Archive for month: november, 2011

Gotländska företag samarbetar!

22 Nov 2011
22 november 2011

Jag var på Företagardagen och det känns som om det har skett ett trendbrott. Det verkar som om tillräckligt många på Gotland väljer att se framåt och söker samarbete i stället för som tidigare se problem i allt. I så fall är det ett härligt trendbrott. Jag tror att det delvis beror på att vi får in nytt blod i den gotländska näringen och så håller det på att bli en föryngring.

Minst fyra gånger sades det från scenen att vi skall glömma det gamla och jobba gemensamt framåt. Jag ser flera tecken på detta. Region och Länsstyrelse har en helt annan kontakt idag än vad man hade för två år sedan.

Patrik von Corswants framträdande där han berättade om sin svåra tid var så att det reste sig i nackhåren. Här fins det en man som vågar stå upp även när det inte går så bra och han har tidigare vunnit mångas hjärtan och efter detta är det några till som verkligen håller tummarna och försöker hjälpa till. Jag har försökt att dra mitt strå till stacken genom samtal och försöka hjälpa till med det nätverk som jag har.

Företagsdagens kvällsmiddag sköttes av tre olika gotländska krogar där kongressbolagets eget kök inte fanns med. En mycket fin hint från Wisby Strand som verkligen vill bygga ett starkt Gotland.

Eventuellt är det bra att turistföreningen lagts ned för då hamnar det mer ansvar på företagarna vilket bara är bra. Jag kan ana en Cicci-effekt. På senaste resemässan valde de gotländska företagen att samarbeta gemensamt under varumärket Gotland och skippade samtliga individuella varumärken.

Samma sak gäller väl Vibble! Helt plötsligt har det blivit ett högstatus område där familjer träffas och drar upp planer. Yttre hot har alltid förenat.

Får vi ännu en sommar med vikande siffror skulle det få igång turistnäringen ordentligt. Det är inget större problem att öka gästnätterna med 50 000 per år i minst fem år om vi bara håller ihop.

Jag skulle varit i nordafrika och kört hoj med Berra denna vecka. Tyvärr så bokade jag av resan två dagar innan. Det har blivit lite mycket resande och jobb vilket mc-åkningen fått lida för det senaste halvåret. Det fanns två anledningar för avhoppet. Dels var jag för otränad att köra med killar där det flesta är ca tio år yngre och tävlingsåkare. Dels låg jag väldigt långt efter på jobbet och visste att jag skulle behöva ha kontakt med kontoret hela tiden och då blir det på bekostnad av hojåkandet. Någon tyckte det var lite frökenaktigt att inte åka medan andra påstod att jag fick vuxenpoäng. Hur som helst var det tråkigt att inte hänga med. Jag är säker på att det varit grymt bra åkning och det har säkerligen gått väldigt fort. Men det går fler turer och det var nog inte min sista chans.

När jag bestämde mig för att åka till Sahara och köra hoj lockade Ebba med sig Monika och tjejerna till Egypten. Jag tror att det blev en bra resa för alla fyra tjejerna. Inte minst för Nicole 20 som äntligen fick ha sin mamma för sig själv (utan mig) och samtidigt rå om sina små syskon.

Men det kändes inte bra att man började bråka och skjuta ihjäl människor i Kairo. Det är oro i landet och det stundande valet känns som en krutdurk. Jag blev inte mindre orolig när jag fick höra att Ebba vaknade härom natten av att byggnaden rörde sig på grund av jordbävning. Det kom även ett efterskalv dagen efter. Sånt vill jag inte höra när jag vet att hela familjen bor på ett hotell som ligger precis vid vattnet. Jag tycker att vi haft nog av katastrofer och spänningar i familjen på ett tag.

Jag har varit i Roma på vuxen simträning på lördagar och nu funkar bröstsimmet lite bättre. Det där med tävlandet går tydligen aldrig ur kroppen, det ligger lika latent som mina bokstavskombinationer som jag inte kan stava till.

Vår hund Colle har varit på hunddagis och nattis några dagar. Jag träffade paret som driver det och snacka om aspiranter till nästa års företagarpris! De har gjort något helt unikt i landet och det kommer snart att växa upp kopior runt om i landet. Även för de som inte har hund är det ett utflyktsmål. Ingen trodde på henne när hon slutade som flygvärdinna och skulle öppna hunddagis. Men om man brinner för sin sak och gör det bra så lyckas det ofta. Här har vi en riktig entreprenörsförebild och dem skall vi vara rädda om och lyfta fram så mycket som möjligt. Då får vi förebilder som inspirerar ännu fler entreprenörer. Jag hoppas att det finns många till som vågar!

De senaste veckorna har jag varit själv i huset vilket inte skett sedan jag kom hem från Thailand 2005. Tystnaden och ensamheten fick mig att förflytta mig sex år tillbaka i tiden. Det har varit mycket tudelade känslor men också lite skönt med tystnaden och stillheten som gav tid för eftertanke. Något som gav lite extra turbo känslor var den 21:sta när Ulrika skulle ha fyllt år. Jag besökte graven vid 19-tiden för att sätta dit lite blommor och tända massor av ljus. Norra kyrkogården en sen höst kväll är magiskt på något sätt. Stillheten ger ro samtidigt som alla gravstenar gör allt så levande. Det är lätt hänt att minnen och fantasi förflyttar en i tiden. Jag gillar den där resan som ofta kommer när jag är där själv. Nu mer är det mest positiva saker som kommer men det slutar nästan alltid i tårar i alla fall. Jag tror att det är bra med tårar för det känns alltid befriande när man åker från familjegraven. Jag har svårt med just detta ord. Familjegrav med två barn och en fru vid 50-års ålder är väldigt onaturligt.

Ensamheten hemma var tomhet, stillhet och saknad. Jag inser att det är bra med saknad så att man inte tar något för givet.

När månen lyser över Gotland

18 Nov 2011
18 november 2011

Fredag morgon och jag vaknar vid sextiden. Det har varit ytterligare en natt med två nattvandrare som intagit 80 procent av sängen och förpassat föräldrarna till de resterande 20 procenten. När jag smyger ur sovrummet för att tjejerna inte skall vakna ser jag något i ögonvrån. Ute över havet lyser månen genom ett moln över ett spegelblankt hav. Jag öppnar balkong dörren och blir stående halvnaken och tittar på utsikten i nästan en kvart. Det är ett unikt skådespel som naturen bjuder på och jag bara njuter. En ganska lågt stående full måne lyser genom ett hål i molnet och det ser ut som en strålkastare som punktbelyser en del av den jättescen (Östersjön) som ligger spegelblank framför mig Det finns inget slut och allt verkar oändligt. När jag står och njuter öppnar sig molnen och helt magiskt bildas en catwalk. Det blir helt plötsligt en mångata som går rakt mot vårt sovrum och det känns nästan som om man skulle kunna promenera ut på den belysta vattenytan. I samma veva kommer Monika som vaknat, hon skall iväg och träna. Jag försöker få henne intresserad av skådespelet men hennes sikte är inställt på träning och hon slänger en blick och konstaterar att vi bor löjligt vackert. Vi blir ofta bjudna på skådespel av moder natur och skall sanningen fram är vi så bortskämda att vi inte alltid uppskattar allt vi blir bjudna på.

När jag 30 minuter senare ligger i bassängen på Solbergabadet för att avverka mina 1500 meter är det både träning och tid för efter tanke. I bassängen ligger stans ungkarlspolis och tränar för att hålla kroppen i trim av flera anledningar. Han håller ett bra tempo och det är bra för mig att ha en hare att hänga på. Monika har skruvat upp träningsdosen rejält och när hon bestämt sig brukar det bli som hon bestämt. Några kilo skall bort och några skall bytas mot muskler. Öns stora kvinnliga entreprenör har hängt på och min fru har tagit på sig rollen som extra PT för henne. Skall jag klara att hålla jämna steg med Monika krävs det en del insatser även från min sida. 2–3 gånger i veckan skall räcka för mig och Monika kommer troligen att köra några pass extra per vecka.

Trots att det är fredag så har jag bestämt mig för att åka till jobbet några timmar. Under hela simningen funderar jag på morgonens artikel om att ön tappar besökare. Vi har under ett antal år tappat i antal gästnätter vilket näringen inte riktigt uppmärksammat då betalningsviljan samtidigt ökat. Lika mycket i kassan fast på färre gäster alltså. Eventuellt är det bra att vi tappar besökare och att det märks och troligen skulle det vara ännu bättre om vi fick ytterligare ett dåligt år. Jag tror att det är vad som behövs för att man skall börja jobba ihop och koncentrera sig på det som skulle ge den gotländska turistnäringen den stora utveckling som vi kan få om vi bara ids sätta oss ihop och fokusera på väsentligheter.

Fredag eftermiddag hittar jag familjen i trädgården där de räfsar löv. Wilda och Towe är specialister på att hoppa i den gamla sopcontainern för att platta ihop löven. Båda två kiknar av skratt när de hoppar i kapp bland höstlöven som nu skall brännas upp. Jag föreslår att vi skall åka in och bada på plask och lek som man har fredag eftermiddagar på Solberga. Tjejerna hinner inte in i bilen förrän de har somnat så vi får ta en lite längre sväng så att de får 40 minuter med John Blund. Lite trist är det att vi inte har ett bättre anpassat bad för familjer. Ingenstans bottnar tjejerna och det är inte anpassat för familjer på något sätt. Jag och Towe smiter in till gubbarna som tar sin fredagsbastu och snackar lite med dem.

Det är härligt med institutioner. I omklädningsrummet kommer det fram en man som vill att jag skall engagera mig i ett nytt bad. Det händer lite då och då att någon hör av sig till mig för att man vill ha kvar vårdcentralen, bygga nytt badhus eller hjälpa någon som råkat hamna snett i den byråkratiska djungeln. Det finns ett behov av hjälp när det ordinarie apparaten inte funkar och då har flera ett stort förtroende för mig. Det känns så klart smickrande men min tid skall inte gå åt till att slåss med väderkvarnar.

Det är lite svårt ibland då jag ser så många möjligheter att göra Gotland till en av de bästa platser i värden att leva och verka på. Jag läste i lokaltidningen att den politiska redaktören ansåg att vi bara har två alternativ när det gäller hanteringen av soptaxan. Höja soptaxan eller kommunskatten och sedan är det slut med alternativ. Jag blir väldigt förvånad när jag läser sådant men inser att vi absolut inte ser lika på saker och ting. Lever vi i en sådan värld blir det svårt att hitta lösningar och det kommer att skapa problem på många plan.

Tyvärr läser jag att länsstyrelsen upphäver bygglov igen… Byggherren fick bygglov i januari och 9 månader senare dras det tillbaka. På den tiden kan vi hinna bygga en hel stugby för 70 miljoner. Skulle det drabba oss riskerar vi hela bolagets ekonomi på att utveckla. Det största problemet är bankerna som inte längre kommer att lita på ett bygglov och då vågar de inte låna ut pengar. Detta förfarande från myndigheterna borde vara kriminellt. Vem skall man våga lita på?

Lördag = egen tid för mig och Monika och det är fullt av överraskningar för henne. Sånt ger energi på alla plan vilket vi ser fram emot, plus att egentiden är väldigt viktigt för förhållandet. Även Wilda och Towe ser fram emot att få vara några timmar hos mormor och morfar och vår barnflicka Som kommer att ta hand om tjejerna i natt. Både barn och föräldrar mår bra av pauser från varandra.

Sänk priset på biljetten till Gotland!

11 Nov 2011
11 november 2011

I fredagens GT kan man läsa att rederiet har tappat 3,2 procent i antalet resande vilket kanske inte låter som så mycket men det kan betyda någonstans mellan 50–80 000 gästnätter som ön går miste om. Det kan jämföras med 8–12 st GGN-arrangemang. I sämsta fall är det så att gotlänningen fortsätter att öka sitt resande och att det är turisten utan koppling till Gotland som väljer bort ön. Anledningen anser många är att båtresan blivit för dyr. I tidningen uttalar sig representanter för rederiet och säger att det är en rad faktorer som ligger bakom. Värdet på den svenska kronan, vädret, ränteläget m.m. När man tittar på flyget som har en ökning med närmare 10 procent under samma tid kan man ställa sig frågan: är inte båt- och flygresenärer lika känsliga för dessa faktorer? Turistnäringen beräknas öka med mer än 80 procent till 2020 i landet, vilket innebär att resandet till Gotland med båt måste fortsätta att öka om vi ska hänga med, när den istället går mot strömmen är det väldigt allvarligt!

Tittar vi i backspegeln så gör genomsnittsturisten fler och fler resor per år men antalet övernattningar per resa har nästan halverats vilket även gäller Gotland. Det innebär att en resenär stannade nästan 7 dygn på den tiden när snabbfärjorna inte fanns. För att kunna ha lika många gästnätter som turistnäringen är beroende av måste båt- och flygkapaciteten nästan dubbleras för att motsvara det antal gästnätter som vi hade förut. Tyvärr har vi inte kunnat svara upp emot det nya resemönstret med motsvarande kapacitetsökning. Jag är övertygad om att ön tappat gästnätter på grund att vi inte kan svara upp emot vad den nya marknaden vill ha. Jag tror att allt för många gotlänningar tror att vi haft en positiv utveckling i antalet gästnätter när det i själva verket snarare varit en minskning. Fördelen med att båtpriserna gått upp är att lågprisgruppen lämnat plats för en betydligt penningstinnare målgrupp. Med en ny målgrupp ställs det högre krav på näringen som ökat kvalitén på varor och tjänster. Det i sin tur har ökat omsättningen hos väldigt många företag vilket innebär att man inte märkt att det är färre turister tack vare att de har en större plånbok. Vinnare är restauranger, hotell, stugbyar med kvalité och förlorarna är lågprisgrupper som t.ex. camping, vandrarhem m.m.

En röst med stor insikt tror i fredagens tidning att det är en kombination av dyra båtbiljetter och dyrt boende som gör att turisten inte kommer. Samma sak här. Flygresenärerna kommer och köper den bokvalité som erbjuds på ön. Om det samtidigt finns några inom bosidan som sänker sina priser så finns det alternativ, de anpassar sig vilket man inte gör på rederisidan.

Gotland lider inte av något marknadsföringsproblem utan det är ett logistikproblem där pris och restider på dygnet är viktiga. Att resa till eller från Gotland mitt i natten för en barnfamilj är inget alternativ. Ön behöver avgångar som passar resenärer till priser som acceptabla. Det kan vara på bekostnad av restiden. Drar man ner restiden ca 8 knop så kan man troligen spara mer än 50 procent på bränsleåtgången och sänka priserna. Med sänkta priser blir det högre beläggning vilket ger möjlighet till ytterligare prissänkningar allt enligt den modellen som gjort Gotlandsflyg så lyckat.

När de nya snabbåtarna presenterades fick vi Gotlänningar veta att det blir nya moderna båtar som krymper restiden med minst 1 timma och att vi inte skulle åka på natten utan turerna skulle gå dagtid om jag inte minns fel. Det fanns ingen som pratade om att koldioxid utsläppen skulle mer än dubbleras, att prisbilden skulle chockhöjas eller att det bra skulle finnas 8 sängplatser på tre moderna båtar trots både sena kvällsturer och rena natturer.

Om dagens båtar drar 3–4 ggr så mycket bränsle som de skulle göra om båten höll idealfart kommer varje prishöjning att bli 3–4 ggr så dyr även i framtiden. Om valet står mellan att ta en snabb båt eller slö båt och det skiljer ca 60 minuter i restid tur och retur och 800 kr lägre pris, är jag ganska övertygad om vad 90 procent av turisterna och gotlänningarna skulle välja. Vad tror du?

Jag är övertygad om att inträdesbiljetten till Gotland nu har blivit för dyr och det riskerar utvecklingen för turistnäringen. Som vanligt är det vi själva som äger problemet/möjligheten och vi som måste agera.

Copyright: Pigge Werkelin. Piggebloggen är gotlandsproducerad och körs hos Peek-A-Boo Software och administreras av Stenströms Information & Marknadsföring