Industrin som kan växa minst 50 procent och som aldrig flyttar från ön

12 jan
12 januari 2013

Våga tänka nytt är vägen till framgång

Att verkligen våga tänka nytt och sedan genomföra det fullt ut är ofta vägen till framgång. Att lyckas övertyga stora mängder om detta nytänk är dessvärre betydligt svårare. Framför allt i stora frågor där man gjort på ett sätt under lång tid. Det innebär att många måste förflytta sin sanning åt ett nytt håll. Vilket ofta inför dem själva är ett erkännande att jag/vi tänkte fel förra gången och så tar man det som ett misslyckande, i stället för att tänka att förutsättningarna har förändrats. Här brukar det klokaste människor gå bort sig och börja motarbeta de mest självklara sanningar för att kunna försvara det de förespråkat tidigare. Världen är full av sådana exempel.

Felräkning på 1/4 miljard per år

Framgången för 15 år sedan trodde man var snabba båtar för Gotland och satsade på detta kort. Förutsättningen var att Gotlandsbolaget lovade att priset skulle förändrats marginellt om deras nya tänk när det gäller transportsystem kunde införas till Gotlandstrafiken. Hela upplägget byggde på 4 snabba båtar i stål med stora oekonomiska motorer. Felet är att bränslepriset gått upp nästan 8 ggr från ca 40 miljoner per år till ca 300 miljoner vilket kostar mer än 1/4 miljard mer per år än vad rederiet räknat med. Detta har landat på biljettpriserna och gjort att entrébiljetten till Gotland blivit för dyr i konsumentens ögon. Vi har nu blivit varse att stora oekonomiska motorer kombinerat med höga oljepriser är en belastning i stället för en fördel.

Rederiet slipper ansvara 

Dagens rederi behöver inte betala på oljenotan men hela Gotland får lida. Faran för rederiet är att de blir av med det guldkantade avtal de har idag. Att få ut dessa fyra båtar på marknaden idag är omöjligt. Här står det många hundra miljoner på spel för Gotlandsbolaget som just nu jobbar med duktiga konsulter för att försöka förlänga nuvarande avtal genom en kraftig lobbying-insats. Här har man inte öns bästa i fokus utan det är bolagets ekonomi som skall säkerställas. Avtalet med staten är så skrivet att rederiet tjänar i stort sett lika mycket pengar hur det än går. Vi borde haft en ersättning som byggde på hur många gästnätter rederiet kan tillföra ön.

Ön största industri har de bästa förutsättningar

Turismen är den industri som växer snabbast i världen och som beräknas dubbleras till 2020. Gotland har allt det som bra turistdestinationer skall ha. Vi ligger i topp när det gäller soltimmar och när man frågar svenskarna vart de vill resa. Vi har en otroligt bra mediabild från ön. Öar i sig själva har stark dragningskraft och Gotland har en unik historia, miljö och natur som gör oss extra intressanta. Det som är vår utmaning är båtpriserna och kapacitet. Gotland har en stor logistisk utmaning och det behövs samarbete samt ledare med mod för att föra in en långsiktig framtidstro.

Jag hoppas att beslutsfattarna förstår vilken kraft det finns i besöksindustrin. Det är ingen hobbyrörelse utan den industri som har störst möjligheter att växa på Gotland. Den kan aldrig köpas upp och flyttas utan kommer långsiktigt att generera alla sina jobb på ön. Vi växer över hela Gotland och står för öns största utveckling. Vi behöver en entrébiljett som kan landa på en nivå som kunderna accepterar – då blomstrar vår näring oavsett låg- eller högkonjunktur för vår produkt har kvalité.

Straffavgifter för våra besökare 

När de nu beräknat bränslepriset så fel inom rederiet att det blev ca 300 miljoner istället för 40 miljoner så måste de ta ut den största delen av felberäkningens cirka 1/4 miljard kr per år av turisterna framöver. Det gör att turisten måste betala en form av straffavgift om denne väljer Gotland som besöksmål vilket hämmar öns utveckling. Frågan är vilket ansvar Destination Gotland och Gotlandsbolaget tar för detta?

Hur väljer turisten resmål?

Ryan Air flyger löjligt billigt bara kunden följer alla deras regler – då fylls planen och vi anpassar oss som kunder. Det är många som får betala till som t.ex. flygplatser, kommuner, hotell för att få ner priset på biljetten. I stället får dessa större volymer och i slutändan blir det bra affärer för alla. Vi accepterar att flyga från Skavsta kl 07 och gå upp 04 för att komma i tid. Det är ok att landa på någon liten flygplats långt utanför Paris som vi aldrig hört talas om. Till och från flygplatsen tar det minst en timme extra men priset för en t.o.r. ligger på under 1000 kr. Även om målet var London så kan det bli Paris när priset på resan blev 1500 kr billigare dit.

Jag tror att de flesta känner igen sig i den situationen. Tiden är inte den viktigaste parametern för resan utan det är priset. Detta är en kraftig förändring som skett de senaste tio åren och den blir bara tydligare och tydligare. Om resan blir billigare så väljer vi gärna ett annat resmål än det vi planerade. Vi bor, går på restaurang och shoppar för samma pengar oavsett vart vi reser, men resan pris är högst väsentligt. 2013 väljer vi resmål till stor del på grund av priset vilket inte var fallet på 90-talet.

Rätt pris på entrébiljetten till Gotland!

I mina bolag är vi helt beroende av prissättningen vilket gör oss oroliga då vi bland annat har investerat över 600 miljoner in besöksindustrin från våra bolag på några år. Hela besöksindustrin har säkerligen investerat lika mycket som båtarna kostade, ca 1,5 miljarder, de senaste tio åren och är lika oroliga. Vi sitter och planerar för framtiden och kan omöjligt fatta beslut med ett rederi som inte går ut och jobbar ihop med näringen på ett öppet och ärligt sätt. Gotlands framtid hänger på att vi kan agera för Gotlands bästa. Då gäller det att ta ansvar och våga.

Tvärtemot övriga världen

Man kan säga att Gotland nu gjort tvärtemot affärsidén som världens lågprisflyg har. I stället för långsam resa till lågt pris så har vi snabba resor till högt pris som affärsidé. I den stora världen är det självklart vilken idé som är den rätta men på Gotland finns det rätt många gubbar som sitter fast i sitt gamla tänk tyvärr. Hoppas att de nya kvinnor och män som inte är belastade av gamla beslut kan våga tänka nytt och fritt.

Nya möjligheter med långsamma fartyg

Jag läste i dagens tidning att rederiet kan tänka sig besparingar och bland annat långsammare fartyg. Det är positivt att de äntligen vaknat från rederiets sida och börjar ta ansvar för den felberäkning de gjort. Detta borde de föreslagit för många år sedan då de såg vart deras egna prognoser höll på att ta vägen. Jag hoppas att de inte bara vill skapa en positiv anda utan verkligen kliver fram och presenterar sina idéer. Det är bråttom och med rederiets kunskap och resurser borde de vara betydligt längre fram än vad vi kommit som egentligen inte kan branschen. Det är dags att vi visar upp stark vilja. Att även Ted applåderar besparingar gör mig glad och det tänds ett hopp att vi inte låst oss fast i principer från Gotlandsupproret.

Farliga eventuella pengar

I min värld finns det begränsade resurser och dessa skall användas på bästa tänkbar sätt för ön. En gruppering på ön har fått för sig att det finns hur mycket pengar som helst att satsa på Gotland vilket låter bra, men är inte speciellt troligt. Eventuella pengar man måste be om är ofta av ondo då de förlamar utveckling.  Det blir svårt för svaga beslutsfattare att sätta ner foten och bestämma sig då det hela tiden har belackare som säger att väntar vi får vi eventuellt mer pengar. Även om det bara är minimal chans att dessa pengar finns och det kostar väldigt stora pengar att inte fatta beslut så blir det lätt beslutsvånda.

Tydlighet från staten

Staten säger att de är beredda att lägga ungefär samma pengar som idag och då borde vi agera utifrån detta. Framför allt borde det finnas en tydlighet i hur mycket pengar det finns och hur regelverket är konstruerat. Bara det står klart så skall vi göra bästa möjliga av de pengarna. Hade man vågat gå till beslut förra gången så skulle vi haft en ny trafik 2015 men som nu ev skall bli 2017 i stället. Detta har kostat ön stora pengar och en hel näring har tappat självförtroende: aldrig har det varit så många rörelser till salu inom besöksnäringen som idag.

Vem är det som bestämmer om båttrafiken? 

Jag saknar en dialog med rederiet där vi vill och vågar satsa för öns bästa. Hela näringen är beroende av hur de agerar och det känns som om vi inte har något forum för den dialogen. Vem är det egentligen som bestämmer? Rederiet är bara en utförare så vem är beställaren och sitter på makten att göra förändringar?

Utveckling kräver konkurrens

För drygt ett år sedan ville vi att rederiet skulle skaffa en långsam båt så att priset kunde sänkas för de turister som inte accepterade dagens prisbild. Vi fick då ett klart nej.

Sedan dess är vi många som lagt massor av tid på att skapa ett sommarrederi och även tittat på hur vi skall kunna köra billigare båtar. Jag flög bland annat till USA för att träffa den skeppsbyggare som Gotlands Allehanda presenterade för några dagar sedan. Rutger är en av de mest spännande och nytänkande människor jag mött hittills inom näringen. Jag har under året träffat investerare, redare och skeppsbyggare som säger sig vara intresserade av att jobba med utveckling av Gotlandstrafiken.

Det har varit ett lärorikt år och inte minst allt jag lärt mig om dagen rederi. De säger sig jobba för öns bästa men inte förrän det bränner till och uppstår konkurrens väljer de att göra något. Det låter som om de nu planerar för långsammare båtar vilket känns bra. Tyvärr är detta ett mönster i Rederi AB Gotlands historia, att inte lyssna på marknaden förrän de börjar kännas i deras plånbok. Men så finns inte ledningen för rederiet på ön heller.

Det kanske till och med kommer att bli hytter på nattbåtarna till Gotland innan 2017 om det nu blåser lite nya vindar inom Gotlandsbolaget? Den som lever får se.


Dela med dina vänner!
© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring