Archive for month: februari, 2012

Däckad, peppad och fortsatt frågande om färjetrafiken

28 Feb 2012
28 februari 2012

Jag skrev i en krönika för några dagar sedan att jag vägrar att ta mig till smittskyddsläkare vilket jag fick äta upp med vändande post. Det hann gå tre dagar så åkte jag på en extra kraftig grabbförkylning som toppades med influensa och öroninflammation. När jag kontaktade min läkare så var hon magsjuk. Allt slutade med att jag ordinerade henne whisky och hon ordinerade mig penicillin, vilket vi båda var lika nöjda med. Jag har legat tre dagar och känt mig helt kass. Lite sympatier har jag haft från min minsta tjej som varit lika hängig hon. I söndags skulle vi lägga oss och läsa bajsboken för 74:de gången. Fattar inte varför den är så kul? När vi ligger där med feber båda två så kryper hon väldigt nära för att krama om mig och viskar i mitt halvdöva öra: ”Pappa du är min bästa kompis.”

Det grymt vad ord kan betyda och så betydelsefull man känner sig. Barn och bra fruar ger hur mycket energi som helst. Jag har förmånen att ha två små tjejer som skapar skratt och en del ilska samt en fru som bara är bäst.

I fredags var jag på en helt fantastisk tillställning när Einar Steen skulle göra sin dröm och vara rockartist. Vilken häftig kille som vågar! Vilken förebild för andra att göra det man drömmer om: Gör det nu för i morgon kan det vara för sent! Alla borde försöka att göra sina drömmar sanna för det ger lycka och härlig energi. Jag träffade en nyskild kvinna på denna föreställning som sade att jag var en av anledningarna till att hon skilt sig. Hon hade reagerat en gång när vi träffats och jag berättade för de andra hur stolt och lycklig jag var över min fru. Hon kände samma sak för sin man och sade det ofta. Men då kom hon på att han aldrig sagt något sådant om henne. Det gav tydligen en signal som tillsammans med många andra gjorde att hon beslutade sig. Det är viktigt vad vi säger till varandra och inte minst till våra barn.

När jag hörde att ringmuren rasat var min tanke direkt att det måste vara i Östergravar. När den första konserten skulle hållas där diskuterade jag detta med en ljudtekniker som sa att det fanns så mycket klös att han var rädd för att delar av muren skulle lossna. Basen pumpar på och får det mesta att börja vibrera. Och nu skedde raset precis där scenen stått flera gånger. Under den tid vi drev diskotek var det både det ena och det andra som flyttade sig av musiken. Märkligt att ingen av alla experter har haft invändningar mot detta under åren?

Jag har nu intervjuat ett antal tjänstemän, politiker m.fl. och egentligen tror de inte på bibehållen färjetrafik, men anser att man måste skapa sig en förhandlingsposition genom att enhälligt hävda att Gotland skall ha samma hastighet och samma standard även i framtiden. Jag tycker att man fördummar infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd och hennes kollegor. Planen verkar vara att ”om vi enat håller ihop så kan vi krama ur maximalt från staten”. Undrar hur de då tänker när det blir dags för en förhandling (om det blir så). Vad är målet? Skall vi ha maximalt med pengar eller bästa möjliga trafik till ön? Och vem skall avgöra detta?

Björn Janssons ledare i GT den 28 februari är intressant. Han menar att vi inte skall ta någon miljöhänsyn till färjetrafiken:

”Har svårt att förstå varför vi skall få försämringar i färjetrafiken. Miljöhänsyn används som ett argument. Det finns många områden man skulle kunna använda miljön som motiv för att driva fram försämringar.”

Dagens båtar skitar ner så mycket i naturen att gotlänningen är bland det sämsta i världen om man slår ut alla våra utsläpp per gotlänning. Om Gotland vore ett eget land skulle vi ligga bland de sämsta i världen. När politiker hyser sådana åsikter om miljön borde man lägga ner det där med eko-kommun/region för det blir inte trovärdigt. Är man inte trovärdig så slutar folk lyssna.

En annan intressant reflektion är att väldigt många hänvisar till Rederi AB Gotland när de skall ge sin syn på saker. Rederiet är en tillfällig leverantör av färjetjänster till ön och har stora intressen i att trafiken kommer att köras på ett liknande sätt i framtiden. Det är därför märkligt att de används som förstahandsinformationen till beslutsfattarna. Rederiet sköter trafiken bra men deras agenda är inte att i första hand utveckla Gotland på bästa möjliga sätt även om de ofta kan låta så. I transportrådet finns Rederiet med och tre–fyra representanter för frakten som står för 8% av intäkten. Däremot finns det ingen med från besöksnäringen vad jag känner till. Vi har lite att jobba med och jag är inte så säker på att rederiet alltid är öns bäste kompis.

Handlar allt om kunskapsbrist i grunden?

27 Feb 2012
27 februari 2012

Jag är lite osäker över kunskapsnivån hos de styrande på Gotland gällande färjefrågorna.

En betydande kvinna säger att hon absolut vill fortsätta att åka snabbt. När jag frågar om hon vet hur det påverkar de skadliga växthusgaserna ser hon helt frågande  ut och tror på allvar att det skulle bli mer utsläpp om man åkte båt 4 timmar i stället för 3 timmar och femton minuter. (Svaret är att man mer än halverar utsläppen)

En annan kvinna påstår att det blir traktorfart på havet om man sänker från 28 till 22 knop.  Det handlar om en 20% sänkning vilket är detsamma som när man sänker från 110 till 90 eller från 50 till 40 km i timmen. Svaret är att vi åker i något som skulle liknas vid överljudsfart typ Concord – fast skillnaden är att man slutat flyga med de planen på grund av att de är för dyra i bränslekostnad. Det finns tre hastigheter i färjebranschen. Långsamma färjor 16–18 knop, normal fart 20–22 knop och snabbfärjor 26–29 knop. Snabbfärjor finns nästan inte överhuvudtaget i världen därför att de är allt för dyra att köra och smutsar ner på ett sätt som inte är försvarbart.

Manlig politiker som vill ge sken av grönt tänk: ”Dessa båtar har högsta möjliga miljötänk med bland annat katalysatorer.” Jag frågar honom hur han tror att våra stora färjor klarar den internationella miljöklassningen. Valet är en stege A–G där A är bäst och G absolut sämst, han svarar B. Svaret är F och det är hastigheten som ger en så dålig ranking, vilket nästan ingen på Gotland känner till.

Tjänsteman och politiker om hur trafiken utvecklats för turismen: De var helt övertygade om att vi tillfört gästnätter till Gotland de senaste 12 åren. Svaret är att det fattas ca 400 000 för att komma till ett nollresultat på 12 år och att vi borde ökat minst 20% på 12 år och då fattats det en miljon gästnätter idag.

Politiker som fortfarande tror att snabbfärjan är svaret på att bli 10 000 fler Gotlänningar: När jag frågar om resultatet som vi kan redovisa efter 10 år, så rodnar han. Tack vare hastigheten har man eldat upp minst 100 miljoner extra per år i de röda skorstenarna vilket blir en miljard under den tiden och då har vi ändå inte sett röken av någon tillväxt av gotlänningar.

Så här är det i fråga efter fråga och då blir jag så klart rädd och funderar väldigt mycket på om jag skall satsa vidare i den här branschen. När man sedan mangrant vill bibehålla dagens fart så känns allt annat prat på ön om miljö löjligt och oseriöst. Idag kan gotlänningen inte importera vissa miljöklassade varor därför att miljöklassificeringen blir diskvalificerad vid båttransporten. Gotlänningen bidrar med skadliga växthusgaser i en sådan omfattning att vi skulle vara ett av de sämsta länderna i världen mätt per person. Skulle resten av världen ha gotlänningen som norm när det gäller utsläpp så skulle det bli katastrof. Jag förstår inte varför alla så kallade miljövänner blundar för just detta?

Min teori är att de helt enkelt inte känt till effekten av båtarna och nu när det gått upp ett ljus, försöker de tysta ner detta. Alternativt är att detta är för stort och hett så att ingen vågar. Det blir svårt med trovärdigheten i framtiden om man hävdar att man har ett miljöfokus. Det finns inget på Gotland som kan förbättra miljön så mycket och så enkelt som att sänka hastigheten på färjorna några knop. Jag hoppas att det finns någon som i alla fall vågar reservera sig mot hastigheten om det inte finns ett miljövänligt alternativ. Det skulle kunna vara en lösning för den som vill vara trovärdig i framtiden.

Jag vägrar att anmäla mig till smittskyddsläkaren!

21 Feb 2012
21 februari 2012

Jag har idag varit och besökt en kompis där oturen grinat dem i ansiktet länge nog. Det började med att båda valde att flytta till Gotland för några år sedan. Båda har barn från tidigare äktenskap och beslutade att skaffa ett kärleksbarn ihop. Strax efter födseln bryter mannen ryggen och blir rullstolsburen. Vilket han fortfarande är och det sätter sina praktiska spår i en småbarns- och entreprenörsfamilj. För ungefär ett halvår sedan får kvinnan en allvarlig infektion som gör att hon nästan stryker med och bokstavligen svävar mellan liv och död. Efter många månaders kamp är hon åter i hemmet. Hon har ett antal månader ytterligare rehabilitering innan hon är fullt återställd. Trots detta så ser hon och han positivt på livet och framtiden. Båda strålar på ett sätt som nästan är overkligt. Detta är människor som insett att det inte går att sitta på kammaren och tycka synd om sig själva utan inser att det krävs handling och positivt tänkande. Jag är övertygad om att detta kommer att svetsa samman familjen än mer i framtiden.

Eva Bofride tar upp en intressant vinkling som handlar om att en av Sveriges största mediakoncerner medvetet försöker sälja in redaktionella annonser som avsiktligt skall förväxlas med journalistiskt material. Det är ett nytt sätt hon berättar om. Problemet är att tidningarna måste öka annonsintäkterna som är grunden för att journalisterna skall kunna få sin inkomst om jag förstår detta rätt. Hur skall man som journalist kunna motsätta sig detta? Priset är att trovärdigheten för tidningarna och journalisterna får sig ännu en törn.

Rubriksättningarna och löpsedelsfixarna gör ju inte trovärdigheten speciellt mycket bättre. Problemet är att mediakoncernerna inte lärt sig att tjäna tillräckligt med pengar på nättidningarna. Ett intressant grepp är att hennes moderbolag, NTM-koncernen, nu köpt in sig i Gotland Promotion. Att de blir de tredje bolaget på Gotland som släpps in som delägare i GP känns lite krystat. Det borde ju varit betydligt intressantare att få in fler från besöksnäringen före Norrköpingsbaserade Nya Tidens Media som absolut inte har majoriteten av hjärta eller plånbok på Gotland. Men det är möjligt att det finns andra anledningar till deras inhopp. Man biter inte den svans som föder en och det vet man inom alla bolag. På så sätt slipper GP troligen besvärande journalister. Vem vill sätta sitt namn bakom en artikel som går emot ledningens satsningar i tider då det är ständiga neddragningar?

Kul att Patrick på Stafva rett ut större delen av sina affärer. Killen har löpt ett enormt gatlopp där det funnit många gamar som velat se honom falla. Men det är segt virke i våra bönder. En annan som man hängt ut och velat se falla är Yngve Andersson på Ryftes. Det är ytterligare en seg kille som självlärd försökt att ta sig fram efter eget huvud. Hans envishet och mod har gjort honom till en av Sveriges mest framgångsrika bönder och en viktig förebild för öns bönder. Bondförnuft och entreprenörsanda tillsammans med ett mycket stort gotlandshjärta. Två stycken förebilder som satsat mer än de flesta på att utveckla näringen på ön. Bra förebilder som även när det blir fel står upp och gör rätt för sig. Tyvärr räcker det inte att de försöker göra rätt för sig, de måste också försvara sig mot alla möjliga påhopp. Att våga innebär att man blir ifrågasatt vilket är okej men det vore nog på sin plats att det fanns lite mer balans i hur man skriver och pratar om de som sticker ut. Luther är stark på ön och han får stort utrymme inte minst i Patriks pissränna.

Förra fredagen när jag hade det som absolut bäst kom det ett SMS som meddelade att min klasskamrat från låg- och mellanstadiet gått bort i MS. Hon fajtades längre än de flesta enligt läkarna. Hon hade en livsvilja som var enorm – hon gav aldrig upp. En dag insåg hon att det inte skulle funka och då hade hon en sista önskan vilken man lyckades uppfylla och därefter tackade hon för sig. Hoppas att jag alltid kommer att fajtas på det sättet för det jag tror på och för att jag skall finnas. Vi kan lära oss mycket av de runt omkring oss om vi bara öppnar öron och ögon.

Mina små tjejer är två stycken vitaminpiller som man bara blir glad av – trots en envishet som inte kan komma från Monikas sida, utan den får vi med Fåröarv ta på oss – så är det friskt på något sätt. Har Wilda sagt nej så är det inte helt lätt att få till ett ja. Humöret kan växla lika snabbt som bensinpriset höjts. Monika har brutit en tå och numer rastas hunden med en fyrhjuling. Det är kul att hon börjar köra hoj igen och jag hoppas att det blir en tvåhjulig igen.

I lördagskväll blev det middag med två par som smittar! Från deras kärlek till varandra rinner det över en massa go energi på omgivningen. När man haft dem på besök sex timmar kan man bara sitta och suga i sig av alla kärleks baciller och känna hur det sprider sig kroppen. Det gav effekt på alla plan och nu är vi båda en ännu större smitthärd. Vi tänker sprida smittan vidare utan någon som helst anmälningsplikt till smittskyddsläkare eller andra myndigheter.

Ett av paren köpte häromdagen en av öns mest kända gårdar och vi blir snart nästan grannar. Nästan grannar är ett bra ord för då kan man välja grannar. Det blev en hel del skumpa för det fanns mycket att fira. Det kan aldrig bli ett bättre tillfälle att fira än just nu. I morgon kan det varför sent. Det finns allt för många exempel på just detta. Många skall spara till något festligare tillfälle och det kommer eventuellt aldrig. Inget för Monika och mig som valt att leva till 100% här och nu.

Jag är löjligt nöjd med livet och det finns så enormt mycket att göra att mitt stora problem egentligen är att välja. Hur många har det så förspänt? Jag fick ett mail med en kopia av en konsertbiljett av en kompis för en tid sedan. I dag skall jag stå på scenen och berätta om mitt liv framför honom och några hundra till. Att få stå på scen och få betalt för att berätta om mitt liv ger en egokick som heter duga samtidigt som jag egentligen har svårt att förstå att det är jag som står där. Trots taskig skolgång och inbyggda problem som dyslektiker och olyckan i Thailand så har livet blivit löjligt bra.

Just nu känns det som om allt går i någon form av turbo och det är viktigt att stanna upp vilket inte är min bästa gren. Vi lever i ett land där allt är möjligt bara man vågar och är lite envis. Jag önskar egentligen att jag kunde föra över den här känslan på några av de ungdomar som känner hopplöshet vad gäller framtiden. Frågar man ungdomar i utvecklingsländer om de tror att det blir bättre i framtiden så tror 80% att det blir så. Frågar man i Sverige så tror bara 30% att det blir bättre. En mycket farlig inställning då man ofta kommer dit man siktar. Vi behöver skicka in lite självförtroende i dessa ungdomar där de får lyckas och det är väl en av alla utmaningar vi har att brottas med. Jag försöker att göra avstickare till skolor när jag ändå är ute för att hålla föredrag i landet. Ingen kan göra allt men många kan göra lite skillnad och det gäller ju oss alla.

Långsamma färjor är inte en katastrof utan en spännande möjlighet!

18 Feb 2012
18 februari 2012

Flera i ledande befattning ropar på katastrof för att Trafikverket öppnat förhandlingarna för 45 minuter längre färjeresor till Gotland.

Jag tror att vi skall försöka vara lite mer nyanserade samt öppna upp debatten. För mig är en katastrof något betydlig allvarligare och jag är helt övertygad om att detta är början på något nytt och utvecklande för hela Gotland. Det är omöjligt för mig att se en enda sak som skulle kunna liknas vi en katastrof med detta beslut. Katastrof är det den dagen resten av världen börjar skita ner miljön med lika mycket skadliga växthusgaser som Gotlänningen gör. Vi är bland de sämre i världen vad gäller utsläpp räknat per individ tack vare dagens båtar! Eller om alla kravmärkta produkter räknar in resan – hur ska de då kunna behålla sin miljömärkning? Då kan vi inte exportera en enda kravodlad produkt och vi kan heller inte importera sådana för de blir diskvalificerade efter en resa med båten.

Beskedet att Trafikverket vill öppna upp för långsammare trafik är ett stort framsteg och en tydlig dörröppnare som kommer att fungera som en nyöppnad dammlucka för de nertystade politikerna. Från att det har varit helt tyst om denna fråga, så kommer man nu att våga diskutera alternativ som bygger på dagens förutsättningar där man tar ett riktigt miljöansvar och ser vad framtiden kräver. Detta är den signal som ön behöver för att skapa engagemang. Jag är övertygad om att det kan komma något väldigt bra ur detta om vissa beslutsfattare kan släppa sin prestige och våga se fram emot nya spännande lösningar med dagens fakta som bas och glömma det som gällde för tio år sedan. Vi behöver kreativa förslag från gotlänningar med hjärta och plånbok på Gotland. Skall vi nå upp till visionen att bli ytterligare 10 000 öbor, så krävs det mer än snabba färjor – det har vi lärt oss på tio år.

Jag funderar på om det är den gotländska bevararmentaliteten som slagit klorna i våra politiker som vill att allt skall vara som det alltid har varit. Varför denna rädsla för nytänkande? Eller är det ett sätt att se till att vi inte får andra anbud än dagens? Ett annat sätt i så fall att säkra G:et på skorstenarna även i framtiden är att sälja Kappelshamn som är den naturliga hamnen för den nordliga rutten i framtiden. Den dagen som vi måste finansiera våra egna resor kommer vi att åka i ekonomifart och med ett miljötänk som gör att båten kommer att färdas kortaste vägen och då är Kappelshamnsviken öns naturligaste hamnalternativ. Den dagen skall Åkes, Evas och Pers efterträdare köpa tillbaka hamnen av  Gotlandsbolaget och då kommer den inte att kosta 1 500 000 kronor, utan då lär de få betala ett marknadspris där det skall läggas på två nollor. Det skulle eventuellt kunna kallas en katastrofalt dålig affär.

Hemma i Brissund tornar det inte upp sig några katastrofer utan barnen dras med sina förkylningar vilka studsar som pingisbollar mellan oss. Just nu är det så vackert att vi som bor i dessa fantastiska lägen på Gotland borde få betala någon form av  skattetilllägg. Så här bra kan man inte ha det utan att det borde kosta extra!

Monika har fyllt år och det blev en minnesvärd helg i Stockholm som gav energi för hela månaden. På lördagen var vi inbjudna till en god vän som läst en ny utgiven bok som var skriven av en kvinna från Australien som jobbade med människor i livets slutskede. Hon intervjuade människor som hade tre veckor kvar att leva och hon frågade vad de ångrade mest med livet. När man kokade ner det var det många män som tyckte att barnen fått för lite tid. Allmänt var att man jobbat för mycket men det som var det som flest ångrade var att man i allt för stor utsträckning inte följt sin egen tro utan gjort som andra för att det skulle vara mer politiskt korrekt.

Tyvärr tror jag dagens problem i allt för stor utsträckning är att man följer andra som följer andra men egentligen så vet man inte vem man följer och framför allt inte varför. I grunden beror det på att vi tränar för lite på att tänka annorlunda. Rädslan att göra eller tycka fel driver oss till passiva situationer där vi inte tar ställning och bara följer med. Alternativet är när vi drivs av en längtan att lyckas eller få vara med om något extra då blir det aktiva handlingar där det krävs ställningstagande som ofta ger riktig lycka och massor av självförtroende och bra energi.

På jobbet börjar det gå uppåt. Vi sålde två drömstugor igår och vår förändring till att bli ett bolag som styrs av kvinnor i majoritet har fått genomslag både ekonomiskt och stämningsmässigt. Jag är helt övertygad om att vi är på rätt väg och nu skall tjejen få bekänna färg.

Vår extrafarmor Barbro är här och det är som vanligt precis som att bo på hotell igen. Jag får fortfarande bädda sängen men det blir tvättat, städat och barnen trivs lika mycket med farmor Barbro som hon trivs här. Hon känner sig behövd och kan ändå bara sova 5 timmar per dygn. Normalt bor hon själv i Ängelholm och ser fram emot veckorna på Gotland då hon blir en del av en familj. Elaka tungor skulle absolut kalla det slavjobb och fanns det ett farmorfack så skulle det hon gör ha förbjudits och hon skulle straffas med att bara sitta still och inget göra.

Jag tror att det finns massor av kvinnor och män som gärna skulle vara extra farmor/farfar bara de fick vara med i en familj. I stället sitter de ensamma och tynar bort samtidigt som äktenskap kraschar för att två vuxna skall jobba heltid, ha villa, åka på semester och ha råd att köpa alla rätta märken samtidigt som det skall finnas tid för att förverkliga sig själv, träna och umgås med kompisar mm. Jag brukar fråga mig när de egentligen får tid till riktig genuin kärlek ihop. Tid för varandra är något underskattat och är egentligen så enkelt men ändå så svårt. Susanne Liljenberg har så rätt, så rätt när hon säger att det är det enkla som är det svåra och det är just det som går igen i allt.

Nu känner jag på yngsta dottern att det varit diverse utsläpp av skadliga växthusgaser och det enklaste är att fokusera på blöjbyte och pulkaåkning.

PS.

  1. En katastrof är för mig det som hände den elfte september i New York, tsunamin i Thailand eller Japan, jordbävningen i Pakistan eller Turkiet där 100 000-tals människor dör eller lider. Jag har sett katastrof med egna ögon och tycker nog att man tar i med överord när man hemma på ön kallar Trafikverkets nya besked för katastrof – det blir inte trovärdigt.
  2. Att tala om traktorfart på motorväg för att beskriva en hastighetssänkning på färjorna är inte heller trovärdigt. Hastigheten på färjorna sänks från 28 till 22 knop vilket är 21%. Exakt lika stor hastighetssänkning som man genomfört på de vägar som tidigare hade 110-sträckor och där man nu bara får köra 90. En båtresenär som idag reser till Stockholm från Klintehamn får på många ställen sakta ner mer än 21% på sträckan Klinte–Visby. En hastighetssänkning som var betydligt större men som rann förbi kommunalrådet och Länsstyrelsen utan att det ens var någon liten katastrofvarning. Även här måste vi vara trovärdiga och inte använda överord.
  3. Enligt vissa Centerpartister finns det miljövänliga färjebyggen i Finland där man använder gas. Enligt Nils Nordenbrink så stämmer det men dessa motorer skulle inte kunna gå i de hastigheter som önskas och då finns det inte några miljövänliga alternativ idag. Trovärdigt skulle det vara om vi sade att vi vill åka i 28 knop eller snabbare om det finns ett miljövänligt alternativ där prislappen inte blir högre än X kronor: ”Så länge det inte finns alternativ kan vi tänka oss långsammare båtar tills tekniken har hunnit ifatt.”

Är våra politiker korkade, rädda eller har de bara en låg kunskapsnivå?

15 Feb 2012
15 februari 2012

Jag är väldigt frustrerad över våra politikers agerande och deras låga kunskap om färjeupphandlingen. Det är sällan som så lite engagemang kan göra så stor skillnad för framtiden. Det verkar som de inte är intresserade av att ta till sig den kunskap vi har idag vilket är väldigt underligt.

Varför finns det inget parti som ifrågasätter underlaget som de har fattat beslut utifrån?  Det känns som om de håller ihop för att inte avslöja sin egen låga kunskap i denna komplexa fråga. Är det enklast att hålla med de andra så att ingen kan pekas ut för att ha gjort fel? Det är underligt att alla kan vara så rörande överens om en fråga som vilar på fakta som presenterades för nästan 10 år sedan. Vem var det som presenterande detta då och betyder inte dagens fakta något? Jag tror det är rädsla att göra fel som skapar detta konsensus och det är väldigt farligt för en region som Gotland att vi på tio år inte ser någon förändring.

Någon miljökonsekvensbeskrivning har det aldrig varit tal om för öns absolut största miljöbov. Skall någon däremot bryta sten, bygga hus eller en liten bro så ställs det krav på miljökonsekvensbeskrivning. De flesta av beslutsfattarna visste inte att dagens båtar skulle bli bland de minst miljövänliga i världen på grund av hastigheten. När nu Gotlänningen kräver denna snabbfärja så belastas varje Gotlänning med 2–3 ggr så mycket som genomsnittet i landet när det gäller utsläpp av skadliga växthusgaser. Få av de som fattade beslut förra gången hade en aning om att de nya båtarna skulle stå för utsläpp av betydligt mer växthusgaser än dess föregångare. Minsta lilla bygglov kan kräva en miljökonsekvensbeskrivning men konsekvensen av att köra vår färja i 28 knop blundar samtliga partier för.

Flera av de ansvariga som jag pratat med trodde att båtarna skulle köra tre tur och retur i stället för de två som de gamla båtarna hann med till huvudhamnen Nynäshamn. Det går inte och man får saxa med Oskarshamn och då får vi helt plötsligt konstiga natturer utan hytter som väldigt få kan åka. Ingen trodde det skulle bli prishöjningar till dagens nivå där det blir billigare att flyga än att åka båt ibland. Med den här prisutvecklingen betalar en familj med bil snart sextusen för en ordinarie biljett tur och retur. Ingen visste då att snittet för våra besökares vistelse på ön skulle gå från 5,3 till 3,9 dygn vilket gör att vi tappat ca en miljon gästnätter om vi räknat med en 20% tillväxt på 11 år. Då trodde man att hastighet var framtiden. Förutsättningen för att kunna bli fler Gotlänningar var att restiden gick ner. Vad blev resultatet? Vi har eldat upp en miljard i skorstenarna och vi är väl ca 100 personer till på ön. Detta har hänt:

  1. Utsläppen av skadliga växthusgaser har ökat så mycket på grund av hastigheten på båtarna att Gotland troligen är en av de regioner som släpper ut mest växthusgaser per person i Europa. Vi ligger 2–3 gånger över snittet i landet när det gäller utsläpp av skadliga växthusgaser. Då är ändå inte Cementa medräknat. Kan vi då kalla oss Eko-kommun?
  2. Vi har troligen Nordens högsta färjepriser på båtarna.
  3. Vi fick helt plötsligt natturer utan hytter vilket i sig är unikt 2012.
  4. Vi satsade på hastighet i stället för kapacitet vilket innebar ett tapp på 400 000 gästnätter i stället för en utveckling mot ca 600 000 gästnätter. Ett totalt minus på över en miljon gästnätter på 11 år.
  5. Hastigheten var en viktig del för att nå målet med 10 000 nya gotlänningar. Efter dessa år så rör sig pluset inte om mer än några hundra personer.
  6. Båtarna skulle vara miljövänligare med katalysatorer, men på grund av hastigheten hamnar de näst längst ner på en internationell miljöklassning. Det är nog ett rekord i sig med så nya båtar.
  7. Det finns en risk att våra gotländska eko-produkter blir diskvalificerade när de tar båten i framtiden. Om jag förstår det rätt så borde en produkt som idag klassas som bra miljöval blir av med sin miljömärkning om den fraktas med dagens snabbfärjor. Det finns en stor risk att alla livsmedel kommer att räkna in transporten i framtiden för att få en helhetsmärkning. Då går det inte att producera livsmedel på Gotland om vi vill ha bra miljömärkning.

Att man fattade beslutet förra gången var säkert bra med den kunskap man hade då. Men att fatta beslut idag efter samma information utan att ta hänsyn till de som är fakta idag är korkat. Det finns nya kunskaper som gör att man borde ta hänsyn till dessa och med hjälp av detta ta initiativ till det som skulle gynna Gotland på bästa möjliga sätta inför framtiden. Jag hävdar att flera av ovanstående punkter inte varit kända för de politiker som skall fatta/har fattat beslut i frågan.

Att inte veta och inte våga är farligt.

Det är både fegt och oansvarigt att inte ta initiativet själv. Det är klart att vi helst vill åka ännu snabbare om det är finansierat och att man löst miljöpåverkan. När det nu inte går att lösa miljön så kan väl de partier som anser sig vara partier med miljö i fokus inte ställa sig bakom att subventionera båtar som gör linjen till en av de sämsta i världen miljömässigt? Eko-kommun Gotland blir lite svårt att förklara när vi är en av de kommuner i Sverige som är sämst på utsläpp av växthusgaser. Dagens hastighet ger båtarna en näst sista plats i en internationell miljöklassificering av fartyg. Det känns som om alla ställt sig bakom ett korkat beslut för att ingen ska kunna peka ut någon enskild människa som ansvarig.

Var finns initiativet för öns utveckling? När vi fick dessa båtar förra gången blev det startskottet på en väldigt stor investeringsvåg som startade. Nu kan detta ske igen om vi kan ge näringen en framtida tro på stor tillväxt. En stor tillväxt inom besöksnäringen påverkar transporter, bygg, handel, arbetsmarknaden mm på ett positivt sätt. Att stånga sig blodig för samma hastighet och turtäthet och sedan låta statens tjänstemän komma med ett förslag är både ansvarslöst och fegt. Detta gör att vi inte kan styra vår egen utveckling utan måste lita till vilken ståndpunkt de formulerar i Stockholm.

Har våra politiker på ön nu lyckats påverka Trafikverket att fortsätta köra snabbt så blir det fler neddragningar. Jag fasar för hur sommarkapaciteten kommer se ut. Runt den 23 februari kommer upphandlingsunderlaget som till 95% kommer styra trafiken fram till 2027. Då är jag 65 år och kommer inte att vara speciellt intresserad av framtida utveckling. Det är nu vi kan göra skillnad om politikerna vågar.

Copyright: Pigge Werkelin. Piggebloggen är gotlandsproducerad och körs hos Peek-A-Boo Software och administreras av Stenströms Information & Marknadsföring