Livet är nu och skall levas nu 

02 Nov
02 november 2014
Richard Branson, Virgin Galactic

Richard Branson, Virgin Galactic

Jag lever hellre kort och intensivt än långt och tråkigt

Igår gjorde sig döden påmind igen. Den rymdfarkost som skall ta oss ut i rymden håller på att testas och igår hände något som man inte kunde förutse, vilket fick den att störta. En person avled och en kunde rädda sig i fallskärm. Utveckling har alltid krävt offer i form av entreprenörer som på olika sätt offrar sig för att testa gränserna. I flygets begynnande era för 100 år sedan var det många som ansåg att man inte skulle utmana naturens krafterna och uppmanade människor att hålla sig på jorden. Många ville ändå prova sin drömmar och för några gick det mindre bra, även om de fick uppleva drömmen för ett kort ögonblick. Det man nog kan konstatera är att de levde just då till 100% vilket kan vara bättre än att finnas länge men aldrig leva på riktigt.

30–40 år senare kom en ny era där nya våghalsiga människor testade att flyga jetplan och även passera ljudvallen. Det krävde igen många offer som testade de yttersta gränserna. Idag är det naturligt och helt ofarligt att flyga jetplan och det kan vi tacka de där piloterna för, de som vågade spränga gränser. Utan dessa våghalsiga entreprenörer så skulle det tagit veckor att göra tur- och returresor till varmare breddgrader idag.

2014 är det nya hjältar som skall flytta gränser ut i rymden för att korta flygtider mellan kontinenter och utforska rymden. Samtliga inblandade vet att det är farligt och att det kommer skörda sina offer, men alla tror att det kommer drabba någon annan.  Så fungerar våra hjärnor och det är tur för t.ex. hela tobaksindustrin.

Pigge vid rymdfarkosten

Pigge vid rymdfarkosten

Vi är ca 700 människor som är med och satsar över en miljon kronor var på utveckling av civilt rymdflyg. Vi vågar vara pionjärer och tror på att det kommer bli ett nytt steg i flygets utveckling. Inom 20 år så kommer man att mer än halvera flygtiden till t.ex. Australien och minskat miljöutsläppen betydligt, tack vare att man flyger via rymden där det inte finns något luftmotstånd.

Min far anser att det här är ett farligt projekt och att jag skall låta bli. Jag tror det är farligare att ta mig till startplattan i New Mexico och hem igen, än själva raketflygningen. Det kommer bli en helt fantastisk upplevelse att skjutas iväg snabbare än en pistolkula. Att få se jorden från den höjden och att få sväva helt fritt. Att vara med och utveckla flyget mot nästa dimension är att vara med och göra skillnad och något jag gillar.

Vad är farligt? 

Självklart går tankarna till familjen och alla runt den astronaut som omkom. Trots att jag mist både fru och barn kan jag inte säga att jag vet hur det är, för varje olycka och sorg har sin historia. Den här familjen var väldigt medvetna om farorna och har varit med om död tidigare.

Vi gick ner på en strand 2004 på vår drömsemester och då reste sig vattnet från ingenstans och tog min familj ifrån mig så vad är farligt undrar jag? Jag riskerar varje dag att dö av sjukdomar eller olyckor. Ingen vet hur länge livsbiljetten är giltig och då måste man göra något bra av den tid man får.

Sorg skall var och en sköta på sitt vis 

Med död är det i alla fall så att den som dör tar den lätta vägen. Att vara död är väldigt enkelt men att bli lämnad kvar i livet kan vara ett rent helvete. Framför allt med alla som tycker saker och ting. Har man som i mitt fall levt i ett bra familjeliv med en fantastiskt kvinna som var full av liv och livsvilja samt två helt underbara grabbar på 4 och 5 år, så blir det väldigt ensamt och jävligt trist.

Att vara i det hus som tidigare var ett hem för vår familj med värme och trygghet, som blev en avskyvärd plats fylld av minnen och tomhet. Jag var rädd för dessa minnen men kunde efter en tid byta dåliga minnen till glädje och de som jag var rädd för blev i stället till glada minne som jag kunde hitta energi i. Egentligen var det bara två olika sätt att se på samma situation. Det sitter i huvet hur man väljer att tänka.

Tiden läker alla sår sade man till mig och jag tyckte att alla som sade så kunde dra åt helvete för de förstod ingenting. Idag inser jag att de hade rätt. Det stora problemet var alla förstå-sig-påare som ansåg att sorg skall skötas si eller så. Ett år skall man sörja och leva själv var ett av alla dumma råd/påstående jag fick. Sorg skall var och en sköta på sitt sätt. Och har man som i mitt fall levt i ett bra förhållande med allt vad det innebär, så vill man ofta in i något liknade igen så fort som möjligt. Det är ett naturligt läge för den som blir kvar.

Wilda

Wilda

Idag har jag två nya barn som tagit Max och Charlies platser och en ny kvinna som tagit Ulrikas plats. För några år sedan var jag  altid tvungen att ursäkta mig när jag sade att mitt liv är bra och vi lever i en bra harmoni. Idag kan jag säga att jag har ett bättre liv än innan olyckan och det innebär inte att Monika är bättre än Ulrika eller att mina nya barn är bättre än mina gamla. Det som skett är att olyckan har förändrat mig och jag är en bättre make, pappa och troligen människa med en annan livssyn. Jag tillåter mig att ha det bra och ingen annan skall berätta för mig vad jag skall göra och inte göra.

Towe

Towe

Jag tror att vi är fler drabbade i olika situationer som har känt oss tvingade av andras måsten, att t.ex. känna skuld när vi inte har någon skuld. Att vara tvungen att gå med böjt huvud och avstå glädje därför att det enligt andra skulle vara att inte sörja. De som utrycker sig så vet inget om att sörja. Jag hoppas att alla som råkar ut för död så snabbt som möjligt landar i glädje igen. Mister man en livspartner så lagar man sig själv i många fall snabbast genom att träffa en ny partner som man kan dela tankar och få energin ihop med. Detta behöver inte vara en livspartner, men en som man finner tröst ihop med och som det går att känna glädje och kärlek ihop med. På något sätt måste det få vara tillåtet utan att andra skall peka finger. Alternativet att leva själv gör att man kanske aldrig kommer vidare vilket ingen vill. Sorg är något individuellt som var och en måste få gå igenom på sitt sätt utan att andra dömer.

För evigt fyra år 

Idag skulle Max ha fyllt år igen. I mina ögon blev han bara fyra år så han fortsätter att fylla fyra varje år som om han ätit Pippi Långstrumps Krumelurpiller. Jag har fortfarande en bild av den här busiga killen som med ett lite snett leende tittar fram bakom sin blonda, men rakt klippta lugg. Man kunde se på ögonen att han ofta hade något bus på gång. Han var en kille som gick sin egen väg och jag kan på så sätt känna igen mig själv i hur han var.

Om det finns ett liv efter detta – vilket jag inte tror men vissa saker gör att jag ibland tvivlar, då får jag för mig att det finns någon som ibland hindrar dåliga mail att gå iväg eller så blir jag påmind om saker i sista stund. Det är då jag tror att det finns en Snygg Göteborgska där uppe som fixar lite – så skulle det vara intressant om systrar och bröder fick mötas en dag. De är nämligen mer lika varandra än vad de vet om.

En stor besvikelse som fått en tagg att växa fast 

Jag tycker det varit en skitvecka men i övrigt är livet rätt bra. Jag har insett att det inte går att jobba ihop med styret på Region Gotland då de inte håller tidsplanen, löften eller jobbar för några riktiga visioner. Det är mest internt käbbel och ingen som styr skutan. Det kanske är fel att säga att man inte har några visioner för det har man. Åke Svensson skall skapa Sveriges Bästa Företagsklimat.

Åke har knappt varit ute på ett enda företagsbesök och snackat framtid, vad jag vet. När han lyssnar på t.ex. mig i samband med att jag klagar på något, så får han för sig att vi har en dialog om utveckling. Skall man leva i framkant så bör man träffa de företagare inom varje bransch som är ledande på ön. Be dem lite ödmjukt om de kan tänka sig att berätta hur de tror att framtiden ser ut och vilket stöd de kan behöva för att kunna utvecklas och anställa fler. Genom att göra riktiga företagsbesök så skulle han få en inblick i verkligheten och ett öra som fick lyssna på framtiden. Vissa människor borde förstå varför vi har en mun och två öron.

Svårt att bli sviken 

Jag har ett fantastiskt bra liv och skall absolut inte gnälla utan ställer in mig på att vara lycklig för allt som vi har lyckats åstadkomma i familjen och i arbetet. Blir man sviken så har jag tidigare bestämt mig för att det bara är att stryka dem och gå vidare. Det är inte värt att lägga energi på de som stjäl energi. ”Oftast är man själv viktigare för dem än vad de är för dig”. Så sade en klok kvinna till mig och det är dags att börja lyssna på detta igen.

Jag har nu bestämt mig för att inte slänga bort dyrbar tid på en präst från Göteborg som gör allt för att behålla sin position och inte sätter laget före jaget utan tvärt om. Varför skall jag lägga tid på honom när han inte är intresserad? Antagligen har min prestige fått sig en törn när en man som han vägrar att kommunicera med mig. Jag har förlorat en hel del pengar på detta men han har förlorat så mycket mer, vilket vi båda är väldigt medvetna om.

Hatar att vara avundsjuk 

Jag sitter och ser foton från Malta nästan varje dag på Facebook. Bästa kompisen har tröttnat på företagandet på ön och flyttat. Jag blir irriterad på mig själv när jag kommer på mig med att bli avundsjuk på dem som vågar. Micke, Madde och Birk  – numer Prince – ni är stora förebilder för oss som är kvar på ön. Att vara förebild är viktigt för oss alla och det innebär att man kan se sig själv i spegeln på morgonen och gilla vad man ser.

Familjen Juniwik har utan hängslen, svångrem och fallskärm lämnat Sverige och gjort sin dröm. Fler borde göra just så. Även om man inte säljer av allt och flyttar så kan man säga upp sig från ett jobb man inte trivs på eller avsluta ett förhållande som inte ger någon energi. Det krävs helt enkelt mod att förändra livet och våga byta spår. Det blir troligen inte som man tänkt sig med det blir det oftast inte i alla fall. Men det blir nytt och spännande vilket ger livet ny energi och sånt är viktigt om det skall bli en kul tid som man har på Jorden.

Samla fruar på ett och samma ställe

Besök vid graven

Besök vid graven

Idag den första november är det Allhelgonadagen och  Max födelsedag. En kille som alltid fyller fyra och numer har två stora systrar. Vi var på kyrkogården på kvällen och tände några ljus och tomtebloss alla fyra, plus en kompis till Wilda. Den här dagen badar hela kyrkogården i ljus. Tiderna förändras och nu är det något ljust och fint med kyrkogårdar. När jag var tio år så var det nog det absolut läskigaste man kunde tänka sig att vara på en kyrkogård på natten. Jag såg på tjejerna att de absolut inte förknippade besöket med något läskigt, utan stämningsfullt.

Sen började de sjunga för Max

Sen började de sjunga för Max

I stillheten stämde alla tre upp i en liten sång för Max, ”Ja må han leva”. Det var väldigt befriande och kändes så naturligt.  För våra barn har döden blivit något naturligt som man inte är rädd för. Jag är tacksam för att de fått med sig den lärdomen som många andra missar. Jag har alltid saknat mina grabbar och allt vi skulle göra. Det blir lite annat med tjejerna även om vi gör mycket grabbiga saker. Jag kan sammanfatta allt med att livet går vidare och det är som Monika säger: Vi har nya kort på hand och det gäller att göra något bra med de kort man har.

Ulrika, Charlie och Max – bilden på gravstenen

Ulrika, Charlie och Max – bilden på gravstenen

När jag står och ser på graven så tänker jag på att Monika har sagt att hon vill begravas i familjegraven med Max, Charlie och Ulrika. Hoppas verkligen att jag går först så att det inte blir så att jag samlar mina fd fruar där.

Att avsätta tid till ett bra förhållande ger ofta högsta vinsten

Jag inser mer och mer hur mycket energi Monika verkligen ger mig. Jag älskar den kvinnan väldigt mycket och ännu mer än så. Att verkligen njuta ihop med sin livskamrat är något som borde vara minst 1/2 års utbildning på innan man fick gifta sig och skaffa barn. Då skulle så många fler förstå vinsten av att ha ett riktigt bra förhållande och att det kräver tid och engagemang. Skall man bli bra i Golf så måste man avsätta tid och träna. Det gäller samma sak för ett förhållande som kräver livslångt engagemang.

Monika och Pigge

Monika och Pigge

Min förra fru sade ofta till mig att ha ett BRA förhållande var något man måste jobba på varje dag.  Sade och sade förresten jag minns nog att hon skrek. Gör man det så blir i alla fall livet grymt bra. Där är jag idag.


Dela med dina vänner!
1 svar
  1. Ulrik says:

    Fina och bra tankar, läste dina ord från 05.00 i morse, tänker att detta blir en bra dag!!

Ingen möjlighet att kommentera detta.

© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring