21 maj 2013

Något har lossnat och det känns om att det kom i samband med att Trafikverket äntligen kom ut med sin upphandling angående Gotlandstrafiken. Det var någon form av islossning som inträffade samtidigt som det blev kort vår i några dagar som sedan snabbt togs över av sommaren med sol och värme. Borta är nu den långa mörka kalla vintern med alla negativa vibbar.

Starka röster har under lång tid hamrat in att ön kommer backa in i framtiden om det blir någon förändring i färjetrafiken som kan uppfattas negativt. Några få röster får det att låta som om hela ön kommer gå under om det inte blir exakt som dessa domedagsprofeter vill. Det finns en bevararmentalitet på ön som inte alltid känns helt frisk. Allt skall vara som de alltid har varit annars kommer alla sorters farsoter att drabba oss.

Tyvärr får dessa röster snabbt anhängare som inte vet bättre. Det blir lätt en negativ spiral som bara går neråt om ingen bryter den dåliga trenden. Världen förändrar sig och vi med den och då kan inte allt vara som det alltid varit. Vi måste se möjligheter i förändring och inte bara omöjligheten. Riktig utveckling kommer egentligen bara ur kris där människor går samman och tänker nytt. Därför skall man inte ha allt som det alltid varit utan förändringar är oftast spännande och innebär nästan alltid utveckling.

Historiskt framgångsrika ö-bor! 

Historiskt har vi klarat ut de flesta farsoter som hotat ön. Det har varit sjukdomar, nedläggningar av regementen, industrier rederibyten m.m. Nu börjar det blåsa positiva vindar och då tror jag att det dags att hissa segel och följa vindarna. Nyligen publicerades nationella rankinglistor som visar att ön klättrat ordentligt i placering.

Tidigare skulle öns största privata arbetsgivare Payex varsla och det gick dåligt för bolaget. Nu kom det glädjande nyheter att de varslade var färre än befarat och de flesta blir återanställa om jag förstod rätt. Payex gör sitt bästa år någonsin vilket är bra för Gotland. Arbetsmarknaden på ön ser mer positivt ut än på länge.

Tre Kronor blev världsmästare på hemmaplan. Roma Hockey gjorde sitt bästa år någonsin och Gute fotboll har börjat bra. SVT gör en dundersuccé med melodifestivalen. Räntorna går ner och vi har sålt mer än någonsin så här tidigt när det gäller drömstugor på försäsongen. Det känns som om ekonomin håller på att svänga och det är en annan inställning till framtiden. Solen skiner och just idag, måndag, känns det väldigt bra efter att vi blivit världsmästare på hemmaplan.

Bokningsläget är det bästa på många år

Vi har medvind med projektet Gotlandsbåten och det som vi hela tiden lovat håller nu på att ske. Genom konkurrens skall vi se till att ön får 20% fler gästnätter och detta skall innebära ca 20% mer i kassan för de flesta turistföretagare på ön. Vi har sagt att det tar tre år och fyra sommar säsonger vilket är 2013–2016. Flera turistföretagare har redan hört av sig och sagt att vi fått igång kollegan Destination Gotland på flera punkter.

Det som nu sker på ön är egentligen en kopia på vad som skedde varje gång vi gick ut med att vi skulle starta en konkurrerande flyglinje när vi lanserade Sverigeflygs lokala bolag i landet. Då ökade den store konkurrenten sin marknadsnärvaro och gjorde massor av drag som inte var nödvändiga så länge de varit ensamma på marknaden. När kunderna frågade ”varför just nu” så var det bara ett sammanträffade att man helt plötsligt lade betydligt mer i marknadsföring just när vi deklarerat att vi skulle starta flygbolag.

Kontentan blev att prisbilden gick ner, att nya produkter kom fram och att nya marknadsföringskanaler användes. Resultatet blev i samtliga fall att marknaden blev större. Fler valde att flyga vilket gynnade regionen och det var just detta som var vårt mål med flyget.

Jag har fått tack av flera turistföretagare på Gotland som säger att ”även om ni inte skulle komma igång så har ni redan gjort skillnad”. Detta är hela idén med Gotlandsbåten att öka antalet gästnätter med 20% och på så vis skapa mer i plånböckerna för alla.

Genom konkurrens skapar vi tillväxt 

Jag är övertygad om att konkurrens på sjön kommer gynna Gotlands utveckling vilket kommer synas på riktigt hos turistföretagarna. Släpper region Gotland stuveriet till Destination Gotlands ägare Gotlandsbolaget och om Gotlandsbolaget även köper upp stuverierna i de aktuella fastlandshamnarna så hjälper det troligen inte att staten väljer att försöka få till konkurrens.

Kommunerna eller regionerna får inte sätta sig i den sitsen att ett bolag som driver färjetrafik får bestämma över stuverierna eller hamnar. Det är en hygienfaktor för utvecklingen att detta inte styrs av någon som kan ha intresse av ett monopoltänk. Stuveriet är en så stark faktor att flera rederier absolut skulle dra sig för att ge sig in i en konkurrenssituation om det visste att stuveriverksamheten styrdes av konkurrenten.

Regionen måste vara enig om att acceptera upphandlingen för att få seriösa intressenter

Nu hoppas jag att politikerna är 100% tydliga mot ett tänkt nytt rederi när det gäller att acceptera den upphandling som ligger. Antyder man från de styrande att de inte kommer att stötta den här upphandlingen lär vi bara få ett rederi som lägger bud på trafiken. Vi sitter på möjligheterna så låt oss göra det bästa av situationen.

Sluta gnälla och kliv in verkstaden för leverans på riktigt 

Jag har varit ett dygn i Ö-vik och det finns en positiv stämning som man blir glad av. Ö-vik är absolut en plats som jag skulle kunna tänka mig att bo på. Men hjärtat finns på Gotland och det finns nog få platser som har så mycket livskvalité som Gotland. Tyvärr finns också ett tråkigt företagsklimat som vi skall jobba på att förbättra ihop med regionen. Jag tror på öns framtid och ryktet om Gotlands undergång är väldigt överdrivet. Det är upp till oss öbor att driva framtiden och vi är 56 000 som är ansvariga för den. Det är dags att producera och leverera på riktigt och sluta gnälla. Kan vi enas om saker som är för Gotlands bästa så kör vi! Enskilda intressen får inte styra det som är för Gotlands bästa och måste på olika sätt jobbas bort. Jag hoppas att vi nu får en tung regiondirektör som vågar leda till hösten som Åke lovat. Levererar han så skall vi också leverera vilket kommer göra oss alla till vinnare på ön.

Just nu är min mission att Gotland skall öka antalet gästnätter med 20% och det kommer att lyckas om vi blir tillräckligt många som blir med på satsningen med Gotlandsbåten. Jag tror till och med att det kan gå snabbare än tre år om vi blir tillräckligt många som verkligen vill.

Jag hoppas att du är en av dem!

13 maj 2013

”Hundra procent enighet” stänger ute andra alternativ 

Efter ca 2,5 år kom äntligen underlaget för upphandlingen gällande Gotlandstrafiken 2017–2027. Utifrån den lobbying som Gotland levererat har nog statsmakten försökt få till så bra förutsättningar som möjligt när farten sagts vara den viktigaste aspekten och i övrigt har det, enligt de styrande på ön, varit omöjligt att förhandla om några förändringar.

Jag står inte för detta själv, men den politiska ledningen är hundra procent eniga om att det inte får bli några förändringar som kan uppfattas som försämringar. Ibland kan man fråga sig om hundra procent enighet är bra då det gör det svårt för andra alternativ att komma fram.

En satsning som inte gick hem

Upphandlingen har varit en utdragen historia där Gotland satsat allt på att få mer pengar och när det inte kommer några så frågar jag mig om det blev rätt det här? Catharina Elmsäter och hennes avdelning har inte mer pengar vilket hon meddelat länge. Staten har varit tydliga med att de inte kommer att satsa några fler hundratals miljoner kronor på Gotland så som gotlänningarna hoppats. Detta var en satsning från politiken som inte gick hem.

Bra eller dåligt? Det tvingar i alla fall statsmakten att bestämma om Gotlands framtid i stället för att öns politiker gör det. Det är ingen idé att gråta över spilld mjölk utan nu får vi kavla upp ärmarna och börja jobba ihop!

Inget personligt ansvar och massor av prestige

En fråga som känns befogad är: När skall Gotland acceptera situationens begränsningar och börja fundera på lösningar som kan rymmas i given budget? Det finns så klart en massa kloka människor på ön som skulle kunna jobba fram bra lösningar om det vore accepterat att tänka nytt. Idag är det nästan tabu att kräva något annat än några hundra miljoner så att ön kan behålla det vi alltid har haft.

Bevararmentaliteten är stark och den eldas på av opinionsbildare och PR-byråer som gärna krokar arm i frågan då de har huvudmän med stora plånböcker. Vi har även en lokal folkopinion som drivs av starka ledare som bestämt att hastighetsfrågan är viktigast för öns framtid. Ingen är beredd att diskutera förändringar vilket gör det hela till ett låst läge.

Jag tycker att vi kan se historien upprepa sig gång på gång fast i andra sammanhang. När regionen måste skära i budgetar väljer de att stänga skolor, ungdomsgårdar med mera. Motståndarsidan vill ha allt som förut och en motsättning uppstår. Det är lätt att få upp bilder av hur bygden dör, ungdomarna hamnar på avvägar och Gotland går under…  Att istället sätta sig ner och förhandla fram smarta lösningar med nytänk är svårt att få igenom, för det är ”fel förhandlingsteknik” enligt vissa. Man säger sig vilja hitta nya lösningar, men inte för nya…

Enklaste vägen för de styrande är att fortsätta på inslagen linje vilket nuvarande rederi troligen håller tummarna för. Om vi inte accepterar spelreglerna blir det svårt för intressenter som vill investera i trafik eller i annan verksamhet på ön. Rederier som är nya intressenter frågar sig så klart om det är någon idé att jobba igenom ett kreativt upplägg om en av två parter inte tror att underlaget är slutförhandlat ännu. Vad skall Åke och Pelle säga till en seriös intressent? “Lämna bud på den trafik som upphandlingen anger. Men vi tror inte på den och skall jobba vidare på att få snabbare båtar.” Vilka signaler sänder vi ut och vad skall nya intressenter tro om framtiden om det aldrig blir slutförhandlat?

Sämsta läget är att det bara finns ett rederi kvar när det är dags att sprätta anbudskuvert i höst. Utan personligt ansvar och med mycket prestige har det här blivit en svår fråga att lösa.

Utan konkurrens svänger det snabbt 

Bara någon dag efter att staten bestämt att Gotland inte får skapa konkurrens mellan Västervik och Oskarshamn kunde vi höra att Oskarshamn nu vill att rederiet som kommer att trafikera linjen skall gå in med pengar i ett nytt hamnbygge. Här handlar det inte längre om att få hundratals miljoner mer i bidrag och självklara nya satsningar utan det är en annan ton nu. Problemet med detta är att de som får betala är vi passagerare då rederiet vill ha sina satsade pengar i retur. Alltså kommer det att öka biljettpriset som i själva verket måste ner för att antalet resenärer över Oskarshamn skall öka. Spiralen kommer att gå åt fel håll och den långsiktiga satsningen lyckas inte.

Jag tror att det finns ett rederi som visst kan gå in med pengar om de får ett långsiktigt avtal som ger monopol på vissa hamnar och som sträcker sig lite längre än 2027! Det verkar redan nu som att samma rederi kommer att se till att de har kontroll på stuveriverksamheterna i aktuella hamnar för att på så sätt kunna bestämma över trafiken i framtiden. Detta ligger i linje med ett gammalt monopolistiskt tänk som inte gynnar ön i första hand.

100 miljoner dyrare utan konkurrens 

Skillnaden på hamnavgifter i till exempel Oskarshamn skulle troligen vara cirka femtio procent på ett år om Västervik varit ett alternativ. Jag har full förståelse för att de i Oskarshamn nu firar att de har vunnit trafiken. För Oskarshamn är det givetvis en vinst med ca 5 miljoner resenärer under nästa period och säkrade hamnavgifter på närmare 200 miljoner. Grattis till Oskarshamn och trist för Gotland, men sådant är spelet.

Besöksnäringen har utvecklats med lågprisflyg 

Besöksnäringen har formligen exploderat under 2000-talet och det är lågprisflyget som skapat den nya resetrenden. Det är inte längre målet som är viktigast utan att man får rätt pris på biljetten. Om man för femton år sedan bestämt med frun att man skall till Paris och sedan kommer hem från resebyrån med en biljett till London så skulle det varit väldigt underligt. Idag är det hur naturligt som helst och inköpen görs över nätet. Kostar det 5.500 kronor att resa till Gotland med båt och flyget till Algarve kostar 5.800 kronor så är valet enkelt. Väl där så bokar man in ett hotell, stugby eller vandrarhem i en prisklass som passar familjen. Restaurang- och shoppingnotor blir ungefär lika höga oavsett om det är Gotland eller Algarve som blir målet.

För att resa billigt måste vi ofta ta oss till avsides små Skavsta-liknade flygplatser vilket gör att resan blir minst en timme längre på båda sidor. Att lägga till 2–3 timmar på grund av lågprisresan är inget konstigt och det accepteras av privatpersoner över hela världen utan att tveka. Även en stor del av affärsflyget går åt det hållet. Borta är Business och dyra flygbiljetter för de flesta som tidigare såg det som en statusgrej.

Idag skall alltså resan vara billig och får ta lite extra tid. Det är så hela lågprisresandet utvecklats för privatpersoner. Nu ser man transporten som en vanlig buss i stället för något exklusivt och dyrt. Billigt och långsamt gäller nästan över hela världen. Utom på Gotland.

Kan Gotland dra nytta av besöksnäringens potential?

På Gotland skulle vi ha kunnat följa den utvecklingen och prioritera låga priser i stället för snabbt och dyrt. Nu tog vi en chansning på att prioritera snabba, energikrävande båtar som inte gick hem. Concordeplanen var väldigt framgångsrika på 80- och 90-talet då människor var beredda att betala för hastighet. Då var miljöaspekten inte viktig och oljepriset hyfsat lågt. Nu är det 2017–2027 som gäller och då måste vi tänka nytt.

Gotlandstrafiken går motsatt väg! 

Fart, avstånd och hamnavgifter kan spara stora pengar vilket skulle kunna ge en ordentlig prissänkning. Det är inte en enskild faktor som kan få ner priserna, utan alla faktorer måste bearbetas för att få ner priset. Några procent här och några där ger snart en prissänkning med 30–40%. Med en sådan prissänkning kommer ett ökat resande med automatik. En grov bedömning är att resandet skulle öka med upp emot 20% på 2–3 år med en positiv prisutveckling. Så här är hela lågprisflyget uppbyggt, de ser hela tiden till att det finns konkurrens inom alla områden för att på så sätt få ner kostnaderna. Tyvärr går Gotlandstrafiken i motsatt håll mot det övriga lågprisresandet i världen. Inom lågprisflyget jobbar de med konkurrens på alla områden vilket ger långsammare och billigare resor som i sin tur ger stora volymökningar.

Risk för en prislapp på över 6000 kronor för en familj 

Nu står vi här och får båtar som troligen går 1–3 knop långsammare vilket inte spelar speciellt stor roll. Däremot finns det en stor risk att vi prisar ut Gotland totalt. När pengarna inte räcker för att vi åker för fort eller får för lite bidrag så skall detta tas ut av icke-gotlänningar eller av den grupp som tillhör besöksnäringen. Om jag är rätt informerad så skall priset kunna gå upp 25 procent till innan staten kliver in och tar 50 procent av kostnaden. Det är det priset som gäller från 2017.

Om vi idag har ett topp-pris för en familj som vill åka till Gotland fyra stycken med bil på närmare 4.400 kronor, så kan oljepriset och andra omkostnader göra att samma biljett kostar 25 procent mer 1/1 2017. Då är vi uppe på ca 5.500 kr för de attraktiva turerna och sedan får priset gå upp till 6.900 kronor innan staten kliver in och tar hälften. Då tror jag att smärtgränsen är nådd för länge sedan. Resan måste vara prisvärd för resenären annars känner de sig lurade och väljer andra resmål.

Lägre priser ger högre intäkter! 

Enda sättet att få ner prisbilden är låga kostnader i kombination med högre intäkter för ett rederi. Lägre priser ger med automatik högre beläggning vilket är en stor del av hemligheten med lågprisflyget. Storleken på statens bidrag är självklart en viktig del men här har staten varit väldigt bestämd om ett visst belopp och till slut måste motparten (Gotland) välja att acceptera detta för att det skall kännas seriöst.

Nu är det dags att börja jobba på allvar

Arbetet med den här upphandlingen påbörjades för 2,5 år sedan och det finns ingen egen plan från Gotland om vad vi vill förutom att allt skall vara som det alltid varit. Tyvärr fattas det några hundra miljoner för att bevara ”det som alltid varit” och då måste vi anpassa oss till det som erbjuds. Ibland måste man våga för att vinna och den här gången sprack det.

Det positiva är att vi nu har tydliga förutsättningar – om inte krafter på ön skall överklaga detta och fortsätta kräva några hundra miljoner till… Så länge vi inte accepterar det som erbjuds så går det inte att göra något bra av det heller.

Nu måste ön leverera så bra förutsättningar vi bara kan för att det skall komma fler rederier och bjuda på trafiken. Långsiktigt borde det finnas en person som Pelle Lindskog (nuvarande tf regionchef) som kan ha fullt fokus på färjetrafiken. Vi behöver någon från regionen som jobbar heltid med frågan. Någon som kan föra Öns talan, som kan lyssna på näringen och aktivt hjälpa nya rederier.

Det kommer bara nya rederier om vi kan erbjuda ett bra företagsklimat där trafiken känns som en möjlighet att göra bra affärer. Den konkurrens vi kan hoppas på kommer troligen från Europa och har dålig lokalkännedom. Då gäller det att vi hjälper ett sådant rederi så att de känner sig välkomna och sugna på att etablera sig på ön. Det finns många kreativa krafter på ön och håller vi bara ihop kan vi göra något bra av det som nu presenterats.

Vi måste börja ta ett gemensamt ansvar för Gotlands framtid. Har vi bara Gotlands bästa i fokus så kan det bli hur bra som helst.

09 maj 2013

Sedan vi träffades har jag och Monika bestämt att vuxentid är viktigt. Med vuxentid menar vi tid som inte innebär att vi inte skall jobba som föräldrar, fastighetsskötare, kockar eller lekledare utan bara vara lediga och ha egen tid för oss två som vi spenderar precis som vi vill. Oftast har vi ett mål men det mesta är spontant. Vi kan inte räkna ett bröllop eller en femtioårsfest för vuxentid för då tar andra för mycket av vår uppmärksamhet. Det skall finnas tid att prata, diskutera och reflektera. Ibland vill man snacka om saker utan egentligen ha en fråga eller ett mål. Kan eventuellt vara lite kvinnligt när jag tänker på vad Ulrika sade till mig en gång. ”Måste du alltid ha lösningar kan man inte bara få diskutera runt ämnet?” Kändes då helt galet och idag så bra.

Inte undra på att killarna flirtar och jag blir löjligt kär igen

Jag sitter på flyget hem från Paris med ett löjligt flin på läpparna och spanar på Monika som en tonårsförälskelse där man smygtittar på klassens snyggast tjej. Tänk vad tid för varandra, spontanitet och tillit att diskutera allt möjligt kan ge! Att inte ha något tabubelagt utan ha raka puckar och våga diskutera det som faller en in. Att vinna ett Wimbledon innebär träning många timmar varje dag i ett helt liv. Till slut blir det en vinnare och han/hon får stå där med bucklan i handen och bara njuta i flera minuter. Det känns som att jag är där varje dag i många timmar just nu. Det har varit massor av träning, men nu känns det löjligt bra på alla plan.

Fredag morgon började med stor uppståndelse för nu skulle underlaget till upphandlingen om Gotlandstrafiken komma ut. Jag förstod att de inte skulle bli speciellt stora förändringar, men det kom som en överraskning att staten kunde tänka sig dela de båda linjerna på två rederier. Jag var ledig från klockan 11 vilket gjorde att jag inte valde att uttala mig om upphandlingen. Det kändes ganska bra då det var en hel del spontana uttalanden som kanske inte var helt genomtänkta från några. (Kommer att återkomma om mina reflektioner i nästa blogg.)

Så här borde livet vara när det är som sämst!

Vi lämnade Arlanda vid 14-tiden och var på Hotellet mitt i Paris strax efter sex. Vi drog runt på några små mysiga krogar och deltog i storstadslivet. Det är en speciell puls och man kan nästan ta på den gemytliga stämning som finns. Vi växlar snabbt mellan olika diskussioner om saker som är viktigt och annat som är helt oviktigt. Det är märkligt vad mycket tid och energi de oviktiga sakerna får ta. Det är egentligen inte klokt vad tid vi lägger på fel saker. Jag skriver ”vi” och menar ”de flesta”. Vad är det egentligen som är viktigt för att må bra och njuta av dagen. Inte är det en väska för 4.000 kr eller en jacka för 9.000 eller en bil med några extra hästkrafter.

Vi ägnade oss en liten look-alike-tävling och den mest lika var E-type som vi träffade i en bar. Men det var väldigt många av våra vänner som hade sina spegelbilder i Paris. Det blev en sen kväll och jag tror vi vandrade hem vid fyratiden i Parisnatten. Det kunde ha varit hur romantiskt som helst om inte Monikas fötter vantrivdes i pumpsen.

Look-a-like-tävlingen vanns av E-type

Killarna är lite mer flörtiga här vilket innebar en del komplimanger till Monika och några förslag om date. Frukthandlaren var väldigt tydlig med att han slutade klockan 20 och var äkta singel så kunde hon återkomma och vänta på honom då så vore det bra.

Det är lättare och mycket naturligare att ge kvinnor en komplimang i Frankrike, Spanien eller Italien. Sånt funkar inte hemma i Sverige på samma sätt. Konstigt med något som egentligen är väldigt naturligt. Enda gången som jag gett en helt okänd kvinna en spontan komplimang på stan var det en gravid kvinna och det var nog för att hon var just gravid som det kändes okej. Märklig känsla men jag är säkert inte ensam om detta.

I en resetidning hade vi läst om ett speciellt ställe i östra Paris som man kunde spendera timmar i och som skulle vara helt fantastiskt. Det var något som beskrevs som en kombination av shopping, restaurang och museum. Det blev en lång promenad dit med olika spännande intryck. Bland annat ett spontant massage besök på Japanskt vis. Mys som gav massor av bra energi vilket kunde behövas då vi inte sovit allt för mycket.

När vi äntligen hittade stället som rekommenderats så var det avklarat på 15 minuter. Inget som intresserade någon av oss och så är det ibland. Vi hamnade vid en kanal med väldigt hipp restaurang. Stället drevs av killar och allt var lite överdrivet avskalat. Ingen finess alls och det var eventuellt det som var grejen. Beställde man gåslever så fick man en vit tallrik med enbart gåslever och inget mer. Det spelade ingen roll för grejen var att sitta i solen och njuta av sällskapet och allt som händer runt omkring på gator och kanaler.

I Paris har man ett bra och mycket utvecklat cykelsystem där man hyr cykel och förflyttar sig mellan ställena. Det finns speciella cykelställ som låser fast cykeln och registrerar den. Det gör att man tar en ny cykel varje gång och cyklarna är bara upptagna när någon cyklar. Cyklar man mindre än 31 minuter per gång så kostar det inget och därför är alla noga med att ställa tillbaka den när den inte används. De flesta cykelturer är sällan mer än 30 minuter så det blir ett effektivt utnyttjande av cyklarna. Stan är nedsölad med den här typen av cyklar och vi som cyklar morsar glatt på varandra som om vi tillhör samma familj. Bra grej som de flesta städer borde ha.

Kyrkor är byggnader som inger respekt och skapar en speciell stämning som känns bra

På vägen hem passerar vi en av de större kyrkorna i stan och går in och tänder fyra ljus. Det har blivit en grej för mig att gå in i kyrkor och insupa stämningen som dessa rum skapar. Det känns som att kliv in och ur olika världar när man promenerar in i en kyrka. På något märkligt sätt spelar det ingen roll vilket land eller religion som man kommer till. När man passerar kyrkporten så blir det lågmält. Alla sänker volymen och det uppstår respekt. Det finns få saker som fortfarande ger respekt åt nästan alla. Det vittnar om att kyrkan fortfarande har en uppgift att fylla.

Gatumusikanterna med den långa blonda svenskan

I ett gathörn som vi cyklar förbi står det fyra gatumusikanter som spelar glad Jazz. Vi parkerar och tar plats på närmaste uteservering. Monika får kontakt med orkestern så vi får några bilder ihop med dem. Jag vet inte om det var hon eller de som blev gladast? På kvällen hamnade vi på en bar med väldigt många tjejer. Det visade sig senare vara den baren med längst kö. Killarna serverade i bara kalsonger och tjejerna/kvinnorna var galet glada. Det var på kvinnornas premisser och vi var några få grabbar men lika välkomna. Jag har ju varit på de omvända ställena och där fanns absolut inte denna busigt glada stämning. Här finns det något att ta med sig.

Tjejerna tar mer och mer plats vilket är positivt. Syster min är orolig för grabbarna som får stå tillbaka för alla framåt tjejer som har väldigt höga ambitioner när de söker sommarjobb. Hon får snart kvotera in killar. Något positivt håller på att hända i världen med naturlig jämställdhet.

De stora pojkarna som Foppa m.fl. får sina tröjor upphängda i taket.
Att få ett flygplan döpt efter sig känns rätt bra det också när man slutat.

I lördags fick jag ett foto från SVERIGEFLYG med en bild på den ATR (flygplan) som vi var och hämtade på fabriken i Frankrike för några år sedan. Det var också en galen dag när vi fick följa hela monteringsbandet och se hur ett flygplan växer fram på station efter station. Vi blev guidade av högsta ledningen genom monteringshallen för att till slut komma fram till den här kärran där nycklar lämnades över till oss och röda mattan var framrullad. Champagne, musikkår och högtidliga tal.

ATR är en av världens miljövänligaste flygplan som är väl anpassat till dagens krav och gör resan till Gotland betydligt miljövänligare med flyg än med båt. Något som gör resan till Gotland unik när miljövänligaste alternativet är flyg och inte båt. Grejen med fotot var att planet är nu döpt till Pigge. Ingen tröja i taket men ett namn på en kärra betyder att jag tillfört något till bolaget. Kul och det känns lite hedersamt. Vi får se när jag får möjlighet att flyga med Pigge nästa gång.

Monikas första stormatch som inte blev så stor eller bra match…

Ett av målen med Parisresan var att se Zlatan på sin hemmaplan. En härlig inramning när publiken, som i antal motsvarar hela Gotlands befolkning, sjunger i kör eller skriker ut namnen på sina spelare ledda av speakern. Det var verkligen en grym stämning bland de 55.000 åskådarna. Tyvärr var matchen inte lika bra och Zlatan gjorde väl inte någon av sina bättre matcher. Ingen kan vara på topp och leverera varje gång. Han är ett bollgeni och motståndarna har respekt. Det är bara centimeter från att en miss blir ett genidrag/passning. Skillnad på hjälte och syndabock är oftast hårfin och det som skiljer vinnare från förlorare är att vinnare vågar misslyckas en gång till. Detta går igen i förhållanden, som entreprenör, idrottsman, företagsledare, musiker och inte minst som politiker. Vi behöver ha mod att misslyckas ibland mod att göra fel. Hur skall vi annars någonsin lära oss något nytt?

55000 på läktaren i Paris

På vägen till flygplatsen började en kvinna att sjunga i tågvagnen. Det spred sig en härlig stämning då vi passagerare började klappa händerna och le åt varandra. Monika dömde ut hennes sång men det var inte kvalitén på sången utan den värme som hon levererade till oss där inne som höjde stämningen. Var det bra eller dåligt? Som vanligt är det upp till betraktaren att avgöra och så måste det ställas i förhållande till vad då? Jag tyckte att man skulle ställa det i förhållande till tystnad, noll energi och ingen samhörighet bland oss passagerare. Då levererade hon något oväntat och grymt bra enligt mig. I förhållande till originalartisten som vi hör på radio så var det anskrämligt och falskt och det var vad Monika hörde. Bra eller dåligt? Alltid upp till betraktaren att bedöma.

Den sjungande tågpassageraren på väg till flygplatsen

Väl hemma hade Barbro stekt fläskkotletter och barnen skrek ut sin glädje. Det är då man känner att ”borta bra men hemma bäst”.

30 april 2013

Nu har det varit lite lite bloggande under en tid på grund av att tiden inte räckt till. Då gäller det att stänga ner vissa funktioner och fokusera på det som verkligen är viktigt.

Jag läste i lördags Jennys krönika i Gotlands Tidningar där hon tar upp den del av livet som innebär sårbarhet. Att våga tala om att man inte mår bra av den ena eller den andra anledningen är svårt för många då de ofta har fullt fokus på att berätta hur bra allt är. Det är både en skyldighet och en rättighet att ibland få må skit.

Sedan läser jag Magnus Ihreskogs serie du och jag som alltid griper tag i oss läsare. Han får människor att våga berätta om sidor som är tunga och sårbara. I lördagens artikel handlar det om en politisk redaktör som från min sida uppfattats som ganska trist. (Jag känner honom bara som centens ledarskribent) Efter detta reportage får jag en helt annan bild av honom i min lilla värld. Det är tufft av honom att våga gå ut och berätta om hur hans snabba uppbrott från förra frun satt spår i livet då han inte får träffa varken barn eller barnbarn. Bra för andra att läsa och förstå hur det kan gå. Mats öde går inte att göra så mycket åt men andra kan lära sig något genom att han berättar. Ungefär vad jag ville med min och Lena Katarinas bok Klockan 10.31 i Khao Lak. Vem vet förresten vad som händer när Mats barn och vänner får ta del av detta? Det är inte omöjligt att det till slut blir ett lyckligt slut. Bara man vågar berätta så händer det ofta en massa bra saker. Helt klart är att själsligt mod kommer med ålderdom och fysiskt mod med ungdom.

Förtroende och ranking av företagsklimat

Jag såg resultatet av en förtroendeundersökning där man rankat förtroendet för bilhandlare, journalister, politiker, hantverkare och advokater. Precis i den här ordningen blev rankingen med bilhandlaren längst ner. Ett skrå som borde ta en funderare på sin trovärdighet är journalisterna som egentligen bygger hela sin framtid på trovärdighet. Det finns så klart ingen 100% säkerhet i denna undersökning, men med lite självkritik så bör de ta sig en funderare. Avfärdar man detta ungefär som vissa politiker gör med Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimat, så fortsätter man falla som en sten.

På Gotland tappar vi varje år placeringar i näringslivsrankingen och oppositionen försöker säga att detta löser man genom att byta styre. Jag tror att det är politikerna som borde ta sig en funderare på helt nya konstellationer samt en ny politisk kultur. En kultur där de sätter Gotland bästa i fokus i stället för det egnas bästa. På Gotland behöver vi starka politiker som kan samarbeta och inte sticka varandra i ryggen gång på gång. Att sitta i opposition och bara förstöra för det styrande är säkraste vägen till valframgångar i nästa val här på ön. Om jag finge önska så skulle det vara intressant att höra eller läsa om hur många tiotals miljoner som ön slarvat bort för att oppositionen skall få majoriteten att framstå som värdelösa. Demokrati skall få kosta men hur mycket slarvas bort på grund av att den ena sidan skall förstöra för den andra?

Tv-program?

Jag fick i dagarna ett erbjudande om att vara med i ett av få program som jag gärna följer på TV. Tyvärr så är det inspelning 14 dagar redan i sommar och det finns ingen möjlighet att få in det i mitt lite väl pressade schema där. Redaktionen ville återkomma så vi får väl se om jag får möjligheten framöver att delta i detta tv-program. Det borde finnas fler av de positiva programmen och färre av de som kräver utröstningar och förnedringar.

Färja till 2014 är på G!

Gotlandsbåten AB har nu avancerat och vi var med på världens största konferens för färjerederier. Det blev en stor succé för oss och det vi står för. En av våra hörnstenar är kul och där höjde vårt team definitivt ribban på tillställningen. Det var en väldigt bra start där de från scenen inledde med att konstatera att hela branschen är väldigt konservativ och det är allt för lite nytänkande. De var rätt eniga om att branschen har mycket att lära av lågprisflyget och att det blir mer nytänkande genom att släppa in entreprenörer från andra branscher. (Hela starten av konferensen gjorde oss extra intressanta)

Det visar sig att många rederier består av starka ägare som toppstyr bolaget. Inte ovanligt med fäder över 70 och 80 år som är den verkliga makten och den släpper de inte. Dessa personer har oftast historiskt byggt stora värden i bolagen men idag står bolagen inför nya utmaningar där det krävs nytänkande. Väldigt mycket kraft läggs på att bevaka monopolen i stället för att se till att bli bäst i branschen. På så sätt drivs inte färjerederierna av viljan att bli bäst och våga utveckla, utan mer av att bevaka marknadsandelar. Jag trodde att detta var en lokal bild av dagens rederi men det visar sig mer vara en kultur inom redarnäringen.

Målsättningen med Gotlandsbåten AB  är att utveckla Gotland på snabbaste sätt. Vi skall finnas för Gotlands bästa. Med rätt konkurrens kommer vi att öka antalet gästnätter med 20% på tre år eller fyra sommarsäsonger (2014–2017). Det kommer troligen att innebära en ökning fördelad lika mycket runt hela ön, vilket skulle gynna landsbygden mest. Detta kommer att ge nästan alla företagare 20% mer i kassan som i sig innebär att optimismen kommer tillbaka till ön och investeringarna börjar ta fart. Då fyller byggföretaget sina orderböcker vilket ger dessa bolag köpkraft och de som jobbar där blir intresserade av att spendera.

Tillsammans får vi hjulen på Gotland att snurra åt rätt håll

Gotlandsbåten blir loket som får Gotland att snurra i en positiv spiral. Om varje företagare skulle ta och fundera på vad som skulle ske om han/hon fick en ökningen på 20% – vi skulle få utveckling på riktigt. Detta kommer att ske tack vare konkurrens. Gotlandsbåtens närvaro kommer att lyfta kvalitén ytterligare hos Destination Gotland och de kommer att satsa mer på sälj, service och marknadsföring. Redan nu ser vi inom branschen att det hänt saker hos kollegan tack vare vår blotta närvaro. Detta är meningen och något vi känner igen från tiden när vi presenterats oss på flygmarknaden. SAS och Skyways satte in betydande marknadsföringsåtgärder när de fick klart för sig att vi skulle börja konkurrera. Marknadsföringsbudgetar och närvaro ökade kraftigt för vår destination, fast detta förklarar man alltid som att det var en händelse som råkade sammanfalla med Gotlandsflygs start. Detta lede till ett ökat resandet för regionen och det är precis vad vi vill idag med Gotlandsbåten. Det är det som är hela meningen med konkurrens. Konkurrens på havet triggar alla, är bra för passagerarna och hela Region Gotland. Jag har redan fått tack från näringen för det vi åstadkommit hittills och då har vi inte börjat köra ännu.

De utmaningar som vi nu har är att få med tillräckligt många boendeanläggningar som vill vara med och jobba för att Gotlandsbåten skall bli en långsiktig satsning på ön. Den andra delen är att Regionen ska prioritera en fullt fungerande kajplats för vår båt. Ambitionen har de ställt sig bakom men nu när det börjar  bli skarpt så är det många praktiska saker som skall redas ut.

Destination Gotland har sagt att de ser positivt på att få konkurrens vilket torde innebära att de inte tänker sätta käppar i hjulet för utvecklingen på Gotland som många av oss trodde. Jag har svängt i denna fråga och tror verkligen att kollegorna inte kommer sabotera utan verkligen ser fram emot en kollega som gör att även de kommer att utvecklas. Detta enligt rederiets talespersoner.

Jag tror att vi skall kunna jobba ihop med våra nya kollegor på ett smart sätt där båda kommer att trigga varandra till att utveckla Gotland och besöksnäringen. Lägger alla fokus på att  konkurrera med kvalité, service och pris för att öka gästnätterna med 20% så kommer vi lyckas. Då jobbar vi alla för Gotlands bästa och detta är vad vi skall fokusera på under 2013–2016. Utvecklingen på Resesidan har ökat knappt 0,045% för resandet de senaste åren vilket vi nu skall ändra på ihop med Destination Gotland och hela näringen på Gotland. Jag är övertygad att det kommer att ske betydande förändringar nu när det är meningen att de skall bli konkurrens på riktigt. Passagerarna får ett val och samtidigt blir det ökat kapacitet på de tider då passagerna vill resa.

Mammafri weekend med tjejerna

Frukost på bryggan

I helgen hade vi mammafri weekend och Monika familjefritid. Det behövs avbrott från vardagen för alla. Lördag förmiddag var vigd åt långsam frukost och en del fixande hemma samt visning av hus och dammen för en vän. Lunch hos Alis och sedan bad i Hemse. Wildas simning har verkligen utvecklats och henne kan man släppa utan att vara orolig på djupt vatten. Towe måste man ha ett öga på då hon i bland tar lite längre turer än vad hon klarar av. Båda är väldigt vattenvana och får inte panik även om det blir svårt med andningen.

Fisken Charlie som dog på Charlies födelsedag

Tjejerna har döpt våra två största fiskar till Charlie och Max. Varje gång vi är vid dammen så skall vi se om de syns till. Samma dag som Charlie har sin födelsedag så hittade vi Fisken Charlie död vid bryggan. Han simmade som vanligt dagen innan så det kändes väldigt konstigt. Livet är fyllt av konstiga händelser. Wilda blev väldigt ledsen när Charlie låg död på sidan på botten. Towe tröstade och sa att ”han sover nog bara lite länge”.

Mjölkfabriken

Vi var inbokade kl 15.30 på en helt ny mjölkfabrik på Gotland. En väns familj har investerat stora pengar på en ny supermodern mjölk(fabrik)ladugård med frigående kor.

Pojkkalven 5040 i sin lekstuga/dockskåp

Vi hälsade på kalvar som var drygt en vecka gamla, stora tjurar samt alla kor. Kalvarna bodde i små dockhus av plast vilket såg väldigt gulligt ut. Vi lärde oss massor om dessa djur. Korna har bestämt vilken rang varje ko har i den aktuella flocken och den accepteras väldigt snabbt. Korna måste bli gravida för att kunna mjölka vilket var en nyhet för oss vuxna som trodde att kor alltid mjölkade? Graviditeten är 9 mån och de mjölkas automatiskt 2 ggr varje dygn. Städning och utfodring sker med automatik dygnet runt så princip kan anläggningen gå flera dygn utan att någon sätter sin fot där. Korna har även automatiska ryggkliare som de kan gå till när de vill.

Kon som fixade ny hårgelé till Wilda

Det känns som om korna trivs i sin fabrik och det finns någon slags trivselfaktor som kommer krypande på ett mysigt vis när man är där. En av kossorna slickade så mycket på Wilda att hon inte lär behöva hårgelé på flera månader. Wilda stack även in några fingrar till en av kalvarna som trodde det skulle komma mjölk den vägen och så var den handen lika nersölad som håret.

Towe kontrollerar att mjölkmaskinen släppt en spene

Hon gillar verkligen djur och har ingen rädsla för dem. Bra eller dåligt? Troligen bara bra och påminner om min syster Eva som det blivit en bra kvinna av. Jag var på SCR årsstämma för tre veckor sedan och där har hennes busiga men ändå rättvisa sätt som ordförande satt positiv spår i hela organisationen. Jag var där i två dygn vilket gjorde mig väldigt stolt över det hon gör och det hon står för. Hon är omtyckt av sina medlemmar och sin styrelse vilket gör mig glad ända in själen. Det är skönt att vara Evas bror på riktigt!

Rymdfärden närmar sig

Nu har första provflygningen av Virgins rymdfarkost skett i ett fullkomligt test med raketmotorerna i Mac 1 dvs överljudsfart. Det gick bra och nu är det väldigt troligt att min rymderesa blir av under 2014 om inga olyckor sker i fortsatta tester. Eventuellt kommer jag ut i rymden innan vår första båt kommer trafikera fastlandet.

Hoppfulla signaler

Förra veckan hade jag en träff med ett gäng företagare på ön under 36 timmar som gav mersmak. Vi behöver samarbeta mer vilket landshövdingen mycket riktigt påtalat. Jag tror det är bra att vi haft det lite tufft och nu måste lyfta blicken och söka mer samarbete. Det är mycket på gång på ön och bara vi vänder spiralen så att det går upp i stället för ner så händer det massor av bra saker.

Åke Svensson har lovat en ny regiondirektör till hösten och vågar man välja en som tar i och säger ifrån så skall vi nog kunna klara ett fortsatt bytande av styre enligt gammal gotländsk tradition. Tjänstemännen behöver en stadig hand som pekar tydligt åt vilket håll vi ska. Skulle bli väldigt besviken om inte Åke klarar av att infria sitt löfte från den position som han har. Det får bli hans sätt att visa om han skall ha sin position eller inte för mig.

Ge blommor

På hemvägen från sista resan fick jag se en blomsteraffär på Rotterdams flygplats. Jag stannade upp ressällskapet och uppmanade dem att köpa hem blommor. En av herrarna tvekade men efter lite övertalning så köpte även han hem en stor bukett röda rosor till sin fru. Hans första kommentar är att nu kommer hon att tro att jag varit otrogen. Nu blev det inte så utan tvärtom och det behövs inte så mycket, bara det blir lite extra som inte är förväntat. Sånt kommer igen och smittar. Desto mer man ger desto mer får man. Allt kan bli så löjligt bra.

Som Susanne säger ”det är det enkla som är det svåra” vilket är så rätt. Lev lite extra idag för det är faktiskt första dagen på resten av livet och det finns ingen garanti om att det blir någon ny dag! Men vi satsar på många nya dagar och massor av nya spännande möjligheter både på och utanför Gotland.

Wilda och Towe med lammungarna på söndagsutflykten

Nu är det dags att åka med tjejerna till lammungarna i Stenkyrka och se hur mycket de har växt på fjorton dagar. Nästa vecka skall vi möta upp våren i Paris med Zlatan och då är det mamma- och pappafritt i Brissund då farmor Barbro kliver in och sköter marktjänsten. Alla barnfamiljer borde ha tillgång till en farmor Barbro. Tänk vad bra saker man får med när man väljer rätt fru.

17 mars 2013

Olycklig tolkning av Simon

Måndagen börjar bra vilket jag tyvärr uttryckte på Facebook. Efter ett mycket positivt möte så spred jag lite glädje på min Facebooksida och antydde att jag tror på Gotland igen efter dagens möte. Under frukosten nästa morgon blev jag uppringd av en journalist till vilken jag förklarar att besluten inte ännu är officiella och att jag inte vill kommentera något förrän allt är klart. Ändå valde Simon på helagotland.se att göra sin egen tolkning. Tyvärr var tolkningen fel. Det jag skrev på Facebook hade inget att göra med upphandlingen av färjetrafiken som han ville antyda. Simon förstärkte artikeln genom att kontakta Gotlandsupproret som absolut gick emot det Simon påstod att jag sagt. Vips så hade han fått igång en debatt vilket troligen var målet.

När jag bad om en dementi på helagotland.se så klev deras ansvarige utgivare Mats fram och tog på sig detta, då det vara han som beordrat Simon att skriva artikeln. Eventuellt är det så det går till när en journalist tappar magkänslan för vad som blir rätt och vad som blir fel.

Konkurrenterna fick samma svar av mig att detta inte var officiellt och att jag inte hade något att kommentera, vilket fick dem att avstå från publicering.

Feltolkningen har för många blivit en sanning och skapat en väldigt tråkig debatt. Tyvärr håller sig inte alla debattörer till fakta och det blir då väldigt trista anklagelser som jag får stå ut med i detta fall.

Officiella personer har också en gräns

Vad jag förstår så kommer varken journalisten eller redaktören att på något sätt be om ursäkt utan lägger hela skulden i knät på mig för att jag inte berättade vad vi kom fram till på vårt möte. Eftersom jag valde att vara tyst skulle de ha rätt att spekulera vilket verkar helt horribelt? I deras värld är jag tydligen en officiell person och då finns det nästan inga gränser för vad man skall stå ut med. Jag har tydligen själv satt mig i den rollen och får då stå ut med sånt här enligt tidigare kontakter?

Men någonstans går det en gräns för vad man skall stå ut med. Framför allt när det handlar om felaktigheter som bygger på spekulationer som i detta fall.

Vi är alla ansvariga för övertrampen på nätet

Vuxenmobbningen på helagotland.se är ett stort lågvattenmärke som håller på att sänka trovärdigheten för våra lokaltidningarna. Det går inte längre att särskilja nättidningen och morgontidningarna. Uttalar man sig för papperstidningen så hamnar det ofta även i nättidningen.

Jag hörde på nyheterna om den 13 åriga tjejen som utsatts för nätmobbing och klev ut framför tåget i veckan och tog sitt liv. Pressen att stå ut med nätmobbarna blev för stor.

Det finns människor på Gotland som drar sig för att vistas ute bland människor på grund av denna nätmobbing.

Jag blir därför extra förbannad när chefredaktörerna Patrik Annerud och nu Mats Pettersson skall stå som ansvariga för detta och hela tiden försvara sitt klotterplank, debattforumet på helagotland.se. Det vanligaste svaret är att de blivit bättre nu när jag klagat på eländet. Mats Pettersson orkar inte själv med att läsa eller kommentera det som skrivs på helagotland.se efter hans underfundiga krönikor i Gotlands Tidningar. Ändå skall ha nu stå som ansvarig för dessa och då kan man undra hur det känns?

Jag pratade med honom om detta och han var inte glad i den nätdebatten som finns där idag. Mitt förslag var att han skulle skapa två debattsidor: en som har riktiga människor bakom inläggen och en som bara är anonym. Det finns ett behov av ett forum som helagotland.se om det bara kunde skötas på en nivå som gjorde att både jag och Mats ville gå in och delta i debatten.

Ekonomin styr det mesta

Jag har frågat runt bland några anställda på Gotlands Media och det fanns då bara en som verkligen står bakom klotterplanket/debattforumet och det var Partik Annerud. Övriga hänvisar bland annat till ledningen som troligen sitter i Norrköping och av dem finns ingen som deltar i debatten eller känner sig uthängd. Ett annat svar är att debatten behövs och att de finns de som inte vågar föra debatten om man inte får vara anonym. Det är säkert en fin tanke men den har misslyckats och då bör man ta konsekvensen av detta.

Eventuellt är det så enkelt att man inte vågar ta bort den då x antal klick skulle försvinna och det är klicken som är grunden för ekonomin på sidan. Sanningen är att ekonomin styr även många journalister och då är det rätt med klotterplank och spekulationer då det drar till sig klick. Bra för tidningarna men mindre bra för de som blir drabbade.

Förebilder måste ta ansvar 

I veckan blev vår landshövding och hennes personal hotad till livet på ett sätt att det blev en polisanmälan av detta. Jag säger inte att detta beror på helagotland.se:s klotterplank, men den tonen som godkänns där lägger ribban för hur man agerar för övrigt. Gotlands Media bör vara en seriös aktör och är en form av förebild. Precis som en idrottsman eller annan officiell person. En idrottsman som missköter sig hamnar ute i kylan och dit borde Gotlands Media också förpassas till de fått ordning på sitt klotterplank. Är de inte stolta för det de gör så bör de agera.

Förutfattade meningar slår ofta fel 

Jag var på en mycket trevlig middag häromkvällen där värden var grym i köket. Jag känner honom inte speciellt väl och min förutfattade mening var att det skulle bli cateringmat. Icke sa Nicke, han gjorde allt från grunden och under tiden så städade han av hela köket så när maten var klar så var hela köket skinande rent. Grym talang och väldigt glad för att jag fick vara med, jag säger bara Tack. Tolv personer som minglade runt i köket blev härlig start på kvällen. Kök och matlagning har alltid varit en central plats för möten. Kombinerat med historieberättande är köket en väldigt underskattad möteslokal.

Byte av erfarenheter genom generationer

Vår extra-farmor är på plats. Jag vet inte vem som är gladast: hunden, barnen eller jag och Monika? Här fungerar det som bäst när generationer möts. Det blir också mycket samlingsplats i köket. Farmor Barbro lagar galet goa fläskkotletter, köttbullar m.m. Barnen och hon har väldigt kul trots åldersskillnad på 74 år och de ger man varandra massor av bra energi.

Region Gotlands anticamping-inställning 

Jag fick reda på att Länsstyrelsen inte godkänner regionens avslag för bygglovet för vårt kärleksnäste ute på Fide Camping för några veckor sedan. Länsstyrelsen återremitterade ärendet och det var uppe för nytt bygglovsbeslut i veckan. Trots detta avslår regionen detta bygglov igen.

Det gäller en byggnad som stått där sedan mer än 70 år. Nu skall detta upp till ytterligares en högre instans och vi får vänta några månader till vilket innebär att vi tappar intäkterna för den här sommaren också. Jag börjar verkligen tröttna på Region Gotlands inställning till camping på ön. Vi har investerat över en halv miljard och utvecklat öns campingar från sämst i landet till några av det bästa men det hjälper inte för att få regionen att jobba med i den utvecklingen. Jag väntar på att planen för Snäcks camping skall bli klar under april. Jag är lite orolig för att de inte håller det datumet heller. Jag får se hur länge vi orkar kämpa vidare? 2 maj skall vi ta ett nytt beslut beroende på vad regionen gjort tills dess. Men efter regn kommer sol, så vi får väl se vad de egentligen menar?

Vem kräver snabba båtar?

Jag såg att flera av våra politiker tog färjan hem i lördags vilket berodde på att det inte fanns någon annan möjlighet. Politiker, tjänstemän och många av oss företagare har inte råd att ta färjan då det innebär restid på ca 10 timmar mot 2 med flyg från terminal till resans mål. Räknar man åtta extra timmar á x kr per timma så blir det flera tusen kronor dyrare att ta båten.

Miljövännerna flyger och de som vill ha fler turer flyger. Då ställa jag mig frågan: vilka är det som kräver snabba, dyra och miljöovänliga båtar? Och är de tillräckligt många eller lyckas de bara höras mer än den andra sidan som vill ha lägre priser och bättre miljö?

Vad är rättvisa på riktigt? 

En Kärstin skrev en insändare och var förbannad för att vi eventuellt ska starta en sommarbåt som kommer att ge billigare biljetter på sommaren och enligt henne innebar det dyrare biljetter på vintern och thon yckte att det inte fanns någon rättvisa i detta. Det jag opponerar mig emot är att det just nu är tvärt om och rättvisan att färdas på vägen till Gotland skall vara dubbelt så dyrt om man är turist eller har flyttat från Gotland. Denna orättvisa finns ingen annanstans. För Gotlands bästa borde det vara samma pris för alla vilket även skulle göra rättvisedebatten logisk.

Njut av söndagen som vilodag!

Idag söndag är det ett härligt väder så nu blir det skridskoåkning på dammen. Det är ett lugnt i huset, barnen gör halsband och armband. Jag skall ta en middagslur vilket är lyx på riktigt. Måndag och tisdag börjar med jobb i Åre där nya utmaningar väntar.

Det känns att våren är på väg och vi går mot ljusare tider. Jag hoppas verkligen att det också gäller den turistiska utvecklingen här på ön.