Att göra skillnad

17 Jun 2012
17 juni 2012

Natten till onsdagen var lite rörigare än vanligt. Wilda kom upp till oss vid 11-tiden med feber och skruvade oroligt på sig innan hon somnade. En timma senare kom Towe och då valde Monika att gå ner med henne så de somnade gemensamt i minstingens säng. Wilda vaknade ytterligare en timma senare och var törstig. Efter en stund hade hon ont i magen som helt klart var ur form. Väl tillbaka i sängen vände sig magen ut och in och dottern fick spydde ur sig bassilusken som bråkade med magen. Hon blev rädd och tyckte allt var läskigt så det tog ett slag innan hon lugnade sig och kunde somna om igen. Efter ytterligare en timma vaknade hon med ordentlig feber så då blev det att trycka in en Alvedon vilket gjorde skillnad.

Jag vaknade strax efter sex och kände mig löjligt pigg och stark. Jag visste att flyget till sista styrelsemötet i Sverigeflygbolagen skulle gå 07.30. Känslan när jag landade på Bromma var grymt skön. Där stod det mängder av plan från våra bolag och på något sätt kändes det att vi gjort nytta. Som mest har jag räknat till sex plan samtidigt och det är sådana ögonblick som jag kan känna mig härligt stolt för vad vi uträttat. Det kändes som en bra dag att avsluta flygprojektet som blivit en succé och som visar att man kan göra skillnad för många om man bara vill, vågar och har en vettig affärsidé. Hela projektet har varit omgärdat av så mycket bra energi även om det tagit emot ibland. Intressant var att när vi entreprenörer skulle sparka igång flygprojektet så fanns det en massa förståsigpåare som förklarade att vi utan kunskap inte skulle klara detta. I vårt fall triggade just dessa ord oss.

Nu är detta slut och vad jag förstår är det final med bråket med vår forna kollega också. Inom någon månad får vi svar på vem som haft rätt eller fel i den infekterade konflikten. Tyvärr blir det dyrt för den som förlorar då allt kostat på tok för mycket. Vi har länge varit rädda för att motparten valt att driva detta med syfte att dra på oss alla kostnader och dålig PR genom diverse beskyllningar. På så sätt skulle de tvinga huvudägaren att lösa ut aktierna till ett orimligt högt pris likt en utpressning. Om planen varit så och nu motparten fått sina pengar så hoppas jag att han står upp för det domslut som kommer. Risken är att de väljer att sätta sitt bolag i konkurs och smita från notan. Den som lever får se. I det långa loppet är det ingen som mår bra av fusk för man skall sedan leva med sig själv och den sanningen som man själv måste bära på. Det kan vara svårt och till slut kommer sanningen ifatt alla.

För trettio år sedan startade jag en mc-träff som heter Lelle-träffen. Jag hade funderat på att arrangera en mc-träff på Kneippbyn för att jag själv var motorcykelbiten och det skulle vara en bra säsongsförlängare. En gång hade jag varit på en sådan och tyckte att det borde kunna fungera rätt bra på Gotland.

Genom åren har vi haft ca 25 000 tjejer och killar som åkt till ön och bidragit med närmare 80 000 gästnätter. Vi har alltid fått väldigt mycket beröm för att vi gjort en träff med bra kvalitet. Det finns deltagare som varit på plats varje år under 28 år och detta är viktigare än julafton för många av deltagarna. Här har människor träffats och bildat par samtidigt som nya mc-klubbar och vänskapsband har knutits mellan människor som bor i helt olika ändar av landet. För vissa av deltagarna är Gotlandsresan årets höjdpunkt och något som gör skillnad i deras liv.

Fredag kväll var Monika och jag på Kneippbyn och Lelleträffen bland 1000 knuttar. Vi såg Sverige få stryk av England med ca 500 tjejer/killar som verkligen levde sig in i matchen Det var en fantastisk stämning och en helt galen blandning av människor. Idrott och framför allt landskamper skapar sammanhållning på ett härligt sätt mellan killar, tjejer, gotlänningar, skåningar, gamla, unga, nysvenskar och ursvenskar. Det uppstår en härlig kraft som skulle exploderat i något positivt om vi vunnit…

Hälften av deltagarna såg fotboll i Rotundan och den andra hälften var ute i stugorna och på campingen. Vi tog en promenad på området där jag var en udda fågel i min Heja-Sverige-frack. Det är nu ett antal år sedan jag var med överhuvudtaget men det är fortfarande många som känner igen mig. Jag har nog varit med som huvudarrangör under ca 22 år. Antalet deltagare har varierat mellan 800 och 2000 personer. Till trettioårsjubiléet hade man satsat extra mycket på underhållning och marknadsföring vilket borde ha blivit närmare 2000 personer. I år var det cirka hälften. Priset för att resa hit har nu blivit högre än vad hela veckan kostade förut. Det är galet dyrt och dessa snabba båtar håller på att döda hela turistbranschen.

Klockan 24 klev Rydell & Quick ut på scenen och då är det tung rock. Jag tog mig upp på scen och bjöd på en 30-årsskål med Fernet. Jag blev med i ett nummer på scen och fick stagediva ut över publiken. Jag låg på rygg och bars av flera hundra armar runt i Rotundan. Det kändes som om jag gled fram som en mask. Jag förstår hur de stora rockstjärnorna känner sig när de gör så. Jag gillar verkligen knuttarna som lever här och nu. Kan de roa någon eller dela med sig av vinet eller groggen så gör de det osjälviskt och lika naturligt som om vi vore systrar eller bröder.

I fredags tillträdde den nya bostadsrättsföreningen på Kneippbyn vilken omfattar 25 nya stugor och en affär på runt 40 miljoner. Vid ett sådant tillträde händer det alltid saker. Som tur är har vi Karin som är ekonomiansvarig med järnkoll. Förra gången tog det 6,5 timmar men nu sattes det nytt rekord med bara 1,5 timme! Fast det har varit ett digert förarbete där vi fått lösa en hel del saker innan. Vikten av duktiga medarbetare som bryr sig är A och O för bolag som Drömstugan. Tack Karin och alla ni andra för att ni finns!

Ibland är det bra att göra bokslut och fundera på vad man verkligen har levererat de senaste åren. Har man gjort skillnad för människor och i så fall vad? Jag hörde om en kvinna som jobbade med människor i livets slut skede och när hon frågade vad de ångrar mest i livet så var det att man inte gjort vad man själv ville utan allt för mycket vad andra ville eller vad man trodde att andra förväntade sig av en. Något att tänka på för många som alltid gör vad andra förväntar sig och inte vad de själva drivs av!

Kompisen har ett stort problem och han ställde igår frågan om hur man blir mer egoistisk. Tror att det är svårt att ändra på någon efter femtio år men det är bra många som borde sätta sig själv i första rummet. De skulle må så mycket bättre vilket skulle leda till att de orkade hjälpa barn, fru och andra runt sig själva. Lagom egoistiskt är inte fullt eller dålig. Det är bara något som borde vara naturligt och självklart. Vi finns ju här för att må bra och hjälpa andra.

Jag har haft en bra vecka och är nu laddad med massor av go energi trots trist söndagsväder. Utanför fönstret tuggar sig en liten ensam motorbåt fram mot vågorna likt en ettrig entreprenör. Det går inte fort och båten studsar upp och ner mot vågorna som går höga utanför den gotländska kusten. Den rör sig hela tiden framåt, närmare och närmare målet. Båten är ensam på ett jättestort och läskigt hav och även om det tar tid och kursen inte är exakt så är den i rörelse mot målet.

Båten verkar komma från fastlandet och det har säkert varit en upplevelse med många minnen där man ibland velat kliva av. Men det finns nästan aldrig några hållplatser som entreprenör eller på havet. Har man väl satt båten/projektet i sjön så är man tvungen att styra allt iland. När man väl styrt allt tryggt i hamn är man ofta som en orolig sjöman som gärna går till sjöss så fort som möjligt igen. Det är troligen entreprenörens lott att ständigt vara i någon form av rörelse!

Rörelse kräver energi och för en entreprenör är det just framåtrörelser som ger energi. Detta är inte svaret på hur man skapar en evighetsmaskin men svaret på vad som krävs för ständig utveckling av det samhälle vi lever i: Släpp fram entreprenörerna, stora som små och fastna inte i förutfattade meningar eller gamla invanda hjulspår!

Modet att våga kasta loss gör skillnad så hjälp entreprenörerna längs vägen med lite positiva ord och handlingar. Ge dem energi och självförtroende för då kan det uträttas storverk på havet, i luften och på land.

Jag tror att det är vi vanliga människor som kommer göra skillnad och inte politiker och tjänstemän. De är bara redskap som skall tro och hjälpa till och inte tvärt om.

Dela med dina vänner!
1 svara
  1. Magnus says:

    Hej Pigge!

    Tack för en riktigt bra blogg!
    Detta är den enda bloggen jag följer.

    Efter att ha läst din bok och det jag läst här förstår jag att du varit med om mycket….. Jag är riktigt imponerad av ditt driv och ditt företagande, kul att det går så bra.

    Ha det så bra och lycka till framtiden
    Med vänlig hälsning, magnus

Ingen möjlighet att kommentera detta.

Copyright: Pigge Werkelin. Piggebloggen är gotlandsproducerad och körs hos Peek-A-Boo Software och administreras av Stenströms Information & Marknadsföring