Livet är här och nu! 

03 Nov
03 november 2016

Låt det vara på riktigt och prata om allt

I tisdags den 1 november sprang jag på en tjejkompis på ICA som kramade om mig ordentligt med en riktig varm kompiskram!  Så där hjärtligt att jag förstod att hon gillar mig på riktigt eller också var hon lite extra glad. Det senare var det säkerligen också för hon hade tre olika sorters mörk choklad i händerna och en busig blick. Hon viskade att hon och mannen ikväll, en vanlig tisdag, skulle ha rom-provning hemma.

Jag kontrade med att jag skulle ner med min tändare och gravljus i stormen och regnet till familjegraven, då min son Max skulle fyllt fyra år igen. För vilken gång i ordningen har jag inte koll på men den 1 november är det varje år. Jag hann även med att berätta att jag strax innan jag gick in på ICA pratat med min gamla mor som nyligen gått igenom en mycket tuff operation och hon lät betydligt bättre på rösten.

Mina korta kommentarer får vännen på ICA att ändra tonläge och det var absolut inte meningen, så jag påminner henne om hur viktigt det är att leva fullt ut med lite extra guldkant varje dag. Hon hämtar snabbt tillbaka smajlet och den busiga blicken och återvänder till den sköna stämningen hon var i.

Stämning på kyrkogården

Efter ett stämningsfullt besök på en mörk och stormig kyrkogård där jag var och satte ner en röd ros och tände ljus så var det middag på en av stadens restauranger. Jag har en kompis som är i en fas där det behövs lite stöttning i livet. Det blev en sådan där mysig middag med samtal om högt som lågt där det gick att prata om allt. Jag skulle kunnat vara pappa till killen och fick även den frågan av två kvinnor som frågade lite nyfiken i baren om jag var ute med min son!

Att inte vara rädd för dålig stämning och i stället våga…

Just de här sortens ärliga diskussionen kan jag sakna. Det är tyvärr alldeles för få som det går att prata om allt och på något sätt så är det mesta så tillrättalagt och politiskt korrekt att jag kan spy på det. Det är också detta som är en av Gotlands utmaningar att de är alldeles för få som vågar säga som det är på möten.

Tyvärr har också jag efter allt för många snytingar blivit mer och mer en sådan som väljer att inte längre ta fighten, utan faller undan och går den enkla vägen som sällan leder till någon långsiktig och snabb utveckling. Jag är helt övertygad om att det är ett växande samhällsproblem att färre och färre vågar vara obekväma, då man är rädd för dålig stämning och i stället skapar en massa rygg-kliare som hjälps åt att bevaka alla positioner som finns.

Jag blev morfar

För att ge lite perspektiv till sorkens problem så berättade jag om min känsla av att mista hela familjen och om mitt mål att inom två år gå i Visby med barnvagn igen. Det tog lite längre tid men målet var klart och det var bråttom att få barn. Främst för att jag skulle orka med barnens tempo när de växer upp. Fördelen för mig är att barnen kommer hålla mig ung länge. Nackdelen trodde jag var att det troligen aldrig skulle bli några barnbarn. Efter ca två timmar snack på krogen så frågar jag vad klockan är och kompisen tar fram telefonen. Han tittar upp och säger att det blev en kille.

Lilla Nicole blev mamma

Först fattar jag ingeting sedan inser jag att ikväll skall jag gå i säng med en mormor och jag har blivit morfar. Monikas dotter Nicole har fått en son och jag kommer med automatik att få den morfars-roll som jag aldrig trodde att jag skulle få. Nicole kom in i mitt liv som en lång och gänglig 13-åring som försökte beskydda sin mor från mig. Tack och lov misslyckades hon och nu kommer hon att bli en av världens bästa mammor på Gotland, en ö som hon hatade från början.

Mina döttrar har varit väldigt spända på detta då Nicole varit mer av extra mamma för dem än syster, så känns det som om de fått en lillebror i ställer för en kusin. Ja ni fattar hur krångligt det blir i moderna familjer men ändå rätt praktiskt då vi håller ihop och både gammel-farfar och morfar är i livet och är fulla av energi. Jag hör att han i sina dubbla roller som både morfar och farfar börjat närma sig 85 och hänger i bilhallen och funderar på att byta bil om jag läser allt rätt.

I min lilla värld så spelar detta roll

Jag blir så klart väldigt glad och samtidigt så känns det konstigt och ändå helt naturligt om man nu kan förstå? Det fanns en gång en son som sedan blev bror till mina tjejer vid namn Max som var född den här dagen. Han finns inte längre i livet men på hans födelsedag så kommer det en ny liten kille som kommer att bli som en bror till mina barn på exakt samma dag. Allt detta spelar så klart ingen roll i den stora världen men i min lilla värld så blev stort. Till saken hör att Towe och Wilda har egna rum även hos Nicole och Robin och som granne kommer deras kusin/extra bror att flytta in.

Mossiga föräldrar

När jag lämnade Thailand 2005 så var målet att ha en ny familj och det har jag med råge idag. Livet är bättre än jag någonsin kunnat drömma om. Vi lever där vi lever tack vare att vi har drömmar och mål. Mina stora hjälte i livet är mina föräldrar som varit hjältar, förebilder, pinsamma, förebilder igen, jobbiga, mossiga – i den ordningen har jag uppfattat dem beroende på var jag själv befunnit mig i min ålderstrappa. Nu är föräldrarna rätt omoderna och mossiga igen men desto mossigare de blir desto mer pratar vi på riktigt och ju större hjältar blir de. Med åldern så blir mossigheten mer tillåten och väldigt charmig på sitt sätt. Livet har en konstig livspendel men troligen ser det rätt lika ut i de flesta människors liv och tillåter vi oss att stanna upp och se allt med lite mer perspektiv så blir det väldigt spännande.

Mamma Mariannes superkrafter har lyft familjen

Design Marianne Werkelin

Design Marianne Werkelin

Min mamma är en superhjälte med superkrafter – jag har nog aldrig förstått hur grymt bra hon är. Mamma Marianne har uppfostrat tre rätt bra ungar och en man, samtidigt som hon varit kläddesigner med egen kollektion och fabrikör med svensk-tillverkade modekläder för kvinnor 30–55 år. Hon var smyckesdesigner och skötte en stor del av tillverkningen själv.

Fotomodellen Marianne Werkelin och fotograf Lars Gunnar Werkelin. Bilden är ur mamma Mariannes kollektion. Det skulle kunna vara moderna plagg och bilden från idag, men det är ifrån slutet av 60-talet tror jag.

Fotomodellen Marianne Werkelin och fotograf Lars Gunnar Werkelin. Bilden är ur mamma Mariannes kollektion. Det skulle kunna vara moderna plagg och bilden från idag, men det är ifrån slutet av 60-talet tror jag.

Hon var fotomodell åt egna och ibland andra märken. Hon var utbildad sjuksyrra som även fuskat som lärarinna. Hon startade upp en liten butikskedja med tre butiker i Sverige där hon var VD, inköpare, marknadsförare och ekonomiansvarig. Hon drev även två stycken sommarbutiker och höll ett 15-tal gotländska hantverkare sysselsatta med att leverera olika typer av gotländska souvenirer.

Tennsmycken design Mariane Werkelin

Tennsmycken design Mariane Werkelin

Tennsmycken som Mamma startade tillverkning av i början av 60-talet och som hon fortsatte att tillverka själv in på 70-talet. Handarbete som rakt igenom var hennes design till. Smyckena var halsband, armband, ringar, broscher men hon tillverkade också ljusstakar och stora fat. Allt i tenn. Design och tillverkning: Marianne Werkelin

Tennsmycken som Mamma startade tillverkning av i början av 60-talet och som hon fortsatte att tillverka själv in på 70-talet. Handarbete som rakt igenom var hennes design till. Smyckena var halsband, armband, ringar, broscher men hon tillverkade också ljusstakar och stora fat. Allt i tenn. Design och tillverkning: Marianne Werkelin

Hon var penga-häxa på Kneippbyn och skötte ekonomifunktionen under många år. Likaså en dansant partyprinsessa som gärna ställde till med stora fester. Hon har totalkraschat minst två bilar på sina inköpsresor i Sverige och nu gått igenom två riktigt tuffa operationer där de varit tvungna att plocka bort olika funktioner i kroppen.

Här sitter mamma som modell i sin egen designade klänning. Annonsen är från 60-talet med pappa som fotograf. Hennes varumärke var Ateljé Stux. Marianne skötte också tillverkning och försäljning. Hon borde resa land och rike runt och föreläsa för andra kvinnor hur man genomför sin dröm.

Här sitter mamma som modell i sin egen designade klänning. Annonsen är från 60-talet med pappa som fotograf. Hennes varumärke var Ateljé Stux. Marianne skötte också tillverkning och försäljning. Hon borde resa land och rike runt och föreläsa för andra kvinnor hur man genomför sin dröm.

Tydliga mål är livsviktiga

Hon har slitit på den där kroppen i 80 år vilket har satt sina spår. Hon tål smärta mer än de flesta och men har alltid varit en extremt välklädd och vacker kvinna. När hon går till läkaren så ser hon altid så frisk och fräck ut att det inte borde vara något fel på henne, vilket blir problem för vissa läkare. Min hjälte har superkrafter och hon har framför allt haft mängder av tydliga mål som hon skall nå och nått. Nu har hon och syster Eva bestämt att de skall äta söndagsstek fram åt våren då magen skall kunna fungera igen och så kommer det att bli.

Fotomodellen Marianne Werkelin och fotograf Lars Gunnar Werkelin. Pälsen har troligen en släkting tagit fram och som såldes unikt i hennes butik.

Fotomodellen Marianne Werkelin och fotograf Lars Gunnar Werkelin. Pälsen har troligen en släkting tagit fram och som såldes unikt i hennes butik.

Mer av Marianne Werkelins design

Mer av Marianne Werkelins design

Ta inte varandra för givet

Jag är övertygad att hennes driv har satt sina spår i den här familjen på ett sätt som egentligen ingen av oss förstått. Detta beror troligen på att vi inte riktigt har fattat vilken super kvinna hon är och vi tydligen inte vet vart hon egentligen härstammar ifrån. Det är lätt att ta något för givet för att det alltid varit så men inget är för alltid – det är viktigt att stanna upp och reflektera innan det är för sent. Det är nog ett tips som man kan förmedla till alla, att inte ta någon för givet och våga ta diskussioner om vad det än kan tänkas gälla.

Pigge 3/11

PS: Ett bra livsrecept skall innehålla: några delar drömmar, massor av olika men tydliga delmål,  några ton mod, några dagliga skratt, en liten släpkärra envishet, några säckar med lättja, dagliga doser av kärlek och en bädd av optimism. Krydda sedan allt med härligt befriande diskussioner om allt och kan man på detta leva här och nu, så blir det troligen väldigt, väldigt bra.


Dela med dina vänner!
10 svar
  1. Merja Hiltunen says:

    Hej Pigge
    Grattis till barnbarnet. Mitt barnbarn Linus blir 1 år 23/11, och är just nu på väg till Koh Lanta med sin mamma o pappa. Hans mamma, min Johanna, var i Khao Lak 2004 och kom hem 4 dagar innan tsunamin inträffade, jag är evigt tacksam för det.

    Jag blir så glad när jag läser om dig och din nya familj. Jag blev änka vid 32års ålder och ensam med 3 barn. Har också en ny partner som hade en son med sig och vi har en gemensam son också. Jag behövde inte höra en massa dumma råd om när det var dags att bilda ny familj. Alla var stöttande och positiva.

    Ha det så bra, och njut av barnbarnet, det händer mycket det första året.
    Merja

  2. Lina Elsa Hallberg says:

    Tack Pigge! Tusen, tusen tack!
    Jag följde dig under tsunamin, läste din bok och kände redan då att din reaktion & handlande i kris kändes så självklart och rätt för mig. När min make tog sitt liv för ett drygt år sedan, samtidigt som en rad andra personliga förluster inträffade, allt under två korta (långa) höstmånader, gick min egen autopilot igång på samma sätt. Våra förluster går inte att jämföra (inga förluster går att jämföra), men jag känner så väl igen mig i ditt sätt att handla & reagera. Tack för att du gör det tillsynes omöjliga både möjligt och framför allt tillåtet!!

  3. Görel says:

    Så fint skrivet Pigge, grattis till lille barnbarns gossen, hans födelsedagar kommer att bli speciella för dig😍 Själv är jag stolt bonusfarmor till 4 små o älskar att vara med dom.
    Grattis till er alla i familjen o en speciell hälsning till Birgitta o Göran😍😘

  4. Gill says:

    Grattis Monica och Pigge, att få barnbarn är en härlig upplevelse, lev nju och lek med dem❤️

  5. Jonas Jonasson says:

    Puss. 🙂

  6. Leifi Jacobsson says:

    Trevligt att läsa din blogg Pigge, och ett stort grattis till er båda.
    Jag förstår mycket väl att du är stolt över din Mamma, när jag pratade med henne för första gången för ett tag sedan berättade hon mycket för mig, en mycket trevlig människa, ja sa, du har jätteduktiga barn som har stor drivkraft, ja dom är välfostrade sa Marianne, och så pratade vi ett tag till innan vi skildes.

  7. Angela says:

    Stort Grattis till barnbarnet Pigge 🙂

  8. Kattis says:

    Är på väg ur en djup depression och det du skrev om att våga vara rak i sin kommunikation är en av orsakerna till depressionen. Nu känner jag att jag orkar fortsätta vara spikrak ett tag till ! TACK !

  9. Jan Björinge says:

    Du är en levnadskonstnär Pigge. Tack för att du delar med dig och för att du ständigt söker att utveckla denna vår allra viktigaste konstart.

  10. Britta Lundqvist says:

    Hej, fann ditt inlägg på FB och läste med stor glädje. Du är klok och genomgod.
    Tack för vad du skrev om din mamma! Jag har ägt två plagg ur hennes kollektiin! Den blåa långklänningen, inköpt till ett bröllop 1978. Åh vad jag kände mig fin i den! En vit/krämfärgad blus, lik den på bilden, med guldtryck på var länge ett festplagg till långbyxor och långkjol!
    Tyvärr växte jag ur båda!
    Hälsningar till er båda!
    Britta Lundqvist

Ingen möjlighet att kommentera detta.

© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring