2015 bör bli ett bra år

17 jan
17 januari 2015
Kör livet lite på volley

2015 var året då båda mina grabbar skulle köra moppe, men så blev det inte. Moppe och mc var två saker som jag såg fram emot med mina killar. Alla har vi outtalade planer som sällan blir som man tänkt sig. Det finns så många saker man ser framför sig. Lära barnen gå, cykla, åka skidor, skriva, räkna, läsa mm.

Jag tror att det är viktigt att lära sig att ta saker på volley och inte planera för mycket, då det ofta inte blir exakt som man tänkt sig i alla fall. En kompass är bra, men att följa en karta slaviskt funkar sällan för mig. Jag är jag bra på att ändra riktning precis när som helst, vilket vissa typer av människor kan ha kraftiga problem med. Till exempel kan en byråkrat få stora problem med sånt. Men när världen inte utvecklas som man tror, så får man ändra riktning för annars kommer man inte med in i framtiden.

2 miljoner på beach-party 

Den första januari planerade vi in våra tolv vuxenhelger – så som vi alltid gör – vilket i år skedde på en bar på Copacabana, där vi även deltog i nyårsfirandet som var helt helt otroligt häftigt och något av det mäktigaste jag någonsin kommer få vara med om.

Copacabana

Copacabana på kvällen

Någon sa att man förväntade sig minst 2 miljoner människor runt stranden. Jag tror att stranden är ca 7 km och längs den så var det fem stora scener och en jättestor, likt de som världsartisterna spelar på när de kommer till Ullevi. Detta kompletterades med små orkestrar i nästan varje gathörn.

Nyår på Copacabana

Nyår på Copacabana

Längs stranden stod det säkert 30 torn med högtalare som var kopplade till hela det otroliga fyrverkeri som var synkroniserat  med musiken. Detta är nog det häftigaste och gladaste ögonblick jag upplevt någonsin. Alla var glada och det formligen sprutade energi som säkert kunnat förse hela Brasilien med el om den bara gått att utvinna.

Delad glädje är dubbel glädje 

Det var 2 miljoner proffsfestare som bara var lyckliga och ville ha party. Caipirinha och Tequila var basdricka och betydligt viktigare än champagne. På tolvslaget kom champagneflaskorna fram och de höll alla cirka 30 grader, för de var inte alls lika viktiga att kyla, då de egentligen inte skulle drickas.

Klockan 23.59  den 31 december började alla att räkna ner och på tolvslaget exploderade hela stranden i musik, fyrverkeri och varm champagne. Det var en glädjeorgasm som förenade alla och sprutet var det nog ingen som kom undan då det var tiotusentals glada brasilianare som skakade och sprutade ut innehållet i flaskorna som påminde om prisutdelningen på ett F1-lopp fast 25.000 gånger fler flaskor som skakas och sprutar ett betydligt billigare innehåll än det som F1-killarna fester med.

Kärlek till mänskligheten 

Jag gjorde en överslagsberäkning: ifall varje människa på stranden bara drack 20 cl tequila så skulle det gått åt 7.000 kubik. Festen var som en enda stor kärleksförklaring till människor och framtiden. Här bjöds det på kyssar, kramar och äkta kärlek. Fortsätter man exemplet så delades det säkert ut 40 miljoner kramar och lika många kyssar eller pussar. Adderar man på dans till detta kokas allt ner till någon form av världsrekord i glädje och framtidstro som stavas kärlek till mänskligheten. Jag tror att vi behöver få vara med om sådana här enorma urladdningar där allt är fokuserat på bra saker.

Alla glada vill vara med på bild!

Alla glada vill vara med på bild!

Skratt och glädje blir ett internationella språk

Vi vandrade fram och åter längs stranden och deltog i glädje, dans, drickande. Alla bjöd alla och kramade på alla. Att jag bar kilt och Monika hade en lång väldigt stilig klänning med högklackade skor i kombination med uppseendeväckande längd och hårfärg gjorde att vi syntes i mängden på vårt sätt. Detta gjorde inte möjligheterna till kontakter mindre.

Vi väckte visst uppseende och många ville bli fotograferade med oss.

Vi väckte visst uppseende och många ville bli fotograferade med oss.

Vi tog säkert flera hundra bilder med människor vi absolut inte känner och delade glädje med stora och små, människor som vi inte förstod ett enda ord av vad de sa. Fattiga och rika, unga och gamla, män, kvinnor och massor av barn. Det fanns också ett antal som befann sig någonstans mellan man och kvinna och de var lika lyckliga de.

Populär på bild!

Populär på bild!

En reseanledning som heter duga!

Det finns reseanledningar och reseanledningar. Copacabana på nyårsafton är absolut en sådan som borde finnas på den där listan om ”10 saker som jag måste göra innan jag dör”. Det var en magisk kväll. Som van arrangör av fester och konserter såg jag dagarna före och efter vilken enorm organisation som krävs för ett beachparty för 2.000.000 människor. Jag tror det var fem stora kryssningsfartyg som lagt sig på redden för att beskåda det enorma fyrverkeriet. Det måste vara något av det mäktigaste fyrverkeri man kan beskåda. Jag kan med värme och kärlek rekommendera alla att vara där en nyårsafton.

Extrem magsjuka 

Vi var på en kryssning med galet roliga partymänniskor och livet lekte. När vi låg på redden vid en ö utanför Uruguay så var det ytterligare en jättebåt med över 3000 passagerare som låg akter om oss.

På kryssning

På kryssning med min Monika

Vi hade en helt underbar dag på olika stränder då vi beach-hoppade med båt, taxi och privatbil. Dagen efter fick vi ett meddelande från kapten om att alla skulle vara extra noga med att tvätta händer och undvika kroppskontakt då några stycken hade insjuknat i maginfluensa.

Roliga dagar på kryssning!

Roliga dagar på kryssning!

Det visade sig snart att ett rykte var sant: 16 personer ombord var isolerade för att inte smitta. Lite senare berättar ett amerikanskt par att CNN hade meddelat att på båten vi låg jämte hade 600 gäster och 160 av besättningen insjuknat i någon maginfluensa, så hela kryssningen fick ställas in.

Skepp ohoj!

Skepp ohoj!

Samma kväll när festen var som bäst så skulle jag och Monika ta hissen ner. När vi stod och väntade såg jag hur hon stod och lutade sig mot dörren och höll sig för magen. Vi åkte ner till hytten och där tömde hon ut allt som nyligen serverats i den italienska restaurangen. Av rädsla för att bli isolerade, så isolerade vi oss själva i 10 timmar och bestämde oss för att detta var ren sjösjuka, vilket det också var.

På kryssning!

På kryssning!

Rio de Janeiro vann turistmatchen 10-1 mot Buenos Aires 

Vi har nu avslutat semestern med tre dygn i Buenos Aires och det blev verkligen en kontrast till Rio de Janeiro. I Argentina ville jag se fotboll men det var inte säsong påstod de. Högsommar och inga ligamatcher känns konstigt.

Monika dansar tango

Monika dansar tango

Jag får till tangostegen!

Jag får till tangostegen!

Monika nästan i brygga!

Monika nästan i brygga!

Vi sprang på ett par som uppvisningsdansade på en marknad och bokade tangolektioner. Spännande, svårt och när vi fick lite historia så förstod vi att det är en stolt dans. Vi bjöd ut paret på mat om de tog med oss till något lokalt  ställe.

Middag med tangolärarna

Middag med tangolärarna

På hoj i Argentina!

På hoj i Argentina!

Dag två lyckades vi hitta en ”Berra Marcusson” 45 minuter utanför staden. De jobbar med MC-äventyr i Sydamerika. De hade cirka 30 hojar och alla i väldigt bra skick. Vi hyrde en 800cc BMW som var lämplig för lite extrema grusvägar. Värmen höll toppnoteringar på närmare 40 grader. Då Buenos Aires inte har några stränder eller sjöar att bada i, såg vi flera stycken som utnyttjade fontäner att svalka sig i.

När hettan är som värst finns svalka i fontänerna

När hettan är som värst finns svalka i fontänerna

Med hoj hann vi med rätt mycket och landade bland annat i ett rätt skumt hamnkvarter. Till slut tyckte Monika att det var tillräckligt spännande och hon ville att vi begav oss till lite mer civiliserade områden.

Det gäller att hitta rätt…

Det gäller att hitta rätt…

På dessa hamnområden låg det många krossade drömmar som aldrig blivit färdiga skepp. Tänk om dessa vrak kunde tala vilka historier som ligger och skräpar!

Nu är vi alla fall precis HÄR

Nu är vi alla fall precis HÄR

Brissund ligger ganska centralt i världen!

Fördelarna med Buenos Aires framför Rio de Janeiro var lätt räknade. Det enda vi kom på var att vi slapp rånförsök i Buenos Aires, vilket gjorde att Rio fick tio och Buenos Aires endast en poäng när vi jämförde dessa städer som turistorter.

Rånförsöket utfördes av en vältränad kille i röda badbyxor som tydligen fått syn på mitt guldhalsband och försökte rycka loss det när vi promenerade på stranden. Resten av tiden blev jag väldigt misstänksam mot vältränade killar i röda badbyxor, tills jag fick syn på en spegelbild av mig själv i just röda badbyxor. Ev inte lika vältränad och inte heller speciellt tjuvaktig.

En annan mindre bra sak är hemresan som är på ca 26 timmar från dörr till dörr. Så Brissund ligger egentligen ganska centralt för på 26 timmar kommer man säkert till 80 procent av alla jordens Flygplatser från Brissund.

Brist på dialog ger dåligt företagsklimat 

Nytt år, nya utmaningar och det blir absolut ett spännande år där affären med Snäck camping eventuellt kommer att få ett avslut, om jag får besked av Åke Svensson har lovat mig besked om fem punkter, som vi ska ha en dialog om, vilket jag tyvärr tror att han kommer att backa på och då riskerar affären att haverera igen. Region Gotland har en kultur där ingen ställs till svars för utdragna processer, vilket överutnyttjas så fort någon känner sig lite osäker.

Ingen har förståelse för att företag ofta har ett begränsat tidsfönster för att kunna agera och när det är stängt, ja då är det stängt. Allt för många projekt har stupat på att den långsamma handläggningen försenat projekten så att fönstret varit stängt när man väl bestämt sig. Här är det helt och hållet så att kulturen inom Region Gotland inte är anpassad till marknadens krav.  Som jämförelse har jag sett hur Solna kommun har förstått detta till hundra procent och lever efter detta.

Skillnad på kultur och kultur

Sedan en tid har jag provat att jobba i andra kommuner och då ser man verkligen skillnader på hur det fungerar när en kommun/region verkligen vill skapa förändring. Det gäller inte alla, men kulturskillnaderna finns absolut. Det här med att det är tillåtande med utdragna processer på ön är en kultur som toppen gillar och gärna gömmer sig bakom. Detta kommer inte att förändras förrän någon med typ Jan Björingers profil kommer in i verksamheten och hinner göra förändringar innan han eller hon sparkas. Vill de styrande inte ha förändringar på riktigt, så går det inte och då är frågan vart människor skall utveckla sina företag? Jag kan konstatera att Gotland tyvärr inte har något bra klimat för företag att växa i, vilket är märkligt då den fysiska miljön är bland de bästa.

Ett av många tråkiga exempel

I juni månad ställde jag frågan till Region Gotland om vi kunde få till ett möte, därför att vi har en idé om att tillföra 200–300 nya studentbäddar på Norderstrand, som ligger på 10 minuters cykelavstånd till högskolan. Det skulle innebära arbetstillfällen för 6–8 personer, en investering på 10–15 miljoner och ön skulle få sin enda året-runt-öppna camping. Vi ville också få klargjort vad som gäller med våra villavagnar.

