Håller vi gotlänningar på att göra självmål?

06 jan
06 januari 2013

Efter en ganska irriterad diskussion om vem som ska ta ansvar för Gotlandstrafiken med styrelseordförande för dagens rederi på en tillställning för några veckor sedan, har jag försökt att förstå varför det blivit så galet som det blivit (lång men nödvändig blogg):

  • Vi har aldrig tidigare fått så mycket pengar i bidrag för trafiken.
  • Vi har troligen en av världens snabbaste linjer där det är unikt med fyra stycken båtar som gör 28 knop.
  • Gotland har aldrig fått så mycket bra mediaexponering som vi har fått de senaste åren.
  • Det har aldrig investerats så mycket som man gjort inom besöksnäringen de senaste åren.
  • Klassen på besöksapparaten på ön har aldrig varit i närheten av vad den är idag.
  • Staten säger sig vara villig att investera liknande belopp som tidigare under en tioårsperiod vilket bör innebära 4–5 miljarder för nästa 10-årsperiod.
  • Vi har ett väldigt hemligt rederi med massor av ekonomiska muskler.
  • Vi har ett oljepris som blivit nästan 800% dyrare än beräknat.
  • Vi har företagare på ön som inte får den information som de tycker sig ha rätt till och de är nu väldigt oroliga.
  • Vi har staten som tycker att de redan ställer upp med oerhört mycket pengar och är irriterade.
  • Sedan finns det en stor grupp som anser att staten skall lägga betydligt mycket mer pengar på trafiken för annars är det inte rättvist.
  • Vi har en hel bransch inom besöksnäringen som tappat tron på utveckling och just nu skapar stor misstro.
  • Miljörörelsen har enorma problem att försvara trafiken som är bland det skitigaste som finns i hela Östersjön.
  • Vi har ett biljettpris som skenar och håller på att bli förödande för ön.
  • Och tyvärr finns det ingen bra dialog mellan parterna eftersom alla misstror varandra.

Hur kunde det bli så galet när förutsättningarna var så bra? Den röda tråden verkar vara brist på tillit och information.

Ett problem är att staten och rederiet lyckats göra ett ganska enkelt problem väldigt invecklat. Att det sedan finns hemliga avtal och mängder med tillägg och sidoavtal som inte är tydliga och enkla gör det inte lättare, eftersom man inte litar på varandra. Det finns idag ett rederi som inte styrs av officiella ledare utan av en inofficiell ledare. Det gör det extremt svårt att ha en dialog med dem. Rädslan att ta fel beslut i den officiella ledningen gör att de har långa och komplicerade beslutsvägar.

Från rederiets sida skyltar man gärna med företagets nästan 150-åriga historia som att det skulle vara en fördel. Jag påstår precis tvärt om. Tyvärr är rederiet slutet och misstänksamt och om det har en historiskt grund i en tradition inom rederibranschen eller om de har en egen agenda som inte tål att synas, är en fråga som måste redas ut då vi nu skriver 2013 och inte 1963 i kalendern.

Ön behöver modernt ledarskap där öppenhet och dialog är en självklarhet. Det känns som om Gotland har alla förutsättningar att lyckas, men ändå håller vi på att göra självmål.

Jag har gjort lite mer undersökningar kring turerna kring trafiken och försökt förstå vem som egentligen tar ansvar för Gotlands bästa och vem som borde ta ansvar. Det är ett tidsödande och intressant arbete och för att förstå grunden måste en del grundfakta upp på bordet.

Var kommer dagens trafiksystem ifrån?

Det var dagens rederi som kläckte idéen med snabbfärjor och det var på många sätt en bra tanke med dåtidens förutsättningar. Jag antar att den lite mer sansade i styrelsen för Gotlandsbolaget såg faror med oljenotan och var tveksam till detta stora riskfyllda projekt. När rederiet sålde in idén till staten och gotlänningarna var det nästan bara fördelar som presenterades och inga risker. Så här i efterhand kan man fråga sig varför ingen såg faran i bränslepriset utanför rederiet?

Det gjordes så klart en riskanalys och det skulle varit kul att få ta del av den så här i efterhand. Det finns säkert saker att lära av hur man resonerade då och hur man bör göra i framtiden. När frågan ställdes om priser för resan, blev svaret från rederiet att biljettpriset skulle bli obetydlig högre än dagens. Under 90-talet räknade rederiet ut att oljepriset skulle ligga på 64 öre litern 2012 och de visste att båtarna skulle dra ca 65 miljoner liter vilket bara blir 42 miljoner kronor i prisökning per år och allt skulle varit frid och fröjd.

Felbedömningen som ställde till det

På Destination Gotlands Öppet Forum 2012 berättade styrelseordförande att de beräknat oljepris för kontraktstiden och att det då bedömdes till 0,64 kr litern 2012 men det blev istället 4,83 per liter. En skillnad på 4,19 kr litern x 65 miljoner liter blir en fördyring på 272 miljoner per år vilket är enorma pengar. Den felberäkningen har kostat Gotland mycket och de tar definitivt inget ansvar för sin felkalkylering från rederiets sida. Här borde de så klart börjat titta på kostnadssänkningar för att ta sin del av ansvaret för dessa törstiga båtar.

Åhörarna fick hela förklaringen till att vi har för höga frakt- och biljettpriser vilket det var få av oss som verkligen uppfattade då det gömdes i termer som dollar, fat, ton m.m. Det är kostnader som skall delas mellan staten och oss resenärer. Rederiet behöver inte betala en krona på detta för de var på förhand rädda för den här utvecklingen och förhandlade till sig ett avtal som gjorde att de inte skulle behöva ta något ansvar. Det var till och med så illa att rederiet under en tid tjänade pengar på varje prisökning som uppstod.

Löftet från rederiet att priset skulle bli obetydligt högre har de glömt och de tänker inte ta något ansvar efter vad jag förstår. Om det varit så att rederiet verkligen tagit på sig 10–20% av oljeprisutvecklingen skulle trafiken sett ut på ett annat vis idag. Istället har vi ett avtal som är kortsiktigt smart för Gotlandsbolaget men förödande för Gotland.

En ärlig och uppriktig dialog behövs från alla parter

Om Gotlandsbolaget uppriktigt och ärligt förklarat risken med oljepriserna i kombination med dessa energislukande båtar är jag ganska säker på att vi haft ett helt annat upplägg på trafiken där båtarna troligen dragit hälften så mycket bränsle. Löften från Rederi AB Gotland har man all rätt att ifrågasätta. Det är inte bara en gång som de lovar och håller tunt, det senaste var turerna runt Gotland Promotion. Ansvar för Gotlands bästa är något som bör diskuteras lite mer offentligt än under en fest. Tyvärr lägger de locket på och hänvisar till hemliga avtal, kommande upphandlingar m.m. Framför allt försöker de göra frågan så komplex att vi vanliga människor inte förstår. Här uppstår misstro åt båda hållen vilket inte är bra för någon. Självklart vill vi som skall satsa stora pengar på Gotland förstå hur de resonerar och hur vi kan utveckla Gotland ihop. Det är enda vägen till framgång och vill man inte vara ett öppet och modernt bolag skall man inte vara på Gotland 2017.

Det finns en bugg i systemet med monopol 

På havet där monopol råder har priserna ökat nästan 200% under en dryg tioårsperiod och i luften med en fungerande marknadsekonomi har priserna nästan minskat med 50% under samma tid. Som tur är har staten tagit halva fördyringen på sjön så vi har bara fått en dryg fördubbling av det ordinarie biljettpriset.

Här finns en ordentlig bugg i systemet som rederiet hemlighåller och som bör diskuteras. Inom flygfarten har man parkerat felbyggda flygplan i Nevadaöknen och ersatt dem med den senaste teknik och anpassat flygningen efter bästa möjliga ekonomi. Några bolag har fortsatt med sin gamla flygflotta och sitt monopoltänk lite för länge, vilket lett till nedläggningar, konkurser och stora ekonomiska svårigheter som ägare, banker och passagerare fått betala dyrt för. Här finns det en klar koppling till utvecklingen för dagens rederi och deras icke-ansvar för de felbyggda båtarna. Vilket ansvar bör rederiet ta för de skenande biljettpriserna?

Risken är att Eric lurar skjortan av alla inblandade 

När nu Eric D Nilsson sätter sig och förhandlar med Gotlandsupproret och lovar bättre priser på båtarna mot att han får upp till fyra år till med sina nuvarande båtar för att de skall jobba fram ett nytt avtalsförslag så blir det intressant. Eric tillhör eliten i att förhandla och har svart bälte i förhandlingsteknink vilket ministrar, redare och skeppsbyggare fått erfara. Eric inser så klart att hans båtar är felbyggda för att passa modern sjöfart idag. Hans båtar är extremt svårplacerade då de helt enkelt är allt för dyra att köra med. Att han ger sig ut och allierar sig med Gotlandsupproret kan verka lite desperat från redare Nilsson sida. Men det är inte säkert att de är hans syfte.

Eric är känd för att förhandla skjortan av sina partners så nu är det viktigt att få upp alla fakta på bordet så att vi inte blir sittande i enbart kalsonger och trosor framöver. Kan han bara lyckas med att skjuta fram tiden ytterligare några månader för nästa upphandling så måste staten förhandla direkt med redare Nilsson igen. Hjälps vi åt att stoppa upphandlingen en gång till eller drabbas av beslutsvånda så har vi skapat den situationen. Om han då säger nej så blir det väldigt svårt att lösa t.ex. sex månader. Det kan säkert lösa sig om Gotlandsbolaget får köra trafiken i t.ex. fyra år till, men vem skulle kunna klara av att köra en kortare tid och vad skulle det kosta? Staten har just nu lyckats skapa konkurrens i ett låst system med statligt ägda båtar. Det är en framgång och ger förhoppningar om sänkta priser omgående och den utsträckta handen bör Gotland greppa nu. Det vore intressant att höra vilka löften Gotlandsupproret fått av Eric som gör att de vågar föreslå den förlängningen i upphandlingstiden?

Upphandlingen ska syfta till bästa pris för bästa produkt

Egentligen var tanken att staten skulle sätta upp en tävling där bästa produkt och bästa pris skulle vinna ett tioårigt avtal. Genom att rederinäringen runt Östersjön delat upp marknaden så blir det i praktiken bara en tävlande som skickas fram. För att säkerställa att ingen annan skulle smyga sig in så har Gotlandsbolaget stängt ute alla andra rederier utanför Gotland Promotion, som vid bildandet sades skulle vara hela Gotlands bokningsystem.

Rederi AB Gotland vill lägga under sig stuverierna på Gotland och i Nynäshamn och ha kontroll där om något annat rederi vill trafikera ön. Slutligen så ville de helst äga alternativhamnen Kappelshamn som i framtiden kommer att bli den naturliga hamnen norrut. På detta sätt skulle de se till att det blev Rederi AB Gotland som fick ett nytt tioårigt avtal med staten utan konkurrens. Att detta kan bli bäst för Gotland har jag svårt att se, då vi behöver konkurrens och inte total dominans.

50% bränslebesparing

Idéen att köra fyra år till utöver de 2 extra åren som redan är bestämt (2015–2017) blir väldigt dyrt samt dåligt för miljön. De alternativ som jag och Nils Nordenbrink presenterat i Gotlandstrafiken – Plan B ger en bränslebesparing med 35% mot dagens båtar. Bygger vi sedan nya båtar med den senaste tekniska utvecklingen så tror jag på ytterligare besparingar på mellan 20–30% till i bränsle. Genom att kombinera dessa två åtgärder kommer vi att landa bränslebesparingar på minst 50% mot dagens situation.

Enn beräkning på vad 50% i minskade bränslekostnader innebär skulle kunna se ut så här: utgår man från 4,83 kr litern och lägger på de 40% som skiljer dagens bränsle mot det miljövänligare bränsle som regelverket kräver 2015, så blir det ett literpris som ligger närmare 7 kr i snitt för 2017–2021 med hänsyn tagen till normal prishöjning varje år från idag. (Går man på historiska siffror så skulle det bli ännu mer)

7kr litern x 65 miljoner liter = 455 miljoner kronor per år i bränslekostnader. Detta skall då ställas mot Plan B som kalkyleras kosta 227 miljoner kronor per år. Även om rederiet skulle ta den kostnaden på tvåhundratjugosju miljoner kronor per år så skulle koldioxidutsläppen bli 130 miljoner liter mer än nödvändigt under fyra år. Då har jag räknat med en bränslebesparing på endast 50% för Plan B + teknisk utveckling vilket kan bli 5–15 % ännu bättre. Det innebär att Eric D skulle behöva ställa upp med en total rabatt om närmare en miljard för fyra år vilket inte verkar realistiskt, men vem vet?

Gotländska besöksnäringen har varit okänslig för konjunkturläget

Jag har jobbat i besöksnäringen i över trettio år och egentligen aldrig märkt av lågkonjunktur eller högkonjunktur i besökssiffror på Gotland. Vi har haft en förändring genom åren med några procent upp och ned men inget som kan kopplas till konjunkturläget. Däremot märks det i konsumtionsmönstret per besökare vid de olika konjunkturlägena. Vid lågkonjunktur väljer många att stanna i Sverige och då har Gotland varit ett billigare alternativ för många.

Nu har vi på grund av en kraftig felbedömning blivit en dyr destination. Idag styr resekostnaden ofta val av destination. När det kostar ca 4000 för en familj att resa till Gotland t.o.r. så kommer man väldigt långt med lågprisflyget. Båtbiljetten är helt enkelt inte prisvärd till Gotland. Om rederiet hängt med i flygets utveckling så skulle priset för båtbiljetten varit mer än halverad idag, vilket skulle gett oss ett ökat resande på mer än 20%. Om Gotland fått mer än 20% fler gästnätter och samtliga företagare på ön kunnat öka sina omsättningar med lika mycket, så skulle läget på ön sett annorlunda ut idag.

Vem tar ansvar för öns utveckling och vem ser bara till sitt eget bästa?

Det är här jag undrar vem som tar ansvar för Gotlands utveckling. Jag skulle med glädje ta den diskussionen offentligt så att ön fick bästa möjliga förutsättningar för att utvecklas. Det är ingen idé att gråta över det som hänt, men vi måste lära oss inför framtiden och redan nu fundera på vad som ska göras för att minska kostnaderna i morgon så att vi får fart på hjulen på ön och skapar en framtidstro.

Här kan man visa på att man tar ansvar för framtiden genom att försöka hjälpa till att sänka kostnaderna och inte bara skaffa sig positioner i upphandlingen.  Att vi lyckats snurra in oss i den negativa situationen vi är i, med de positiva förutsättningarna som finns, är inget annat än ett stort självmål. Vi måste agera nu och då krävs det tillit och öppenhet. Staten, rederiet och politikerna: ni måste våga agera öppet och ärligt nu. Detta är ett enormt resursslöseri att inte kunna komma fram till en gemensam lösning. Vi företagare vill känna oss trygga med framtidstro för att våga satsa.


Dela med dina vänner!
1 svar
  1. Holger Andersson says:

    En tanke när man åker i veckorna med några få passagerare: Kan sista minuten pris öka antalet passagerare på lågfrekventa turer? Vi är ju ett gäng som vill hålla kontakten med närstående och har möjlighet att åka mitt i veckan med lite kort varsel. Kanske 50 kr enkel sista dygnet på 20% av de lediga platserna. Alltså en viss begränsning så att inte alla väntar för att åka billigt.
    Jämför SJ t.ex.
    Holger

Ingen möjlighet att kommentera detta.

© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring