Möten med intressanta människor

04 jan
04 januari 2012

Vi hade bestämt att vi skulle till Khao Lak och fira nyår med samma gäng som vi träffade 2010. Det var ett 40–50 tal personer som har Uppsala som gemensam nämnare och ca 200 till från Thailand och några andra länder. Det var en salig blandning av roliga människor i alla åldrar. Säker 40–50 barn i åldrarna 2–16 år från med olika nationaliteter.  Något väldig spännande händer när det är rätt kemi. Alla blir som en stor familj och alla leker och snackar med alla.

Vi matade två elefanter som är ett och två år – tjejerna är två och fyra.
Här är det Towe som matar.

Wilda var helt orädd och pussade elefanten innan vi gick.

På vägen upp som tog ca 2,5 timmar var det in planerat ett stopp på ett nybyggt vattenland. Jag har alltid varit barnsligt förtjust i att åka allt som går fort och är spännande så besöket är även för att tillfredsställa mitt eget ego. Sedan finns alltid entreprenören där och tankarna går så klart till Kneippbyn för att se om man kan ta med sig några idéer hem till syskonen. Det var egentligen första gången med barnen på ett vattenland och jag var lite orolig för att det inte skulle bli lika kul för dem som för mig. Anläggningen var byggd för alla åldrar och både Wilda och Towe var galet förtjust i det mesta. Jag och Monika kunde turas om att pröva de lite mer vuxna attraktionerna som var lagom elaka.

Det var planerat att vi skulle äta middag med familjen Gren kl 19.30. Enligt vår plan skulle vi var där redan kl 18.30. Efter diverse felkörningar och klassiska kartdiskussionen var vi på plats först 19.33. Grens gör det där som många drömmer om men få gör. Han har tackat ja till ett treårskontrakt i Vietnam och kommer nu att flytta till Hanoi med fru och dotter 14 år. Vilket äventyr och vilken chans för dottern som kommer gå i en stor internationell skola som Electrolux startade men som idag drivs av FN. Om jag inte minns fel var det 60 olika nationaliteter. All undervisning är på engelska och det finns inga skolböcker, så allt sköts med datorer. Vilket kontaktnät hon får och livserfarenheter som hon och hela familjen kommer ha med under sina respektive livsresor. Jag är väldigt imponerad över deras beslut att ge sig iväg och prova vingarna i ett helt annat land. Det blev en spännande middag där pappa Micke blev lite av sagofarbror när han berättade om utmaningarna i landet som har 100 miljoner invånare. Spännande och respekt. Fler borde våga för det är så mycket att vinna.

Wilda simmar sedan fem dagar själv och har personbästa på 16 meter.
Hon har utvecklats från en feg tjej till en mer hajliknande fisk
som är mer under än över vattenytan.

Monika och Towe njuter i vattnet utanför en av alla enormt mysiga stränder
som absolut inte är överbefolkade.

Pigge, Wilda och Towe busar i havet och vill föreviga
en nyårshälsning från Khao Lak.

Nyårsafton var det helt vindstilla och efter frukosten begav vi oss ner till stranden på förmiddagen. Lite sköna, eftersläntrande dyningar rullade in och det var så där härligt långgrunt att man kunde gå ut några hundra meter och fortfarande ha torra badbyxor. Det passade våra småtjejer perfekt eftersom de numer är riktiga vattendjur. Något annat som de är grymma på är att fånga krabbor vilket är en daglig hobby. Det tar på krafterna och brukar hjälpa John Blund. Vi såg till att sova lunch i två timmar för att orka med kvällen. Sen tog vi lunch vid 16-tiden då Monika och jag passade på att skåla för det gångna året i riktiga glas inan vi begav oss till kvällens fest där man antingen halsar eller dricker ur plast glas.

Thomas är en entreprenör i min ålder som var i Thailand under Tsunamin. Han träffade då en kille som startat en strandrestaurang med sin familj. Han var den enda i familjen som överlevde och hade inget kvar. Varken familj, sitt företag, bostad eller något kapital. Thomas satsade pengar på att bygga upp restaurangen och utveckla hans verksamhet. Han är nu passiv delägare och åker hit ett par gånger per år. Nyårsfirandet har spritt sig så att det var väl ca 300 personer på partyt. Det kostade 600 baht för vår familj (120 kr). Då ingick hur mycket mat vi ville, diverse olika shower och en massa bra musik plus en rislampa per person. Miljön är svår att beskriva. Hela partyt var i sanden vid stranden och allt lystes upp av levande ljus och ett antal eldar. Vi satt runt små bord, alla var kompisar med alla och vi umgicks över nationsgränserna Grymt häftigt och vi är väldigt glada att vi fick vara med.

Barnen hade med sig ett kilo svenskt godis som Wilda och Towe skulle bjuda deltagarna på. Vi hade preparerat två hinkar där två tredjedelar var i Wildas hink om det skulle ske någon olycka med Towes. Det tog mindre än fem minuter innan Towe stod på öronen och lyckades tömma hela sin hink i sanden. Inget gick att rädda. Trots kraschen var hon lika lycklig i alla fall och den enda som kände lite saknad var Monika som inte visste om hon skulle gråta eller skratta.

En av familjerna har ett fadderbarn som bor vid den stranden. De bekostar hans utbildning och lite till. Jag hamnade vid dem och hörde lite vad de pratade om med mamman. Man hade skickat pengar till pappan som ansvaret för familjens ekonomi. Han var tydligen alkoholiserad och hade tagit pengarna och stuckit med en annan kvinna. Fadderfamiljen skulle nu återställa det ekonomiska läger för kvinnan och hennes lille son. Det var härligt att höra hur de knöt starka band med varandra. Det måste vara spännande för dem att mötas om 10 år när grabben är runt 18 år och står på egna ben men med helt andra förutsättningar än om de aldrig träffats.

Kl 24 var båda barnen fortfarande vakna och det blev helt fantastisk stund ihop. Raketerna fyllde himlen med ett färgsprakande fyrverkeri som ett tiotal hotell stod för. Jag tror att var och en som fanns i området skickade upp minst en rislampa var. Det blev tusentals vita risballonger som seglade iväg över himlen. Detta ihop med alla glada människor som satt i sanden vid strandkanten där vågorna ständigt rullade in blev helt magiskt. Runt omkring oss önskade människor varandra Gott Nytt år på minst åtta olika språk och det skålades i allt från champagne till mekong. Barnens ögon lyste i kapp med fyrverkerierna trots att de var ordentligt på övertid. Klockan 01 vandrade vi hem över stranden med barnvagnen full av två övertrötta men lyckliga barn. Föräldrarna bara njöt av att just vi två fick vara här och nu samtidigt samtidigt som vi såg fram emot 365 spännande dagar 2012.

Den 2 januari var det tänkt att vi skulle bege oss till den ö dit vi skänkt ett antal fiskebåtar och till en liten resort med sex bungalows som ligger i ett litet paradis helt för sig själv. Vi har aldrig varit där men blivit rekommenderade. Väl där så motsvarade den förväntningarna med råge och paret som drev den var thailändare som båda pratade perfekt engelska. Det tog väl emot oss men de var tyvärr fullbelagda två månader framåt. Vi hann pratas vid och det visade sig att hans familj drev denna resort under Tsunamin och då förlorade han sin flickvän, föräldrar och syskon. Efter tre år valde han och den nya flickvännen att starta om för att bygga upp ett nytt paradis. Jag hade bilder på dem som fått båtar och han kände igen dem alla. Vi räknar med att bo där nästa år och då får han hjälpa mig att träffa dessa båtägare igen.

Monika och barnen utanför den lilla hydda som vi hyrt på stranden.
Ca 12 kvadrat, men man behöver inte mer.

Tjejerna tittar fram under myggnätet i strandhyddan.

Vi hittade till slut ett annat litet paradis med små hyddor på stranden som var på 12 kvadrat. En stor dubbelsäng under myggnätet och dusch och WC som det regnade in i. Det var så litet att det inte gick att ställa in en extra säng och därför hyrde vi två små hyddor. Jag och Wilda kamperade ihop tillsammans med en galen groda som lät som en bandspelare hela natten. Vi gick en liten kvällspromenad och fångade krabbor samt skrev barnens namn i sanden med jättebokstäver. Wilda vill hela tiden att vi skriver och hon gillar verkligen det där med bokstäver. Nattbadet ställdes in då Monika inte gillar att bada i ett svart hav och när jag och Wilda skulle kliva i ångrade sig Wilda och tyckte som mamma att man inte badar på natten. Kvällen avslutades i den lilla baren med mangodrinkar och apspelet som Wilda vann.

Dagen efter var det helmulet och det såg ut att bli en regnig dag. Beslutet blev att vi skulle leta upp Ulrikabåten som vi trodde oss veta vart den fanns. Men tyvärr kom vi till fel ställe efter en spännande bilfärd på vägar som inte varit farbara om vi inte haft en Jeep. Mitt ute i ödemarken där man bara hittar thailändare träffade vi en kille från Kanada. Han ägnar sig varje år att paddla 1–2 månader på olika ställen i världen. Helst på ställen där det sällan finns annat än lokal befolkning. Han berättade om spännande äventyr i Burma, Afrika, Thailand mm.

Afrika var han klar med. Livsfarliga djur, opålitliga människor och mat som inte var ätbar påstod han. Vi frågade om krokodiler och kanoter och han menade att han inte varit speciellt rädd. Han var störtskön och det skulle varit härlig att sitta runt lägerelden och lyssna på hans äventyr över en eller några kalla öl. Det finns så mycket intressanta människor där ute och det är helt gratis att få ta del av deras liv bara man vågar ta kontakt.

Nu är solen åter och en ny spännande dag väntar på att utforskas. Towe har precis vaknat och hon ser likadan ut varje morgon: mungiporna upp och en liten eld lyser i hennes ögon för att hon vill uppleva ännu en spännande dag.

Jag minns en tjej från Göteborg som jag ofta vaknade upp med som var likadan.


Dela med dina vänner!
© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring