skön och avslappnad fest där människor minglade runt till olika uppträdanden. Medarrangörer var Aston Martin som ställde ut sina värstingbilar för provsittning och möjlighet att boka in provkörning under morgondagen. Vi träffade massor av intressanta människor med diverse olika förutsättningar. Det fanns de som jobbat och lånat sig fram för att få bli astronauter och så fanns det många som våra amerikanska bordsgrannar som flög eget jetplan till eventet. Planet var tydligen väldigt stort för det blev ett antal som skulle flyga med dem hem nästa dag. Mannen hade fullt sjå att få tag i piloterna för att ändra avgångstid på morgonen för han ville så gärna köpa den Aston Martin som han blivit kär i. Någon form av spontan shopping för några miljoner. Vi har alla olika förutsättningar och det här var ett skönt par där både mannen och kvinnan var på samma plan, det fanns en ömsesidig respekt fört varandra och ett stort intresse för nya människor. Nyfikna och livsglada på ett bra amerikanskt vis.

Vi träffade en svensk kille som lämnat landet för London och verkade ganska blasé på det mesta , ett isländskt par med en galet go inställning som vi hoppas träffa igen. En finne som var lite egen men väldigt målinriktad och en dansk kille som verkade vara en riktig rymdnörd och ett äldre kanadensiskt par runt 60 års åldern som jobbade med fönster till stora kommersiella byggnader som också hade ett mysigt förhållande. Han ville till rymden och då de alltid gör allting ihop så flyger hon så klart med honom även om det blir rymden.

På ett av eventen deltog en kvinna som var gift med den man som var astronaut på det rymdskepp som exploderade i luften. Om jag inte minns fel var det samma skepp som hade med en lärarinna som skulle bli en PR-framgång för NASA och skeppet exploderade när det var direktsändning från hennes klass. Den här kvinnan ägnade sig 100 procent åt välgörenhet och drog in pengar för att ungdomar skulle bli intresserade av och att få möjligheter att komma ut i rymden. Hon brann verkligen för sin uppgift och många av oss ville gärna hjälpa till på olika sätt.

Jag har alltid sett upp till Richard Branson som jag tycker står för så mycket bra saker och trots sin storhet så var han helt vanlig och tog sig tid att diskutera stort som smått med dem som ville. Han morsade glatt och slängde käft med de flesta som om det var en vanlig kompisträff. På bolaget Virgin verkar det som om människor har kul och att de inte bara trivs att jobba för Branson utan de verkar stolta för vad bolaget står för. Sådant känns och märks väldigt tydligt. Det blev absolut en kväll att minnas av många anledningar.

På morgonen skulle vi svänga förbi hotellet där Virginfolket bodde för att lämna över en broschyr om det kommande projektet. Vi var där rätt tidigt och utanför stod den största Hummer Limousine jag sett. Den var familjen Bransons och när jag sprang in på hotellet så mindes jag inte vad killen som jag blev presenterad för av Richard Branson hette. Jag frågade deras kommersiella chef efter killen som jag mötte kvällen innan. Han säger att han står vid entrén och innan jag går frågar jag efter namnet. Då säger han Richard Branson och jag inser att min engelska inte riktigt förklarat vem jag sökte. Han måste ha tyckt att jag  var en av de största idioterna han mött som inte kände till Branson… Jag lämnade i alla fall över broschyrerna till Richard Branson och han kom ihåg vad vi pratat om under gårdagen och önskade en trevlig resa.

Hela eventet var väldigt bra genomfört och lite mer engelskt än amerikanskt med massor av värme och humor. Jag är glad att vi åkte dit och det finns flera saker som jag skall låna in till kommande projekt.

Tillbaka på ön…
På Gotland har man idag bestämt att den skola som jag gick i 1979 har så dålig luft att den inte duger att undervisa elever i längre. En av mina lärare som hette Ingvar Ljung konstaterade det redan för 32 år sedan. Jag tror inte det skulle tagit så lång tid om det vore någon annan grupp som drabbats än just skolungdomar. Allt går inte i raketfart. Idag blir det en utflykt på södra Gotland med familjen för bad i Hemse vilket också är ett litet äventyr.

Mamma mina fötter är för långa!

05 Okt 2011
05 oktober 2011

Den här hösten har blivit väldigt komprimerad och det var den även innan jag fick nya arbetsuppgifter. Meningen var att jag skulle jobba ca 2-3 dagar i veckan med Drömstugan men nu blir det 4-5 och jag som skulle vara ledig mina fredagar… Dessa är nu rökta en bit in i 2012 och fram till mars lär det inte lätta. Jag skall inte gnälla för det är ordentligt med kul resor, upplevelser och utmaningar som väntar. Men det är ju det där med målsättningar och löften. Främst är det löftet till barnen, Monika och mig själv som jag inte kan uppfylla.

Just nu sitter jag på Rhodos flygplats och på grund av att grekerna tänker strejka i morgon onsdag och då riskerar jag att missa planet till Sundsvall på torsdag morgon där jag och Yngve Bergqvist från ishotellet i Jukkasjärvi skall vara någon form av huvudtalare inför ca 400 entreprenörer. Det är en mycket påkostad kick-off där vi har betydande uppgifter. Jag har nu lyckats att boka om så jag flyger direkt till Skellefteå tack vare en mycket serviceinriktad tjej på Apollo. Tyvärr är alla hotellen fulla. Men Pilla har lyckats få ett resanderum hos en kvinna som förbarmade sig över att jag anländer i natt vid halvtretiden. Jag trodde att Skellefteå och Sundsvall låg så där 15 max 20 mil ifrån varandra – det är vid sådana här tillfällen som jag saknar min geografikunskap. Det visade sig att det är ca 40 mil vilket innebär ca 6,5 timmars bussresa till Sundsvall. Tar man istället genvägen över Stockholm med flyg går resan på mindre än halva tiden. Lite så här är livet hela tiden och det blir aldrig som man tänkt sig. Det gick rätt snabbt att bestämma mig för att resa ett dygn tidigare och jag förklarade ordentligt för frun och den äldsta tjejen att jag blev tvungen att boka om. Towe 2 år och 64 dagar tog jag ett snabbt ”hej då” med för min lilla hjärna förstod inte bättre. 2,5 timmar senare får jag ett sms där mamman förklarat att Towe frågat 20 gånger vart jag tog vägen. Oj vad det hugger i bröstet.

Jag skulle ha åkt med på en veckas mys-MC-tur där vi skulle köra enduro på Island i augusti med Berra. Kompisarna som tävlingskör och är ca 10 år yngre och betydlig mer vältränade har legat på och tyckt att jag som kompensation skall med och köra en betydligt tuffare tur till Sahara i Marocko i november vilket jag bestämt har sagt nej till. Efter att Island blev avbokat sade jag nej två gånger till Marocko för att en dag upptäcka hur min mun en dag säger ja… Vissa dagar mår man lite för bra för sin egen hälsa kan jag inse så här i efterskott.

Nu våndas jag inför den resan och försöker tvinga mig att simma, cykla och köra hoj. Tyvärr tar jag inte detta på tillräckligt stort allvar så snart måste jag nog hota mig själv med kännbara straff. Jag var i alla fall ute med Berra förra helgen och körde några timmar. Det var en sån där mystur som Timmy ruttnar på. Jag tyckte det gick rätt bra och försökte träna på balans genom att göra det onödigt svårt. Jag lyckades i alla fall lära mig en del och det går om man bara vill.

Min rymdresa kryper närmare och jag åker nu på ett event till New Mexico där vi kommer att få träffa de som är huvudansvariga för rymdprojektet. Chefstekniker och piloter. Ingenjörer och konstruktörer. Vi kommer att få en ordentlig inblick i vad detta äventyr kommer att innebära. Vi kommer att få bekanta oss med rymdfarkosten och det verkar som om vi får träffa Rickard Branson denna gång. Det känns väldigt spännande och skall bli grymt intressant. Inte minst att få möta alla andra ca 350 personer till som köpt sin resa. Jag tror egentligen att det är här som resan skall betala sig. Över 350 entreprenörer som väljer en sådan resa. Där måste det finnas framtida affärer som gör att jag kommer ut på nya betesmarker. Det kostar alltid något att träffa nya människor. Jag har lite svårt att förstå det där med accelerationen där vi går från 350 km i timmen till 3500 km i timmen på bara 30 sekunder. GRYMT.

Just nu är vi inne i en period då våra små tjejer nästan varje natt kommer upp i sovrummet och skall sova hos oss. Wilda smyger in och oftast märker man inte henne medan lilla syster Towe har en tendens att lägga beslag på hela vår jättesäng (200 x 280 cm) Hon beter sig som en propeller och vägrar att rotera runt en centrerad axel. Genom att rotera samtidigt som hon förflyttar sig i alla fyra vädersträcken så kan vi inte sova fyra. Det funkar med Monika och mig om vi lägger oss längst ut på var sin sida med en massa kuddar mellan oss och Towe. Sängen är byggd med en utdragslåda som Wilda kallar ”sin låda” då det oftast blir hon som ligger där för att det skall funka med lillasyster. Förra veckan hade jag lagt ner henne så att hon kom väldigt nära en av väggarna i lådan. Snart hörde vi hur hon beklagade sig! ”Mamma mina fötter är för långa!” Det löste sig genom att jag flyttade henne en liten bit så att fötter och ben fick plats igen. Barn är underbara med sina kommentarer.

Vi har haft som mål på resan att Wilda skall kunna simma mellan bassängkanterna, ca 9 m utan hjälp. Båda ungarna är nu helt orädda för vatten och Wilda klarade uppgiften och simningen sker faktiskt med något som man kan likna vid riktiga armtag. Pappan är grymt stolt över sin treåring som ibland kan vara hur sur/envis som helst (undrar vart det kommer ifrån?). Towe två år är lite motsatsen på många plan. Hon är som en solstråle men med en räv bakom varje öra. Busig och den som hela tiden hittar på något spännande. Syster Wilda förmanar och övervakar lillasyster. Hon berättar vad man inte får gör och vad man får gör. Det är kul att de är så olika och framför allt att de funkar så bra ihop med varandra och sina föräldrar trots att de inte fått välja själva.

På resan har frun för första gången blivit tant. Hon har köpt ett par riktiga tantbyxor vilket jag kommenterade och sedan dess har byxkjolen inte varit på. Tvärtom; det hände något kul efter den kommentaren och modet tog en helt annan riktning vilket jag är glad för. Ibland måste man få säga vad man tycker.

Vår resa gick med Apollo direkt från Visby till Rhodos vilket är helt fantastiskt bra. Vi bodde på en helt ny familjeresort och där var det shower varje kväll. Under min tid som VD på Kneippbyn var oftast Apollos och Vings familjeresorter något vi strävade efter att kunna efterlikna. Med glädje kunde jag se att Kneippbyns krogshows underhållning slog Apollo med en eller två divisioner. Gotland har väldigt mycket kvaliteter som tyvärr inte riktig når ut.

Min höst innehåller ca 20 föredrag och en serie har gått av stapel som heter Misstagens mästare. Jag var på ett jobb i Norra Skåne och då det i alla fall tar en dag för resandet så frågade jag om det inte fanns en möjlighet att komma till deras skola och snacka entreprenörskap utan någon kostnad. Jag brukar försöka att göra lite extra nytta om det går. Tyvärr var det en väldigt dåligt förberedd stund. Varken lärare elever kändes speciellt förberedda. Kvällen blev precis motsatsen. Ett av de absolut bästa framträdandena jag gjort. Mycket hänger så klart på mig och den moderatorn som håller i trådarna. På dagen var moderatorn väldigt osäker vilket spred sig till alla i lokalen inklusive mig. Helt klart blev det nya lärdomar igen och ännu ett misstag som ledde till mer klokskap.

Till helgen skall Monikas dotter vara med i ett av öns största lagtävlingar för tjejer. Gotlands årliga gymnastikuppvisning. Det är något helt fantastiskt att se och det är också lika fantastiskt att så få av sportjournalisterna vet eller förstår något om tävlingen. På grund av att det är en tjejidrott lider den av sin historia. Jag föreslog för arrangörerna att de skulle bjuda in lite journalister och utbilda dem. Berätta hur klubben bygger upp sin organisation, hur man tävlar och vilka krav som ställs på de tävlande mm. Tjejerna gör ofta bra ifrån sig och det finns en bra klubb med många duktiga ledare i alla åldrar. Jag hoppas att mina tjejer tar upp det där med gymnastik. Tjejerna och killarna (ganska få) får bra balans, hållning och en grym sammanhållning som man inte sett röken av inom fotboll, ishockey eller andra bollsporter.

För två helger sedan hade jag och Monika en av våra egna helger. Denna gång gjorde vi ett litet avsteg och bjöd in 4 stycken kvinnor. Vi träffade dem under 20 av våra 40 timmar. Fyra tjejer med så mycket erfarenhet att det troligen kunnat driva Oskarhamns 2 om man bara kunde utvinna den energin som de förmedlade. Det var prat och frågor på alla plan. Barndom, död, glädje, makt, uppfostran,  skolgång, kvinnliga problem som jag aldrig förstått men får mer och mer förståelse för. Dessa tjejer är inga dussinbrudar utan den ena var en av Sveriges mäktigaste kvinnor under en tid. En annan är en de mest omskriva kvinnorna vi har inom Svenskt Näringsliv. Den tredje tillhör en av de vassaste journalisterna/författare vi har i landet. Alla tre med rötterna på fastlandet men med kopplingar till Gotland idag. Äldst i gänget är en kvinna som varit verksam på Gotland i många år. Att höra hennes historia gör att man får för sig att hon är väldigt gammal men hon är bara 70 och ser ut som 55.

Vi frågade och det berättade och alla fick massor av ny härlig kunskap. Verkligheten är ofta mer fantastisk än dikten och det stämmer verkligen. Det blev så lyckat att vi bestämde oss för en helg till på Gotland nästa år under Fårönatta. Jag gillar att höra riktiga livshistorier när det finns tid och berättaren är helt ärlig. Jag har definitivt fått klart för mig att det finns kvinnliga förutsättningar som vi män inte behöver oroa oss det minsta för. Sjukt att man skall behöva bli 50,5 år för att förstå. Men bättre sent än aldrig.

Jag gissade att HV 71 skulle vinna elitserien och det har startat rätt bra. Runt alla händelser uppstår det energier och det gäller bara att utnyttja dem på rätt sätt. Runt HV och Stefan Liv finns det så mycket energi att det räcker att dopa hela Jönköpings stolthet till SM-guld. Laget har helt enkelt en extra växel att lägga i om de gör rätt och då har de andra inte en chans.

Äntligen har det hänt något positivt med Turistgotland! Nästan hela näringen backar och nu måste man börja jobba ihop. Turistnäringen har glidit på en räkmacka vilket inneburit minimalt med samarbete och att vi fått de flesta stora arrangemang gratis.  Nu är det dags att revidera verkligheten! Vi skrämmer t.ex. bort vanliga ungdomar med Stockholmsveckan som de senaste åren varit öns stora dragplåster för ungdomsturisterna. Ungdomarna tror att det är så det går till på Gotland. Det är egentligen bara en mycket smart marknadsföring utförd av dem som vinner på just denna vecka. Dåligt för Gotland men bra för dem som lever på denna målgrupp året runt, utan att behöva ta ansvar för Gotland de andra 51 veckorna. Det är dags att man sätter sig vid samma bord och på ett öppet och ärlig sätt tar tag i problemet/möjligheten. Eventuellt har det inte gått tillräckligt dålig i år och att vi behöver ett ännu sämre år innan det går att få till riktigt samarbete med fokus på öns bästa i stället för individens bästa. Ett yttre hot har alltid varit det bästa receptet för samarbete.

Jag håller nu tummarna för att grekerna får ordning på sin ekonomi. Men tyvärr känns det som att det kommer att bli än värre och att vi bara sett början på något väldigt stort och hemskt där det till slut blir omöjligt att rädda euron.  Det kommer finnas mängder med möjligheter och just nu är det upp till oss alla att ta tag i detta och utnyttja situationerna.

Jag ser fram emot mer familjetid och allt som jag och Monika skall lära barnen. Mickes grabb har växt ur sin 4-hjuliga mc och det är eventuellt dags att köpa tillbaka den. Jag tror att det krävs lite investeringar så att det inte blir så traditionellt tjejigt i huset.

I halgen tänker jag ta ett bad i vår baddamm. Får se om jag vågar? Det borde i alla fall vara 15 grader och det borde jag tåla. Vilken fantastisk höst! Det känns mest som en utdragen sommar. Just höstarna är den bästa tiden på året och just i år är det extra viktigt att utnyttja den då jag verkligen behöver ligga i och träna. Jag vet att jag får böta om jag inte sköter detta på ett smart sätt. Att sitta och grina i Sahara gör ju ingen glad. Om jag inte skulle klara fys-testerna inför rymdresan skulle det vara grymt tråkigt.

Med list, erfarenhet och drömmar kommer man långt. Dyslexi och bondförnuft har räddat mig många gånger och jag tror att det kommer att styra mig resten av livet också.

Copyright: Pigge Werkelin. Piggebloggen är gotlandsproducerad och körs hos Peek-A-Boo Software och administreras av Stenströms Information & Marknadsföring