Blogg om stort och smått

29 okt
29 oktober 2014

Vi gör medvetna riskbedömningar i stort och smått

Jag satt på charterflyget med min och ytterligare ca sextio familjer från Gotland på väg till Turkiet för en vecka sedan. Ett land som eventuellt är på väg in i krig och ändå känner vi inte någon fara inför detta. Några veckor innan var jag på Island i samband med ett vulkanutbrott vilket inte heller var något konstigt. Några gånger har vi varit i Thailand när det varit på väg att genomföras militärkupper.

Alla människor tar varje dag beräknade risker och tack vare extern information och dagens snabba teknik så känner en del av oss sig trygga i ganska svårbedömda situationer och andra otrygga i vanliga vardagen. Jag märker hur marknaden vill försöka göra människor till trygghetsnarkomaner och den gör oss många gånger otrygga i ganska trygga situationer.

Den totala tryggheten kan blir både trist, dyr och väldigt krånglig. Framför allt när det aldrig blir riktigt som man tänkt sig. Det är omöjligt att gardera sig mot allt. Jag tror att vi människor mår bra av att vara lite otrygga så att det finns saker att diskutera och åtgärda.

Även miljöpartister flyger och bor på strandskyddad mark

På flyget till Turkiet  fanns en av öns mest framträdande miljöpartister. Han reser på semester med sin familj likt alla andra. Jag trodde på något vis att alla miljöpartister var hysteriska motståndare till flyg och strandnära boende. Det skall bli spännande att se om de är lika vanliga som alla andra när de blir civila och om även de vill bo på strandskyddade, turistiska områden.

Jag är nog en drömkund

Efter en vecka på ett all inclusive-hotell så kan man nog säga att jag är en perfekt kund. Jag har varit på hotellet hela veckan och konsumerat allt där. Jag har shoppat för ca 600 EU, klippts, rakats och masserats för 240 EU, lagt om en skrapad tå för 190 EU (vilket var ett rån) och sedan har jag sparsamt konsumerat 2 glassar om dagen, ingen öl, 1/2 grogg och en flaska vin plus mat under en vecka. Jag ligger antagligen bra till att bli årets lönsammaste gäst.

Våga ha en egen tydlig inre kompass och var tydlig med den!

Jag såg Gunde Svahn och Carolina Klüft på TV i Turkiet vilket gjorde att i alla fall jag fick  ståpäls. Carro har en otrolig inre kompass och en jävla vinnarskalle. Jag är övertygad om att även jag har en tydlig inre kompass och en stor portion vilja att lyckas. Vi är rätt många entreprenörer som har denna kombination och det är vi som kommer vara de som står för förändring.

Det är viktigt att du där ute hjälper till och ställer dig på entreprenörernas sida och gör dig hörd så att osäkra politiker och tjänstemän kan känna lite medhåll om de skall våga satsa på nya idéer och människor. Rädslan att förändra gör ofta politiker och tjänstemän till bevarare, vilket i det långa loppet oftast leder till nedläggning eller sotdöd.

Vi lever i ett samhälle som är i ständig förändring. När en person, företag eller organisation inte vill eller vågar förändra så är det början på slutet. Detta vet alla, men det är enklare och mindre kontroversiellt att starta en ny utredning av t.ex. budgetskäl och skjuta fram frågan – gärna ett år eller längre – så att ingen kan bli ansvarig för kvävningen.

Nya positiva människor på Region Gotland

Jag har under detta halvår mött några nya spännande ansikten på Region Gotland – de ger hopp inför framtiden. Regiondirektören har kritiserats för sin höga lön, men det är väl på ett sätt bra att han har den, för då kan vi ställa höga krav på honom. Jag har träffat honom några gånger och det känns som en riktig ledare till skillnad från andra. Det känns som om han kommer att stå för sitt ord och inte lova saker han inte tänker hålla.

Vår nya stadsträdgårdsmästare verkar vara en vettig kvinna det också, med höga ambitioner och egen vilja. På byggnadsnämnden har man fått en ny chef som känns nytänkande och positiv, samt en kvinna (Cia) som jag inte har någon titel på. Hon vill verkligen se möjligheter och lösa problem. När jag får svar, mail och sms långt efter kl 17 från byggnadsnämden, inser jag att det är en tjej som vill förändra och serva sina kunder på ett sätt som i alla fall inte jag är van vid. Ethel Forsberg, som är chef på förvaltningen, är en kvinna man kan lita på. Även om vi inte har samma uppfattning om allt så finns det något positivt över henne och hur hon vill skapa förtroende mellan kunder och tjänstemän.

80 procent av alla problem hänger ihop med dålig kommunikation

Det är flera som meddelat att de saknat mitt bloggande och de undrar varför det legat nere. Jag har skrivit ett antal bloggmanus, men de har varit så fyllda av besvikelser och negativa budskap att jag varje gång valt att inte publicera dem. Min största besvikelse har varit Åke Svensson (Regionstyrelsens ordförande, S) som inte håller sina löften, vägrar att kommunicera med mig och egentligen skyller ifrån sig på andra. Lågvattensmärket var när den idag döde Jan Lundgren pekades ut som ansvarig för Snäckaffären. Åke använder en form av strutsteknik som är helt ny för mig och som gjort att den respekt som jag tidigare hade för honom och för det han företräder, nu är helt borta.

Det är märkligt att man inom Region Gotland verkar ärva titlar, men inte ansvar. Det är inte bara Åke som agerar så, utan det är fler som inte vill ta ansvar för vad deras företrädare gjort, vilket gör det svårt att ha med dem att göra. Pengar är en sak, men när förtroendekapitalet är borta får man ordentliga problem att göra affärer med andra. Som privatperson är Åke en mycket trevlig och glad kille som förtjänar sin respekt, men inom ämbetet finns det inget kvar.

Någon har sagt att 80 procent av alla problem hänger ihop med kommunikation och om man som ledare vägrar att ha en dialog så har man missat något viktigt. Framför allt borde den som är ledare vara en förebild för övriga i organisationen, annars blir följden bara en massa förlorare. När man tappar förtroende för ett företag, organisation eller person blir det självklart svårt. Jag har insett att jag måste gå vidare och får förhålla mig till att jag inte kan lita på avtal eller löften från Åke eller Region Gotland.

Nu ställs det krav på att våra ledare vågar vara ledare

Det skall bli intressant att se om Region Gotland och Gotlands Förenade Besöksnäring vågar ta i de lite hetare och även svårare frågorna. Eller om det skall mysas runt och byggas förtroende under ett antal år. Jag tror att Gotland står vid ett vägskäl där vi har ödet i våra händer. Nu är det Victor, Åke, Cicci och Jan B, m.fl. som är nyckelpersonerna som styr framtiden. Jag hoppas att ni vill bli ihågkomna som människor som ville och gjorde skillnad för ön. Jag önskar er lycka till och glöm inte bort att alla har rätt att misslyckas. Det viktiga är att man har försökt spänna bågen.

Om ni verkligen vill förändra och vill ha hjälp: berätta det, för vi är över 40 000 som på olika sätt kan hjälpa till. Sätter vi laget före jaget och jobbar för öns bästa så blir kursen lätt. Är någon fråga oklar om huruvida den är för laget eller jaget, så rösta internt och följ sedan ert beslut. För lagets bästa skall vi prioritera högt medan jaget kommer att få stå tillbaka på alla plan.

Vad blir det av Visbys campingar?

På grund av att ön prioriterat dyra snabba båtar så har många av de traditionella camparna valt andra destinationer än Gotland. Tittar man på antalet traditionella campinggäster (tält och husvagnar) så har Visbys campingar tappat mer än 50% sedan snabbåtarna infördes. Nu riskerar Visby att nästan bli utan traditionella campingar helt och hållet.

Kneippbyn har planer på att lämna campingindustrin helt och hållet för att satsa på 800 lägenheter vilket bör vara påbörjat inom några år. På Norderstrand brottas vi med orimliga bötesbelopp på grund av otydliga regler. Ett annat stort problem är lönsamheten när Norderstrand och Snäck inte längre drivs av samma operatör. Antingen blir även Norderstrand återlöst av Regionen eller så måste vi satsa och då ligger det närmast till hand att göra en mycket lyxig säsongscamping. Jag tror att vi skulle kunna få till en bra ekonomi genom att bli Sveriges exklusivaste Glamping.

På Snäck håller Region Gotland på med en ny plan som går ut på att stycka upp campingen i olika fastigheter och göra något stil med Björkhaga Strandby. Inom Region Gotland verkar man vilja ta det ett steg längre och sälja ut stugbyn till en operatör, hotell till en annan samt restaurang till en tredje, om jag förstått deras planer rätt. Då blir det inte kvar speciellt mycket traditionell camping men eventuellt kan man få till en bra ekonomi om man är skicklig. Antagligen måste då Region Gotland ta fram ny campingmark runt Visby eller så får turistbyrån hänvisa till Tofta eller Åminne när någon vill slå upp sitt tält i närheten av Visby.

Bromma en S-, MP- och V-fråga som handlar om solidaritet

Att stänga Bromma flygplats vore en katastrof för Gotlands näringsliv. Bara hotet om att Bromma kan komma att stänga gör att företagare tänker till både en och två gånger innan de investerar pengar på ön och riskerar 1,5–6 timmars längre restid t.o.r och en prislapp som skulle öka med ett antal hundralappar. (6 timmar = Byggnadsnämndens ordförande, MP, som ev vill ersätta vissa flygturer med båt)

Antagligen är det bra att vi fick ett styre med S, MP och V på ön då det är den gruppen i Stockholm som vill stänga Bromma. Nu får vi se om Åke kommer att ryta till och kräva solidaritet bland S-kompisarna eller om han väljer att agera lite lagom politiskt korrekt för att inte stöta sig med bröderna i Stockholm. Han har sagt att han skall styra Gotland mot Sveriges bästa företagsklimat om han fick makten och nu har han den till 100 procent med sina gamla kompisar. Vi får se vad han kommer att sätta till för resurser.

Om han lyckas så blir han nog den första som tagit en region till botten och sedan hela vägen till toppen igen på bara 8 år. Jag hoppas att Åke väljer att peka med hela handen. Att det blir en riktig satsning där man är beredd att riva gamla strukturer och kulturer. En satsning med tydliga mål som verkligen följs upp, samt att några är ansvariga för förändringarna och att de är mätbara.. Att det finns en ekonomi kopplad till denna viktiga uppgift. Redan i budgeten kommer vi att se om det är en seriös satsning från Åke eller om det bara är en politisk floskel från honom som inte är lika viktig nu efter valet.

Likhundar och nya badhus

Jag får förfrågningar om de mest konstiga saker. Två gånger när jag besökt badhuset i Visby så har personer som simmar samtidigt med mig kommit fram och på fullaste allvar tyckt att jag skall fixa ett nytt badhus. Öbor som har problem med bygglov ringer mig för att få goda råd. I förrgår ringde en desperat kvinna vars dotters man kört ner i älven och drunknat med sitt arbetsfordon. Polisen hade tydligen lagt ner sökandet och nu ville hon ha hjälp att få fram en likhund och en undervattenskamera. När jag frågade varför hon ringde mig då hon inte har någon kontakt med Gotland eller känner mig på något vis, så svarade hon att hon inte hade någon annan att ringa. Jag kunde tyvärr inte hjälpa henne.

Riktiga samtal är en lyxartikel

Jag gillar att vara ute och hålla föredrag och inspirera. Mina föredrag blandar entreprenörsrollen, livet, förhållanden, död och drivkrafter i en väldig röra så att det verkligen berör och skapar prat. Jag tror att vi behöver samtala mer i detta digitaliserade samhälle där Facebook, Instagram, mail och sms har tagit över en stor del av vardagspratet.

Samtal och berättande är något som man förr såg som en självklarhet runt middagsbordet, vid kaffet eller framför brasan. Idag är det en lyxartikel som blivit Big Business. Antingen kan man betala några hundralappar för att gå och lyssna på olika livsöden eller så kan man prenumerera på livsberättelser och få dem direkt ur telefonen när man powerwalkar på ett löpband i det supertrendiga gymmet.

Jag tror att det är fler som livnär sig på att vara kringresande föredragshållare än att vara dansbandsmusiker idag. Jag tror även att det är fler som promenerar på löpband på svettiga gym än det är människor som väljer att promenera/springa gratis längs havet. Detta säger något om förändringar som skett och hur vi roar oss.

Våga vara ärlig och bocka av energitjuvar

Jag får för mig att vi blivit så dåliga på att samtala att flera förhållande än tidigare kraschar. Inte för att vi inte pratar, för det gör vi, men samtalen innehåller ingen riktig näring. Jag tycker att vi mer och mer låter som mediatränade politiker som låtsas att de svarar på frågor vilket innebär att journalisterna eller motparten låtsas att de ställer frågor. Av svaren försöker mottagaren tyda vad som egentligen sades och så skapar man sin sanning.

Varför skall det vara så svårt att prata om pudelns kärna? Ta upp ekonomi, sex, död, städning, drömmar, rädslor och gör någonting åt det ni inte är överens om! Våga vara ärliga och raka i dialogen. Prova något nytt, var nyfikna och säg ja till det mesta. Det kan bli nya smaker, nya möten, nya resmål, nytt spännande sex och nya rutiner som alltihop ger ny energi. Våga säg upp dig från tråkiga jobb. Förklara för dem du inte gillar eller har förtroende för, att ni behöver ta time out. Har du ett trist förhållande så gör något åt det! Vi lever så kort tid att ingen har tid att ödsla kraft på saker/människor som ger dålig energi.

Det enkla rådet är helt enkelt: våga vara ärlig mot dig själv och din omgivning!

Över 90 procent av allt vi oroar oss för händer aldrig

Om vi slutar att gå omkring och oroa oss för en massa saker som aldrig kommer att hända så kommer livet absolut att bli enklare och roligare. Hur många går dagligen omkring och oroar sig för att komma i dålig dager, att bli tvungna att stå upp inför 25 personer och berätta något, att ta upp sina sexuella funderingar med sin partner, att reda upp oklarheter med sina medarbetare, att säga upp bekantskapen med några vänner som suger energi eller att föra in nya rutiner? Man kan också vara rädd för sjukdomar och döden, eller för att prata ut med sina föräldrar innan de går bort. Tänk så mycket enklare livet blir när vi bockar av saker och börjar leva på riktigt.

Vi säger ja till varandra och livet

Jag och Monika har precis i dagarna firat vår 8:e bröllopsdag vilket vi gjorde i Stockholm med nya spännande människor. Vi har några löften till varandra och det ena är att ge varandra gemensam tid. 12 gånger per år är det våra helger då vi njuter ihop och av varandra. Vi har även lovat varandra att säga ja. D.v.s. när vi har helger eller andra tillfällen med varandra, så är det viktigt att om en hittar på något så måste den andre säga ja första gången. Ingen behöver gå två gånger på något man inte gillar, men första gången så är man nyfiken på vad det än må vara. Då blir det väldigt tillåtande att hitta på vad som helst. Just ”vad som helst” skapar diskussioner och en spännande energi som är grunden för att ha ett liv ihop.

Spänning är en viktig drivkraft

Spänning är en drivkraft som jag har. Att köra enduro snabbt i svår terräng, att springa utför ett berg med en fallskärm, att segla på öppet hav, att slänga mig in i spännande projekt som jag ofta inget vet om. Att livet helt enkelt inte är så jävla förutbestämt. Detta var inte riktigt Monikas melodi när vi träffades, men idag säger hon att livet är ett äventyr varje dag med mig. Och när hon säger det så finns det ett smile och ett häftig blick som avslöjar att det är något hon gillar. Inte varje dag och inte varje gång kanske, men oftast. Ingen är hundraprocentig och modet att tillåta sig att misslyckas ibland är eventuellt det viktigaste beslut vi bör ta i livet.


Dela med dina vänner!
© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring