Hur uppstår ett paradis?

04 Feb
04 februari 2018

Aldrig mer Kho Lanta

Jag kom till Kholanta första gången för ca 20 år sedan och visste då att hit kommer jag inte att återvända. Det var skitigt, otrevligt och jag gillade inte att det var så många muslimer här. Jämfört med andra delar av Thailand upplevde jag servicen som mycket sämre och hela upplevelsen var en enda stor besvikelse. Om jag inte minns fel åkte vi här ifrån tidigare än beräknat vid detta tillfälle.

Kho Lanta i mitt hjärta

Idag 20 år senare så är det den bästa plats på jorden som jag kan tänka mig att deltidsbo på. Det är nästan lika skitigt längs huvudvägen och det bor lika många muslimer på ön nu som då. Antagligen är det lika svårt att få exakt de man beställt då som nu, men nu är det en del av charmen. Det blir aldrig som man tänkt sig men det blir bra i alla fall, vilket är en ständigt återkommande devis här på Lanta som de flesta här på ön kan skriva under på.

Vad gör Kho Lanta så speciellt?

Varför just Kho Lanta skulle vara ett paradis på jorden är svårt att förklara för dem som inte har varit här, då det inte finns de bästa stränderna här eller de bästa restaurangerna eller de bästa upplevelserna. Jag kan inte rekommendera en enda upplevelse som det är värt att svänga förbi Kho Lanta för, som man inte kan få på andra ställen i Thailand. Som säljare skulle man vilja kunna ta på något såsom de bästa hotellen, fantastisk utflykter till m.m. men det finns inte.

Däremot finns det en gemenskap som är helt unik och som gör att man stannar upp och diskuterar med föräldrar på skolan eller människor som man möter på stranden, volleybollplanen eller på andra ställen. Här har människor tid att vara människor på riktigt. Här vågar man vara nyfiken och det är en del av magin att här vågar de flesta släppa garden och vara nyfikna på riktigt. Sånt leder till spännande diskussioner, mysiga middag eller bara till att spelar ihop i nästa volleybollturnering eller sköna morgonpromenader med nya människor.

Lite kläder är en del av nyckeln

En del av magin ligger i klädseln. D.v.s. att man i stort sätt aldrig klär upp sig utan det är kortbyxor och t-shirt alternativt en klänning som gäller alla vakna timmar på dygnet. Här lever man på stranden eller vid poolen på ett sätt som t.ex. inte finns på Phuket.

Det finns egentligen ingen brottslighet så vi stänger inga dörrar, telefonen ligger kvar i baren eller på stolen när vi spelar volleyboll och det är inget konstigt att 10-åringarna tar en egen taxi in till stan för att äta på restaurang själva. Thailändarna är väldigt vänliga och otroligt barnkära vilket gör det väldigt enkelt att ha barn här. Towe 8 år tillsammans med jämngammal kompis gick själva och åt middag på en restaurang för första gången i deras liv. Detta är en del av livsskolan på Kho Lanta.

Hög klass på skolorna som tar mer ansvar än baskunskap

Skolan eller skolorna har en stor betydelse. För det första är det två skolor som konkurrerar vilket alltid borgar för hög kvalité. Båda skolorna är lika bra men vi började på Sanuk = Glädje (Vi skall ha kul vi skall utvecklas ) och där är vi kvar. I skolorna har man tydliga kärnvärden som Kvalité, Gemenskap och Personlig utveckling och det genomsyrar skolan i allt. Då menar jag inte bara barnen utan även föräldrarna. En gång i veckan är det stor samling och det var idag. Jag blev kvar i lite mer än en timme med andra föräldrar från andra klasser.

Här umgås man inte klassvis utan alla umgås med alla på skolan. Det är inte ovanligt att man bokar familjemiddagar på stranden på skolgården med helt främmande familjer för att man kan och att man är nyfiken. Tack vare klädseln så är vi väldigt likställda och jag får vara med de andra föräldrarna trots att jag nästan alltid är 15-20 år äldre. Jag tror på något sätt att skolornas schyssta inställning mot alla smittar av sig så att reglerna fortsätter att gälla även utanför skolan på något vis. Min åttaåriga tjej kan hänga med killarna i 14-15 års åldern i poolen och det är okej. Hon får vara med när de äldre tjejerna spelar volleyboll och de försöker lära och peppa henne.

Ingen vila, ingen ro; det är ett väldigt aktivt liv på Lanta

Här är man aktiv och det innebär att min dag börjar vid 06.30 för att göra en timmes jobb och stöka av nattens alla mail. Därefter brukar jag avverka minst 1000 m i basängen till kl 08 för kl 08.15 skall jag skjutsa barnen till skolan och då finns det ca 30 min att snacka med rektorn eller andra föräldrar innan tennisen kl 09. I tisdags blev det en uppstart på ett mycket bra entreprenörsmöte kl 10.15-13.45 med 10 andra spännande människor. Därefter var det dax för hämtning i skolan kl 14 då alla slutar samtidigt, vilket är väldigt praktiskt för oss som har fler barn. Därefter var vi och bokade tid för Towe och hennes Thaiboxning. Åter på Bullerbyanläggningen (Slow Down) blev det lite volleyboll och lite bus i poolen med tjejerna. På kvällen blev det en spontan middag med grannen på en ny restaurang. Så här ser dagarna ut med lite variation där jag försöker sno till mig 30 min sovstund mitt på dagen och en eller två timmar på kontoret.

Familjen Isakssons paradis!

Slow Down är resort som är värt sitt eget kapitel. Här lever familjen Isaksson med sina respektive som jobbar och lever i Slow Down-andan. Familjen vill leva med likasinnade och deras stora passion är volleyboll, volleyboll, pingis och tennis i just den ordningen. Volleybollen har olika träningar, för barn, nybörjare, för tjejer och för de som vill gå vidare och är lite bättre. Man har olika turneringar varje vecka. Lördagar är det familjetävlingar med snälla regler. Söndagar tremanna- och mixturneringar, samt onsdagar, med fulla regler och då finns det A- och B-turneringar beroende på hur bra man är.

Mycket seriöst upplagt oftast med 15-25 lag som ställer upp så att det tar närmare 5-6 timmar och alla får spela min 3-4 matcher. Hela anläggningen är som ett Bullerbyn för både vuxna och barn, där man alltid fastnar och snackar med någon om något. Barnen springer in och ut ur husen som om alla bodde hos alla. Det finns en ambition att vilja hjälpa till när det går, som man sällan möter någon annanstans.

Överraskningsfest för MM (mormor monika) som fyller 50+

Monika fyller år den 8/2 och jag skulle göra en överraskningsfest för henne och ville bygga en 80-tals club med lite midsommartema. Jag behövde bara hitta en lämplig lokal till ca femtio gäster, fyra båtar som kunde ta oss från hotellet till en hemlig restaurang, material att binda blomsterkransar med, sill, köttbullar och snaps till en svensk midsommartallrik, after beach-underhållning enligt 80-talsmodellen med ljusanläggning m.m. Jag behövde en DJ som kunde spela 80-tal, en popcornmaskin, ett biljardbord och en galet knäpp lokal samt en trubadur som kunde avsluta kvällen vid strandkanten med mysmusik.

Det var förstås en del mer saker och framför allt fick detta inte komma ut till Monika. På några timmar var grunden lagd och flera av gästerna var engagerade. Idag, dagen innan, så är vi 48 stycken, allt är fixat och Monika vet inget. Vi börjar med Galliano hot shot kl 16 och sedan blir det party på riktigt.



Partyt blev hur lyckat som helst och alla gick in för 80-talet till 100%. Vi blev utslängda från krogen kl 01.30 och då hade vi stretchat kvällen 30 minuter extra.

Vad gör Kho Lanta och Slow Down så unikt?

Slutligen tror jag den unika stämningen hänger på en speciell kultur som uppstår när man samlar människor med liknade intressen som stannar länge på en plats med fokus på att må bra i livet. Personligheterna hängs inte på med kläder utan vi är helt naturliga i lätt sommarklädsel. Här pratar man väldigt lite jobb eller vad någon jobbar med utan det handlar ofta om pågående turnering eller tips på bra restauranger eller annat jordnära som sker i nutid.

Två viktiga pusselbitar är de båda skolorna som jobbar med sina kärnvärden som smittar alla även de som inte har någon koppling till skolorna. Det finns antagligen få svenska kolonier med denna sammanhållning där alla känner sig som naturlig del och där alla är välkomna att delta i Bullerby-livet på Slowdown och Kho Lanta. Här är skrattet sällan långt bort och tävlingsdjävulen finns i de flesta momenten. Prova själv och jag garanterar att du inte blir besviken om du gillar aktiv semester och trivs med svenskar när du åker utomlands.

Pigge som lever sin dröm


Dela med dina vänner!
3 svar
  1. Ingmarie Clevesjö says:

    Det är bara att gratulera, det låter ju toppen. Njut! Förstår att du slitit hårt och nu kan njuta av frukten. Verkar som du även tar ditt entreprenörskap till Thailand. Lycka till, ni är värda allt 🍀🌺

  2. Eva Ögren says:

    Hej Pigge! Roligt och intressant att läsa din blogg, det verkar vara ett underbart sätt att leva på några mån om året. Så utvecklande för dina barn och dig och Monika. Själv bor jag i Dalsland, just nu blåser det snålvindar och det är 7gr kallt, vår luftvärmepump orkar inte riktigt med och värma vårat hus , när denna Nord- kistan ligger på , Vänern ligger ett stenkast från vårt hus, och levererar snö . Men var är klaga , på sommaren är det jättefint här om det inte regnar förstås
    Ha det gott, minns dig från tsunamin, då du gjorde starkt intryck på mig och många andra. Härligt att höra hur du gått vidare i denna blogg.

  3. Ewa Lindblom says:

    Underbart

Lämna en kommentar

Vill du delta i diskussionen
Välkommen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring