Att vara kåt på livet ger resultat 

29 Dec
29 december 2014
Kärlek smittar

Johan Ekenberg pratar om att vara kåt på livet. Jag tyckte det var lite vulgärt och konstigt första gången, men idag känns uttrycket helt rätt. Jag har varit kåt på både projekt och tjejer och inte minst Monika, men idag är jag kåt på livet ihop med Monika. Det betyder att vi båda vill prova nya saker och är nyfikna på nya smaker, nya upplevelser, nya människor nya kulturer m.m. Vi är öppna för ett liv i förändring vilket innebär att vi är sugna på att leva varje dag på riktigt. Eller som kompisen säger: ni är kåta på livet och er kärlek smittar!

Bli ja-sägare och få en annan livssyn! 

Liv och död har den senaste veckan handlat om, inte minst på grund av 10-årsminnet av tsunamin. Genom att våga prata av sig om döden, blir det så mycket mer liv när man ändå skall ägna sig åt att leva. En sak som gör oss just kåta på att leva livet ihop är att vi kommit överens om att alltid säga ja till varandra och saker vi vill prova. Därför är det lätt att hitta på saker för Monika då hon vet att jag kommer säga ja när hon vill prova något ihop med mig, och tvärt om. Det blir (nästan) aldrig sura miner utan det finns en nyfikenhet och är det trist så säger vi ifrån efteråt och då blir det inte samma sak en gång till. Just detta gör att vi kan ta ut svängarna lite extra och samma sak gäller kontrollfrågor. Allt är tillåtet att prata om och frågor är bara frågor och ja betyder verkligen ja och nej betyder nej även om jag har lite svårt för just nej. Det blir som en uppåtgående ja-spiral som vi båda seglar iväg på och lyfter varandra likt något väckelsemöte där alla triggar varandra.

Sex ger energi 

Något som kommit som ett brev på posten är ett mycket mer spännande sexliv, vilket inte ger så lite energi åt båda. Närhet och beröring är nog något ingen kan få för mycket av, men som många får för lite av. När det är tillåtet att prata om allt och inget är konstigt så klarar man av det mesta och provar det som känns spännande. Vi har varit rätt öppna mot vänner vilket gjort att relationer och samliv ofta blir ett diskussionsämne runt middagsborden. Det visar sig att sex och död är två trestaviga ord som är lika laddade och väldigt svåra för många att gå på djupet med och de dammas bara av lite i kanten när de kommer på tal.

Det är konstigt för 100% av oss skall dö och jag tror att mer än 90% av alla våra vänner är intresserade och utövar sex på något sätt. Och ändå  anser lite för många att det är något som man inte skall prata om vid matbordet. I en något yngre generation än min så verkar det vara mindre laddat, i alla fall när det gäller sex. Dagens ungdomar verkar över lag smartare och tänka lite mer praktiskt än vad vi har gjort.

Rädsla är bara dålig drivkraft

Förbjudna saker kan ofta kittla och vara en drivkraft men rädslor är en mycket dålig drivkraft som är destruktiv. Jag anser att det är för många journalister som är rädda för både sex och död och därför blir det sällan några längre, djuplodade, seriösa program eller artiklar om dessa ämnen. När det handlar om död så blir det så allvarligt och försiktigt att allt blir tråkigt och samma sak gäller ofta kring sex. Eller så slår det senare ämnet över åt andra hållet.

Nästan 3 gånger så många besökare som HelaGotland.se!

Den senaste veckan har jag haft över 30 000 unika besökare per dag i snitt till min blogg. Enligt Åsa, som hjälper mig med bloggsupport, så gick webbsajten ner när trycket blev för stort. Den dagen var det ca 20 000 som var inne och bloggen fick då flyttas till en server med bättre kapacitet och det var tur, för i förrgår var det över 45 000 unika besökare vilket låter helt galet. Tydligen har öns webbtidning ca 13 000 unika besökare per dag vilket ger min bloggs 45 000 unika besökare en viss respekt. Vad jag förstår har vår lokala nättidning ändå väldigt höga läsarsiffror med tanke på att det bara bor knappt 60 000 på ön.

Detta tyder på att det finns en hunger att läsa om liv och död eller död och liv beroende på vilken typ av människa man är.

Towe tog på sig glasögonen och sa: Mamma hur gammal är Ingrid egentligen? Tror hon på allvar att tomten skall komma?  (Om Ingrid 47 år som pratat tomte med Tove på Julafton)

Towe tog på sig glasögonen och sa: Mamma hur gammal är Ingrid egentligen? Tror hon på allvar att tomten skall komma? (Om Ingrid 47 år som pratat tomte med Tove på Julafton)

Vinnare och förlorare i genlotteriet

Vart man bor i världen och i vilken familj man föds, har stor betydelse för vår framtid. Men gensammansättningen som föräldrarna har är en mycket viktig förutsättning för hur länge man kommer att leva, vilka sjukdomar man får, vikt , längd m.m. Genom födelsen deltar vi alla i ett jättestort genlotteri som kommer att påverka oss på ett sätt som verkligen kan anses orättvist. Jag tror ändå på den egna makten att påverka och att de är den som man skall förlita sig på.

Familjens lilla charmtroll Tove som absolut ser livet från den soliga sidan!

Familjens lilla charmtroll Tove som absolut ser livet från den soliga sidan!

Livet är inte alltid en räkmacka

När den som drabbats av förlust av sina käraste får en extra börda från okunniga människor som inte förstår vilken skada de gör när de prackar på andra sin syn på sorg – detta vill jag försöka ändra lite grand. Om vi hjälps åt så kan många göra lite, vilket tillsammans blir rätt mycket i slutänden. På mina två senaste blogginlägg nedan så finns ett antal som i kommentarer (klicka på kommentarer) beskrivit sin resa. Det är korta beskrivningar som många borde ta del av. Se det som en nyttig förberedelse inför framtida utmaningar som kommer på ett eller annat sätt. Vi kan lära av varandra genom att läsa och diskutera andras utmaningar och öden. Jag välkomnar att fler går in och berättar om sin resa och på så sätt kan hjälpa andra inför deras kommande utmaningar.

Den första 200-åringen är född! 

Alla kommer att bli sjuka, drabbas av nära dödsfall och andra svåra utmaningar. Idag får var tredje människa cancer och i framtiden kommer varannan att drabbas. Å andra sidan lär den första person som kommer att bli 200 år redan vara född och många fler av oss som lever nu kommer att bli över hundra år. Vi kommer troligen att bli äldre än våra föräldrar så det är ingen idé att gå omkring och oroa sig för olyckor och sjukdomar. Genom att höra hur andra går vidare, tror jag att det kommer att vara till hjälp i framtiden. De som skärmar av sig från den här typen av upplevelser får det väldigt tungt den dagen det är deras tur. Dygnet består av 24 timmar eller 1440 minuter. Att ta 20 av dessa minuter och läsa om andras livsresor kan absolut vara en bra och nyttig investering lite då och då. Det finns då 1420 minuter kvar att ha fokus på framtiden och nuet vilket är en bra fördelning.

Inget jobb som skulle passa mig!

Inget jobb som skulle passa mig!

Vikten av närhet och hud

Jag är själv inne i en fas med småbarn på 5 och 7 år som gärna kryper upp i famnen. Barnen vill alltid att vi har sagostund och somnar med dem och detta delar vi föräldrar lika noga som man delade 1/2 liters glasspaket som barn. Här gäller millimeterrättvisa och det är Wilda som håller reda på att det blir 100% rätt.

Wilda som Sago-polis har ett sätt som gör att man följer regler och ordning och reda gäller, annars säger hon ifrån!

Wilda som Sago-polis har ett sätt som gör att man följer regler och ordning och reda gäller, annars säger hon ifrån!

När jag och Monika kom till hotellet i går kväll så blev vi ståendes i lobbyn kysste varandra länge. Framme vid receptionsdisken såg jag att receptionisten tittade på oss lite extra lyckligt och utstrålade att hon gärna tryckt på gilla-knappen om hon haft någon. Så jag hjälpte henne och sa att vi har inte setts på ett tag. Hennes kommentar var ”jag förstår” och då klämde jag i med att de var fyra minuter sedan förra gången och det var då vi klev ur vår gemensamma taxi. Då log receptionisten och tänkte troligen att ”de är så klart helt nykära”. Vilket stämmer, för det har vi varit i 9 år nu.

Alla behöver stora och små kramar och massor av närhet.

Alla behöver stora och små kramar och massor av närhet.

Jag får massor av närhet och ger också det samma och det är en annan positiv spiral som jag upplever med frun, barnen och vänner. Det får mig att må bra och jag tror att det är viktigt med kramar och beröring. Något kemiskt händer i kroppar av närhet som ger extra energi. Är det sedan skinn mot skinn ihop med frun så blir det inte bara kemiskt utan mer pyrotekniskt på något sätt.

Nyårsdagen är årets viktigaste dag 

Den 1/1 varje år bokar vi in 12 helger som är vuxenhelger där vi två gör saker utan barn. Sex ansvarar Monika för och jag för sex och vi får hitta på vad vi vill. Den andra måste prova och det kan vara väldigt skiftande helger. Utflykter på Gotland där vi provar på det som känns spännande och bor över där det funkar. Resor till storstäder i Europa eller att bara vara hemma utan barn. Vi har provat fallskärmshoppning, medium, relationskonsulter, kroppsläsare, massageutbildningar, matlagning, hypnos och mycket mer. Det är inte okej att vi anmäler oss till ett bröllop eller en 50-årsfest dessa helger, för då blir det inte bara vi två. Det kändes som om vi skulle sikta på stjärnorna när vi började, men det funkar nästan 100% då vi prioriterar våra helger och det ger resultat.

Två kloka kvinnor att lära av 

Vi trodde att det skulle bli svårt att få till detta tidsmässigt. Nyckeln var att vi ställde oss frågan hur viktiga vi var för familjen och förhållandet. När vi insåg att hur viktiga vi är, så var det bara att prioritera och säga nej till en del annat. Tid ihop gör att det fortfarande känns pirrigt när jag står och smygtittar på Monika och så hoppas jag att det kommer kännas länge. Jag småskrattar för mig själv när jag tänker på att det är Ulrika som styrt oss hit. Det var hon som skrek till mig att Ett förhållande är något man måste jobba på varje dag! och det är så sant. En annan som har ett mantra är Susanne Liljenberg som säger Det är det enkla som är det svåra! Två mycket bra råd från två mycket kloka kvinnor. 


Dela med dina vänner!
6 svar
  1. Mats Hansson says:

    En ny karriär kanske: Livsinspiratör. Sådana där spralliga figurer som håller i kick-offer och annat, som jag mest upplever som falska, men ändå, det är väl mest min pessimism, misantropi och negativa inställning till dagens hierarkiska samhälle, där resurser och ställning är det enda som räknas, som talar. Om jag ändå kunde få lite av din optimism, det skulle nog inte skada. Men jag är som jag är jag 🙂

  2. Görel Sundström-Ohlsson says:

    kära Monika o Pigge, jag blir lika varm i hjärtat varje gång jag ser er o läser något från er, ni är bägge så oerhört kloka och har en förmåga att göra livet så bra för varandra som man bara kan. Jag tillhör ju oxå dom som vet alltför väl vad det innebär att mista och sakna syskon, barn o andra nära som vi mist i alltför tidig ålder. Det är som min väninna sa vid sin sons begravning, så länge man pratar om dom som dött så lever dom kvar hos oss. Ha det riktig gott varje dag framåt! Kramar Görel

  3. Tuija says:

    Hej! Härligt att du/ni är lyckliga och funnit livet igen. Jag förlorade min älskade son Matias 19 år gammal för tolv år sen. Svåra år, tunga år men ett hopp och livet är faktiskt bra nu.. Döden kan jag prata om utan problem, men många tror att dom gör mig ledsen om dom pratar om Matias..och det är ju inte så, jag är ju ledsen för att han är död, att prata om honom ger mig kraft, så länge man pratar om dom så finns dom. Jag tror att dom finns närmare än vad vi tror ”bara” den där förbaskade hinnan som skiljer våra världar åt.

    Idag har jag ett rikt liv, fullt med glädje, lycka och sen saknaden efetr Matias som alltid finns där, men den är idag hanterbar. Jag är lycklig och jag mår bra, det trodde jag väl aldrig att jag skulle säga då Matias dog. Åren direkt efter var fruktansvärd.

    Men hur det än är så kommer ju livet ifatt och man vill befinna sig i nuet och leva riktigt fullt ut varje dag.

    Kram på er och fortsätt ta vara på varandra och livet!

  4. Annika Holmedahl says:

    För snart 25 år sedan landade jag mitt i natten med vår 9 mån son på armen på Malagas flygpl! Trodde både mamma och pappa skulle ta emot som var överenskommet när vi skildes åt på vår garage infart någon månad tidigare! Dom bilade ner till sitt kära Spanien och hade satt Jacobs bilbarnstol i bilen för oss att ha därnere! På flygplatsen stod mamma själv, rödgråten, pappa hade dött på dagen vid en svavelkälla/vit kalkat hus med en liten pool vid foten av Casares! En lång mödosam tid följde innan alla papper var ifyllda men en vännina till mig kom ner som uppgjort efter en vecka sedan flög min bror ner för att bila hem med mamma och symaskin! Vi fick tid att bearbeta där nere! Hade bla en fin minnesstund med efterföljande lunch där en vän och fd sjömanspräst pratade! Idag är jag så tacksam för det! Pappa blev 69 år och det är min man nu! Tänker på honom varje dag och undrar hur det hade varit om han levat! Vi var ett han var min pappa , vän och mentor!

  5. Lena Jonsson says:

    Jag förlorade min man när vi var ute och seglade.
    Vi hade varit ute i två veckor och var på väg hem. Vi stannade till i Sandhamn. Och det var en segling på gång där och SÅ mycket folk. Vi bestämde oss för att lägga till i en naturhamn. Precis innan vi skulle åka så träffade vi Terrys bästa väns syster som köpt vår gamla segelbåt tillsammans med sin pojkvän. Vi berättade att vi skulle segla vidare och de seglade med.
    Vi åt en god grillmiddag. Sommaren var fantastisk med hög sommsrvärme!
    Vi åt ombord hos oss. De lämnade oss och gick över till sin båt. Terry och jag satt och pratade.
    Han flämtade till och jag skrek….
    De hoppade över till vår båt och gjorde hjärt och lungrädfning. Utan resultat….
    Jag gick omkring på däck och skrek. Det kom två män springande som förstod att det var något allvarligt. Läkare. Även de gjorde vad de kunde utan resultat. Ringde Skärgårdsdoktorn.
    Efter att ha sett många filmer så trodde jag att de skulle vara på plats några minuter senare. Vilket i verkliga livet tog 45 minuter.
    Jag gick som en varghona på båten…,,
    En äldre läkare kom som sa åt mig att vara lugn!?
    Han kom ombord och beklagade sorgen.
    Jag sa att han skulle inte beklaga något.
    Han bad mig vara lugn så skulle han ge mig en lugnande spruta!
    Jag bad honom ta den själv!
    Jag satt sen uppe på klipporna i den varma sommarnatten och tittade ner på vår segelbåt som var upplyst av strålkastare.
    Jag tänkte att det är nog en film……
    Lite senare var det klart för avfärd mot Stavsnäs. Jag satt på däck i gryningen och höll hans hand. Jag sjöng; Vem kan segla för utan vind”…….?
    I Stavsnäs mötte en bil för att hämta honom och hans bästa vän hämtade mig.
    Kom hem till vår lägenhet ensam. Visste inte vad jag skulle göra!?
    Han var amerikan och hans papps hälsade på oss veckan innan vår semester.
    När han skulle åka hem tittade jag på taggen till hans resväska och läste adressen!?
    När jag gjorde det så tänkte jag; men hjälp vad håller jag på med!!?
    Men nu kom det till användning! Jag kunde ringa hans föräldrar! Synkronisitet.
    Sen följde en svår tid. Var i USA på begravning.
    När jag kom hem igen hann allt ifatt mig,
    Men efter år av yoga, samtal osv återkom min livslust. Vi bearbetar på olika sätt. Men det ska göras för att LIVET ska fortsätta!
    Ett tag kände jag som att jag kom hem till en blomsteraffär! Och jag undrade VAR människorna var!?
    Vi är ovana vid död! Även om DET är just det vi vet kommer att hända en dag!
    Lev idag – just nu!!!

  6. Agnetha Hesselgren says:

    Hej Pigge. Jag ser att du är en lycklig och en fin man. Har en vacker fru och fina barn. Jag har en
    underbar man som jag nu firar förlovning med sedan 1964. Och vi gifte oss 1966.
    Kjelle som han heter, och han gjorde milätären på gottland. På Fårö.
    Jag och min man önskar dej och familjen. Gott Nytt År. Kram…Agnetha

Ingen möjlighet att kommentera detta.

© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring