Author Archive för: Karin Undsen

Nattsegling från Lettland till Gotland och lite till

21 maj
21 maj 2019

Vi lämnade den baltiska kusten strax efter kl 18 lördagen den 18 maj. När vi går för motor ut ur hamnen vid Pavilotsa har vi rak kurs mot Kyllaj och ca 20 timmars segling framför oss. Det kommer varma vindar och de flesta av oss med kortärmade tröjor myser i värmen. När vi ser föröver är havet nästan spegelblankt och tunga svarta moln växer till över oss, då inser jag att det blir väderomslag.

bara tio minuter senare är det ett stormigt åskregn med nästan 17 sekundmeter. Temperaturen har fallit kraftigt och vi är alla snabbt sjöklädda. Båten gör otroliga  5,5 knop utan segel och det känns lite onödigt spännande helt plötsligt.

Efter ca 20 minuter lägger sig den värsta blåsten och vi har istället 6-8 sekundmeter i snitt, vilket ger en behaglig segling. Några timmar senare väljer vi att gå för motor då vinden istället dött ut helt. Regnet följer oss däremot hela tiden och det är så häftigt att sitta vakt på natten. Regnet smattrar mot kapellet, båten kränger i vågorna och vi håller stadigt 6 knop. Runt oss blixtrar det helt magiskt och åskknallarna avlöser varandra. Strax före midnatt är det helt svart och det finns ingen horisont att fästa blicken på vilket gör att sjösjukan gör sig lite påmind.

Jag har vakten med Birk och inget speciellt händer mer än att regnet tilltar och avtar.  Vi ser på radarskuggan att det finns större och mindre regnskuggor som vi kryssar igenom. Vi vet några minuter innan när regnet skall tillta.
Kl 23,46 är det väldigt skarpa blixtrar som omgående följs av jätteknallar. Kl 23.52 kommer en stark vind ihop med ett ihållande ösregn som varje Gotländsk bonde drömmer våta drömmar om. Sedan går vindstyrkan från 6 till 0 sekundmeter på några minuter och så är det vindstilla i några minuter, sedan klättrat vindhastigheten från 0 till 8 lite väl snabbt och vi blir lite oroliga att det skall bli 16 sekundmeter igen, med fulla segel uppe.

Plötsligt hör vi något som låter som en mistlur och ljudet återkommer flera gånger, vilket var lite spöklikt. Det är kolsvart och 1-2 ggr i minuten lyses havet och seglen upp av blixtar som slår från olika håll. Man ser på vågtopparna att de börjar ryka om dem igen så vi plockar ner seglen och låter det värsta vädret passera. Vid midnatt får jag avlösning till kl 03.00 och går ner och lägger mig.  Tyvärr upptäcker jag att trots att båten fått service har varvet inte lyckat att täta en spricka i ett glas och just där under ligger mitt täcke, kudde och min väska med kläder som inte längre är brukbara.

Små problem ändå och allt löser sig, tar lite choklad och två kalla spisare innan jag skall somna, in vilket sköljs ner med en folköl.  Jag vaggas till sömns av Östersjöns vågor som håller ca 1 meter vilket blir större i en liten båt som går för motor, men det känns tryggt i alla fall.

Kl 02.50 ringer klockan och det är dags för nattpasset 3.00-5.00.  Börjar passet med te, 2 mackor och en spisare.  Vi går för motor med seglen uppe. Vinden ligger på 1,4 sekundmeter och segelbåten befinner sig i en farled med tre riktigt stora fartyg hyfsat nära. Det är riktigt svårt att optiskt avgöra avstånd på havet i mörker men med modern teknik är det enkelt att på 10 m se hur nära vi är de andra.

Trots tre lager med mössa känns det friskt ute i båtens sittbrunn. Det är mysigt att vara själv när morgonen gryr och solen är på väg upp, det känns som om sinnena vaknar till och jag tänker klart. Ensamheten under en oändlig himmel och på något som känns som ett lika oändligt hav, gör att tankarna snurrar på familjen o livssituationen. Helt plötsligt fastnar tankarna på min döda fd fru Ulrika och jag funderar på om hon anser att jag gör rätt eller fel med min tid på jorden. Hon har antagligen koll på mig där uppifrån.

Ulrika ville verkligen ha en dotter som jag o Monika nu har två stycken ihop. Lägger jag tillräckligt med tid på barnen? Nja, troligen inte. Jag o Towe skall ut på mc- äventyr tre dagar första helgen i juni och Wilda skall med Monika till Island och rida samtidigt.  Men sen då? Hur förbereder vi dem på livet? Hur blir de självständiga modiga tjejer med pondus som andra inte trycker ner. Hur gör vi för att de skall söka sina drömmar, vara nyfikna hela livet och prova nya saker och vägar. Vad är det vi tillför och vad ligger på skolans ansvar? Många bra tankar kommer och några mindre bra som jag skall sluta lägga tid på.

Kl är 03.48 och morgonljuset har kommit vilket innebär att det finns sikt igen och framförallt blir jag mindre sjösjuk när jag ser horisonten. Höjden på vågorna är nog bara en halvmeter och vinden ligger på 1,4 sekundmeter, så vi gör 5,5 knop på motor!

Jag vill att tjejerna lär sig segla då det är väldigt fostrande när man får lära sig utnyttja naturens resurser på ett bra sätt. Det här med att båda är mer eller mindre hästbitna är också bra, hästtjejer får lära sig ta ansvar och att ta tag i problemen rent fysiskt! En uppväxt med hästar är också väldigt fostrande utanför skolan och familjen. Jag gillar miljöer där tankarna kan vandra fritt. Det kan vara själv i en sittbrunn på ett oändligt hav eller på en stökig bar i en stad där ingen känner mig.

Vid 06.00 väcker jag Birk som fick sova lite längre, då jag trivdes i min roll.  Eventuellt var det egoistiskt tänkt men grundtanken var god att han fick sova lite till. Jag somnade sedan snabbt om och vaknade av att kapten Michael arbetade som frukostvärd och fixade med en stadig frukost, där doften av nystekt korv gjorde mig lite extra hungrig.

Vi lade till i Kyllaj  strax före kl 11.00 i ett ihållande skönt vårregn.

Sedan kommer här lite andra reflektioner från veckan som gått!!

Vi har fått en ny landshövding på Gotland och via mina kontakter som jobbat nära honom får han mer än godkänt, vilket känns väldigt bra för ön.

Sommaren närmar sig med stormsteg och det gör även pannkakssäsongen. Konkurrensverket har nu avskrivit den senaste anmälan som grannen gjort och vi har även en godkänd färdigbesiktigad lekpark som snart är klar att öppna igen.

Lekparken är byggd med 90% återvunnet material och är i det närmaste uniks som återvunnen lekplats på Gotland och i Sverige. Men när nu Region Gotland vill göra den en nöjespark så skulle den bli världsunik då detta antagligen är den första nöjespark som är byggd med 90% återvunnet material. Detta borde leda till ännu fler besökare 2019 vilket vi får tacka Region Gotland för om så blir fallet.

Här kan man laga pannkakor över öppen eld, njuta i hängmattor, springa i gräslabyrinter, klättra på Gotlands- och eventuellt Sveriges största klätterträd, som väger närmare 50 ton och har en omkrets på sex meter. Prova klätterväggen, rutschkanorna eller spring på däckormen o däckpyramiden där varje däck väger 1,5 ton.

Vi kommer ha öppet från och med Midsommardagen mellan kl 10-17 dagligen under 2019. Öppettiderna 2020 beror på vad Region Gotland och våra jurister kommer fram till. Men det är en spännande framtid vi går till mötes när det gäller Pannkaksträdet.

Idag är det ännu en dag med oanade möjligheter där sol och värme känns riktigt bra!

Det går bra nu trots ständig träningsverk

18 mar
18 mars 2019

För ett par dagar sedan var det den sista volleybollturneringen på Kho lanta som jag och Monika spelade ihop trots att det inte var en mixturnering.

Vi är nästan alltid är det äldsta laget och är oftast 20-30 år äldre än motståndarlagen. Ändå kan vi ge ungdomarna en match! Vi spelade B- turneringen i onsdags och föll i finalen mot grabbarna Björn & Johan som är drygt 25 år yngre än oss.

Härom dagen var det den årliga Kho lanta- utmaningen i tennis där ungdomarna Lasse & Marcus (juniorer på ca 44 år) utmanade Helen som nyss lämnat tonåren och mig som snart är 60år. Spelbolagen gav inte ens tillbaka insatsen om elitidrottsmännen vann och matchen snackades upp så mycket av Lasse Berglund att han till slut föll på eget grepp, och kunde inte leverera när vi fokuserade och malde ner dem. 6-3 & 6-1 var det de rutinerade killarna från Stockholm förlorade med! Detta var inte bara bra för egot, det var även bra för livet på Kho lanta då många på ön kommenterade matchen som gav lite extra status.

Måndagen och tisdagen innan var det King of balls, en kombination av tennis, pingis & volleyboll. En match tar ca 2,5 timme och vi spelade totalt 4 matcher på två dagar, när termometern visade en bra bit över 30 grader. Jag överraskade mig själv genom att överleverera i alla grenar och bäst gick det i finalen. Blev etta i klassen +50 år och trea totalt i A- gruppen för seniorer, vilket var högst otippat av alla inklusive undertecknad. Det var första gången någon från +50 klassen tagit sig till den finalen enligt statistikern Hasse Isaksson.

Dagen efter spelade jag den roligaste turneringen någonsin. Detta tack vare att jag fick spela ihop med den skånska pågen Peo Pärsson. Med härlig humor, självdistans och ett outtröttligt peppande tog vi oss längre än vad vi egentligen hade talang och ork till. Jag var fysiskt helt slut och samtidigt fylld av glädje, vilket var en konstig men härlig känsla!

Veckan innan allt detta, fick jag besked från sjukhuset i Bankok om att PET- scanningen (helkroppsröntgen) inte visade några spår av cancern i kroppen längre. Jag var ganska säker på detta, men ville göra en extra check då man bara har ett liv. Under ett halvt år efter cancerdiagnosen så har jag varit nästan helt övertygad om att det inte skulle vara så allvarligt, men trots detta så fastnar det lite obehagliga tankar i huvudet ibland. Tankar som är svåra att stoppa när de väl slår rot.

Pernilla säger att ca 10 % riskerar att cancern kommer tillbaka, vilket är en liten risk bland oss cancerpatienter men en stor risk bland alla övriga. Livet är här och nu, med eller utan cancer. Vi kommer alla leva en väldigt kort tid och sedan skall vi vara döda väldigt väldigt länge. Då gäller det att leva på riktigt varje dag och inte skjuta upp saker till morgon dagen för då kan det vara för sent. Det gäller att leva livet på ett sätt som du vill och inte som du tror andra vill. Det gäller att våga leva på riktigt och ha kul. Framför allt skall man inte ta vuxenlivet för allvarligt.

Man kan säga att den senaste tiden på Kho lanta har överlevererat och intresset för sport och tävlande har väckt mig till liv med turbofart i min kropp. Oftare och oftare hör jag av vänner att ålder är bara en siffra eller att man är inte äldre än man känner sig. Det stämmer så klart men tack vare att vi har så unga barn så är deras föräldrar 15-20 år yngre än oss. Dessa unga föräldrar är våra lekkamrater i Bullerbyn på Kho lanta. Genom att umgås med dem tvingas vi att kämpa och ta för oss på deras nivå.

Att vi sedan valt att bo på Slow Down, som blivit en speciell resort för aktiva familjer, kan vi tacka familjen Isaksson för. Jag vill påstå att denna anläggning är helt unik i världen. Tack vare den otroligt barnsliga, leksugna och tävlingsinriktade pappan Hasse och hans fru Agneta, samt barnen och alla deras vänner, har en modern Bullerbykänsla uppstått som inte riktigt går att förklara. Om Astrid Lindgren levt och skulle skriva en modern saga om Bullerbyn, så skulle den handlat om Slow Down på Kho lanta där vuxna och barn leker och samspråkar med vandra som en stor familj. Här får alla vara med i lekandet och tävlandet. Barnen leker, sover och äter hos varandra. Ibland har vi inga barn till middagen och ibland har vi 3-4 extra barn. Behöver man barnvakt en kväll finns det mängder av barnvakter att fråga. Towe o Wilda 9 & 11 år leker i poolen på kvällarna eller spelar volleyboll med killarna som är 14-16 år och alla har kul.

Sist men inte minst så har vi en av Kho lantas bästa restauranger med ett läge bara några meter från strandkanten, där solen bjuder på ett skådespel varje kväll. Här finns både Thaimat och Europeisk mat av högsta Kho lanta- klass. Vi lever i ett paradis där och just nu har det varit lite turbo på allt. Tyvärr har allt ett slut, eller så tar vi nu en paus på nio månader i Sverige. Den 15 december kommer vi tillbaka igen och tar vid där vi slutade. Fram till dess kommer Lasse o Marcus få många meddelanden om vem som är Kho lanta- mästare i tennis så att de inte glömmer!

Kho lanta som resmål är varken bättre eller sämre än många andra resmål i världen. Men Slow Down håller världsklass om du är en aktiv barnfamilj och gillar riktig Bullerby- känsla, jag kan verkligen rekommendera dem, alla dagar i veckan. Sedan den 1  januari har vi haft regn tre gånger, så vädret är också väldigt stabilt.

Att inte behöva ha med pengar hela tiden är en annan fördel och alla spontana aktiviteter en annan. Tjejerna bjöd ihop till en spontan tjejkväll och 32st anmälde sig på tre dagar. Något liknade blev det när killarna skulle träffas. Egen skola är en annan fördel och sammanhållningen en tredje.

Hej då Kho lanta och alla vännerna på Slow Down, vi syns om nio månader igen!

 

Pigge, Monika, Wilda & Towe

Fegast bestämmer

19 feb
19 februari 2019

I början av tjugohundra köpte vi in Fide camping som var en av Sveriges 10 första SCR- anslutna campingar. Fide camping har en historia från 1930- talet vilket gör den till en av öns allra första campingar. Vår plan var att göra campingen till Gotlands mest spännande resort och en anläggning som troligen skulle ligga topp tio i Sverige. Vi tog därför in en av Sveriges bästa arkitektbyråer (Tema) som ritade upp en anläggning som skulle gjort Fide till en lika känd plats som Kneippbyn, Tylösand eller Tofta. Campingen skulle idag haft fler än 100 st anställda och en investering om närmare 1/4 miljard, om vi bara fått med oss myndigheterna.

Vi lade väldigt mycket tid, pengar och energi på denna masterplan som verkligen blev något utöver det vanliga. När den tillslut, tillsammans med Ann- Sofi på Tema, presenterades för tre tjänstemän på Länsstyrelsen (LS) valde LS att inte kommentera förslaget i överhuvudtaget. Efter mötet bestämde vi oss båda för att detta var det absolut sämsta möte någonsin med tjänstemän på Regionen (RG) eller LS. Så här efteråt kan jag konstatera att vi hade katastrofmötet med byråkrater som inte gillar utveckling och som var rädda att tycka till om planen.

Efter detta har politiker och tjänstemän lovat både vitt och brett men aldrig har de lyckats hålla något av det. Det kommer alltid in någon ny människa som inte bryr sig om tidigare löfte, nya politiker som får nya roller och ger nya löften som inte har något värde. Förutom detta har vi även alla regeländringar som skett under de nästan 17 år som projektet levt.

Jag är född i Burgsvik och det gör platsen extra speciell för mig. Det tillsammans med alla dessa löften har gjort att vi satsat lite för mycket pengar i Fide camping. Tyvärr har flera i närområdet tappat förtroende för projektet vilket känns extremt tråkigt då lokalbefolkningens intresse är ett måste när man skall utveckla på landsbygden. Till dags datum är det investerat närmare 30 miljoner i hela projektet vilket hittills bara kostat pengar och ligger därmed på kraftigt minus.

När RG tillsammans med LS bestämde att den gamla campingen skulle göras till ett LIS- område (Område avsett för regional utveckling i strandnära läge) så kändes det som att de verkligen ville att campingen i Fide skulle kunna utvecklas och bli ett besöksmål som kunde bära sig själv. Detta gav hopp och ny energi till våra idéer o ambitioner.

Jag förstår det senaste beslutet från LS som att vi inte kan bedriva någon aktivitetspark så som det var tänkt, vilket innebär att vi inte heller kan bygga vidare på de andra idéerna utan måste nu hitta en ny lösning. Tyvärr är detta Gotland i ett nötskal. Det funkar ändå för oss som orkar strida men det är väldigt dåligt för företagarna på ön och miserabelt för företagsklimatet som är och förblir en katastrof på Gotland. Just detta är öns stora problem när myndigheter o organisationer tävlar om att prata i positiva ordalag men ingen står upp och tar ansvar! Det innebär väldigt mycket prat och oerhört lite verkstad. När Gotland efter många års kräftgång i Svenskt näringslivs företagarbarometer äntligen ökat 1% så pratar man om ett trendbrott och ser något positivt i detta trots att vi har mer än 90% av alla kommuner före oss. Efter mer än tio års misslyckande med att förbättra klimatet i förhållande till de övriga kommunerna, är det fortfarande ingen som tar ansvar. Det känns lite som kejsarens nya kläder, pratar man inte om problemen så finns de inte och antagligen är det ett förhållningssätt som alla är ok med.

För ca 10 år sedan stod Eva Nypelius på scenen på Visby hotell och förklarade vad målet var. Hon misslyckades bevisligen men ändå har hon blivit vald till att leda ön. Sådant kan bara ske när ingen tar ansvar på riktigt och utan ansvar fortsätter Gotland att ha ett av Sveriges sämsta företagsklimat. Detta är väldigt trist när det är en unikt bra plats att leva o bo på, kanske en av de bästa i riket.

Lite typiskt för Gotland är att när vi kommer dåligt i riksmätningar så har vi istället andra och egna mätningar att referera till som visar på bättre siffror. Härom dagen kom det siffror från tillväxtverket som återigen är alarmerande då Gotland tappat gästnätter de senaste åren. Dessutom tappade vi under 2018 vilket var det året som borde blivit det bästa någonsin med så soligt väder. Då går man på klassiskt Gotländskt maner in och förklarar problemet med att Tillväxtverkets siffror innehåller fel, vilket de alltid gjort men visar antagligen ungefär lika mycket fel år från år. Det naturliga vore att analysera och jämföra mot andra län för att sedan agera. Tappet har kostat ön närmare en 1/2 miljard i förlorad omsättning sommaren 2018, och detta vill tjänstemän förklara med att någon har redovisat fel. Det är inte att jobba för att Gotland skall vara i framkant, utan i bakkant.

När tjänstemännen lägger tid på att bevisa för oss hur fel vi har i stället för att jobba på det företagsklimat som de säger sig eftersträva sker ingen utveckling. Man kan möjligen se det som ett system som skall lura statistiken men det lurar inte kunderna, dvs oss entreprenörer som skall utveckla Gotland hand i hand med tjänstemännen på LS &. RG. Vi borde se varandra som lagkamrater men agerar oftast som värsta konkurrenter från båda sidor där ingen litar på den andre.

Väldigt få av oss skulle rekommendera Region Gotland om det fanns konkurrens att mäta mot. Nu finns det ingen konkurrens vilket innebär att vi måste stå med mössan i hand och hoppas på ett schyst och snabbt bemötande. På plussidan skall jag säga att vi under det senaste året har hittat ett arbetssätt som ibland fungerar som det skall, vilket är ett riktigt framsteg. Detta beror på att jag tagit in en kvinna som på heltid jobbar med dessa saker, vilket visar på vissa av utmaningarna vi lever med.

Jag har varit företagare på Gotland sedan slutet på 70- talet i ett 20- tal olika branscher, där jag varit ägare eller delägare i mer än 40 företag och haft mer än 2000 anställda. Den största utmaningen har inte varit sälj, ekonomi eller att hitta kompetenta medarbetare, detta har varit en liten utmaning jämfört med alla tokiga och snåriga turer med RG och/ eller LS genom åren. Ett av de största problemen har varit att få dessa två att tycka likadant, samtidigt och att få tjänstemännen att förstå de ekonomiska förutsättningarna för oss företagare. De jobbar inte efter de visioner som de själva satt upp, som tex att ge besökarna en upplevelse i världsklass eller att öka antalet öbor med 10.000 personer.

Utan ytterst ansvariga kommer inget hända med företagsklimatet på Gotland, vilket har bevisats genom åren. Någon måste ta ansvar för att saker blir gjorda och att placeringar och mål nås. Gör man inte det på riktigt och tar konsekvenserna av misslyckanden, kommer ingen förändring att ske. Idag finns det allt för många rädda tjänstemän och politiker som alltid skyller på någon annan. På så sätt gör man som man alltid har gjort och resultatet blir därför också som det alltid blivit. Det enda som är konstigt med detta är att det finns byråkrater som blir förvånade över att resultatet blir samma år från år. Det är sådant som kan få en icke högskoleutbildad medborgare att bli förvånad över vilken intelligensnivå man uppnår på universitet och högskolor, eller har det något att göra med förnekelse när man blir byråkrat.

När jag växte upp följde alla i gänget de modigaste som alltid vågade prova nytt. Det var de modigaste som var hjältar. I byråkratiträsket verkar det vara tvärt om, den som ser problem och faror och är mest rädd för att det kan bli fel, blir den som går längst fram och tar ut riktningen för alla andra. När den rädda ser problem vågar inga andra se förbi dessa.

Gällande den gamla campingen i Fide får vi nu ta nya tag och invänta den plan som vi jobbat med i över femton år. För att kunna göra något vettigt av den gamla campingen måste vi ha både LS och RG med oss, annars går det inte. Om byråkraterna inte tillåter företagare att göra något kommersiellt gångbart av det som finns naturligt på ön, blir det antagligen bara Visby som får större investeringar, vilket absolut inte följer de målsättningar o visioner som politikerna bestämt långsiktigt för hela Gotland.

Vi kommer därför att hålla campingen stängd, kojstugorna och pannkakscaféet förblir stängt, lekparken monteras ner och hålls stängd tills vi har en plan som kan tillåta en drift som kan vara kommersiellt gångbar. Stugbyn kommer hyras ut som åretruntboende tills vi vet vad vi får göra från och med hösten 2019. Havspoolen kommer att färdigställas men den kommer bara testköras under 2019 för att beräknas kunna köras 2020 fult ut om planen blir klar för området.

Jag drömmer om den dagen då modiga tjänstemän o politiker på ön vågar se möjligheter och följa öns visioner på riktigt. Tänk den dagen de förstod vad deras beslut innebär för företagsutvecklingen på ön och vill förändra klimatet på riktigt i varje beslut de tar. Den dagen är vi topp tio i Sverige, och möjligheten är inte längre bort än att drivkraften blir glädje och önskan i stället för rädsla och fruktan. Detta är vad som behövs när man skall fatta beslut om öns framtid som är helt beroende av modiga entreprenörer som får förutsättningar att utveckla sina verksamheter.

Sedan är det viktigt att tillägga att det absolut finns modiga och framåtsträvande tjänstemän på både RG och LS, men de arbetar i de flesta fall i motvind i dagens läge.

Pigge Werkelin – serieentreprenör som snart jobbat i 20 år med utvecklingen av Fide camping, vilket borde vara ett rekord i sig.

© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring