Livet och döden kräver båda sin planering 

20 Dec
20 december 2014

Vem behöver minnesdagen efter en katastrof? 

Det är nu snart tio år sedan jag miste min familj i Thailand. Jag har inför 10-årsdagen fått frågan från många om att medverka i olika minnesreportage och program. För oss som mist fru och barn behövs ingen minnesdag. Vi har födelsedagar som den stora minnesdagen och i övrigt så finns de ofta med i vardagen. Men för övriga så kan det absolut finnas ett behov för eftertanke. En eftertanke som bör hjälpa många att uppskatta det som idag är självklart men i morgon kan vara borta. Tsunamin 2004 tog över hundra tusen människor liv och berörde flera miljoner anhöriga. Katastrofen är en av de största för oss svenskar och i kombination med den mediabevakning som fanns då, så blev det mediamässigt den största någonsin för Sverige.

Finns det regelverk för sorg?

Jag har valt att medverka i en del mediasammanhang om jag får lägga fram min syn på sorg. Efter att ha fått lite distans till hela händelsen så inser jag att våra kroppar (maskinen vi lever i) är programmerade att gå vidare vid dödsfall och andra svåra händelser och att vi klarar betydligt mer än vad vi tror. Tyvärr pratar vi sällan om döden, vilket gör att det finns en rädsla för att göra fel när vi skall försöka förstå hur vi skall agera. Många letar efter ett regelverk och blir väldigt lättpåverkade när man är drabbad. Tyvärr finns det allt för många tyckare som inte har någon egen erfarenhet, men som vill lägga dåligt samvete på de drabbade. Just detta är det sista man behöver och det landar verkligen som lök på laxen när det redan är som jäkligast.

FullSizeRender

I mitt fall var det inte ovanligt att människor på fullt allvar tyckte att jag inte skulle försöka mig på att få ett nytt liv förrän det gått minst ett år och ibland ännu mer. Som en självklarhet slängde de ur sig att man skulle vara med om alla helgdagar innan det var dags att leva igen. Precis som om det skulle bli enklare med födelsedag nummer två eller tre. Det jag lärt mig av min olycka är att detta med att vara död är väldigt enkelt, men att lämnas kvar är svårt och det kan bli grymt komplicerat när många som inte vet bättre klampar in med sina pekpinnar. Sorg är något individuellt och var och en skall ha rätt att gör på sitt sätt, punkt!

Det är enkelt att vara död men komplicerat att lev vidare

Att dö kan var plågsamt och i vissa fall ta lång tid. Det kan gå fort och vara väldigt okomplicerat i bästa fall. Att just vara död är däremot väldigt enkelt för alla. Att bli lämnad kvar är omvänt mycket komplicerat på många plan. När man som jag levt i ett familjeliv så inser man snabbt vilket team man har varit. Man är ett team där alla sköter olika saker och det som inte låg på mitt bord blev som ett vitt papper när halva teamet saknas. Jag visste t.ex. inte var vissa saker fanns i huset eller hur man betalade räkningar över Internet. Det blev inte mindre komplicerat av alla tyckare eller moralpredikare som har synpunkter på hur man skall sörja.

Sorg eller saknad? 

Jag blev tidigt trött på ordet sorg som var något kyrkligt och höll mig till ordet ”saknad” som kändes mer rätt. En saknad som garanterat fanns 24 timmar om dygnet och gjorde det 100 procent klart att jag var skapt för att leva i familjeliv. Denna saknad gjorde målet att det skall finnas en ny familj i framtiden, än mer självklart. Detta tydliga mål har hjälpt mig och skrämt andra som anser att jag inte sörjt. Det är här som de som aldrig varit i situationen gör fel när det inte förstår helheten.

Dödsrädd för döden 

Jag är övertygad om att vi i Sverige pratar för lite om döden. Det beror säkert på att vi är rädda för den och därför undviker den. I mitt fall så var jag nog lika rädd som de flesta andra. Jag  levde i ett rätt så normalt lyckligt familjeliv i en rätt så normal familj med rätt så normala värderingar och vi pratade normalt lite om döden. Min fru Ulrika sade att om någon av oss två dör så flyttar jag tillbaka till Göteborg och skaffar hund. Min far L-G sade: en sak är säkert och det är att vi alla skall dö, men i mitt fall är jag inte helt säker. Detta säger lite om vilka relationer man har i en normal familj. När rädslan finns blir det lätt att ta till skämt för att komma vidare. De flesta är väldigt medvetna om döden men pratar inte om den och förbereder sig absolut inte därför att de ofta är dödsrädda för just döden.

På ett sätt är det bra att de flesta människor har fullt upp med att leva och inte har tid med döden. Susannes mormor är en väldigt klok kvinna och hon säger att vi måste passa på att leva nu, då vi skall leva så kort tid och vara döda så himla, himla länge.

FullSizeRender-2

Jag får ofta höra att detta är det värsta som kan hända, detta skulle jag aldrig klara eller jag kan inte föreställa mig situationen. Jag tycker inte att en enda människa skall gå omkring och oroa sig för att resten av familjen skall dö i en olycka, för chansen för att just detta ska inträffa är så liten att man inte skall ägna det någon tanke.

Försök att inte ta vardagen för given

Däremot så kan vår händelse vara en väckarklocka som får många att uppskatta vardagen. Att det finns en man/fru att dela livets enkla sysslor med är lätt att ta som självklart. En av de saker jag idag uppskattar mest är när Monika kommer in i sovrummet för att krypa ner jämte mig. Ta inget för självklart, fira ofta, skjut inte upp saker, planera in egen tid och hjälps åt. Livet blir så mycket bättre och framför allt roligare.

Prata med varandra när ni lever 

Ett bra tips är att berätta för din partner och dina medmänniskor hur mycket de betyder när de lever. Det blir svårt att få fram budskapet efteråt och mottagaren har mycket mer nytta av dessa ord på den här sidan! För allas bästa så bör samtliga som bildat familj skriva sitt testamente och även berätta för sin livskamrat att han eller hon skall träffa en ny partner om den ene går bort. Att uttala den meningen betyder otroligt mycket när man står där ensam. Även om jag vet att Ulrika skulle sagt detta så gjorde hon inte det. En dag är det försent och då går det inte att backa bandet så gör detta redan i kväll.

Våga ta ansvar för din egen död!

Slutligen måste vara och en ta ansvar för sin egen bortgång. Man kan inte bara lämna till de efterlevande att bestämma hur begravningen skall gå till och hur arv skall delas. Det finns få saker som kan skapa så mycket problem och ovänner som en oklar bortgång. Jag har försökt förklara för  min far att han måste fixa till arvet och förbereda sin begravning så att vi slipper bli oense. Det innebär inte att han behöver förbereda allt, utan bara i stora drag.

Om det på något sätt finns ett liv efter detta så är jag övertygad om att det finns många på andra sidan som är väldigt besvikna på att de inte fixade till sitt vita arkiv och var väldigt tydliga med arvet. Det är många som hållit ihop sin familj i 40, 50, 60 år och när de dör så uppstår det stora problem. Har man inte förberett bortgången får man icke godkänt när livets bokföring skall stängas om man inte gör ett ordentligt avslut. Vem vill sluta med underkänt i sista livsprovet?

Var rädd om tiden 

Var inte rädd för döden men var rädd om livet och ta vara på tiden varje dag. Vi vet inte hur länge just vår livsbiljett gäller så skjut inte upp kul saker. Våga bryta vardagen och gör nya spännande saker. Genom att vara nyfiken på nya resmål, på nya smaker, på nya möten med nya människor, att våga prova nytt spännande sex, så blir livet både roligare och bättre.

Våga bryta gamla invanda mönster så att ni ser och gör nya saker. Receptet är enkelt: prioritera egen tid och bli ja-sägare! (När en hittar på något nytt så bör den andra säga ”ja” och vara nyfiken). När det blir tillåtande att hitta på stort och smått så sker det oftare och oftare i familjen. Det är då ni får tillbaka spänningen i förhållandet som gör att det flyger fjärilar i magen när ni ser på varandra. Det går om man jobbar på det varje dag som Ulrika sade. Våga förändra vardagen och tänk nytt och framför allt: gör det du vill göra och inte det som förväntas av andra.

FullSizeRender-3

Ifrågasätt invanda mönster. Hur smart är det att t.ex. att det är fler som springer på löpband eller liknade på gym för 4–6000 kr per år när naturen finns utanför dörren för de flesta på Gotland? Kan man byta ut en timmas dataspelande mot saker som görs tillsammans? Måste det vara tv-kvällar varje kväll eller kan man hitta andra spännande familjeaktiviteter? Bestäm att ni har barnfritt styrelsemöte i sovrummet varje torsdagkväll kl 21. Vem kommer missa detta viktiga tillåtande möte som alltid laddas med ny spänning. Och fira så fort det finns en anledning!

Det är du som är ansvarig för resten av dit liv! Du har också ett ansvar för familjens utveckling. Så gör något extra idag för i morgon kan det tyvärr redan vara försent och vem vill dö nyfiken?

God Jul från Pigge i Spanien!


Dela med dina vänner!
39 svar
  1. kerstin says:

    Vilka tänkvärda ord fantastik att du hitta kärleken igen Lycka och välgång till dig och de dina

  2. Yvonne Nygren says:

    Tack! Tack Tack! Underbart att läsa, igår överfölls jag plötsligt av saknaden av min man som oväntat gick bort i augusti, han sa alltid att om jag dog före honom skulle han slå ihjäl mig…….men han trodde han skulle leva till han var 100 år för det gjorde hans pappa så vi skrattade gott! Jag vill leva – inte gömma mig i sorg, saknaden finns där men ljusa minnen. frågar mig ibland varför min man inte kunde få den hjälp han behövde? Han led länge och jag med honom. Men nu lider han ju inte mer.

  3. Kerstin Skjutare says:

    I din bok skrev du en mening som vverkligen stannat hos mig, och som jag anväder varje dag. Du sa att det finns inget fel eller rätt sätt att sörja bara olika sätt. Det är något jag använder dagligen för det behöver inte bara vara sorg vid dödsfall. Man kan byta ut sörja mot ”reagera” så får man en ökad förståelse för människor och livet. TACK för dom orden.

  4. Marie-Louisr says:

    Hej! Vilken fantastisk människa du är Pigge. Läste din bok när den kom ut. Förlorade min man för 20 år sedan i cancer. Blev ensam med två barn på 15 och 18 år. Men efter cirka 11/2 år så träffa jag en ny man som jag lever med än idag. Men i början hade jag så fruktansvärt dåligt samvete för att jag ville leva vidare. Jag tänkte omgivningen ska inte döma och tycka hur jag ska leva, utan det är bara jag själv som väljer. För dom som aldrig förlorat någon kan aldrig sätta sig in i den situationen men kan kanske försöka förstå. God fortsättning och tack för allt du skriver.

  5. Hanna says:

    Mycket bra och tänkvärt inlägg.

  6. Veronica says:

    Hejsan! Dina ord så förstår jag varje ord av för då jag 2012 drabbades av stroke endast som 26åring 2 månader före min 27 födelsedag så har jag omvärderat livet. Precis som du så före tänkte jag inte på hur jag vill ha det på min begravning o vad som ska hända med mina saker m.m testamente o osv. O talde inte om döden på det viset. Nu tar jag en dag i gången o säjjer o tänker vi får bara en dag i gången. Jag har tagit ställning till ja till organdontioj o tänkt på såna här saker som man före tog för jivet att det är ju bara äldre som drabbas av stroke. Mit mål var o är samma som dit att gå framåt o fortsätta med min rehabilitering. Jag har nåt vissa av mina mål som jag beslutade då jag vaknade upp efter stroken och inte mindes något sv den 1v på sjukhuset. Den v är ett svart tomt hål i huvet. Mina odds var dåliga att överleva men här sitter jag ändå och skriver!. Mina varmaste tankar till dig och din ängla familj samt din nya familj!. Kram Veronica

  7. Ingela Karlsson says:

    Hej Pigge!
    Läste din bok när den kom ut och tycker du är lika klok och realistisk nu som då. Väldigt fin beskrivning av saknad men också om livet efter en total katastrof.

  8. Kristina says:

    Våran familj har ‘lurat’ döden tre gånger. Första gången fick våran ena dotter fel medicin utskriven hon var tre år och fick för en vuxen, ambulanspersonalen var snabb att reagera innan hon somnade….och då troligen inte vaknat igen. Andra gången satt min andra dotter i halsen och det var nära riktigt riktigt nära tack ännu en gång för skicklig ambulans personal. Tredje gången fick jag bröstcancer vilket också har slutat lyckligt. Till grejen hör ju att man helt plötsligt ser vilka ens vänner är och vilja man trott är sina vänner, där kommer den största sorgen i många fall. Och när man är på fötter själv och orkar vara tacksam igen för livet och verkligen vill ta vara på det då försvinner många för då behöver de ju inte vara de ‘omtänksamma’ längre???? Därför värmer dina ord och ditt tänkande så mycket. För ibland får man som ‘drabbad’ dåligt samvete att man inte visar mera. Men man har ju det hela tiden med sig men man skulle ju gå under om man visade det dagligen. Gott nytt år på er alla….för det ska vårat bli :-)

  9. Andreas says:

    Det var det bästa som jag läst på länge. Funderade den sista tiden på ämnet. Läste lyriken på Eric Claptons hyllning till sin son, ”Tears in heaven”. Grät som ett barn. Det är viktigt att ta tag i dessa känslorna, förstå och jobba på rädslor som vi har.

  10. Margareta Björner says:

    Hej
    Träffade dig o din nya familj i Thailand för ca 39 sedan. I Kata mitt emot orkidé hotell på cafébaren.
    Vi var det stora sällskapet som firade min mors 70 års dag. Blev så glad över att få träffa dig och se ditt engagemang och din kärlek till din familj. Så fina barn. Jag haft en stroke och har fått lära mig att livet kan ta slut imorgon. Lev idag för imorgon kan det vara försent. Jag var bara 35 år o fick ett bryskt uppvaknande att döden kan finnas runt hörnet. Jag försöker leva fullt ut men det är svårt när man,som jag lever med kronisk smärta dagligen. Men ett leende kan vara så mycket värt i den gråa vardagen. Stor kram till dig o din familj. Jag hoppas vi ses igen.

  11. Isabelle Rodriguez says:

    Från början har du använt denna katastrof för att göra dig känd, är så trött på dig sedan 10 är tillbaka…

  12. Anders Eriksson says:

    Hej Pigge!
    Tack för att du skrev din bok om tiden efter tsunamin. Sträckläser den nu 10 år efter katastrofen. Din berättelse är mer aktuell än någonsin nu när våra politiker springer runt som yra höns och inte kan ta vettiga beslut. Är stolt över att det finns svenskar som du. Kanske våra vägar möts på Gotland någon gång i framtiden. God fortsättning! /Anders

  13. Birgit Hellwig says:

    Ang. vår dödsrädsla, som Piggebloggen tar upp, vill jag gärna göra ett litet tillägg och citera en kort dikt, som jag för flera år sedan lät publicera i veckotidningen Hemmets Journal:
    Att dö är inte farligt,
    tillblivelsen inte heller.
    Här kommer svaret så varligt
    på frågan, som så många ställer:
    Det är livet däremellan
    för olyckor händer ej sällan
    och sjukdomar och tragedier på livets seglats,
    det är där det farliga har sin plats.
    När döden kommer och slut är vår tid,
    då är det farliga över och vi har funnit frid. /Birgit Hellwig, Ystad

  14. Birgit Hellwig says:

    Jag tror så här om döden: När vår tid är slut, upphör begreppet ”tid” att existera och det blir ingen skillnad längre mellan en minut och tusentals år. Därför kan man inte vara död ”så väldigt väldigt länge” som det stod i blogginlägget, för ordet som betecknar länge har inte mera någon täckning. Därför kan vi också våga tro på det löfte, som Jesus gav till rövaren på korset att ”idag ska du vara med mig i Paradiset”. Fast vi som fortfarande lever vet, att de döda ligger i graven hur länge som helst, så är det idag – i detta nu – som gäller från och med dödsögonblicket. Hälsningar från 86-åriga Birgit Hellwig i Ystad.

  15. Susanne Krantz says:

    Tack för dina underbara ord.
    Jag kan inte sätta mig in i eller förstå eftersom jag varit förskonad från den typen av förlust.
    Tankar om hur det kan bli och hur jag själv skulle känna och reagera har naturligtvis funnits och det är där jag vill tacka dig.
    Du får mig att känna att det är helt okej att vilja fortsätta leva, att upptäcka nya saker och ta för mig av livet.

    Önskar ett underbart nyår och skickar massor av tacksamhetskramar.

  16. Zerny Sundström says:

    TACK! Ett fantastiskt kärleksbudskap. Djupt berörd.

  17. Tina Gillberg says:

    Hej Pigge !
    Vi træffades før ett antal år sedan i Borås, arbetade då på Sveriges Radio och jag var moderator nær du var på besøk och berættade om din bok.
    Du berørde mig vældigt starkt, din styrka i en situation som var fruktansværd.
    Har tænkt på dig lite då och då under dom hær åren sedan vi møttes och undrat hur du har det.
    Sjælv vænde jag upp och ner på mitt liv. Efter 20 år på SR tog jag mitt pick och pack och flyttade till Danmark. Ångrar inte en sekund att jag ændrade om mitt liv. Man lever ju bara en gång och då kanske man ska ta och fylla livet med saker som man vill och bryta invanda mønster.
    Ønskar dig allt gott. Vænliga hælsningar Tina Gillberg.

  18. Laila Lyckeskär says:

    Kloka realistiska tankar om sorg o saknad! Som dessutom övergår i att ta till vara livet NU!
    Hoppas dina ord hjälper många som inte kommit till insikt än…
    God jul och gott nytt år!

  19. Maria Eklund says:

    Det klokaste jag läst på länge Pigge.
    I mars i år gick min man hastigt bort.
    Han dog i mina armar, på vårt vardagsrumsgolv bara 39 år gammal.
    Vi fick dryga 10 år tillsammans och hann vara gifta 15 månader. Vi gifte oss på det magiska datumet 121212.
    Jag kände ganska snabbt efter begravningen att jag ville verkligen inte leva ensam. Jag ville dela mitt liv med någon. Jag vet inte om det är någon form av flykt eller ett sätt att överleva men det var så jag funkade just då.
    Jag träffade en nyskild underbar man bara knappa 3 månader efter min mans död. Helt obegripligt i mångas ögon. Men som sagt, det finns gott om tyckare. Som oftast inte har så mycket erfarenhet av det svåra i livet.
    Mitt i min saknad blev jag alltså kär!
    Upp över öronen förälskad! Så underbart det är att få älska och känna sig älskad igen!
    Livet måste gå vidare trots saknaden.
    Jag har lärt mig att inte ta något för givet, att leva här och nu och att säga JA till livet!
    Tack för din blogg Pigge.
    Kram Maria

  20. Ulrica Ohlsson says:

    God forsättning <3
    Jag vill skicka ett stort TACK till dig Pigge som redan samma dag katastrofen skett uttalade att du absolut inte tänkte leva utan familj resten av livet! Dessa ord hjälpe mig såååå mycket när vi den 19/12 -05 förlorade vår lilla son Wille 1år å 3månader gammal för att han satt en fruktbit i halsen. Minnes programmen julen 05 var så värdefulla i min sorg de gav mig hopp om att livet verkligen kan gå vidare. Å tack vare dina ord så försökte vi bli gravida igen, vi ville ju ha en familj och det kändes så rätt och helt ok att få känna så när du uttryckt dig så offentligt i Tv-rutan fast man var helt uppe i sorgen å saknaden och tack o lov så lyckades vi ganska snabbt å fick en liten kille, Charlie redan den 4 januari -07 och sen oxå en Melwin -09.
    Än en gång Stort TACK för att du delat med dig av dina tankar och erfarenheter!
    Många kramar till dig och familjen <3 <3 <3
    Ullis

  21. Ninni, Henrik och husbilen Knasen says:

    HEJ!
    Så fint skrivet, verkligen!! Ja jag håller med i så mycket du/ni skriver om! Man ska leva här och nu, våga bryta mönster och inte bara tro att ”folk kommer nog tycka vi är lite kocko” osv. Vet flere som tycker vi är lite knasiga för att lever som vi gör – men vad gör det? Många tyckare finns det också – minns också många ”tyckanden” efter tsunamin och att du följde ditt hjärta! Det du/ni gjorde var det rätta tror jag. Många kramar till er!!! Från husbilstokarna och lurvhunden på en annan kobbe.

  22. Birgitta Lundin Jönsson says:

    Fint skrivet av Dig om din saknade familj och familjen du lever i nu!
    Otroligt viktigt att leva här och nu med alla känslor, både glada, ledsna och ibland arga eller sura känslor.. Men framförallt att leva ut kärleken!!
    Tacksam över min fina man och nu halvvuxna barn, min oro att det ska hända dem något finns där förstås, alla har vi i familjen olika jobbiga livshändelser i bagaget men de får inte hindra oss från att leva och älska och prata, prata…
    Önskar dig God Jul och minnas de fina stunderna
    Vänligen, Birgitta , Västerås

  23. Anna-Karin says:

    Hej Pigge!
    Tack för fina ord om din saknad! Du fångar orden på ett fantastiskt sätt :)Oavsett om vi benämner det som sorg eller saknad (jag väljer också att använda ordet saknad), så är den så individuell och kan inte delas med andra… Det man däremot kan är ha förståelse och medkänsla! Livet går vidare – det måste det göra! Men var och en hittar sin väg tillbaka till livet. Ofta är den krokig och lång, men då får det vara så!
    Att leva vidare är för mig ett sätt att hedra de människor jag saknar! Mitt sätt att visa att deras glädje och kärlek finns kvar hos mig! Saknaden försvinner aldrig, men med tiden tar den sig olika skepnad… jag är ganska klar över hur jag vill lämna detta livet, men har inte skrivit mitt vita arkiv än. Det här blev en påminnelse om det, och jag ska sätta mig efter alla helgerna och skriva…
    Tack än en gång för din fina berättelse!
    God Jul och Gott Nytt År till dig och din familj :)

  24. Mika Nojonen says:

    Hej Pigge!
    Det var trevligt att träffa dig på Tauritos vattenland! All heder till dig! Som entreprenör själv är jag imponerad av dina bedrifter och din inställning.
    Med vänlig hälsning, Mika

  25. Ylva Peterson says:

    Hej Pigge!

    Så sant det du skriver, många jobbiga tankar men betydelsefulla tankar som far runt i mitt huvud när jag läser det du skriver. Fantastiskt att du delar med dig, jag är glad att jag tog mig över till Gotland för att träffa din underbara syster och jag fick en stund med dig Pigge, min underbara familj vet verkligen hur det är att leva för stunden. Min älskade son han är den som ser ljuset i tunneln varje dag och visar oss alla varje dag att livet går vidare och att vi har val varje dag, det är bara upp till oss själva att välja hur vi vill leva. Tack för att jag har er alla i mitt liv. Stor kram och God Jul och Gott Nytt År Ylvs

  26. Anna says:

    Fantastiska ord!
    Jag har själv aldrig befunnit mig i en liknande situation, men jag har försökt vara en medmänniska i sådana. Om detta vill jag säga att det inte heller är så lätt! På ett sätt kan man aldrig förstå exakt vad en annan människa går igenom, men du ser att personen famlar i vanmakt och vill inget hellre än att vara ett stöd.
    Lika ofta som det blir rätt kan det också därför bli helt fel. Precis som sorgen/saknaden är ytterst individuell så är också sättet att finnas till unikt för var och en.

  27. Anne says:

    Så bra skrivet Pigge!
    Du har verkligen fångat livet trots svåra förluster.
    Jag tror inte att din första familj ville att du skulle sörja i mörker resten av livet utan precis det du gjorde och fick livet åter, två fina barn till och en fru.
    Jag förlorade min 20 åriga dotter i cancer 2008. Vi hann till Thailand 2006, tillsammans med två år äldre storasyster. Då visste vi inte om cancern men den fanns där. Vår sista gemensamma resa.
    2008 när hon var dödssjuk ville hon till Visby för att hälsa på moster. Vi blev avrådda av läkaren.
    ”Då får du ta hem henne i kista” sa hon känslokallt. Ja, sa jag, då gör jag det för till Visby ska vi.
    Hon och hennes förlovade fästman hade den vackraste, finaste och lyckligaste vecka tillsammans.
    Vi hyrde sviten på strykjärnet åt dom och i rullstol fick de uppleva staden. Jag och syster med fam.njöt av deras lycka. Hon levde till september och vi åkte i juni tror jag.
    2009 fick jag bröstcancer och jag bestämde mig för att LEVA, ta vara på dagarna och inte deppa
    ihop. Visst sörjde jag och saknade Madde, men kände också att jag är skyldig att leva
    för hennes skull, inte kasta bort de dagar jag fått till skänks.
    Nu har jag fått 5 bonusår då min cancer eskalerat och är spridd i hela kroppen, även hjärnan.
    Jag får palliativ behandling och ska stråla hela hjärnan i januari.
    Många höga trösklar har passerat mitt liv sedan min dotter dog men jag har också
    fått uppleva bland de finaste och mest harmoniska åren i mitt liv.
    För jag fångade livet kanske tack vare mina svåra utmaningar. Tror min dotter har en liten
    görvadduvill visklek i örat på mig där uppifrån.
    Jag kommer förmodligen inte att uppleva år 2016. Jag ska fylla 50 i februari, det har jag som mål.
    Och jag har som mål att uppleva ännu en vår i stugan vid Vänern.
    Mina barn har gett mig allt av kärlek och fina minnen, men jag lärde mig också att leva för min egen skull.
    Idag är jag lyckligt gift med finaste mannen i världen och vi fångade livet trots min kroniska cancer.
    Vi är bra på det och jag har ända sedan jag började blogga peppat andra i att ta vara på sina liv, inte
    låta dagarna gå i slentrian.
    Det var förresten Madde som lärde mig allt om det då hon var sjuk och bloggade om positivt tänkande.
    Jag ska skriva så länge jag orkar, om just livet vi fått, livet vi måste förvalta och utveckla, livet
    vi alla har till låns, alla bara olika tid.
    All lycka till dig och din familj och God Jul!
    /Anne

  28. Ywonne Östman says:

    Tack Pigge!!!
    Det är precis så det är….Min man dog i cancer för drygt sex år sedan och innan han dog(bara ngn timme) så tog han min hand och sa: Du ska leva livet Ywonne nte springa till graven och gråta. Träffa ngn som kan dansa med dig(Håkan var dansant)Bo kvar i huset och byt inte bort bilen. Jag bodde kvar i huset ett år, behöll Grand Vitaran i tre år och träffade Göran efter tre månader. Han fick mig att känna mig kvinnlig igen och tårarna kommer inte lika ofta nu. Jag minskade 30 kg i vikt av att sörja, flyttade till stan(nära Göran) och bytte Vitaran mot en Lexus.Idag är jag stans lyckligaste kvinna och går och väntar på pensionen. Göran och jag är ff tillsammans men saknaden finns där. Ett gott råd är att leva idag imorgon vet vi inte vad som händer så tack Pigge för att du vågar sätta ord på våra tankar. Lev väl och idag….Mvh Ywonne

  29. Elisabeth says:

    Vad fort livet kan förändras, min man gick hastigt bort i en olycka för två månader sen. Jag håller med dig om att sorgen inte kan styras av ett sorgeår. Man kommer alltid att minnas den man levt med mer eller mindre vid olika tidpunkter under resten av livet. Det kan vara sånger eller andra händelser som gör att minnena bara kommer. Vi människor har lätt för att dömma och tala om för andra hur det ska vara. Men ingen, som inte har upplevt sin käraste hastigt har gått bort kan föreställa sig saknaden, tomheten. Men för oss som blir lämnade går livet vidare och det är då styrkan kommer utan att man vet om det. Såret läker och skorpan ramlar av men ärret kommer alltid att finnas kvar. Var rädd om varandra, kram

  30. Ulrika says:

    Hej Pigge ! Du är så otrolig människa och läste din bok efter den hemska olyckan. Vilken kraft vilken människa och vilken syn på livet. Förebild och tack för att du delar med dig

  31. Cilla says:

    Du är en stor förebild för mig! Modig och säger ja till livet på ett fantastiskt storsint sätt! Tack för kloka ord! Kram och god Jul

  32. Jonas Jonasson says:

    Hej Moa. Jag vet inte om Pigge svarat dig privat, familjen är ute och far i världen. Bilderna är alldeles nytagna och visar Pigge, Monika och deras två härliga flickor. Monika har en liknande tragedi bakom sig, hela den werkelinska familjen är ett stort stöd för mig och andra som inte upplevt något i närheten.

    God jul Moa, Pigge, Monika, barnen och alla andra. 2015 blir vårt bästa år hittills!

  33. Johan Forsberg says:

    Min fru gick bort i cancer förra året. Vi var livskamrater i nästan 20 år med två barn 11 och 14 år.
    Hon fick leva 13 månader efter diagnosen. Hon var övertygad att hon skulle klara det trots mkt dåliga odds.Vår omgivning stöttade oss på ett fantstiskt sätt! Vi kämpade på så gott vi kunde men en dag slutade hon det här livet. Jag fick ändra mitt liv för att klara av vardag och samtidigt försöka tackla sorg och saknad. När det gått ett halvår kände jag att jag inte ville leva ensam och möta kvällarna framför TV apparaten när barnen lagt sig. Det var förtärande och deprimerande! Men så träffade jag en kvinna som fick mig att börja leva igen! En tro på en framtid i tvåsamhet började gro. Jag blev förälskad!
    Men.
    Den stöttning och omtanke från omgivningen som tidigare fanns i svåra stunder tystnade efter hand.
    Och istället märkte jag att flera kände sig obekväma och att klander lyste igenom.
    De val jag gjorde var inte OK tydligen. Det var svårt att acceptera eftersom det enda jag gjorde mig skyldig till var att leva och försöka vara lycklig!
    Men nu börjar jag lära mig hur människor utan erfarenheten reagerar. Och jag är så tacksam att du Pigge ger ord åt de tankar jag burit på!
    Det här blir andra julen utan min fru. Smärsamt i flera avseenden men jag väljer att leva med sorgen, saknaden och inte inuti den. Det är skillnad.

    Önskar dig och alla andra God Jul!

  34. Moa Nyman says:

    hej och tack för bra tankar om sorg. Jag kommer inte få ro denna jul om du inte berättar om barnen och frun på bilden är från nu eller då. Det skulle vara så roligt om den leende familjen på bilderna lever
    Kram Moa

  35. Anette Rosén Müntzing says:

    Tack Pigge för att du vågar sätta ord på detta! Livet är eller kan bli alltför kort! Förlorade min man för 1,5 år sedan och känner så igen mig i din beskrivning…saknaden efter den andra hälften, närheten, den gemensamma planeringen av vardagen…små små saker som är kittet i livet. Men också en möjlighet att göra något nytt, något annat med sitt liv. Och detta kan omgivningen ha svårt för. Att möta kärlek på nytt är underbart! Livet återkommer! Viktigt att inte döma andra!
    Kram Anette

  36. Ingela Gullberg says:

    Härliga o realistiska tankar!
    Vi vet ju inget som inte var med.
    Vän till Marianne Sköld där igenom träff med Ulrika!

  37. Olenka Lahovary Eriksson says:

    Tack för att du delar med dig av dina tankar och reflektioner, de kommer spridas som ringar på vattnet….
    God Jul o Gott Nytt År 2015
    kram olenka

  38. Agneta Karlsson says:

    Fantastiskt bra skrivet Pigge!! Det finns så mycket man inte tänker på när det ”vanliga” livet bara rullar på.
    Jag som har levt som singel+barn i massor av år och har mist kontakten med det liv som i vårt samhälle räknas som det normala och har fortsatt att vara singel när barnen flyttat hemifrån, hoppsan så hade det gått 17 år!
    Jag trivs jättebra men ibland känns det ju för himla trist och när jag läste din text så blev jag påmind om hur det kan va!
    Sköt om varann o ha en underbar jul!
    Kram

  39. Ewa o Kenneth Håkanson says:

    GOD JUL TILL ER ALLA O LEV I NUET.
    Tack för alla fina ord i din berättelse.:-)

Ingen möjlighet att kommentera detta.

Copyright: Pigge Werkelin. Piggebloggen är gotlandsproducerad och körs hos Peek-A-Boo Software och administreras av Stenströms Information & Marknadsföring