Archive for month: juni, 2012

Ett plan som heter Pigge!

30 Jun 2012
30 juni 2012

Nicole som är Monikas yngsta i första kullen fyller 20 år lördag den 30 juni. Det brukar börja strax efter jul med små pikar så att ingen skall glömma hennes födelsedag och så upprepas det fram till dagen D. Födelsedagen är väldigt viktig för henne och i år blir det kalas hemma hos oss. Ett 40-tal personer kommer och på kvällen blir det bad för ungdomarna. Jag sprang på henne första gången när hon skulle fylla 13 år och de var ett gäng småtjejer. Nu är det helt plötsligt kvinnor och man märker verkligen att åren går. Hon har ett sätt som gör människor glada men lite svårt när det tar emot. Det senare är ett arv från sin mor. Det är inte helt fel utan det gör att båda inte måste kriga om allt och kan ta det lite coolare än många andra. En grym gåva att vara avslappnad här och nu som jag saknar. Beror väl på någon skön bokstavskombination som jag troligen inte kan stava till med min dyslexi.

När vi startade Gotlandsflyg ville jag och Micke att kulfaktorn skulle vara hög och därför införde vi lokalflyg dagar med ledningen och alla chefer. Gotland tog stafettpinnen och lade ribban högt år ett. Det blev ett högklassigt arrangemang som två år senare genomfördes på ett grymt bra sätt i Skåne. Nu har det varit två dagar i Småland med fart och fläkt i ett härligt tempo. Det var bland annat prisutdelning till medarbetare vilket alltid är ett uppskattat inslag.

Jag blev också avtackad och det kändes lite som hockeyspelarna som får sin tröja upphissad i taket. Jag får det planet döpt efter mig som vi var nere och hämtade splitter nytt från den franska fabriken för några år sedan. En ATR 500 som är bolagets största och modernaste flygplan. Det är ju med lite vemod jag lämnar bolaget men samtidigt är jag väldigt stolt för vad vi åstadkommit. Det har varit en viktig utveckling för Gotland och våra andra destinationer och hela inrikesflyget i Sverige. Mängder av flygbolag i Europa har gått under och våra närmaste konkurrenter har försatts i konkurs under de elva åren som vi verkat. FlyMe, Skyways, Cimber Air, City Airline var verkligen storebröder för oss och finns inte mer. Ett bolag som SAS hade haft stora problem om inte statliga miljarder pumpats in i bolagen. Vår idé om att ha låga kostnader som ger låga priser har bevisligen fungerat bättre än den gamla klassiska flygbolagsidén. Det fanns många som ansåg att vi inte kunde eller hade på marknaden att göra. Att allt skulle skötas som det alltid har gjorts. Jag känner igen tongångarna när det gäller båttrafiken där man vill att den sköts av samma rederi som tidigare med sjukt omoderna båtar som är bland de sämsta i Östersjön om man ser till ekonomi och skadliga växthusgaser.

Jag träffade en intressant herre som vågat tänka nytt och starta rederi. Han berättade hur de startade lågprisförbindelse mellan Sverige och Danmark. Linjen sköttes av ett rederi som inte hade konkurrens och på grund av detta så var priserna höga och servicen låg. När det blev konkurrens så hade det stora trötta rederiet 1,5 miljoner resenärer (ungefär som Gotland) och det nya uppstickaren fick snabbt 600 000 resenärer. Det blev konkurrens med lägre priser, bättre service och betydligt mer marknadsföring. Efter en tid så fanns det 2,5 miljoner resenärer och det gamla rederiet hade då ökat med 400 000. Jag är övertygad om att vi skulle se samma effekt på Gotland om vi kunde få till konkurrens.

Tyvärr är det nästan omöjligt då Visby hamn är blockerad av Destination Gotland där djupet finns för stora båtar. Här kommer DG att få visa om de verkar för öns bästa eller för sitt eget bästa. De kan nämligen vägra att flytta på sig och på så sätt stoppa en konkurrent. Urvalet fartyg som kan lägga till vid övriga hamnplatser är så liten att det troligen inte går att få loss sådana båtar. Här har ön något att jobba med. En sommarkonkurrent skulle förändra inställningen väldigt mycket för den trötta monopolisten och jag är även övertygad om att de skulle bli mindre gnäll på DG om det kom ett alternativ. Framför allt så skulle Gotland vinna på detta även om Gotlandsbolaget försöker visa något annat.

Rederiet har verkligen lyckats i sitt lobbyingarbete att få det gotländska etablissemanget att ställa sig bakom deras önskemål. Den gotländska politikerkåren kräver två fastlandshamnar och de skall vara Nynäshamn och Oskarshamn, överfarten skall ta högst tre timmar och det skall vara två stora och två små båtar som är isklassade. Med dessa krav finns det bara ett rederi i världen som kan klara detta. Dagens rederi har troligen 1 100 000 000 anledningar till att få ytterligare tio år med befintlig båtar. Då dessa är avskrivna så skulle vinsten i en sådan affär troligen landa på över en miljard när båtarna sedan sålts. Med sådana förtjänst möjligheter finns det en risk att någon i organisationen inte bara tänker på öns bästa eller miljöns bästa.

Hur politiken tänker när det gäller miljö är lite svår att förstå. Det är vansinnigt kul att ställa frågan för de slingrar sig på ett sätt som är galet roligt och i flera fall ändrar de samtidigt ansiktsfärg. Jag vet inte om det beror på ilska att över att jag tar upp detta eller om de rodnar på grund av grodorna som hoppar ur deras munnar. Nu är det dag för demonstration för lägre båtpriser och jag skall givetvis gå med men jag ställer inte upp på de gotländska ståndpunkterna. Vi måste kunna tänka nytt och inte återupprepa en idé som föddes för ca 20 år sedan och bygger på bränslepriser som borde varit 1000% lägre. Vi måste vara nytänkande och våga ha visioner. Faran är att vi öbor låser fast framtiden i gamla idéer för att behålla gamla omoderna båtar. Vad är logiken detta?

Skall vi få någon riktig utveckling så måste man från Gotlands sida våga tänka nytt. Med ett riktigt ö-tänk så skulle vi redan i morgon kunna få den prislapp som Gotlandsupproret står bakom. Då skulle det bli landsvägspriser med dagens bidrag. Det skulle en gång för alla begränsa vår utveckling över havet vilket inte är optimalt men betydligt bättre än dagens situation.

I min förra blogg konstaterade jag att oppositionen ofta tar tillfället i akt att sabotera för den sittande majoriteten och på så sätt vinna framtida makt. Jag har fått en hel del kommentarer om detta där de flesta valt att hålla med. Det finns mängder med exempel på hur man sabbat utveckling och skyller på dåligt underlag. De anser inte att det finns någon egen skyldighet att leta fakta eller bedöma situationen. Här försvinner det troligen ett antal ungdomsgårdar per år i extra kostnader. Jag hoppas att media skulle börja försöka se den bilden och spegla någon som drar på regionen kostnader där det kan finnas egen vinning. Svårt att bevisa men finns det misstankar så vore det nog bra om det blev belyst.

Jag tycker att det är befriande med en landshövding som vågar säga ifrån som medborgare. Det är märkligt att bygga om hamnen mitt i säsong. Jag tycker som Cicci att det vore intressant att få reda på hur man tänker eller varför det blev så galet. För det kan väll inte vara avsiktligt som det blev så här med rondellbyggande och asfaltering i hamnen vecka 27? Det handlar inte om gnäll på regionen utan om att vi ö-bor vill veta och det kan väl inte vara fel.

I helgen blir det bad!  Jag hoppas att vi nu skall vara uppe i 22 grader i dammen och att solen skall skina på oss och att Nicole får bra väder på sin födelsedag. Jag ser fram emot en bra politikervecka där jag tänker delta lagom mycket.

Ta hand om varandra idag för i morgon kan det vara för sent.

Oro för vår utveckling på Gotland

24 Jun 2012
24 juni 2012

I morse sa min fru att ”det här är den veligaste kommunen hon hört talas om”. Detta var efter rubrikerna i lokaltidningen som berättade att hamnen i Kappelshamn inte längre skall säljas. Jag kunde inte riktigt släppa just detta och funderade på mina samtal från gårdagen då jag pratat med en politiker som valt att bordlägga ett ärende som jag anser att han kunde väldigt väl. Jag fick en känsla av att det finns en taktik att sabotera för de styrande när man kan och på så sätt få dem att framstå i ett sämre dager för att själva kunna bli vinnare i nästa val. Rätt eller fel men det finns någon anledning till att vi på Gotland bytt styre vid varje val under åtta perioder. Ingen lyckas göra så bra ifrån sig att de får majoritet två perioder efter sig.

Tänk om politikerna har vant sig vid en sådan kultur att politiker i opposition  väljer att sabotera för de styrande lite då och då för att på så sätt sänka deras popularitet vilket med automatik ger framgång i nästa val? Om det ger framgång så är det till och med möjligt att vissa saker som man gör som opposition inte ens är genomtänkt utan mer är en reaktion som sitter i ryggmärgen. ”Så har man alltid gjort eller så gör vi på den här ön?”

Jag får för mig att alla beslut de tar inte är för regionens bästa utan att det lite för ofta är beslut som gynnar det egna intresset av att få regera i nästa val. Självklart har de alltid täckning och kan skylla på att det inte finns tillräckligt bra underlag mm. Men nog skulle det gått att fatta beslut om viljan funnits? Om jag skulle ha rätt så inser jag med en rysning vad det kostar i kronor genom åren. Tyvärr ger det nog mer resultat att kunna sabotera och smutskasta än att lägga tid på att åka runt i bygdegårdarna och förklara sin egen förträfflighet.

Läser man vad de lokala politiska redaktörerna skriver så ser man den här kulturen väldigt tydligt. De framhäver sig själva och den politik de representerar samtidigt som de klankar ner på sina motståndare. På läktaren är det lätt att följa matchen men att själv delta i matchen kräver lite mer. Det är ytterst sällan som man kritiserar de sina eller ger något beröm till motståndarna. De vinklar det mesta på ett sätt som inte känns speciellt smakligt. Tänk om någon kunde försöka se fördelarna med att samarbeta och gemensamt ta ansvar över partigränserna för öns misslyckande?

Jag tänker på de mätningar som rankar landets kommuner och egentligen tar pulsen på regionen/kommunen. När man kollar puls och sänkan på Gotland inser man att patienten inte har mått bra de senaste mandat perioderna. Nu har det kraftigt försämrats och någon form av akut sjukvård borde sättas in. Doktorn kommer att ordinera samarbete och stark ledning som vågar följa en röd tråd. Här fungerar inga enkla piller eller sprutor för det krävs träning att samarbeta samt bra kost i form av ödmjukhet och delaktighet över partigränserna.

Jag blev så illa berörd av tanken på att människor saboterar beslutsgångar avsiktligt att jag ringde runt under dagen och frågade både politiker och tjänstemän om de trodde att detta förekom? Att det förekommer var ju helt klart. Någon menade att det är väldigt sällan och att det då kan handla om ärenden som det blivit prestige i. En annan ganska högt uppsatt tjänsteman som varit med många år menade att det var en stor anledning till de ständiga bytena av styren. Att det förekom på båda sidor och att ingen partifärg var vare sig bättre eller sämre.

Jag kontaktade ett kommunalråd från en helt annan del av landet som jobbar väldigt nära sitt oppositionsråd och han bekräftade att det var  viktigt att man hade kommunens bästa i fokus och verkligen gjorde sitt yttersta för att få till lösningar. Genom att jobba i team med oppositionsrådet så drev det på frågor i en riktning som båda trodde på. Det innebar att man kom till beslut vilket gav dem och kommunen förtroende och framgång. Hans spontana reflektion var att vi har en väldigt svag kommunchef/regionchef. Något som jag kan hålla med om. Han tar inga konflikter genom att gå in och bestämma när det inte funkar. Så har det även varit på kommunalrådsposten sedan Janne Lundgren slutade. Vi har fega beslutsfattare som inte vågar vara obekväma och tro på en linje utan de svajar som ett helt rågfält så fort det börjar blåsa det minsta. Ledare som kompromissar i allt och inte följer en röd tråd har svårt att få förtroende i något läger.

Gotland har så många fördelar att det nästan borde delas ut diplom till dem som klarar av att misslyckas. Det känns som om målet är att vi skall sabotera fördelarna och sedan ha fokus på nackdelarna. Ett klart destruktivt beteende som upprepas om och om igen. En sådan patient borde tvångsvårdas tills det finns tecken på att hon tillfrisknat igen.

Jag kontaktade två olika personer som innehaft ledande positioner på Gotland och båda har ungefär samma åsikt. Ledningen är katastrofalt dålig och då är det främst adresserat till regionchef och regionrådet. På den ljusa sidan finns en förbättrad kontakt mellan Regionen och Länsstyrelsen vilket måste räknas som en Cissi-effekt på ön. Sedan hon blev landshövding har det skett förändringar till det positiva mellan län och regionen. Det har gått från en väldigt låg nivå till lite bättre och det finns fortfarande mycket att göra.

William Wrigley skrev ”Ingenting stort har någonsin uppnåtts utan entusiasm”. Jag undrar hur de som jobbar med lokalpolitiken tänker. Är det att ”jag vill vara här och mitt mål är att få sitta i styrande ställning?” Eller är det ”under min tid skall jag göra skillnad för öns bästa oavsett vem som föreslår något?” En fråga som de borde ställa är, kan man jobba med full entusiasm när partipiskan viner och tvingar fram beslut som man egentligen inte tror på.

Midsommardagen blev en härlig tillställning. Vi bjöd över lite familjer till kl 15 för bad och grillning för då skulle det bli sol enligt SMHI. Prick 15.10 bröt solen igenom molnen och den hölls sig kvar till ca 19. Dammen håller 21 grader i djupa delen och ca 26 i den grunda delen vilket alla utan Signe kunde känns sig bekväm med. Hon är nog en av de värsta badkrukor jag upplevt och blev stående med vatten till vaderna i 35 minuter innan hon äntligen slängde sig i plurret. Jag tror inte badet tog mer än en minut men hon verkade ändå rätt nöjd för sin heroiska insats.

Det kändes lite lyxigt när Bengan Jansson och hans fru Eva tog fram dragspel och fiol för att spelar för oss efter maten. Vi satt på verandan och hörde hur svallet från en passerande kryssningsbåt slog mot stranden och solen började sänka sig mot havet.

Det kändes som att allt var på riktigt. Jag njöt av situationen när jag satt där med en väl kyld Visby Pils i handen och yngsta dottern i famnen som lutade huvudet trött mot mitt bröst. Jag såg hur hundarna lekte och barnen skrek av lycka från studsmattan och allt var som en stor idyll.

Ibland är livet väldigt rättvist och de är sådana ögonblick som man inte glömmer. Det är just de man skall fylla livet med! ”Ögonblick som man inte glömmer”-känslan av att man gör skillnad för andra.

Söndag morgon smög jag ner och skrev färdigt detta blogginlägg och innan det blev klart så plingar det i telefonen och då är det en av mina kompanjoner som gått ett varv på campingen och hotellet för att prata med gäster och fått höra hur bra de trivs. Han skriver: ”Så häftigt att höra hur de trivs. Det slår alla andra kickar.” Han är en stolt entreprenör med entusiasm som vill göra skillnad. En härlig inställning som jag hoppas att våra lokalpolitiker också fick känna den dagen de vågade jobba med entusiasm och stolthet för öns bästa över alla möjliga gränser.

Att göra skillnad

17 Jun 2012
17 juni 2012

Natten till onsdagen var lite rörigare än vanligt. Wilda kom upp till oss vid 11-tiden med feber och skruvade oroligt på sig innan hon somnade. En timma senare kom Towe och då valde Monika att gå ner med henne så de somnade gemensamt i minstingens säng. Wilda vaknade ytterligare en timma senare och var törstig. Efter en stund hade hon ont i magen som helt klart var ur form. Väl tillbaka i sängen vände sig magen ut och in och dottern fick spydde ur sig bassilusken som bråkade med magen. Hon blev rädd och tyckte allt var läskigt så det tog ett slag innan hon lugnade sig och kunde somna om igen. Efter ytterligare en timma vaknade hon med ordentlig feber så då blev det att trycka in en Alvedon vilket gjorde skillnad.

Jag vaknade strax efter sex och kände mig löjligt pigg och stark. Jag visste att flyget till sista styrelsemötet i Sverigeflygbolagen skulle gå 07.30. Känslan när jag landade på Bromma var grymt skön. Där stod det mängder av plan från våra bolag och på något sätt kändes det att vi gjort nytta. Som mest har jag räknat till sex plan samtidigt och det är sådana ögonblick som jag kan känna mig härligt stolt för vad vi uträttat. Det kändes som en bra dag att avsluta flygprojektet som blivit en succé och som visar att man kan göra skillnad för många om man bara vill, vågar och har en vettig affärsidé. Hela projektet har varit omgärdat av så mycket bra energi även om det tagit emot ibland. Intressant var att när vi entreprenörer skulle sparka igång flygprojektet så fanns det en massa förståsigpåare som förklarade att vi utan kunskap inte skulle klara detta. I vårt fall triggade just dessa ord oss.

Nu är detta slut och vad jag förstår är det final med bråket med vår forna kollega också. Inom någon månad får vi svar på vem som haft rätt eller fel i den infekterade konflikten. Tyvärr blir det dyrt för den som förlorar då allt kostat på tok för mycket. Vi har länge varit rädda för att motparten valt att driva detta med syfte att dra på oss alla kostnader och dålig PR genom diverse beskyllningar. På så sätt skulle de tvinga huvudägaren att lösa ut aktierna till ett orimligt högt pris likt en utpressning. Om planen varit så och nu motparten fått sina pengar så hoppas jag att han står upp för det domslut som kommer. Risken är att de väljer att sätta sitt bolag i konkurs och smita från notan. Den som lever får se. I det långa loppet är det ingen som mår bra av fusk för man skall sedan leva med sig själv och den sanningen som man själv måste bära på. Det kan vara svårt och till slut kommer sanningen ifatt alla.

För trettio år sedan startade jag en mc-träff som heter Lelle-träffen. Jag hade funderat på att arrangera en mc-träff på Kneippbyn för att jag själv var motorcykelbiten och det skulle vara en bra säsongsförlängare. En gång hade jag varit på en sådan och tyckte att det borde kunna fungera rätt bra på Gotland.

Genom åren har vi haft ca 25 000 tjejer och killar som åkt till ön och bidragit med närmare 80 000 gästnätter. Vi har alltid fått väldigt mycket beröm för att vi gjort en träff med bra kvalitet. Det finns deltagare som varit på plats varje år under 28 år och detta är viktigare än julafton för många av deltagarna. Här har människor träffats och bildat par samtidigt som nya mc-klubbar och vänskapsband har knutits mellan människor som bor i helt olika ändar av landet. För vissa av deltagarna är Gotlandsresan årets höjdpunkt och något som gör skillnad i deras liv.

Fredag kväll var Monika och jag på Kneippbyn och Lelleträffen bland 1000 knuttar. Vi såg Sverige få stryk av England med ca 500 tjejer/killar som verkligen levde sig in i matchen Det var en fantastisk stämning och en helt galen blandning av människor. Idrott och framför allt landskamper skapar sammanhållning på ett härligt sätt mellan killar, tjejer, gotlänningar, skåningar, gamla, unga, nysvenskar och ursvenskar. Det uppstår en härlig kraft som skulle exploderat i något positivt om vi vunnit…

Hälften av deltagarna såg fotboll i Rotundan och den andra hälften var ute i stugorna och på campingen. Vi tog en promenad på området där jag var en udda fågel i min Heja-Sverige-frack. Det är nu ett antal år sedan jag var med överhuvudtaget men det är fortfarande många som känner igen mig. Jag har nog varit med som huvudarrangör under ca 22 år. Antalet deltagare har varierat mellan 800 och 2000 personer. Till trettioårsjubiléet hade man satsat extra mycket på underhållning och marknadsföring vilket borde ha blivit närmare 2000 personer. I år var det cirka hälften. Priset för att resa hit har nu blivit högre än vad hela veckan kostade förut. Det är galet dyrt och dessa snabba båtar håller på att döda hela turistbranschen.

Klockan 24 klev Rydell & Quick ut på scenen och då är det tung rock. Jag tog mig upp på scen och bjöd på en 30-årsskål med Fernet. Jag blev med i ett nummer på scen och fick stagediva ut över publiken. Jag låg på rygg och bars av flera hundra armar runt i Rotundan. Det kändes som om jag gled fram som en mask. Jag förstår hur de stora rockstjärnorna känner sig när de gör så. Jag gillar verkligen knuttarna som lever här och nu. Kan de roa någon eller dela med sig av vinet eller groggen så gör de det osjälviskt och lika naturligt som om vi vore systrar eller bröder.

I fredags tillträdde den nya bostadsrättsföreningen på Kneippbyn vilken omfattar 25 nya stugor och en affär på runt 40 miljoner. Vid ett sådant tillträde händer det alltid saker. Som tur är har vi Karin som är ekonomiansvarig med järnkoll. Förra gången tog det 6,5 timmar men nu sattes det nytt rekord med bara 1,5 timme! Fast det har varit ett digert förarbete där vi fått lösa en hel del saker innan. Vikten av duktiga medarbetare som bryr sig är A och O för bolag som Drömstugan. Tack Karin och alla ni andra för att ni finns!

Ibland är det bra att göra bokslut och fundera på vad man verkligen har levererat de senaste åren. Har man gjort skillnad för människor och i så fall vad? Jag hörde om en kvinna som jobbade med människor i livets slut skede och när hon frågade vad de ångrar mest i livet så var det att man inte gjort vad man själv ville utan allt för mycket vad andra ville eller vad man trodde att andra förväntade sig av en. Något att tänka på för många som alltid gör vad andra förväntar sig och inte vad de själva drivs av!

Kompisen har ett stort problem och han ställde igår frågan om hur man blir mer egoistisk. Tror att det är svårt att ändra på någon efter femtio år men det är bra många som borde sätta sig själv i första rummet. De skulle må så mycket bättre vilket skulle leda till att de orkade hjälpa barn, fru och andra runt sig själva. Lagom egoistiskt är inte fullt eller dålig. Det är bara något som borde vara naturligt och självklart. Vi finns ju här för att må bra och hjälpa andra.

Jag har haft en bra vecka och är nu laddad med massor av go energi trots trist söndagsväder. Utanför fönstret tuggar sig en liten ensam motorbåt fram mot vågorna likt en ettrig entreprenör. Det går inte fort och båten studsar upp och ner mot vågorna som går höga utanför den gotländska kusten. Den rör sig hela tiden framåt, närmare och närmare målet. Båten är ensam på ett jättestort och läskigt hav och även om det tar tid och kursen inte är exakt så är den i rörelse mot målet.

Båten verkar komma från fastlandet och det har säkert varit en upplevelse med många minnen där man ibland velat kliva av. Men det finns nästan aldrig några hållplatser som entreprenör eller på havet. Har man väl satt båten/projektet i sjön så är man tvungen att styra allt iland. När man väl styrt allt tryggt i hamn är man ofta som en orolig sjöman som gärna går till sjöss så fort som möjligt igen. Det är troligen entreprenörens lott att ständigt vara i någon form av rörelse!

Rörelse kräver energi och för en entreprenör är det just framåtrörelser som ger energi. Detta är inte svaret på hur man skapar en evighetsmaskin men svaret på vad som krävs för ständig utveckling av det samhälle vi lever i: Släpp fram entreprenörerna, stora som små och fastna inte i förutfattade meningar eller gamla invanda hjulspår!

Modet att våga kasta loss gör skillnad så hjälp entreprenörerna längs vägen med lite positiva ord och handlingar. Ge dem energi och självförtroende för då kan det uträttas storverk på havet, i luften och på land.

Jag tror att det är vi vanliga människor som kommer göra skillnad och inte politiker och tjänstemän. De är bara redskap som skall tro och hjälpa till och inte tvärt om.

Sveriges Nationaldag

11 Jun 2012
11 juni 2012

På Nationaldagen var jag med på invigningen av Kultudralen som är ett jättehäftigt projekt där en massa eldsjälar valt att satsa tid och kraft till att göra en av Visbys vackraste ruiner till en fantastisk mötesplats. För några år sedan fick man inte ha tända ljus eller förtära alkohol i ruinen. Nu är det en av Sveriges häftigaste möteslokaler där både alkohol och levande ljus är tillåtet. Det går att göra helt grymma arrangemang i dessa unika lokaler. Det är tur att världen går framåt och att man kan se nya lösningar! Tyvärr tornar det upp sig ett mörkt moln där grannarna börjar reagera på ljudet vilket måste lösas på något vis inan det blir konflikt.

Det var en skönt avslappnad dag med massor av människor som ville representera och mingla runt. Det var härligt att se så många gotlänningar ta ett glas vin till lunch på ett avslappnat sätt. Intressant att se hur man placerat gästerna. Det fanns två honnörsbord och på dessa satt det inga gotländska företagare men båda var representerade av rederiets starka män som har en unik position på ön.

I Gotlands Allehandas artikel om Erik D Nilsson (Rederi AB Gotlands starke man som bestämmer allt) förklarade han att jag bara pratade i egen sak när jag vill ha båtar som kör ca 5 knop långsammare än våra moderna båtar och som därmed skulle släppa ut 50 procent mindre skadliga växthusgaser och som skulle ge biljettpriser och fraktpriser som kan sänkas med ca 30 procent.

Det är väl självklart att jag har ett eget intresse av detta, för det skulle vara bra för mig och alla andra på Gotland om vi fick hit fler människor och samtidigt blev lite miljömedvetna. Jag undrar om det finns fler än jag som tror att familjen Nilsson eventuellt skulle ha någon ekonomisk fördel av om de fick fortsätta att köra sina omoderna båtar i 10 år till?

En annan ganska vinklad syn som han har är att det är så många gotlänningar som äger aktier i Gotlandsbolaget. När man har flyttat till England,  Schweiz eller Djursholm så betalar man troligen lägre skatt vilket kan vara bra för personens privatekonomi, men man är absolut inte gotlänning längre. Jag tror att det är färre än femton procent av deras ägare som är verkliga gotlänningar. Om det nu är viktigt att försöka ge en bild av att det är så många gotlänningar som äger en aktie i Rederi AB Gotland, så vore det bra om redarfamiljen skrev sig på Gotland för det skulle innebära många miljoner extra i skatteintäkter för ön.

Om vi får in ett konkurrerade rederi tror jag att det skulle innebära fler gotländska ägare än vad dagens rederi har. Om det är på grund av respekt eller okunskap som journalisterna inte ifrågasätter hans uttalanden vet jag inte.

Jag var på Albert Bonniers 175-årskalas i lördags. En megafest i den egna villan på Djurgården. Det var ett kärt återseende med en massa författare och skribenter. Lena Katarina presenterar alltid mig för en massa nya härliga människor. Jag fick Lotta Gröning till bordet och vi förde bra och rätt djupa samtal om sånt som är viktigt. Det visade sig vara en jordnära kvinna som är väldigt bred i sin repertoar och som vågar öppna upp. Orkestern var en symfoniorkester på ca 45 personer och operasångarna var tydligen i världsklass. Det är inte min värld men intressant att få sådan spännande information från kunniga människor runt mitt bord. Jag var klart imponerad av samspelet mellan alla musiker.

Jag diskuterade Martin Ljung med en 81-årig kvinna som kunde många av hans dialoger utantill. Det är härligt befriande med spännande möten och jag gör det om och om igen trotts att jag verkligen försöker att låta bli: jag dömer folk på förhand på grund av ålder, intressen religion mm. Att det skall vara så svårt att inte ha förutfattade meningar!

Jag flög hem med SAS från Arlanda då det var fullt sedan en vecka på Gotlandsflyg. Tyvärr har de knappt 1/4 beläggning på en kärra som tar 140 passagerare. Vi behöver hjälpas åt att fylla alla platser till ön och helst skulle vi få de som reser över att stanna en extra natt. Ön behöver varje gästnatt vi kan få och vi borde gemensamt verka för att fylla vår bro. Hela öns utveckling hänger ihop med att få hit människor och att få dem att stanna en eller två dagar till.

När jag läser hur Gotland faller som en sten i olika rankingar blir jag orolig och samtidigt förbannad när de styrande alltid skyller på sina föregångare. Läser jag ledarna i lokaltidningarna så har de fullt sjå att angripa andra sidan och försvara de sina. En nästan hopplös situation då allt bara är en massa kompromisser. Gotland skulle behöva en stark kvinna eller man som tog tag i rodret och kunde regera över partigränser och sätta Gotlands bästa i fokus. Idag går personers bästa före regionens bästa. I lite mer lyckade regioner sätter man regionens bästa före personliga vinningar.

Jag tror att det krävs en extremt stark person som kan se förbi alla kompisband, släktband och alla andra kopplingar och sätta öns bästa i fokus. Tjänstemännen har för länge sedan slutat lyssna på de politiskt valda som byts ut var fjärde år. Jag önskar att det fanns mer mod och nytänkande bland de styrande. Framförallt lite mer självkritik och ansvarstagande för misslyckanden. Var finns det en stark ledare som är beredd att leda ön under minst 8 år? Jag ser tyvärr ingen i dagens partier som är en självklar ledare med mod och nytänkande som går hem över hela ön.

Jag var på stranden vid Tofta skjutfält och bärgade en massa drivved som skall användas till byggen hemmavid. Det fanns bara drivved på de mest svår forcerade ställena. Jag var tvungen att klättra ner ca 20 meter i en brant för att hitta det vi sökte. Att sedan bära upp det som hittades skall givetvis göras med så få turer som möjligt vilket innebar en viss överlast. Nu sitter nacken fast i ett trist läge sedan några dagar och jag hör hur Ulrika säger att ”blonda killar är inte så smarta de heller” från sin himmel där uppe.

Min försäljningschef på Drömstugan gjorde en sökning på antal sålda fritidshus på Gotland förra året. Det blev ca 100 och då är inte våra cirka 50 enheter på Drömstugan med. Det innebär att vi stod för nästan 1/3 av försäljningarna förra året. Vi skall göra en lite bättre redovisning som sträcker sig över flera år och jag tror att vi totalt har varit större än så vissa år.

Vi kommer i dagarna att presentera Drömstugan Slite etapp II. Här har vi tagit fram en strandbod till ett lägre pris där man kan köpa sig en liten sommarstuga 30–60 meter från strandkanten fullt utrustad med öppen spis, sovrum, allrum, uteplats, kök, sängar för fyra personer. Prislappen börjar strax över 700 000 kr. Då ingår poolen, förråd och stora gemensamma grönytor m.m. Jag tror att den nya produkten kommer bli en storsäljare då marknaden har efterfrågat en billigare stuga också.

Jag var på Kneippbyn idag och såg alla detaljer som var fixade under vintern. Sommar och vattenlandet är i fint skick. Lillebror har känsla för byggnation. Jag får höra en massa beröm om min syster som gör ett bra jobb på nationell och lokal nivå. Nu har hon även blivit ordförande för öns stora hockeylag Roma IF. Hon har även personligen köpt in en ismaskin och sarg som skall flyttas till Visby. Jag är övertygad om att det inom ett år finns en uterink vid ishallen och att den byggts av ideella krafter som hon fått ihop med sina medarbetare. Jag är stolt över mina båda syskon som verkligen har känsla för det de gör. Jag tror att vi alla växte efter att vi syskon valde att skilja på oss. Det är nyttigt att prova nytt.

Jag tycker att Lena Katarinas idé om farmorsdagar är veckans bästa. I stället för att köpa en massa saker så tänker hon sig att det barnbarn som fyller år skall få en dag med farmor eller mormor. Hon berättade hur hon varit iväg med ett av barnbarnen och gjort Stockholm med besök på muséer och en båtutflykt i Stockholms skärgård. När barnen blir äldre ser hon att det kan bli mormorsvecka i till exempel London, en plats som hon kan väldigt väl. Flera borde ta efter och flytta kunskap mellan generationer på ett personligt sätt. Det är nog en av det bästa presenter som barn kan få. Hoppas att farfars- och mormorsdagar blir nästa innegrej för barnen att skryta om.

Wilda 4 år är på resa till farmor Barbro. Med sig har hon vår barnflicka som sett fram emot resan länge. Jag vet egentligen inte vem av de tre som sett fram emot denna resa mest? Jag tror att det är Babsan som planerat det mesta och det lär inte finnas utrymme för spontana saker då de bara har tre dygn på sig.

I helgen skall det bli premiärdopp i dammen. Jag tror vi har 17–18 grader vilket kan vara okej.

Vi har haft en spännande och mysig helg med enbart ett barn – det är alltid lite annorlunda när tjejerna delar på sig för då kommer deras personligheter fram än mer och det visar sig att Towe växer av att vara själv. Tyvärr fick Towe feber så vi två har legat i soffan och sett Spanien–Italien 1–1 vilket var rättvist både i matchen och för mig och Towe som fick en mysig eftermiddag. Ibland är livet rättvist och då skall man glädjas åt detta.

Copyright: Pigge Werkelin. Piggebloggen är gotlandsproducerad och körs hos Peek-A-Boo Software och administreras av Stenströms Information & Marknadsföring