Author Archive för: Karin Undsen

Det går bra nu trots ständig träningsverk

18 mar
18 mars 2019

För ett par dagar sedan var det den sista volleybollturneringen på Kho lanta som jag och Monika spelade ihop trots att det inte var en mixturnering.

Vi är nästan alltid är det äldsta laget och är oftast 20-30 år äldre än motståndarlagen. Ändå kan vi ge ungdomarna en match! Vi spelade B- turneringen i onsdags och föll i finalen mot grabbarna Björn & Johan som är drygt 25 år yngre än oss.

Härom dagen var det den årliga Kho lanta- utmaningen i tennis där ungdomarna Lasse & Marcus (juniorer på ca 44 år) utmanade Helen som nyss lämnat tonåren och mig som snart är 60år. Spelbolagen gav inte ens tillbaka insatsen om elitidrottsmännen vann och matchen snackades upp så mycket av Lasse Berglund att han till slut föll på eget grepp, och kunde inte leverera när vi fokuserade och malde ner dem. 6-3 & 6-1 var det de rutinerade killarna från Stockholm förlorade med! Detta var inte bara bra för egot, det var även bra för livet på Kho lanta då många på ön kommenterade matchen som gav lite extra status.

Måndagen och tisdagen innan var det King of balls, en kombination av tennis, pingis & volleyboll. En match tar ca 2,5 timme och vi spelade totalt 4 matcher på två dagar, när termometern visade en bra bit över 30 grader. Jag överraskade mig själv genom att överleverera i alla grenar och bäst gick det i finalen. Blev etta i klassen +50 år och trea totalt i A- gruppen för seniorer, vilket var högst otippat av alla inklusive undertecknad. Det var första gången någon från +50 klassen tagit sig till den finalen enligt statistikern Hasse Isaksson.

Dagen efter spelade jag den roligaste turneringen någonsin. Detta tack vare att jag fick spela ihop med den skånska pågen Peo Pärsson. Med härlig humor, självdistans och ett outtröttligt peppande tog vi oss längre än vad vi egentligen hade talang och ork till. Jag var fysiskt helt slut och samtidigt fylld av glädje, vilket var en konstig men härlig känsla!

Veckan innan allt detta, fick jag besked från sjukhuset i Bankok om att PET- scanningen (helkroppsröntgen) inte visade några spår av cancern i kroppen längre. Jag var ganska säker på detta, men ville göra en extra check då man bara har ett liv. Under ett halvt år efter cancerdiagnosen så har jag varit nästan helt övertygad om att det inte skulle vara så allvarligt, men trots detta så fastnar det lite obehagliga tankar i huvudet ibland. Tankar som är svåra att stoppa när de väl slår rot.

Pernilla säger att ca 10 % riskerar att cancern kommer tillbaka, vilket är en liten risk bland oss cancerpatienter men en stor risk bland alla övriga. Livet är här och nu, med eller utan cancer. Vi kommer alla leva en väldigt kort tid och sedan skall vi vara döda väldigt väldigt länge. Då gäller det att leva på riktigt varje dag och inte skjuta upp saker till morgon dagen för då kan det vara för sent. Det gäller att leva livet på ett sätt som du vill och inte som du tror andra vill. Det gäller att våga leva på riktigt och ha kul. Framför allt skall man inte ta vuxenlivet för allvarligt.

Man kan säga att den senaste tiden på Kho lanta har överlevererat och intresset för sport och tävlande har väckt mig till liv med turbofart i min kropp. Oftare och oftare hör jag av vänner att ålder är bara en siffra eller att man är inte äldre än man känner sig. Det stämmer så klart men tack vare att vi har så unga barn så är deras föräldrar 15-20 år yngre än oss. Dessa unga föräldrar är våra lekkamrater i Bullerbyn på Kho lanta. Genom att umgås med dem tvingas vi att kämpa och ta för oss på deras nivå.

Att vi sedan valt att bo på Slow Down, som blivit en speciell resort för aktiva familjer, kan vi tacka familjen Isaksson för. Jag vill påstå att denna anläggning är helt unik i världen. Tack vare den otroligt barnsliga, leksugna och tävlingsinriktade pappan Hasse och hans fru Agneta, samt barnen och alla deras vänner, har en modern Bullerbykänsla uppstått som inte riktigt går att förklara. Om Astrid Lindgren levt och skulle skriva en modern saga om Bullerbyn, så skulle den handlat om Slow Down på Kho lanta där vuxna och barn leker och samspråkar med vandra som en stor familj. Här får alla vara med i lekandet och tävlandet. Barnen leker, sover och äter hos varandra. Ibland har vi inga barn till middagen och ibland har vi 3-4 extra barn. Behöver man barnvakt en kväll finns det mängder av barnvakter att fråga. Towe o Wilda 9 & 11 år leker i poolen på kvällarna eller spelar volleyboll med killarna som är 14-16 år och alla har kul.

Sist men inte minst så har vi en av Kho lantas bästa restauranger med ett läge bara några meter från strandkanten, där solen bjuder på ett skådespel varje kväll. Här finns både Thaimat och Europeisk mat av högsta Kho lanta- klass. Vi lever i ett paradis där och just nu har det varit lite turbo på allt. Tyvärr har allt ett slut, eller så tar vi nu en paus på nio månader i Sverige. Den 15 december kommer vi tillbaka igen och tar vid där vi slutade. Fram till dess kommer Lasse o Marcus få många meddelanden om vem som är Kho lanta- mästare i tennis så att de inte glömmer!

Kho lanta som resmål är varken bättre eller sämre än många andra resmål i världen. Men Slow Down håller världsklass om du är en aktiv barnfamilj och gillar riktig Bullerby- känsla, jag kan verkligen rekommendera dem, alla dagar i veckan. Sedan den 1  januari har vi haft regn tre gånger, så vädret är också väldigt stabilt.

Att inte behöva ha med pengar hela tiden är en annan fördel och alla spontana aktiviteter en annan. Tjejerna bjöd ihop till en spontan tjejkväll och 32st anmälde sig på tre dagar. Något liknade blev det när killarna skulle träffas. Egen skola är en annan fördel och sammanhållningen en tredje.

Hej då Kho lanta och alla vännerna på Slow Down, vi syns om nio månader igen!

 

Pigge, Monika, Wilda & Towe

Fegast bestämmer

19 feb
19 februari 2019

I början av tjugohundra köpte vi in Fide camping som var en av Sveriges 10 första SCR- anslutna campingar. Fide camping har en historia från 1930- talet vilket gör den till en av öns allra första campingar. Vår plan var att göra campingen till Gotlands mest spännande resort och en anläggning som troligen skulle ligga topp tio i Sverige. Vi tog därför in en av Sveriges bästa arkitektbyråer (Tema) som ritade upp en anläggning som skulle gjort Fide till en lika känd plats som Kneippbyn, Tylösand eller Tofta. Campingen skulle idag haft fler än 100 st anställda och en investering om närmare 1/4 miljard, om vi bara fått med oss myndigheterna.

Vi lade väldigt mycket tid, pengar och energi på denna masterplan som verkligen blev något utöver det vanliga. När den tillslut, tillsammans med Ann- Sofi på Tema, presenterades för tre tjänstemän på Länsstyrelsen (LS) valde LS att inte kommentera förslaget i överhuvudtaget. Efter mötet bestämde vi oss båda för att detta var det absolut sämsta möte någonsin med tjänstemän på Regionen (RG) eller LS. Så här efteråt kan jag konstatera att vi hade katastrofmötet med byråkrater som inte gillar utveckling och som var rädda att tycka till om planen.

Efter detta har politiker och tjänstemän lovat både vitt och brett men aldrig har de lyckats hålla något av det. Det kommer alltid in någon ny människa som inte bryr sig om tidigare löfte, nya politiker som får nya roller och ger nya löften som inte har något värde. Förutom detta har vi även alla regeländringar som skett under de nästan 17 år som projektet levt.

Jag är född i Burgsvik och det gör platsen extra speciell för mig. Det tillsammans med alla dessa löften har gjort att vi satsat lite för mycket pengar i Fide camping. Tyvärr har flera i närområdet tappat förtroende för projektet vilket känns extremt tråkigt då lokalbefolkningens intresse är ett måste när man skall utveckla på landsbygden. Till dags datum är det investerat närmare 30 miljoner i hela projektet vilket hittills bara kostat pengar och ligger därmed på kraftigt minus.

När RG tillsammans med LS bestämde att den gamla campingen skulle göras till ett LIS- område (Område avsett för regional utveckling i strandnära läge) så kändes det som att de verkligen ville att campingen i Fide skulle kunna utvecklas och bli ett besöksmål som kunde bära sig själv. Detta gav hopp och ny energi till våra idéer o ambitioner.

Jag förstår det senaste beslutet från LS som att vi inte kan bedriva någon aktivitetspark så som det var tänkt, vilket innebär att vi inte heller kan bygga vidare på de andra idéerna utan måste nu hitta en ny lösning. Tyvärr är detta Gotland i ett nötskal. Det funkar ändå för oss som orkar strida men det är väldigt dåligt för företagarna på ön och miserabelt för företagsklimatet som är och förblir en katastrof på Gotland. Just detta är öns stora problem när myndigheter o organisationer tävlar om att prata i positiva ordalag men ingen står upp och tar ansvar! Det innebär väldigt mycket prat och oerhört lite verkstad. När Gotland efter många års kräftgång i Svenskt näringslivs företagarbarometer äntligen ökat 1% så pratar man om ett trendbrott och ser något positivt i detta trots att vi har mer än 90% av alla kommuner före oss. Efter mer än tio års misslyckande med att förbättra klimatet i förhållande till de övriga kommunerna, är det fortfarande ingen som tar ansvar. Det känns lite som kejsarens nya kläder, pratar man inte om problemen så finns de inte och antagligen är det ett förhållningssätt som alla är ok med.

För ca 10 år sedan stod Eva Nypelius på scenen på Visby hotell och förklarade vad målet var. Hon misslyckades bevisligen men ändå har hon blivit vald till att leda ön. Sådant kan bara ske när ingen tar ansvar på riktigt och utan ansvar fortsätter Gotland att ha ett av Sveriges sämsta företagsklimat. Detta är väldigt trist när det är en unikt bra plats att leva o bo på, kanske en av de bästa i riket.

Lite typiskt för Gotland är att när vi kommer dåligt i riksmätningar så har vi istället andra och egna mätningar att referera till som visar på bättre siffror. Härom dagen kom det siffror från tillväxtverket som återigen är alarmerande då Gotland tappat gästnätter de senaste åren. Dessutom tappade vi under 2018 vilket var det året som borde blivit det bästa någonsin med så soligt väder. Då går man på klassiskt Gotländskt maner in och förklarar problemet med att Tillväxtverkets siffror innehåller fel, vilket de alltid gjort men visar antagligen ungefär lika mycket fel år från år. Det naturliga vore att analysera och jämföra mot andra län för att sedan agera. Tappet har kostat ön närmare en 1/2 miljard i förlorad omsättning sommaren 2018, och detta vill tjänstemän förklara med att någon har redovisat fel. Det är inte att jobba för att Gotland skall vara i framkant, utan i bakkant.

När tjänstemännen lägger tid på att bevisa för oss hur fel vi har i stället för att jobba på det företagsklimat som de säger sig eftersträva sker ingen utveckling. Man kan möjligen se det som ett system som skall lura statistiken men det lurar inte kunderna, dvs oss entreprenörer som skall utveckla Gotland hand i hand med tjänstemännen på LS &. RG. Vi borde se varandra som lagkamrater men agerar oftast som värsta konkurrenter från båda sidor där ingen litar på den andre.

Väldigt få av oss skulle rekommendera Region Gotland om det fanns konkurrens att mäta mot. Nu finns det ingen konkurrens vilket innebär att vi måste stå med mössan i hand och hoppas på ett schyst och snabbt bemötande. På plussidan skall jag säga att vi under det senaste året har hittat ett arbetssätt som ibland fungerar som det skall, vilket är ett riktigt framsteg. Detta beror på att jag tagit in en kvinna som på heltid jobbar med dessa saker, vilket visar på vissa av utmaningarna vi lever med.

Jag har varit företagare på Gotland sedan slutet på 70- talet i ett 20- tal olika branscher, där jag varit ägare eller delägare i mer än 40 företag och haft mer än 2000 anställda. Den största utmaningen har inte varit sälj, ekonomi eller att hitta kompetenta medarbetare, detta har varit en liten utmaning jämfört med alla tokiga och snåriga turer med RG och/ eller LS genom åren. Ett av de största problemen har varit att få dessa två att tycka likadant, samtidigt och att få tjänstemännen att förstå de ekonomiska förutsättningarna för oss företagare. De jobbar inte efter de visioner som de själva satt upp, som tex att ge besökarna en upplevelse i världsklass eller att öka antalet öbor med 10.000 personer.

Utan ytterst ansvariga kommer inget hända med företagsklimatet på Gotland, vilket har bevisats genom åren. Någon måste ta ansvar för att saker blir gjorda och att placeringar och mål nås. Gör man inte det på riktigt och tar konsekvenserna av misslyckanden, kommer ingen förändring att ske. Idag finns det allt för många rädda tjänstemän och politiker som alltid skyller på någon annan. På så sätt gör man som man alltid har gjort och resultatet blir därför också som det alltid blivit. Det enda som är konstigt med detta är att det finns byråkrater som blir förvånade över att resultatet blir samma år från år. Det är sådant som kan få en icke högskoleutbildad medborgare att bli förvånad över vilken intelligensnivå man uppnår på universitet och högskolor, eller har det något att göra med förnekelse när man blir byråkrat.

När jag växte upp följde alla i gänget de modigaste som alltid vågade prova nytt. Det var de modigaste som var hjältar. I byråkratiträsket verkar det vara tvärt om, den som ser problem och faror och är mest rädd för att det kan bli fel, blir den som går längst fram och tar ut riktningen för alla andra. När den rädda ser problem vågar inga andra se förbi dessa.

Gällande den gamla campingen i Fide får vi nu ta nya tag och invänta den plan som vi jobbat med i över femton år. För att kunna göra något vettigt av den gamla campingen måste vi ha både LS och RG med oss, annars går det inte. Om byråkraterna inte tillåter företagare att göra något kommersiellt gångbart av det som finns naturligt på ön, blir det antagligen bara Visby som får större investeringar, vilket absolut inte följer de målsättningar o visioner som politikerna bestämt långsiktigt för hela Gotland.

Vi kommer därför att hålla campingen stängd, kojstugorna och pannkakscaféet förblir stängt, lekparken monteras ner och hålls stängd tills vi har en plan som kan tillåta en drift som kan vara kommersiellt gångbar. Stugbyn kommer hyras ut som åretruntboende tills vi vet vad vi får göra från och med hösten 2019. Havspoolen kommer att färdigställas men den kommer bara testköras under 2019 för att beräknas kunna köras 2020 fult ut om planen blir klar för området.

Jag drömmer om den dagen då modiga tjänstemän o politiker på ön vågar se möjligheter och följa öns visioner på riktigt. Tänk den dagen de förstod vad deras beslut innebär för företagsutvecklingen på ön och vill förändra klimatet på riktigt i varje beslut de tar. Den dagen är vi topp tio i Sverige, och möjligheten är inte längre bort än att drivkraften blir glädje och önskan i stället för rädsla och fruktan. Detta är vad som behövs när man skall fatta beslut om öns framtid som är helt beroende av modiga entreprenörer som får förutsättningar att utveckla sina verksamheter.

Sedan är det viktigt att tillägga att det absolut finns modiga och framåtsträvande tjänstemän på både RG och LS, men de arbetar i de flesta fall i motvind i dagens läge.

Pigge Werkelin – serieentreprenör som snart jobbat i 20 år med utvecklingen av Fide camping, vilket borde vara ett rekord i sig.

Att leva med två kvinnor!

21 Nov
21 november 2018

Jag har alltid levt med flera kvinnor, tjejer, mammor m.m.

Under min uppväxt har jag haft en mycket närvarande mamma som stöttat och givit kärlek samt en syster som alltid stöttat mig. Det har även funnits olika barnflickor som på olika sätt givit energi och varit närvarande. När det sedan handlat om jobb har jag haft min Marianne o numera Karin som var och är goda arbetskollegor, men som även agerar lite mamma och är extra omtänksamma i många situationer som går lite utöver det vanliga. Så har det även varit med Katarina o Pernilla (styr ordförande) där vi ibland blandar privat och arbete lite hur som helst. Åsa o Gill är två andra kvinnor som genom åren varit viktiga delar i mitt liv, mina extrasyrror och inte minst Ebba som varit kvinnan i min hjärna.

Alla ni som nyligen påbörjat en resa med mig, så som Camilla, Karin, EvaMonica, Jessica, Malena, Cilla, Bella, Åsa m.fl., livet sker här och nu och egentligen kan vad som helst hända, som ni redan märkt. Vilket gör allt så spännande!

Kvinnorna är många och alla har de betytt mycket, där deras insatser varit viktiga för mig och min utveckling. Tack för allt ni hjälpt till med och allt lite märkligt ni varit med om under resans gång. Så som att t ex sortera in över 1500 frieribrev som jag fick efter att Expressen använde löpet ”PIGGE SÖKER FRU”, att leta upp zinkkistor, köpa kläder, hjälp med att välja fru, vara en bra kompis, trösta samt ta på er nästan omöjliga projekt. Tack för att ni bara stått ut med allt konstigt som hänt och framför allt att ni accepterat att ändå gasa på när mycket kännts hopplöst.

Mina egna småtjejer är förstås mycket viktiga och har givit mig ett riktigt liv igen, där deras närvaro ger energi varje dag.

Min fantastiska fru Monika är allt det jag själv inte är och ihop blir vi så bra, hon är kvinnan jag tänker bli riktigt gammal med. Vi har nu haft tolv år som äkta makar och det är 13 år sedan jag ringde och frågade chans på henne. Inte fattade jag att det kunde bli så bra efter att jag stått och gråtit på stranden i December 2004 och tyckte att livet var så orättvist att jag egentligen inte ville leva.

Den kvinna som betytt mest för min utveckling utöver min mamma är Ulrika Karlsson från Göteborg. Hon kom in i mitt liv som en stormvind och försvan också på grund av något liknande i Tsunamin. Vi hade ett stormigt förhållande där det fans sydländskt temperament som likt en osäkrad handgranat lätt kunde brisera innan maten. Denna underbara kvinna var inte bara arg när det var dags för mat, hon var även fast besluten att vi skulle ha ett bra förhållande. Då fattade jag inte hur hon slipade mig till att gå från att vara en väldigt självupptagen pojke till att bli en fullt fungerande familjefar. Efter att hon dog har jag insett hur mycket hon har betytt för att jag skulle bli en fullt fungerande pappa, man, älskare och vän. Vi kunde ha regelrätta gräl och häftigt försoningssex inom samma kvart. Min normala långsinthet (från Fårö) krävde ofta två dygn för att kunna förflytta mig från gräl till erotik, men det slipade hon till.

Ulrika var inte bara ett yrväder i mitt liv, hon rörde ofta upp damm där hon drog fram. På något sätt var det som om hon inte hade tid att vara lite taktisk med att tycka lite i taget,  allt kom istället ofta på en gång precis som den stormvind som hon var. Jag kan än idag både höra och se situationen när hon skriker:

SKALL MAN HA ETT BRA ÄKTENSKAP SÅ MÄSTE MAN JOBBA PÅ DET VARJE DAG, punkt.

Monika har många gånger sagt att det var enkelt att komma efter Ulrika. Manegen var färdigkrattad, jag var färdigprogrammerad m.m. och så var det. Jag och Monika skulle inte funkat idag om inte Ulrika styrt upp mig och fått mig att förstå hur det är att leva i riktig tvåsamhet med barn.

Ulrika skulle idag fyllt 41 år igen för 13:e gången. Hon blir i min värld inte äldre och jag har placerat henne på en mycket speciell plats vid mitt hjärta. När det går tungt ibland hämtar jag kraft hos Monika men det finns en extra energikälla på den plats där Ulrika bor, som är som en turbo eller mer som hon var, d.v.s som en stormvind.

Livet är bara livet och består egentligen av möjligheter, det vill säga livsval, val som vi själva måste göra. Då får man inte fega ur och inte våga välja. Allt för många väljer inte aktivt utan följer istället bara strömmen, vilket gör att livet bara blir som det blir. Ulrika lärde mig lite mer än många andra att välja väg och att våga. Hon stod för mod, energi och tydlighet som var fångad i en stormvind.

Ulrika, du sade att om någon av oss dör köper du hund och flyttar tillbaka till Göteborg. När jag och Monika besökte er gav, frågade jag henne vart hon ville bli begravd om hon mot förmodan också skulle dö före mig. Hon sade helt självklart att ni två skulle sova skavföttes ihop med Max o Charlie. Det kommer dock att dröja för jag och Monika har bestämt att vi skall bli 200 år ihop.

Jag vill alltid minnas Ulrikas födelsedag som en glädjens dag och henne som en extremt stark kvinnlig förebild. Jag har henne och alla andra kvinnor i mitt liv att tacka för så mycket.

Tack för att ni finns och står ut med en dyslektiker som är extrem bra på att ändra sig. Extra tack till Monika som tillåter två och ibland fler kvinnor i vårt liv.

/Pigge i Khao Lak 2018–11-21

© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring