En blogg om MOD och att VÅGA

25 Nov
25 november 2014

Nya företagare på ön behöver stöd

Jag fick ett meddelande från en förtvivlad företagare som flyttat till Gotland och som ville ha stöd då de kände sig vilsna och visste inte vart de kunde få hjälp. Tiden fanns inte hos mig under arbetstid så jag bjöd hem dem under lördag-eftermiddagen. Jag började med att lyssna in deras utmaningar och vilken hjälp de fått på ön. Det som kallas inflyttarservice var ingen höjdare enligt kvinnan i familjen och där fanns betydligt mer att önska. Jag har tagit upp det tidigare att det kostar mycket att få människor intresserade av Gotland och när vi väl har dem här så måste vi ta hand om dem bättre. Anledningen att de valde just Gotland var skolgången för dottern då hon fick plats på Orionskolan. Efter 1,5 timmars diskussioner så tror jag att det fanns betydligt mer energi och mod i deras Gotlandssatsning än innan.

Vi måste ta hand om nyanlända företagare också 

Vi har tidigare diskuterat att alla som flyttar in till ön skall få en värdfamilj som hjälper den tillrätta och in i lite nätverk på ön. Det är allt för många av dem som kommer hit som flyttar från ön igen på grund av att de inte kommer in i samhället. Detta gäller både socialt och arbetsmässigt för alla i familjerna som väljer att flytta hit. Antingen så borde inflyttarservice bestå av modiga framåt människor typ Julia Bendelin, som är ett socialt geni med kontaktnät som vida överträffar de bästa lobbyister i EU-skrapan. Eller så har de företagare som mig och 500 till som gärna lägger några timmar om året på att hjälpa till i ett nätverk. Skall vi lyckas bli fler så kan vi inte förvänta oss att Åke och hans kompisar skall fixa detta. Vi får mest vara lyckliga om de i bästa fall inte motarbetar utveckling.

Alla borde ha en egen farmor Barbro

Frun är nyligen hemkommen från sjukhus och skall vara stilla under någon vecka, vilket innebär att någon annan måste sköta hennes del av markservicen. Det är nyttigt att verkligen se och uppleva vad som skall göras i Familjen AB. Som tur är har jag hjälp av Farmor Barbro första tiden, vilket förenklar mycket för oss alla. Farmor Barbro är som en hök på Monika så fort något skall göras, för doktorn har ordinerad stiltje för hennes del vilket höken bevakar.

Anonyma näthot

Förra bloggen handlade om ett knarkfritt Gotland. Jag har sällan fått så mycket skiftande reaktioner. På en ena kanten var det anonyma människor som hotade mig med både det ena och det andra om vi träffas, där de även antydde att barnen skulle få sin del av sleven. Ganska lågt att vara anonym och hota på nätet och att dessutom blanda in mina barn. Det känns som om vi på Gotland håller på att lära människor att det är helt okej att vara anonym och tuff på nätet. Öns största mediaföretag har det som en viktig policy att försvara denna typ av övertramp och då blir det lite svårt att få fason på detta tilltag. Jag har en avsky för dessa anonyma tyckare som verkligen får växtkraft på Hela Gotland. Där kan de som inte vågar stå för sina åsikter frossa i lögner och oförskämdheter. Tyvärr tror jag att detta ger hela Gotlandspress sämre trovärdighet, vilket mediakoncernen absolut inte behöver, utan tvärtom skall vi vara rädda om våra dagstidningar.

Några vill jobba med en knarkfri ö

På den andra sidan finns det folk som vill hjälpa till att förverkliga en knarkfri ö. Jag har bokat lunchmöte med några som vill göra verklighet av idéen och har även bjudit in en representant från Region Gotland som skulle kunna göra skillnad om de tror, vill och vågar. En av öns politiska redaktörer sade sig veta att detta var omöjligt på grund av det ena och det andra vilket alltid triggar mig. Dagen efter kom det en det en dementi av honom och helt plötsligt har vi knarkhundar som besöker skolorna. Om man verkligen vill så går det mesta, det krävs bara lite extra envishet samt mod.

En intressant reflektion är att det finns de som direkt säger att det går inte för … Och så rabblar de upp ekonomi, lagar, arbetstider, policyfrågor m.m. Framför allt så vill dessa människor ofta säga att ”detta har aldrig gjorts så det går inte”. Eller att ”det provade vi för tio år sedan och då gick det inte för…” Sedan är vi ett gäng killar och tjejer som ser det precis tvärtom. Detta har aldrig gjorts och då är det dags att våga och prova nu!

Mot 10 000 nya öbor! 

Tänk om Gotland vågade vara experimentverkstad och testa hur mycket knark man kunde få bort under 5 år? Låt det kosta 50 miljoner och 50% skall finansieras utifrån och sedan skall det satsas lika mycket på aktiviteter typ idrott, ungdomsgårdar, utbildning och partymiljöer typ rockklubbar, diskotek och konserter för ungdomar m.m. Tänk tanken att Gotland blev föregångare i Europa där detta experiment lyckats, minst 2/3 av allt drogandet uteblir och det visar sig att de drogfria skolorna och den nästan drogfria miljön har fått 10 000 nya människor att bosätta sig på ön. Detta skulle få skatteintäkterna på ön att öka med närmare 10% varje år. Då har vi utan tvekan råd att satsa 10 miljoner per år i skattepengar och lika mycket skulle tillfalla projektet i bidrag. Våga tänk utanför boxen och våga göra nya oprövade saker. Det värsta som kan ske är att man inte riktigt kom i mål.

Nya tag på Region Gotland 

Häromdagen fick jag en bild på Facebook där Region Gotland satsat på ett utegym nere vid stranden vid Tott. En helt galet bra miljö att gymma i. Det är tydligen vår nya stadsträdgårdsmästare som vågar tänka nytt. Ön behöver fler tjänstemän som henne som vågar och vill. Rensa ut en del av det gamla och in med nytt!

Tyvärr är det många som har som mål att vara hela livet på Region Gotland och klättra inom regionen. Jag förstår inte detta tänk överhuvudtaget att jobba på samma arbetsplats ett helt liv och inte prova nya spännande saker. Lönenivåerna borde vända ner efter 6–7 års anställning igen så att det blev naturligt att byta arbetsplats. (Likt uppdragen som landshövding) Facket har helt tappat verklighetsförankringen med när de vill ha människor på samma arbetsplats hela livet genom att bygga de belöningssystem som finns idag. Det är en av anledningarna till att alltför många väljer att stanna kvar på hos samma arbetsgivare år ut och år in. Detta är en av öns stora utmaningar att få till en mer rörlig arbetsmarknad. I veckan slog ytterligare ett belöningssystem till hos Region Gotland: om man stannar i 25 år så får man en middag och ytterligare uppmärksamhet – är det verkligen bra?

Att anställa eller inte anställa är en fråga om utveckling 

Jag känner mig bekymrad över att så många företagare inte vill anställa. Företagare som ser det som ett problem att anställa fler och i stället väljer att inte utveckla. Jag har träffat på ett antal företagare likt mig själv som vill ha så få anställda som möjligt. Det är så krångligt med alla regler kring anställda att många drar sig för detta. Det borde vara tvärtom, att företagare alltid var sugna på att utveckla och anställa fler så fort det gick bra och om orderingången vänder så ska det vara lätt att avsluta anställningar.

Behöver vi krångliga entreprenörer?

Jag har en känsla av att lite för många som jobbar kommunalt eller statligt anser att företagare ofta inte går att lita på. Att vi entreprenörer som vänder och vrider på möjligheter uppfattas som krångliga och opålitliga. Mellan raderna så hör jag det om mig själv. Jag har tagit mig en funderare kring detta och kommit fram till att detta är min roll som entreprenör och jag skall fortsätta att vara så. Skall man bryta ny is och prova nya idéer så måste man våga tänka nytt och vara lite jobbig.

Däremot så  skall jag försöka att ha lite mer förståelse för tjänstemännens förutsättningar. Det väljer att tolka regelverk på sitt sätt och då finns det vissa som vågar tänka nytt och vill utveckla och så finns det andra som aldrig vågar något. Om cheferna lyfter dem som vågar och inte ger sig på någon som gör mindre rätt så kommer beslutsgången att snabbas upp och vi skulle få betydligt mer utvecklingsvänliga organisationer inom stat och region.

Oslo, Paris eller Bryssel över dagen! 

Häromdagen var jag i Oslo över dagen. Jag flög från Visby kl 06.30, landade i Oslo vid tiotiden och var på mötet kl 11.30. Vi höll på till strax efter kl 14 vilket innebar att jag var åter i hemmet kl 18.55. Jag hann med att busa med barnen och läsa godnatt-saga för dem innan de somnade. När jag stod på flygplatsplattan och såg sex plan som övernattat i Visby så spred sig en go värme i kroppen. Våren 2001 startade vi Gotlandsflyg för att Skyways hade monopol och vi ville göra skillnad. Flygförbindelserna har aldrig varit så bra som de är nu och min biljett till Oslo kostar 2/3 av vad en fullpris t.o.r. med Skyways kostade 2001 till Stockholm.

Detta är ett väldigt tydligt bevis för hur bra det går när marknaden jobbar ihop och det skapas sund konkurrens. I en konkurrensutsatt miljö fungerar kapitalismen som bäst om man bara vågar utmana och tänka nytt. Med den konkurrens som idag finns så reser man till Paris, Bryssel eller Oslo över dagen betydligt billigare än vad priset för en fullpris-biljett till Bromma var för 13 år sedan. Sätter man detta i relation till båtpriserna som lever i en monopolsituation så får man en skrämmande bild av utvecklingen.

Ett privat initiativ till att utveckla ön

I onsdags flyttade vi starten av Gotlandsbåten ett år vilket fick stort uppmärksamhet. Vi hade 11 representanter från media på plats under presskonferensen och två politiska chefredaktörer följde oss på håll, vilket visar på intresset för öns kommunikationer. Vi har många som supportar oss där ute och som inser att antalet gästnätter har stått still de senaste åren. Privatpersoner och företagare som inser att ön behöver konkurrens. När vi drog igång detta så var vi övertygade om att pris- och tidtabeller måste förbättras. Vi var rädda för vad som händer med prisbilden när de nya miljökraven börjar gälla 2015 och de nya reglerna för prissättning 2017. Vi tror att prishöjningarna i framtiden kommer att tas ut av icke-gotlänningar vilket landar på besöksnäringen. Vi tror helt enkelt att entrébiljetten till ön blir för hög och det riskerar att påverka antalet gästnätter negativt.

Hamn i Grekland

Hamn i Grekland

Viskleken 

Ibland känns det som man sysslar med viskleken där man viskar något i kompisens öra och som sedan viskar i nästa öra och när det gått ett varv så skall den sista förklara vad som sades från början. Detta stämmer aldrig och är ett tydligt exempel hur det går när man inte frågar källan från början. Flera journalister har t.ex.  hänvisat till tidningen Horisont och en intervju med mig. Jag berättade journalisten att vi valde att leta båt i bland annat Grekland för att deras (landets) ekonomi är skakig och att landet är en stor fartygsnation. Om landet har dålig ekonomi så är det inte konstigt om redare söker sig mot nya marknader vilket flera gjort och det hade kunnat bli projektets lycka. Detta fick Horisont till att vi letat efter ett rederi med dålig ekonomi, vilket andra sedan refererar till. När Gotlandsbåtens representant träffade det aktuella rederiet så gick de igenom tidsplanen och ekonomi med varvet och rederiet. Då fick vi grönt ljus för att det fanns pengar till det som skulle göras med den aktuella båten och att tidsplanen skulle hålla enligt det man kände till just då.

Bra eller dåligt för ön med Gotlandsbåten? 

Hela projektet är ett privat projekt som fått betala alla kostnader själva men det behandlas ungefär som om det var regionen som försöker utveckla ön med skattepengar. Region Gotland har inte haft några större kostnader och de kostnader som fanns har redan betalt sig år ett. Gällande varumärket Gotland så kan man säkert diskutera om det tagit skada. Bevisligen fick vi en rekordsommar och diskussionerna var inte längre  fokuserade på de höga priserna. Om detta varit bra eller dåligt skall nog andra reda ut. Eventuellt kommer vi att få se vad som sker utan Gotlandsbåtens marknadsföring och Gotlandsbåtens påverkan på kollegan. Svaret kommer troligen att finnas efter sommaren i den statistiken som då kommer fram.

Stolt med framtidstro! 

Jag är väldigt stolt över den kompetenta styrelse som jobbar med Gotlandsbåten och över den kunniga hjärntrust som valt att jobba med projektet. Här finns kunskap, mod och vilja att göra förändringar för öns bästa. Jag är framför allt stolt för att vi lyckats samla så mycket kompetens i ett så svårt projekt och att vi var så nära att sjösätta redan 2014. Men nära skjuter ingen hare och nu är målet att hitta lämpligt fartyg till sommaren 2016.

Jag tror och hoppas att vi kommer möta dig och många fler på båten mellan Visby och Västervik sommaren 2016, 2017 eller 2018. Jag tror att vi 2018 har ökat antalet gästnätter med 20% på ön och nästan det samma i Västervik. Jag tror också att Gotlandsbåten kommer ha en prisbild som ligger 20–30% under övriga snittpriser och att Västervik är känt som lågprishamnen till Gotland. Detta måste få vara en vision som fungerar som målbild för Gotland.

Ethel och Meg till hör Sveriges 49 bråkigaste kvinnor

Affärsmagasinet Passion For Business publicerar varje år en lista över vilka kvinnor som bryter ny mark i Sverige inom näringsliv, politik, kultur och ledarskap. Att våga tänka nytt innebär att man blir benämnd bråkig vilket kan vara ungefär det samma som entreprenöriell. Desto mer nytänkande, desto mer bråkig enligt vissa. Jag har ofta känt av detta och kan bara stå på sidan och göra vågen när Ethel och Meg kommer cyklande för det är ofta på cykel som de tar sig fram. Men ute och cyklar är de absolut inte, utan vi skall se dem som förebilder och försöka skapa fler som vågar tro på sina egna idéer.

Meg Tivéus på sjuttonde plats och Ethel Forsberg på sjätte plats: ni är förebilder som gör skillnad på riktigt. Riktiga fiskar simmar mot strömmen medan döda fiskar bara flyter med är ett ordspråk som är väldigt talande och det finns allt för många som inte vågar vara obekväma utan i stället väljer att bara följa med strömmen. Jag helt säker på att det hos dessa kvinnor och män som glider medströms inte går att hitta de spännande framtidsprojekten som skall förändra och förbättra.

Kärlek till två kvinnor

I fredags skulle min förra fru fyllt 50 år. Det var en färgstark kvinna som fortfarande gör avtryck hos mig och många av hennes vänner. Även min nuvarande fru som aldrig träffat henne har fått en bra relation till Ulrika och inser att hon påverkar oss positivt än idag. Det är snart tio år sedan hon och killarna drunknade i tsunamin och jag lever idag ett nytt liv med nya barn och en ny fru vilket Ulrika skulle uppskattat om hon kunde förmedla detta. Fördelen med att bli änkeman/änka är att man kan ha kärleken både till den man mist och den nya partnern man valt att dela livet med. En av nackdelen är att vi missade en väldigt häftig 50-års fest den 21 november för en kvinna med många härliga vänner.

Ulrika och jag

Ulrika och jag

Vem bestämmer hur man sörjer? 

En del väljer att att avsluta ett dåligt förhållande för sent och jag rycktes bort från ett bra för tidigt. Att man som i min situation snabbt vill tillbaka till ett familjeliv borde vara självklart för alla men är tyvärr inte det. Det är väl det jag kan känna mest bitterhet mot, att så många vill komma med pekpinnar och tala om för oss som drabbats hur man skall sörja. Jag skulle vilja skrika ut att var och en måste få sörja på sitt sätt utan att andra skall bry sig. Att drabbade skall ha mod att leva sitt liv på det sätt som känns bra för stunden. När man blir själv så skriker hela kroppen efter någon att äta frukost med, att somna jämte, att diskutera väder med och att vakna upp med. Att krama och att få spy ur sig alla frustration ihop med och att få krypa in i famnen och bara vara liten och rädd med. Det spelat ingen roll vilket kön den drabbade har för behoven är könlösa.

Våga leva dit liv varje dag!

Att dö är oftast rätt enkelt och att vara död är väldigt enkelt men att lämnas själv kvar där man skall leva ett liv ensam i ett hem efter 10, 20 eller 30 år blir väldigt, väldigt ensamt. I ett parförhållande har man ofta tränat väldigt lite på att vara just själv, för man vill helt enkelt inte det. Jag tror att vissa människor är mindre bra på att vara just ensamma och de skall inte vara det för länge, för då är det risk att de dör på insidan. När en man eller kvinna dör på insidan så lever de inte länge till.

Våga följ din magkänsla!

Livet handlar om mod att välja väg, mod att välja partner, mod att välja arbetsgivare m.m. Tar man inte chansen att styra sin egen utveckling så är det bara att följa strömmen och hoppas på att slumpen gör att livet blir spännande och intressant. Livsbiljetten har som bekant inget bäst före datum, så se till att varje dag styrs av dig och gör något bra av den. Lev dina drömmar och låt lust och nyfikenhet få styra lite mer.

Varför inte ta initiativ och para ihop människor som blivit ensamma eller bara bjuda in grannen som lever själv på en fika? Jag är övertygad att vi kan få fantastiska livshistorier om vi bara vågar bjuda in och bryta mönster. Vem vet om det blir en extra morfar eller farmor i familjen efter ett sådant möte? Det enda som behövs är lite mod och nyfikenhet vilket inte kostar något.

Monika och jag

Monika och jag

Jag tänker gå min egen väg och våga följa min magkänsla som numer är rätt välutvecklad. Det innebär att varken jag eller Monika skall dö nyfikna med någon större förmögenhet på banken. Den förmögenheten skall investeras i livserfarenhet som sedan ska glittra i ögonen och sitta på munnen som ett löjligt flin. Det är nu livet skall levas och upplevas. När det en dag är dags att ta farväl skall i alla fall jag inte ångra något som jag inte gjorde.


Dela med dina vänner!
1 svar
  1. Mats Hansson says:

    Ja, du, styra sin egen utveckling. Det handlar om anpassning det, som samhällena ser ut. Du har ingen frihet, du kan inte ta ditt pick och pack, knalla iväg och ta dig en bit mark, och skapa dig en tillvaro där, borta från alla andra samhällen, om du är oense med dem. Utan du måste gå de upptrampade stigarna, skola, arbete, hitta en plats i hierarkin, du måste acceptera, lära dig, det sociala spelet, acceptera samhället och dess uttalade som outtalade regler, om du vill få det någorlunda gott. Gör du inte det, utan är osocial, oense med samhället, stolt, och går din helt egna väg, bara gör ”olönsamma” saker, blir det oftast marginalen. Eftersom samhället och du inte kan gå skilda vägar. Den möjligheten fanns förr, nu är den borta, av någon anledning. Jordens alla samhällen har mutat in all dess mark, det finns ingen fri mark. Utan endast anpassning och (lite överdrivet, men dock) rövslickeri står dig till buds (”mod att välja arbetsgivare” tex), om du vill få det någorlunda gott. Finner du detta gott, du är ense med samhället, är förstås allt gott, gör du det inte, du är oense med samhället, är det förstås inte gott, utan frustrerande. Borde inte fri mark införas igen, eller är det bara att finna sig (i samhället)?

Ingen möjlighet att kommentera detta.

© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring