Archive for month: januari, 2012

Fler resenärer, färre gästnätter. Med denna utveckling är det risk att nästa kris blir i turistbranschen!

31 Jan 2012
31 januari 2012

”Detta är ju helt galet. Varenda satsad krona på utbyggnad av bäddar mm har ju byggt på att resandet till ön ökat drastiskt sen snabbfärjorna kom. Visar sig ju helt felaktigt. Är siffrorna verkligen riktiga?”

Det var den reaktionen jag fick direkt när jag visade siffrorna för en kollega i branschen. Siffrorna bekräftar egentligen bara den magkänsla jag haft länge men inte kunnat bevisa.

Under en längre tid har vi diskuterat om antalet besökare har minskat på Gotland eller inte? Jag har påstått det med en dåres envishet men det örat har egentligen väldigt få velat lyssna på. Främst på grund av att rederiet ständigt redovisar att de har fler och fler som åker med deras båtar. Bra för Gotlandsbolagets ägare men inte säkert att de är det bästa för ön. Nu har jag äntligen kommit över siffror gällande båtresandet till och från ön som inte varit kända för oss tidigare. Detta tillsammans med information från SCB och Mats Jansson visar tydligt varför ön har en negativ utveckling i besöksnäringen.

  1. Antalet gästnätter per person som kommer till Gotland har gått ner från ca 5,3 nätter i snitt 1999 till ca 3,9 nätter 2011, vilket ger en minskning med ca 400 000 under 12 år enligt SCB. Det är inget unikt för Gotland utan är en allmän trend att man gör fler resor per år men kortare. Det är bra för näringen i riket som ökar men en stor utmaning för öar med begränsad transportkapacitet som Gotland. Enligt SCB hade ön 1999 ca 3 285 000 gästnätter (kommersiella och icke kommersiella) och 2010 hade vi ca 2 885 000 vilket är en minskning med ca 400 000 totala gästnätter på 11 år. (Det finns ännu inga siffror klara för 2011 som var ett sämre år där båttrafiken tappade ca 85 000 gästnätter jämfört med 2010 då vi hade trafik till Öland)
  2. Mellan 1999–2011 har båtresandet ökat med cirka 186 000 tur- och returresor. Nästan 2/3 visar sig vara gotlänningar och endast ca 71 000 av dessa är besökare. Det ger bara en ökning av besökande båtresenärer på 1% per år under tolv år. Det innebär att gotlänningarnas resande har ökat med 106% mot det tidigare resandet och gruppen besökare har ökat 14% mot sitt tidigare resandet. En betydligt sämre reseutveckling än vad många i branschen trott för besöks näringen.
  3. För att nå en nolltillväxt 1999–2011 av gästnätter skulle vi behövt ytterligare 112 000 besökare förra året. Om målet skulle vara en ökning med 2% per år så skulle dessa 112 000 behöva mer än fördubblas. För att klara detta måste vi skapa en trafiksituation som kunderna vill ha. Avgångar på tider som passar kunden. En prislapp som står sig i den övriga konkurrensen. Samt en ordentlig kapacitetsökning där vi lägger till en eller två båtar under säsong. Här är det frågan om vi lärt oss något? Är det snabba båtar till höga priser eller långsammare båtar till lägre priser som kunden efterfrågar?
  4. Vi har tappat lågprissegmentet vilken ofta är en bra grund för framtida turism. Under den period som snabbfärjorna kört har biljettpriset gått upp vilket inneburit att vi tappat en stor del av lågpristuristerna och ersatt dem med människor som har betydligt större plånbok. Det har i sin tur fört med sig att många restauranger, hotell, stugbyar mm har investerat i en högre kvalitet och även ökat priserna. Färre personer men högre priser har gjort att man hållit inkomstsiffrorna och även haft en intäktsökning i vissa fall. I dagsläget går inte den ökningen att upprepa och prisbilden för resan är klart ifrågasatt.

Idag sitter vi med följande information:

  • 80% av gotlänningarna och 70% av fastlänningarna skulle välja en billigare, långsammare tur framför snabb och dyrare.
  • Medan Rikstrafiken fortfarande var högst ansvariga för färjetrafiken gjorde de en större marknadsundersökning som vände sig till fraktköparna på traden Gotland–fastlandet. De ställde då bl.a. frågan om överfartstiden hade någon betydelse för dem. Ingen svarade ja på den frågan! Prislappen var däremot viktig.
  • Sommargotlänningarna avstår idag från resor till Gotland på grund av att prisbilden blivit för hög.
  • En stor del av turisterna väljer andra destinationer på grund av att resan/inträdesbiljetten är för hög.
  • 75% av gotlänningar och 37% av fastläningarna känner någon som avstod att resa till Gotland 2011 på grund av de höga biljettpriserna.
  • En timmas längre båtresa skulle spara ca 100 miljoner i bränsle som kunde sänka prislappen 25% -  35%. Samt spara lika mycket på skadliga växthusgaser som om hela trafik systemet på Gotland kunde minska sina årliga utsläpp med 25%.

En fråga som man kan ställa sig är varför vi inte fått tillgång till siffror på antalet resande fördelat på besökare och gotlänningar? Varför har DG eller GTF inte presenterat dessa nyckeltal tidigare? Finns det krafter som har en annan agenda? För näringen har det bara varit missvisande och om detta hållits hemligt avsiktligt så är det snudd på kriminellt.

Sommaren 2011 skickar tydliga signaler som vi måste ta på största allvar med ett tapp på ca 85 000 Gästnätter.

  • Under perioden maj–augusti minskade färjan med 5,2% eller 27 149 personer tur- och retur. 27 149 tur- och retur x 3,9 dygn x 0,66 antalet icke-gotlänningar motsvarar ca 70 000 gästnätter.
  • Vad jag kan förstå så finns inte Ölandstrafiken med i rederiets redovisning och det innebär att ön faktiskt tappade ytterligare resande med båt till ön förra året vilket var 5 900 tur och retur x 3,9 nätter x 0,66 som är turister d v s 15 100 gästnätter 2011.
  • Totalt uppskattar jag att färjetrafikens tapp motsvarar ca 85 000 gästnätter om Öland räknas in.
  • Under samma period ökade flyget med 10 440 passagerare tur och retur (17%). Vilket skulle motsvara det tappet vi får på Öland om man kan använda samma formel.  Man kan fråga sig varför? Och svaret bör analyseras mycket noga.

Detta är verkligheten som ger ett tydligt svar på varför den turistiska utvecklingen varit så dålig som den varit genom åren räknat i gästnätter. Gotlänningen måste få relevant fakta som är viktig för näringen. Jag tror att media skulle få mer trovärdighet och skapade ett större intresse om man redovisade det som är intressant för näringen och inte vad rederiet vill visa. Genom att ge näringen positiva signaler om mer kapacitet och lägre priser så skapas det optimism i branschen. Men med fortsatt höga priser och dålig kapacitet så ser jag inga möjligheter till någon större utveckling. Det är detta som avgör om vi gasar eller bromsar in i framtiden. Turistnäringen behöver klara besked om vilka långsiktiga lösningar staten har för besöksnäringens utveckling. Vilket innebär att näringen o regionen måste agera kraftfullt inför nästa upphandling om vi skall ha den utveckling som ger Gotland utveckling och självförtroende.

Pigge W

 

Nedan är de fakta som jag byggt dessa antaganden på.

Trafikverkets siffror för Gotlandstrafiken.

Totalt Besökare Gotland
1999 1 224 296 1 006 603 217 693
2000 1 290 674 1 073 162 217 512
2001 1 293 218 1 071 931 221 287
2002 1 370 739 1 127 109 243 630
2003 1 422 450 1 096 730 325 720
2004 1 454 080 1 067 492 386 588
2005 1 459 291 1 052 133 407 158
2006 1 472 200 1 051 305 420 895
2007 1 527 708 1 094 374 433 334
2008 1 554 244 1 121 894 432 350
2009 1 617 914 1 170 048 447 866
2010 1 641 123 1 186 895 454 228
2011 1 597 836 1 149 610 448 226

SCB har redovisat följande:

Turistekonomiska modellen räknar med kommersiella gästnätter:

  • 1999: 974 000 (inklusive stuguthyrning)
  • 2010: 1 018 000

Här är ökningen +44 000 gästnätter

Nätter i eget hus eller hos släkt och vänner:

  • 1999: 2 311 000
  • 2010: 1 867 000

Här är förändringen -440 000 gästnätter

Summa gästnätter på Gotland, kommersiella, vistelse i eget hus och hos släkt och vänner:

  • 1999: 3 285 000
  • 2010: 2 885 000

Total minskning med 12%  minus gör ca -400 000 gästnätter på tolv år!

Mats Jansson har redovisat följande från SCB

Från 1995 till 2010 är trenden väldigt tydlig. Vi får färre och färre antal snittnätter per resande vilket gör att färjekapaciteten måste öka rejält för att få till ett nollresultat. Så här ser det ut historiskt med snittnätter på Gotland:

  • 5,7 nätter 1995
  • 5,3 nätter 1999
  • 5,0 nätter 2003
  • 4,2 nätter 2005
  • 3,9 nätter 2010

Till sist har jag fått fram följande om Ölandstrafiken, som troligen inte finns med i trafikverkets siffror, antal personer enkelturer Öland–Gotland:

  • 2007: 35 943
  • 2008: 28 825
  • 2009: 10 667
  • 2010: 11 809

Det skulle i så fall för Gotland innebära att det fattas ytterligare 5 900 gäster x 3,9 nätter x 66% = 15 100 gästnätter och ca 3 ggr så mycket 2007.

Ett hus fullt av hopp

30 Jan 2012
30 januari 2012

Sista dagen på denna resa går jag upp lite extra tidigt för att hinna med mina 45 minuter i poolen och sedan är det frukost. Vi har bestämt möte med Mary (den amerikanska kvinnan som har vigt delar av sitt liv åt att hjälpa utsatta) och syster Sandra som vigt hela sitt liv till att jobba för de behövande och då främst landsmän från Burma. Idag skulle vi försöka hitta en lösning på hur vi kan engagera oss i något projekt som hjälper de fattigaste barnfamiljerna i Phuket. Vi har hittat ett projekt som vi nu vill utveckla till Ulrika’s House of Hope. En fristad för gravida kvinnor dit de kan komma och få ett eget rum 2–3 månader innan de skall föda och där de sedan får stanna några månader efteråt.

Mary, Syster Sandra och jag i diskussionen om hur vi kan hjälpa till framöver,
hur ett hjälpprogram skulle kunna byggas och vem som skall ansvara för vad.
Mitt krav är att det finns ett program som skall locka dessa kvinnor
att få bättre förutsättningar till ett bättre liv genom att ta för sig lite mer.
Att helt enkelt bli lite mer Ulrika och därför skall programmet och
även huset döpas efter henne. Det känns rätt i hela kroppen.

Vi kom fram till att det borde skapas ett program som gör att kvinnorna kommer att vara där 5 månader i stället för knappt två. De ska få gå igenom ett program som innebär att dessa unga kvinnor förstår vad det ställs för krav på dem som småbarnsföräldrar. Hjälp med sjukhuskostnaderna vid födseln. Få dem att inse vikten av att deras barn måste gå i skolan, tandborstning m.m. Plus att programmet skall ge dem ett diplom i något yrke så att de har möjlighet att komma ut i arbetslivet och inte bara bli hantlangare på byggen. Ett program som långsiktigt skall göra skillnad för dessa kvinnor och deras barn.

Innan vi kommer i gång skall projektet förankras på högre ort i Bangkok inom deras egen organisation. Det skall även godkännas av Ulrikas föräldrar och syskon och idén skall finnas helt på pränt innan jag skriver på att finansiera detta under tre år. Går det att genomföra skulle vi kunna ge cirka 100 mammor och deras barn en betydligt bättre möjlighet att lyckas i livet varje år. Nu har jag, syster Sandra och Mary en plan som vi lyckades knåpa ihop.

Monika lämnar över kläderna till syster Sandra som Katarina samlat
ihop bland vänner på Gotland och tagit med sig till Thailand vilket fler kan göra.
Behovet är stort och även små bidrag tas emot med stor tacksamhet.

Vi har även med oss ytterligare en kasse med kläder från Gotland som Monika efterlyste på Facebook och som sedan fru Ekelund var så vänlig att släpa med sig ner. I det framtida programmet skall vi även försöka hitta människor som vill åka ner som volontärer och undervisa. Engelska och matte är två skolämnen som de behöver extra lärare till men det finns så mycket mer som behövs. Till exempel kökskunskap där vi kan lära ut kunskaper i europeisk matlagning för kvinnorna. Barnens åldrar är 2–12 år och det finns väldigt mycket att göra genom att bara vara närvarande och det ger grymt mycket tillbaka. Syster Sandra skall återkomma med vad vi kan behöva i framtiden. Det som var så enkelt när vi satt hemma och bara skulle lämna över pengar har med ens blivit större, vilket även kräver mer engagemang. Jag och Monika brukar se på varandra och säga ”att det blir sällan som man tänkt sig men ofta blir det till och med bättre”. Detta kan bli hur spännande som helst!

Wilda delar ut kramdjur till barnen i hennes egen ålder.
Wilda och Towe som blonda barn var i sig ett spännande inslag
och många ville ta på deras skinn och hår.

Vi var även i den Burmesiska byn för att våra barn skulle få lämna över resten av de mjukisdjur som deras kompisar på dagis skänkt. Stanken är vidrig från all rutten fisk som torkas runt hela byn. Det är så skitigt att man absolut inte vill gå barfota och helst inte i flipflop heller.

Så här ser det ut där familjerna bor. Längor av hus där varje enhet är
ca sex x åtta meter där man lever med sina familjer.
Området är väldig skitigt och
ingen tar ansvar för ordning. Till vänster i blått syns fisktorka
nläggningarna
som är enormt stora och sträcker sig runt den lilla byn och stinker rutten fisk.

Vi kom mitt i matrasten där cirka 60 barn skall utspisas och alla har egen mat. Det finns någon form av ordning i det kaos som utspelade sig. Vi blev ett mycket uppskattat inslag och tyvärr räckte inte djuren till alla, så vi fick koncentrera oss på de yngsta. Det blev så klart inte rättvist men det accepterades på ett sätt som inte varit möjligt hemma.

 

Några av eleverna vid de hemsnickrade skolbänkarna som man sitter
och jobbar vid. Alla har fått en liten present från barnen på dagiset i Visby
och det är en av få egna saker som barnen äger.

Wilda blev lite ledsen då en kille knep henne och hon började gråta. Då kom en av tjejerna i hennes ålder och lämnade över det gosedjur som hon fått för att min dottern skulle kunna trösta sig. När hon sedan lugnat ner sig fick den lilla flickan sitt nyvunna gosedjur i retur. Barn bryr sig och hjälps åt på ett sätt som känns genuint och väldigt generöst oavsett kön, hudfärg och status.

Några av barnen som vinkar och tackar för gosedjuren från barnen på Wilda och Towes dagis.

När vi beger oss från detta område som vi i Sverige skulle kalla för slumområde så kommer tre barn springande från ett av plåtskjulen med var sitt kramdjur i famnen och stolta som tuppar. De stannade upp och vinkade hej då till oss. Vi skildes med minnet av deras stora leende och glada vinkande. När vi lastade in oss i bilen kommer det fyra killar i 14-årsåldern. En av grabbarna stannar och tackar oss genom att skaka hand med oss alla fyra. Glada pigga ögon som var väldigt varma och ett leende som man blev glad av.

Barnen leker utan för skolan med sina gosedjur.
I bakgrunden syns skolan och i nere till vänster ser man Mary som alltid går
med kryckor då hon råkade ut för en allvarlig olycka för några år sedan i Thailand.
Hon har en ständig smärta vilket gör att hon både äter smärtstillande och har en
pump som pumpar henne full med något som gör att hon inte skall ha ont.
Den kvinnan skulle egentligen varit sjukpensionär i Sverige. I stället jobbar
hon säkert 60–70 timmar per vecka som lärare och hjälparbetare.

Härifrån gick turen till motsatsen. Vi stannade till vid Phukets största köpcenter där det finns överflöd av allt. Siktet var i ställt på mat och popcorn. Det är ett ställe som alltid har nypoppade popcorn. I och med att det regnade så blev det semesterns första riktiga shopping ur. Så här efteråt känns det väldigt konstigt att vi kan gå och handla vad vi vill och dessa burmeser bor så enkelt att de inte skulle få godkänt av svenska myndigheter att ha hålla djur i deras bostäder. (korrigerade plåtlängor med jordstampade golv eller plankgolv om det är byggda på pålar som i detta fall)

Livet är och förblir orättvist och vi som har lyckan att födas av rätt föräldrar har alla möjligheter i världen. Men trots detta tror jag att det finns mer värme och framför allt framtidstro hos dessa människor än vad det finns hos många svenska ungdomar. Jag läste om en man som föreläser runt hela världen som brukar fråga sin publik hur de ser på framtiden. Han säger att i länder som Thailand där tror minst 80% på att livet kommer utvecklas positivt framöver och i länder som Sverige får han aldrig mer än max 30% som tror på ett bättre liv framöver. Tro kan förflytta berg och om minst 70% går omkring med negativa tankar om framtiden i utvecklade länder som Sverige så blir det med största sannolikt så. Tror i stället 80% på en bättre utveckling framöver så lär även de landet lyckas att nå det de tror på. Drömmar och självförtroende är två ingredienser som är väldigt viktiga när man bygger länder, kommuner, företag, familjer eller startar projekt.

Det är så viktigt att omge sig med positiva människor som tror och vill. Skall man köra igång projekt måste det finnas människor där hjärtat klappar för det som skall göras. Vilja och engagemang spöar oftast kapital med hästlängder. Hellre mindre kapital och mer eldsjälar än tvärtom. Därför lyckas nästan aldrig projekt långsiktigt som startas av tjänstemän och som sedan skall lämnas över till näringen. Exempel på ön är Öppet Gotland, 365 dagar Gotland, avstamp Gotland m.fl. Motsatsen är Lelleträffen, Gotlands Grand National, Helg utan Älg och Medeltidsveckan m.fl som alla  haft eldsjälar som grundare vilket betyder oerhört mycket. Man måste starta i rätt ände och sedan är det viktigt att styrande politiker och tjänstemän vågar hänga på. Det blir spännande att se om vi kan lyckas med Ulrikas House of Hope. En ny spännande utmaning där vi hänger på de eldsjälar som finns och försöker hjälpa dem med de resurser som behövs. Det känns bra i min mage och det värmer kring hjärtat vilket är viktigt.

Tre Burmesiska barn som verkade vara syskon då alla tre kom
springande från deras hus som ses som ett enda radhus av korrigerad plåt
i bakgrunden. De bodde där de gröna växterna syns i bakgrunden.

Del 3 om resultatet av vår undersökning om färjetrafiken

26 Jan 2012
26 januari 2012

När de nya moderna snabbåtarna blev aktuella ställdes dessa mot långsamma gamla och omoderna båtar som Tjelvar, Graip mm. Det var som en dröm att vi skulle få nya moderna fartyg anpassade till Gotlandstrafiken. Ingen kunde vara emot detta och allt applåderades av alla. Gotlandsbolagets båtar höll verkligen hög klass när man jämför med dess föregångare och den nya satsningen gav ön massor av självförtroende. Ön fick en investeringsvåg som inget annat turistiskt län sett maken till. Nya båtar, kongresshallen, Tott hotell, Hotell 1, nya stugbyar, nya flyg, restauranger av hög klass, nya hotell och flera stora renoveringar runt hela ön plus att bönderna satsade både i Ryftes och Stafva mm under denna period.

Det var många miljarder som investerades i samband med de nya snabbfärjorna kom och detta gav gotlänningen självförtroende. Nu är det dags för nya spännande idéer med transporter som kan få resten av näringen att fortsätta att investera och inte som idag enbart titta på nedskärningar.

Då pratades det inte så värst mycket om miljö. Det som jag minns var att dessa båtar skulle ha moderna motorer med katalysatorer och så skulle de sopsortera ombord. Det gav en miljöprofil som kändes bra. Vi blev även lovade att slippa nattbåtar och att det skulle finnas kupéer med soffor som kunde vändas och bli till sängar för den som ville vila på den kortare överresan. Gällande prisbilden gav man sken av att priset inte skulle påverkas av en snabbare resa. Med andra ord så fanns det inga kostnader vare sig i kronor eller försämringar gällande utsläpp av växthusgaser och komfort. Med den informationen var alla eniga om att det var rätt transportsätt för ett framtida Gotland.

Nu, med facit i hand, kan vi konstatera att det inte blev så. Vi är många som vill få till en förändring om inte kostnaden för att åka snabbt är 100 procent finansierad för hela den kommande perioden. Om inte det går så är troligen det näst bästa att sänka hastigheten med några knop så att resan får bli en timme längre. Resenärsgrupperna som kan tänka sig att byta en timmas längre restid mot lägre priser är troligen i absolut majoritet. Om det är så kommer politiker och tjänstemän att lyssna på våra argument.

Skall vi ha nattbåtar som idag skall det finnas sängplatser med både bäddade och obäddade alternativ. Det vi nu bestämmer kommer att gälla en bit in på tjugotalet och då duger inte de komfort- och miljökrav som man bestämde i slutet av nittonhundratalet. Det skall givetvis finnas internet och annan service som är självklar på en konkurrensutsatt marknad.

De förändrade resemönster som nationella och internationella turister idag följer har förändrat spelplanen fullständigt för gotländsk turism. Idag gör man flera kortare resor än för ca tio år sedan vilket innebär att våra gäster stannar ungefär sextio procent av tiden. Skall vi då kunnat öka antalet gästnätter i samma takt som på andra destinationer så borde resandet för turister dubblerats under de senaste tio åren. Jag påstår att den ökning som många menar är ”fantastisk” i själva verket inte klarar att hålla jämna steg med den turistutveckling som andra destinationer får på grund av nya resvanor (jag får dessa siffror i morgon och skall redovisa dem inom kort vilket kommer att bli lite chockartat för en del) Av någon anledning redovisar vi antalet resande som något viktigt men har glömt bort de viktiga gästnätterna. För att klara nationella mål att dubblera antalet gästnätter till 2020 så måste kapaciteten på båtarna öka med 60–75 procent för framtiden.

Gällande hytter så måste de grupper som vill betala för en hytt kunna få en sådan. Jag har under många år försökt att få ett svar på varför man inte kan få en sängplats på en nattur. Det är inte rimligt att man skall ligga på golvet med en flytväst som huvudkudde när man reser med små barn eller åker natturer 2012. Till slut fick jag svar från rederiet. De har tagit bort sängarna för att det var ett antal gäster som stal filtar och bröt sönder de låsta sängarna för att få sova. Det känns som om jag och andra skall bli straffade för vad någon annan gjort för 6–7 år sedan. Detta hör inte hemma inom ett modernt serviceföretag idag. Man menar också att det inte finns någon efterfrågan. Det är ett argument som jag kan köpa om det vore så att efterfrågan faktiskt inte finns. För att se om det finns ett behov så frågade vi följande:

Idag kan man köpa kupéplats på färjan men utan sängar. Om det fanns obäddade sängar i kupéerna/hytterna till en extra avgift på 250 kr per enhet, skulle du köpa detta då?

  • 26 % svarade: Aldrig.
  • 37 % svarade: Väldigt sällan.
  • 17 % svarade: Ganska ofta.
  • 19 % svarade: Troligen alltid på sena kvällsturer och natturer​.
  • Bara 26 % svarade: Aldrig.

Många vill, enligt svaren vi fick, ha sängar men på grund av rederiets ovilja att lyssna i kombination med en monopolsituation så kommer vi att få sova på golvet även 2012.

Oavsett om resan tar tre timmar och en kvart eller fyra timmar och en kvart så behövs det sovplatser när det går nattbåtar. Efterfrågan finns och skulle trafiken vara konkurrensutsatt så skulle detta och en hel del mer finnas. Jag tycker att det är något som Destination Gotlands ledning bör ta till sig. Det är lätt att bli mätt och fet – se bara att vad som hände SAS! Har man monopol är risken än större och den dag som det upphör får man stora problem om man inte i tid inrättar en kultur där man har kunden i fokus.

Vi valde att ställa frågan till gotlänningar då det är den grupp som vi med lätthet kan nå och som troligen väger tyngst vid framtida beslut. (Det kommer en liknande undersökning av tidigare turistresenärer) En fråga som vi ställde gällde utvecklingen på priset för flyg- och båtbiljetter. 1998 kostade en ordinarie flygbiljett ca 4000 kr tur och retur. I dag kostar en ordinarie biljett ca 2700 kr. En sänkning av priset med 33 %.  En ordinarie färjebiljett på attraktiva turer kostade år 1998 180 kr för en gotlänning. Hur mycket dyrare är motsvarande biljett i dagsläget frågade vi?

  • 3 av 10 trodde att priset ökat med 49%.
  • 4 av 10 trodde priset ökat med 68%
  • 3 av 10 trodde att priset ökat med 114% vilket är den faktiska ökning vi fått!

Man kan av detta dra flera slutsatser. Dels att prissättningen både på flyg och båtar är så komplicerad att man som enskild resenär inte klarar av att ha koll. En annan anledning kan vara att det har varit så många små prishöjningar att man helt enkelt inte märkt hur mycket dyrare det blivit. Det som skett är att flyg- och färjepriser har närmat sig varandra. 7 av 10 trodde i alla fall att prishöjningen för båtresan var ungefär hälften mot vad den varit i verkligheten.

En intressant uppgift är att det konkurrensutsatta flyget går något långsammare o bilogare sen man bytte till energisnålare men nyare plan till skillnad mot båten som går i en hastighet som skulle kunna jämföras med de snabbaste jetplanen. Kostnaden i luften har gått ner med ca 33 procent och till sjöss har den gått upp med 114 procent under samma tid. Frågan är om det är hastighet eller pris som skapar succé för Gotland?

En annan fråga som intresserade oss var om man var beredd att byta dagens kvälls/nattbåtar mot en långsammare med hytt så vi ställde följande fråga. På vintern går båten idag kl 21:05 från Nynäshamn och kommer fram kl 00:20. En nattbåt skulle avgå kl 23:00 och ankomma kl 06:00. På nattbåten finns det bäddad hytt och båda resorna kostar lika mycket. Vad väljer du?

  • 38 % valde Dagens modell med sen kvällsbåt
  • 27,9% valde Nattbåten
  • 34,1% var Tveksamma

Om man måste välja så verkar det som om inget alternativ skulle få majoritet bland gotlänningarna. Majoriteten vill ha dagens system men det är ingen självklarhet då bara 38 procent är absolut för. Blir båtresan en timma längre tror jag att fler skulle välja nattalternativet med hytt, vilket alltså bara är en spekulation. Att komma fram vid sextiden efter fem eller sex timmars sömn är nog det bästa alternativet om alternativet är att landa 01.20. Jag tror absolut att det skulle vara positivt för turisten med nattbåt för då ingår första natten i färjepriset. Idag skall den som reser nattbåt anlända till sitt hotell eller stuga vid ett eller tvåtiden och lämna det senast kl 12 nästa dag. Ett alltför dyrt alternativ som nästan inte går att sälja.

Nästa fråga ställdes för att se vad öborna känner till om utsläppen: Vad tror du om utsläpp av växthusgaser för våra nya färjor (2003) jämfört med de gamla (1980)?

  • Det är ingen större skillnad trodde 32,0%​
  • De nya båtarna släpper ut mindre än de gamla trodde 47,7%
  • De nya släpper ut ungefär dubbelt så mycket som de gamla trodde 20,3% – vilket är rätt svar.

Det visade sig att gotlänningen har väldigt dålig kunskap om vilken miljöpåverkan dagens båtar har. Nästan 50 procent trodde att de nya båtarna släpper ut mindre mängd växthusgaser än de gamla omoderna båtarna som de ersatt.

Vi påstod följande: En timmes längre restid på färjan skulle minska utsläppet av växthusgaser. Är det sant att den besparingen motsvarar att man låter alla motorfordon (bilar, bussar traktorer, lastbilar mm) på Gotland stå stilla var fjärde dag året runt?

  • 66 % svarade Ja det är det samma som 25% av koldioxid utsläppen från alla motorer.
  • 33% svarade Nej det skulle inte göra någon större skillnad
  • (47 st svarade inte överhuvudtaget)

Två tredjedelar av de som svarade trodde alltså att vårt exempel var riktigt. Det här exemplet konstruerade vi för att ställa båtarnas utsläpp till något som är förståeligt då många tror att hastighet på land och hav har samma energiåtgång vilket är helt fel. Om Gotland ska ha en miljöprofil är det viktigt att vi alla förstår innebörden av en timmes kortare eller längre restid.

Om hela prislappen skulle ligga på konsumenten skulle vi antagligen aldrig välja att resa med den hastigheten. Det är enbart för att vi får statliga bidrag som vi kan ha sådana miljöbovar på havet. Jag skulle tro att våra snabbfärjor är de fartyg som har skadligast växthusgaser per sjömil av de båtar som trafikerar Östersjön. (Jag skall återkomma till detta om några dagar då det finns väldigt intressanta fakta kring just detta)

Slutligen tror jag att vi kan göra något fantastiskt bra om bara modet finns att förändra och om vi håller drömmen om att utveckla Gotland levande. Att ön för första gången på länge upplever en nedgång är en allvarlig signal som visar att något är galet.

Logiken att vintertid köra båtar med färre än hundra personer i motorvägsfart över havet kostar enorma pengar vilket enligt dagens system skall betalas av turister på sommaren och med det tänket kan vi aldrig utveckla besöksnäringen.

Jag har förslag på en annan lösning: Båtarna på icke-turistsäsong skall gå ihop med det bidrag som betalas ut. På sommaren skall man se till att basrederiet får de avgångar och ankomsttider som de vill ha för sin bastrafik och därefter skall man se till att samma basrederi kan sätta in extra kapacitet och därefter skall ett konkurrerande rederi få välja tider.

Det handlar om att förhandla förnuftigt med Catharina Elmsäter-Svärd som är infrastrukturminister. De gånger jag träffat henne så utstrålar hon handlingskraft och vill vara nytänkande. Hon var tydlig med att vilja använda sina resurser smartare och gärna vara gränsöverskridande. Gotlandstrafiken borde vara en perfekt arena att prova ett helt nytt tänk på. Med mod och nytänkande hos våra styrande kan detta bli hur bra som helst för ön.

Kan vi förhandla fram samma pengapåse som idag och 50 procents bidrag på framtida oljeprishöjningar så blir det med automatik billigare för henne i framtiden. Staten kommer då enbart att behöva betala på 50 procent av faktisk bränsleförbrukning som blir ca 50 procent mindre när farten minskar. Hon skulle också vinna miljöförbättringar i stor skala och staten skulle få ett Gotland som skulle bli mindre beroende av framtida stöd. Den stora vinnaren skulle bli gotlänningarna som får nya spännande framtidsutsikter som ger möjligheter för hela ön.

Det har dykt upp ny spännande fakta som inte varit känt tidigare vilket jag tänkte redovisa kommande veckor.

Långlunch på stranden med Gotlands största entreprenör

23 Jan 2012
23 januari 2012

Jag kliver på Chris Extrema sporthoj och planerar för en ordentlig omväg så att det blir mycket körtid. Trafiken är tuff och jag måste köra med full koncentration och en väldig fantasi. Omkörd kan jag bli på båda sidor, vem som helst kan gena i kurvor och allt kan komma ut i vägen som hundar, elefanter eller en buss som får för sig att vända i en kurva på en riksväg. Man parkerar i fel körfält, i kurvor eller på toppen av ett backkrön. Det går inte att ta något för givet. Jag vet att det hänger på mig som trafikant och jag måste passa upp. Jag har alltid gillat eget ansvar. Jag tror att det är lite av det jag gillar med Thailand, att det mesta är möjligt men att du samtidigt har väldigt mycket mer eget ansvar här nere. Hemma är det så lätt att lägga över ansvaret på någon annan. Här finns inga fallskärmar och när du faller så är det rätt hårt. Alla vet det och därför finns det med i beräkningarna vilket innebär större eget ansvar. Något som många i Sverige skulle må bra av.

Väl framme vid Villa Max hittar jag honom vid köksbordet och han meckar med en av fyra iPhones som ligger fram för honom. Gubben är teknikintresserad och har en grym omvärldsbevakning. Vi går igenom lite sjukdomshistoria och Max berättar att det varit ett tufft år med ett garv. Han har en vilja att leva länge och han njuter mycket, vilket är rätt ovanligt i den åldern. Han sitter inne med väldigt mycket kunskap och har fortfarande en kunskapstörst. Max gillar livet och de dagliga utmaningarna håller honom igång. Även om jag anser att han borde behöva lägga mindre tid på tjafs med tjänstemän på Gotland och mer energi på spännande betalsätt som kan förändra världen.

Tyvärr kommer han envis som en åsna att fortsätta att lägga energi på fel saker för bolaget och Gotlands bästa när han känner sig felbehandlad. Jag känner igen det där och försöker att komma ifrån det för egen del. Ibland är det väldigt svårt när jag skulle vilja ha en dialog som snabbt leder mig vidare. För Max del är det eventuellt dessa utmaningar som ger honom en del energi, vilket jag tyvärr känner igen på min far och andra killar i deras åldrar.

Antagligen ser man dessa drag hos sina föräldrar och tänker att ”när jag får för mycket tid så skall jag inte bli sån’” och vips en dag så sitter man där med sina kompisar och beter sig på precis det sätt som man inte gillar hos sina föräldrar. Vi är nog allt för många som kommer på oss själva med att vi blir kopior av våra föräldrar på både gott och ont. Arv och miljö har så klart stor påverkan och då kommer det mycket från våra föräldrar.

Öns största privat arbetsgivare är Max som har ca 600 anställda och ca 400 av dem jobbar på Gotland. Jag gillar långluncher med Max och vi brukar ta en sådan varje år när vi är nere i Thailand. Vi delar inte allt och har olika synpunkter i en del frågor men båda har ett väldigt stort hjärta som klappar för Gotland. Max tog upp det dåliga företagsklimatet på ön och jag kunde bara instämma. Det är verkligen ingen fördel för hans bolag att ligga på ön med HK. Men som jag sade till honom så är jag glad över att han satsar på ön och ger ön mer än 400 stycken prestigefyllda arbetsplatser.

Gotland skulle behöva minst tre likadana bolag ytterligare och det är en omöjlighet att ragga fram sådana som skall flytta till ön. Det är allt för många negativa attityder som inte går att övervinna om man med logik skall övertyga en styrelse att flytta till Gotland. Nej, istället är det ett starkt Gotlandshjärta eller annan galenskap som skall till för en sådan flytt. Trolige måste dessa bolag växa sig stora på ön och av tradition också bli kvar. Detta kan bara ske i ett positivt klimat där människor tillåts att ha drömmar och lyckas. Det är viktigt att man ser andra lyckas på hemma plan. ”Kan andra så kan jag” -mentaliteten måste få finnas. Jante ska vi hålla borta och istället skall vi visa upp lyckade entreprenörer som bra förebilder.

Tyvärr verkar det finnas ett antal tjänstemän som av en eller annan anledning bestämt sig för köra ett eget race och sätta stop för utvecklingen på vissa plan. De ser hellre omöjligheten än möjligheten vilket är en farlig smitta som lätt sprider sig.

Max bolag håller på med väldigt mycket spännande men brottas samtidigt med utmaningar som han tog upp. Det är stenhårt på världsmarknaden som hans bolag spelar på och det ligger massor av spännande saker i deras pipeline, vilka jag verkligen hoppas blir succéer.

Som gotlänning blir jag stolt över ett sådant bolag och det ger energi att lyssna på deras planer och ambitioner. Det vore kul att se hans VD berätta om bolagets planer och möjligheter på en Företagardag på Gotland. Dels för att ge gotlänningen inspiration genom att visa att öbor kan lyckas även internationellt. Och inte minst få tjänstemän och politiker att förstå vikten av att ge företagen på ön ett bra företagsklimat. Jag är övertygad om att det kan byggas små bolag runt Payex som kan bli underleverantörer på olika sätt bara de förstår vad som krävs och att de ligger i framkant.

Eventuellt hittade vi under lunchen ett sätt att samarbeta i framtiden som kan vara viktigt för oss, men för Max spelar det egentligen ingen roll. Men blir det bra för oss, så blir det bra för Gotland och då är det bra för Payex. Vi är 56 000 personer på ön som gemensamt skall bygga öns framtid och då är alla en viktig kugge.

Det gäller att få med öns tjänstemän på den tanken att vi är ett team som gemensamt skall se till att vi blir fler bofasta som betalar skatt och ser till vi kommer in i en positiv spiral igen.

Ännu en solig dag med lite hojåkande och en pilot
som just är hemkommen med ett löjligt flin och massor av energi.

Att komma hem efter en skön hojtur med bra energi från lunchen med Max och mötas av barnen som kommer springande gör att jag känner mig stark. Livet har allt sina goda stunder och det är rätt enkelt att ha det bra. Jag avslutade kvällen med lite ost, kex och några droppar rödvin på balkongen med Monika och myggen där vi kom fram till att det inte var ett dugg synd om oss och att synd var ett bra ord för kvällen.

Wilda den lilla djurvännen har hittat en hund som saknar ett framben
och det andra är skadat men tillfixat. Hunden har anpassat sig
och lever ett lite annat liv som så mycket annat i Thailand.

Mycket svårare än så här behöver inte livet vara.
En sandstrand med naturlig skugga och ett vattendrag
som är så strömt att man bara kan flyta med strömmarna.
Ett av många paradis i detta fantastiska land.

Sjukvården i Thailand har kört om svensk sjukvård med råge och accelererar vidare

22 Jan 2012
22 januari 2012

Wilda envisas med att kalla mig Pigge i stället för pappa och det är helt och hållet mitt eget fel. När jag inte svarar på ”pappa” så går hon över till ”Pigge” och då blir det resultat. Jag är helt och hållet med på vilket fel jag gör. Som vanligt så lär man sig mest på felen och det gäller för mig att vara mer närvarande. Det kommer rätt mycket kul ur småtjejernas munnar vilket ger en massa skratt. Det är en klar fördel att ha så här små barn när man fyllt femtio. Femtio låter väldigt mycket men jag känner mig inte en sekund äldre än 37,5.

Jag brukar passa på att fixa eller kolla saker på sjukhuset när jag är här i Thailand. Bemötandet går snabbt och de är väldigt kundvänliga. Denna gång var tanken att kolla upp födelsemärken och leverfläckar med tanke på malignt melanom.

Entrén till Hotellet, nej till sjukhuset skall det givetvis vara.

Sjukvården i Thailand är grymt effektiv. Entrén till det stora sjukhuset påminner om entrén till ett riktigt lyxhotell och där finns det en mottagningsdisk som i en hotellreception. Alla tas emot som en viktig kund och skickas snabbt till rätt avdelning. Har man svårt att hitta eller att gå så får man hjälp. Jag fick vänta två minuter på min tur och då registrerades jag och hon frågade vad jag sökte för. Jag blev hänvisad till rätt avdelning. När jag efter tio minuter hittat rätt så går jag in på avdelningen och då står en kvinnan bakom disken och väntar på mig med min journal i handen. Det börjar bli en rejäl lunta och jag skulle gissa på att det är mitt 20 besök vilket nästan slår Visby-vården där luntan nog är ungefär lika tjock. Hon ber mig sitta ner i väntrummet. Det är ett mysigt väntrum som mer ser ut som ett väntrum till något exklusivt spa för viktiga kunder. Och viktiga kunder är just vad vi patienter är. (Så känns det inte alltid i Sverige) Efter ytterligare två minuter får jag ett glas kallt vatten och de tar blodtryck och väger mig. (90,2 kg med kläder, telefon, kängor och nyäten? Det innebär nog att jag håller ca 87 kg vilket är målvikten. Simningen har säker gjort att jag trotts lättja här nere i solen gått ner 2,2 kg)

Väntrum till avdelningen som ser ut som väntrummet till ett exklusivt spa.

Hon informerar mig om vad kostnaden är och ber mig vänta. Jag har alltså inte bokat någon tid hos specialistdoktorn och det skall bli intressant att se hur lång tid det kommer ta. Efter 14 minuter får jag komma in och träffa doktorn som skall titta på leverfläckar om det är något som inte ser bra ut. Hon frågar ut mig och därefter så synar hon av kroppen på 20 minuter och konstaterar att de är en fläck som skall bort med laser. Jag får en tid klockan 11 samma dag som vi reser. Totalt har besöket tagit mindre än 45 minuter och kostat 525 kr.


Ett av caféerna på Bangkok Phuket Hospital.

Till återbesöket kommer jag 11.04 och tas emot av en vänliga sköterska som ger mig lite vatten och sedan tar mitt blodtryck igen. Efter en kvart är jag inne hos den kvinnliga doktorn och då visar jag upp ett litet sår som inte riktigt vill läka då min kropp är allt för mycket i vatten. Det blir en mindre spruta innan laserbehandlingen och en annan spruta i såret. Kl 11.47 har jag betalt och fått det som jag skall tvätta såren med och salva att lägga på från den kombinerade kassan och Apoteket. Kostnad 1250 kr för allt. Ev kommer jag upp på någon lista över skönhets operationer då den bortbrända detaljen satt i ansiktet och skulle kunna klassas som en plastik operation. Det fattas nu en besvärande fläck i ansiktet och jag och Silvia är plastikopererade. En bild på Silvia såg jag först när jag var färdigbehandlad. Utanför avdelningen låg nämligen Tsunamirummet med massor av foton. Bland annat så var vår kung och drottning här några dagar efter Tsunamin.

Många i Sverige ser ner på Thailand som ett land som inte är lika utvecklat som Sverige. Men utvecklingen går fort i Thailand och i många avseendet är de ifatt och på andra plan är de i rörelse så fort att det bara tar några år innan det är i kapp. Självklart finns det sektorer där det ligger långt, långt efter. Men det finns en hunger och framtidstro som ger grymt mycket energi, hunger och drömmar och sådant är svårt att slåss emot på en internationell spelplan för den som inte har samma driv. På Gotland har vi ett väldigt fint sjukhus som skulle kunna utvecklas mycket om man bara ville och vågade. Det finns massor av förebilder att titta på i världen.

Copyright: Pigge Werkelin. Piggebloggen är gotlandsproducerad och körs hos Peek-A-Boo Software och administreras av Stenströms Information & Marknadsföring