Återkopplingen kom ca två månader senare. Dialogen slutade med en monolog där Region Gotland ville markera och gav oss böter motsvarande nästan fem års vinster för att vi flyttat 10 stycken villavagnar 15 meter åt fel håll. Då i oktober 2014 lämnade vi in en ansökan om ett tillfälligt bygglov som skulle sträcka sig från oktober till 23 mars. Den 14 januari 2015 har de inte ens öppnat ärendet, trots att de direkt var mycket medvetna om att ansökan skickats in

Samtidigt anser de styrande att det är orättvist att Gotland snart har Sveriges sämsta företagsklimat. ”Det speglar inte verkligheten” om jag förstår de styrande rätt? Det är brist på insikt, vilket de skulle få om de pratade med företagare i stället för om! När sedan Region Gotland utser en företagslots som skall hjälpa till om det går snett, så visar det sig att han vägrar att svara på mail eller ställa upp på möten och detta accepteras av de styrande. Det är den mentaliteten som gör att Gotland ligger i botten på Svenskt Näringslivs ranking år efter år.

Oskarshamn – en framtidskommun

De senaste tio åren har vi investerat över 600 miljoner på Gotland, vilket gör oss till det företag inom besöksnäringen som investerat mest av alla. När det inte längre går att föra en dialog med Region Gotland, då det inte finns någon att diskutera med, så har vi flyttat fokus och investerat cirka 50 miljoner i Oskarshamn i stället och nu skall vi bygga ett nytt hotell för ca 30 miljoner ytterligare.

Ett nytt koncept i mina hemtrakter

Vi kommer inte att sluta helt på Gotland utan bara sprida våra satsningar. I Slite kommer vi att bygga för ca 8 miljoner vilket gör det till en av de större investeringarna som görs inom besöksnäringen på ön 2015 och sedan har vi ett spännande projektet i Fide som ligger på södra ön, bara några kilometer från Burgsvik. Det är i Burgsvik som ”Så Mycket Bättre” spelas in och det är min hemby där jag föddes för 53 år sedan.

Här kommer det att investeras lite över 20 miljoner i ett tjugotal 30- och 50-kvadratmeters hus som ligger vid stranden, till prislappar som är mindre än vad tomten skulle kosta. Då får man tomt, gotlands-tillverkade stugor med vatten, avlopp, el som utvändigt är klara, men som måste färdigställas invändigt. Jag tror att det finns många hantverkare och gör-det-själv-fixare som kommer att nappa på att få bygga sin dröm till ett pris som de inte kunde drömma om.

Lek och fest ger energi 

Jag hoppas bygga klart lekträdet under 2015 och så skall det även bli ett mc-äventyr i Afrika på enduro-hoj. Tjejerna har nu lärt sig att cykla så då är det mc som gäller, eller fyrhjuling. Lek är viktigt och jag är egentligen väldigt barnslig och behöver få utlopp för det. Ihop med tjejerna får jag utlopp för en del och med Monika en annan.

Monika glädjehoppar på Copacabana

Monika glädjehoppar på Copacabana

Med henne känner jag mig väldigt hel och när hon nu i februari fyller 50 så skall det firas ordentligt att hon kommer över på rätt halva. Jag inser mer och mer varför vi funkar så bra ihop, då hon är en jordnära kvinna som är väldigt säker på sig själv. Hon vågar tro på sig själv och behöver inte vara någon annan än just sig själv. Hon är en kvinna med en tydlig inre kompass som gillar att jobba lagom lite, att motionera lagom lite och som gärna njuter av det enkla lite mer än lagom mycket.

Kärleken har inga gränser! 

Med en rejäl grabbförkylning så rivstartar vi jobbåret på torsdag morgon, vilket jag ser fram emot med spänning. Att träffa syster som nu lämnar Kneippbyn ska bli kul. Jag tror att hon snart landar i något nytt spännande projekt där hon kommer få en framträdande roll. Vi får se om vi kommer att göra något ihop fram över?

Kärlekspar i Buenos Aires

Kärlekspar i Buenos Aires

Jag avslutar med en smygtagen kärleksbild som togs på ett par som hånglade i rullstolarna så att vi var flera som trodde att de skulle ramla ur sina rullstolar. Buenos Aires bjöd på riktig kärlek med detta underbara par.


Dela med dina vänner!
4 svar
  1. Ulla says:

    Hej !
    Vilken underbar upplevelse, man skall se sig om i världen och uppleva platser som man är nyfiken på och då med någon man håller mycket av att få glädja sig åt med varandra.
    Ha det gott och var rädda om varandra.

  2. Pigge W says:

    Hej Lena. Tack för dit svar och jag kan hålla med dig att jag inte riktigt kan känna igen mig själv. Jag har alltid varit en stor Gotlands ambassadör och hållit Gotland högt. Det gör jag fortfarande. Däremot så kan jag inte rekommendera någon att driva företag på ön om man är beroende av RG.

    Region Gotland har utsett en speciell lots för oss i besöksnäringen och denna lotts vägrar att svara på mail eller ta emot besök när det kört ihop sig. Så kan det vara men när region direktören inte agerar trotts påstötningar så inser jag att det är ett ok agerande inom regionen.

    Regionen håller inte ingångna avtal och man har för övrigt blivit mycket mycket sämre på det mesta de sista fyra åren. Nu är det under all kritik och de styrande har fullt sjå att försöka bevaka sina egen positioner. Den nya region direktören som vi fick var ett lyft för ön men han blev ett problem för Region Rådet och då sparkades han av Regionrådet som ville ha sin man på plattsen. Nu är det full kalabalik och ingen vet vem som talar sanning.

    Förre Swebank chefen ( Tomas Engström som var chef på din tid) sade för två år sedan att han inte lånade ut pengar till ett bolag som hade Region Gotland som stor och viktig kund för att man inte kunde lita på RG.

    Det har tyvärr bara blivit sämre de senaste åren och som företagare kan man inte lita på det som region rådet säger. Två ggr förra året så var vi överens och har påstod sig ha mandat för att göra en överenskommelse och sedan så ändrar han sig utan förklaringar. Finns tyvärr allt för många exempel på att något inte är friskt inom Region Gotland.

    Vi är många som inte tror på dagens Region Råd och senast idag så gick oppositionen ut och kräver hans avgång på grund av att han ljuger.

  3. Lena says:

    Jag känner inte igen dig!
    Först: fina lyckliga bilder från Sydamerika. Då en av våra yngsta vänner ska gifta sig med brasilianska Marcella i höst hoppas vi på att kanske få komma till Brasilien. Era upplevelser som ni delar med er gör att längtan/intresset för Brasilien växer.
    Men sedan till det trista avslutet i bloggen.
    Jag känner inte igen mig. Tyckte att du var positiv och samarbetade bra med oss i dåvarande RUE och kommun Gotland. Dina ord sprids här hemma och människor frågar mig om dåliga vibbar från Gotland. Rädd för att det kan påverka investeringsviljan och viljan att flytta till Gotland.
    Jag tror (och vet eftersom jag jobbat med alla Sveriges kommuner) att Gotland inte skiljer sig nämnvärt åt vad gäller det s.k. företagsklimatet. Ni har en extremt bra kommunal service jämfört många andra. Jag jämför det jag själv kan jämföra och det gäller skola och sjukvård. Det enda som jag tycker är sämre är kommunikationerna på ön. Ja det är dyrt för oss att ta oss till ön men…
    Vad är det då som skapar det s.k. dåliga företagsklimatet? Är det umgänget mellan det offentliga och näringslivet? Märkte att det var ovanligt uppdelat i det privata umgänget på ön, när jag bodde där. Eller brist på kunskap om de olika rollerna? Svårt att skilja på ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter?
    Själv var jag kritisk till dåvarande Tillväxt Gotland med otydligheten och sammanblandningen av roller. Ja, det finns många frågetecken.
    Hoppas ni löser problemen. Jag försöker fortfarande vara en god gotlandsambassadör, ett tag till…

  4. Monica says:

    Först måste jag erkänna att jag blir så avundsjuk.

    Jag blir så avundsjuk på den energi du har. Entrepenörskapet kräver ju energi. Kärlek kräver energi. Bucket lista kräver energi.

    Jag lägger all energi jag har på att kriga just nu så då får jag tjuva lite energi av dig. Kriga? Ja jag har en sjukdom att kriga mot och tyvärr inte samma möjlighet som Fru Stordalen att söka bot. Henne är jag också avundsjuk på.

    Men,
    Jag är lycklig. Jag har allt lite energi att lägga på kärleken också.
    Kärleken övervinner allt, eller hur?

Ingen möjlighet att kommentera detta.

© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring