Dag 1 och 2: Dagbok från Chile/Argentina

05 Dec
05 december 2017

Jag och Berra Markusson

Det blir sällan som man tänkt sig och här kommer starten på vårt äventyr som verkligen inte verkar bli vad vi tänkt oss.

Dag 1

Jag vaknade dag 1 klockan 5.50 och det berodde antagligen på att vi ligger 4 timmar efter er i Sverige. Eventuellt hänger det också ihop med att jag som alla andra är väldigt förväntansfulla på detta äventyr med Berra i Sydamerika.

Kl 07 var det frukost och sedan avfärd till hojarna kl 08. Tanken var avmarsch på hoj kl 10. Det blev en del strul och vi kom inte iväg förrän 11.32.

Då var det 28 grader varmt och trafiken en söndag i Santiago var lugn och avspänd. Jag tror att det tog ca 1,5 timme att hitta ut ur stan med 13 hojar. Det är ganska krångligt i en storstad med alla rödljus och 13 vilsna och väldigt körsugna grabbar 30–62 år unga.

Vi utrustades med lite större offroad hojar på 600–1200cc. Hojar över 500cc är ganska otympliga utanför grusvägar.

Berra skulle ha en 1200 Triumph och då tog jag en BMW 1200. Jag visste inte hur modellen såg ut, utan visste egentligen bara att det var en riktigt stor maskin. Det visade sig att jag var den enda som tog en hoj med vågräta cylindrar och med racing-däck. Jag tänkte inte på det i början när vi bara körde landsväg men senare blev skillnaden tydlig…

Efter ca 2,5 timme var det dags för tankning. Jag passade på att kolla till kompisarna och ungefär hälften hade glömt att smörja in sig med solkräm. Killarna påminde om röda tomater efter att ha haft solen och fartvinden i ansiktet.

Första dagen skulle vi in vi ett pass på 3186 m.ö.h och där var tempen nere på ca 8 grader. Här kunde man välja på att köra genom en tre km lång tunnel eller att köra på något som man i folkmun kallar ”dödens väg”. Den skall enligt någon lista på nätet vara världens 9:e farligaste väg. Klart att Berra inte kan missa den!!!

En serpentinväg steg upp till 3750 meters höjd. Innan tunneln var det enda vägen och helt livsfarlig. Att köra den på en grushoj är inte speciellt farligt men med racing-däck så blir det lite extra spännande. Jag slog inget hastighetsrekord och det var nog ingen av andra som gjorde heller.

När vi kom upp till toppen var det nollgradigt och blåste ca 10–12 sekundmeter. Huvudvärken hade slagit till på flera av oss och kroppen orkade mycket mindre. När vi påbörjade nedstigningen så blockerade en enormt stor snödriva hela nedfarten. Den var säker 2 meter hög och täckte hela vägen. Berra försökte med tre olika alternativ att hitta en annan nedfart, men det var kört.

Vi fick ta oss ner samma väg som upp. Jag upptäckte då att min MC har låsningsfria bromsar och dessa maskiner är inte gjorda med tanke på sådana här strapatser. Allt blev försenat och frågan var om gränskontrollen var stängd och vad händer då?

Den var öppen men tyvärr tog gränskontrollen ca två timmar vilket gjorde att vi kom väldigt sent till hotellet som serverade middagen 00.23.

Resan från tullen till hotellet tog ca två timmar och det var magiskt med fullmånen som lyste upp bergslandskapet i Argentina som på natten var spöklikt vackert. Vi kunde stå på rätt bra på de asfalterade vägbanorna som hade lite trafik. Dock inte hela vägen, för det kom ett regn som kylde ner oss och hastigheten. Sikten blev mindre och halkan mer påtaglig och detta i kombo med bergskanten som störtade ner många hundra meter gör att alla körde lite lugnare.

Dag 2

Nanu – en slags struts som finns i Chile. By 4028mdk09 (Own work) [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

Avfärd ca 09.30 och det första vi möter är en flock vilda hästar. Sedan kom det en fullvuxen struts (Nanu) och sprang framför Berras cykel. Det var bara några meter från att strutsen skulle fått göra sig bekant med ökenräven Marcusson på riktigt. Vet inte vem som skulle fått sista ordet. Den var grymt stor.

Berra hade sagt att det blir mest asfalt och några mindre avstickare på några grusvägar. Dagens etapp på ca 30 mil var väl 25% asfalt, 65% dålig grusväg och 10 % som absolut inte kan klassas som väg och där terrängkörningslagen i Sverige skulle givit dryga böter.

Hastigheten på dessa icke-grusvägar höll sig kring vanlig motorvägsfart och dammet gjorde att man fick koncentrera sig ordentligt i kombination med stora stenar och diverse hål i vägen.

Ett av målen var en intorkad sjö som nu mer var en saltöken. Här var det ”hopp och lek” eller ”klassens roliga timme” – som nog blev två. Det var friåkning med sladd och fri fart. Killarna gillade detta lika mycket som hoj-uthyraren hade ogillat det, om han visste. Jag lyckades nästa få upp min kompis i dubbla motorvägshastigheten. Det fattade 5 km. Detta var resans roligaste minne hittills och vi var helt lyriska.

Någon timma senare tog den tuffa körning ut sin rätt och en av killarna avbröt dagena etapp. 20 minuter senare vurpar en annan kille och vi tror först att något gått av i foten. Men med lite kylspray så klarar han av att köra hem. Vi får se i morgon om han är hel eller ej.

Martin körde punka och blev stående mitt ute i stenöknen i en timma utan kontakt innan följebilen löste situationen. En av killarna missade att det fanns ett vattenhinder och tog det av bara farten, vilket gjorde honom till dagens skitgris.

På hotellet drack vi någon öl och snackade om livet. Detta är den andra delen som jag gillar med den här typen av äventyr: nya vänner och härliga diskussioner!

Vi diskuterar morgondagen då vi skall lämna Argentina via världens högsta gränspassager som ligger på 4870 meters höjd, vilket är sextio meter högre än Europas högsta topp. Jag har varit lite orolig för höjden då det var 14 minusgrader där för några dagar sedan. Detta rimmar absolut inte med mina däck…

Vi har just fått veta att det pågår ett ovanligt sent snöoväder i vårt pass och det är stängt i minst två dygn. Jag är helt säker på att jag inte skall upp på 4800 meter utan dubbdäck och ev syrgas.

Just nu så tittar ovädersmagneten Bertil Markusson på alternativa pass som inte har snö problem. Antagligen blir det ett annat äventyr än det som var tänkt och som blir 60 mil längre.

Berra har nu råkat ut för helt osannolika vädersituationer lite för många gånger för att detta skall vara en slump. Vad har han gjort mot vädergudarna?

God natt från Argentina!


Dela med dina vänner!

En lång bygglovskö kan leda till något gott

17 Nov
17 november 2017

Under väldigt lång tid har bygglovskön på Gotland inte fungerat som den borde. Bygglovsenheten har haft en personalomsättning som påminner om hur man byter spelare under en hockeymatch och hållit tider ungefär lika bra som SJ. De som leder byggnadsnämnden brukar minst en gång om året berätta att ”det nu är bättre”, men byggloven håller ännu inte leveranstiderna och vi är många som för länge sedan tappat tron på dessa löften.

Tack vare att vi i min organisation har så många projekt på gång samtidigt, har vi ett inbyggt skydd mot den haltande byråkratin. Andra har varit tvungna att ge upp sina drömmar och åter andra har fått ändra sina affärsidéer som ett resultat av tokiga beslut.

Anders tröttnade, flyttade och började hjälpa fattiga barn

En som definitivt tröttnade på bygglovsbyråkratin och den sega och ologiska beslutsgången är Anders Hellberg. Han och hans fru Prescilla flyttade till Filippinerna på andra sidan jordklotet, öppnade ett hotell och startade en hjälporganisation. Där har de sedan 2011 hjälpt barn och barnfamiljer enligt Hellba-modellen som de kallar HAPFF (Help A Poor Filipino Family).

Hellba-modellen går ut på att de med hjälp av lokala krafter letar efter duktiga ambitiösa barn som har läshuvud men som på grund av familjens dåliga ekonomi måste jobba så mycket att de inte klarar skolan. Paret Hellberg letar via sitt svenska kontaktnät (majoriteten från Gotland) upp faddrar som sätter in några hundralappar i månaden till dessa barn. Anders och hans fru söker upp barnen och deras familjer och gör klart för dem att så länge barnen levererar bra betyg, så fortsätter det att komma pengar till familjen varje månad så att de får mat på bordet. Det innebär alltså att barnen måste plugga efter skolan istället för att jobba.

Det känns bra att vara fadder!

Varje månad skriver barnen brev som via Anders och Prescilla skickas till oss faddrar. De gör hembesök hos dessa barn och deras familjer, de har en jour-kassa där de går in och hjälper anhöriga som t.ex. blivit sjuka och måste ha extra stöd och de kan också bidra med micro-stöd för att hjälpa entreprenörer att komma igång.

Varje år samlar de alla dessa barn till en julmiddag där det blir presenter och mat, vilket vi faddrar brukar skänka en extra slant till. 2014 fick 315 familjer presenter, julmat och ris från HAPFF, julen 2015 var det 420 familjer som fick mat och 2016 blev ett jätterekord på hela 611 familjer. I år ser det ut att bli mat till mer än 1000 familjer. Faddrar betalar 150–400 kr månaden och behöver inte svara på alla brev.

Anders informerar månadsvis om vad som händer och en gång om året har det varit information på Gotland då Anders visar bildspel och berättar. Paret redovisar alla hjälpinsatser som görs på deras Facebook-sida som heter HAPFF (Help A Poor Filipino Family). Gilla den sidan på Facebook så kan ni se vad de gör för insatser!

Totalt har 105 barn fått hjälp och 82 av dem är fortfarande aktiva. Hellba-modellen fungerar och det känns väldigt bra att verkligen få återkoppling på vad hjälpen går till.

Dags för tackbrev och tårta?

Barnen och familjerna som får hjälp av paret Hellberg är definitivt väldigt nöjda och tacksamma mot bygglovshanteringen på Gotland och borde kanske skriva ett tackbrev till byggnadsnämnden och berätta hur mycket bättre deras liv blev tack vare dem?

Anders och Prescilla njuter nog mer av livet på Filippinerna än på Gotland och Anders känner nog att han gör mer nytta där än hemma på ön som ICA-handlare. Vi som blivit faddrar förstår att vår lilla insats verkligen gör skillnad för andra människor. Byggnadsnämnden slipper en missnöjd företagare som slutat gnälla. Man kan konstatera att alla blev vinnare på detta.

Det finns ett ordspråk som säger att det finns inget ont som inte har något gott med sig, vilket vi kan konstatera gäller också för denna historia.

Kanske borde Anders skicka en tårta till Byggnadsnämnden på Gotland och tacka för hjälpen? De var faktiskt de som indirekt fick honom att göra något riktigt viktigt i livet.

Bli fadder enligt Hellba-modellen: det känns mycket bra och varenda krona landar hos de behövande vilket du får återkoppling på. Gå gärna in på Facebook-sidan som heter HAPFF och läs mer om deras verksamhet!


Dela med dina vänner!

Det är tjejerna som kommer förändra Klinte och solkusten

01 Nov
01 november 2017

Jag var inbjuden till ett möte med Klintetraktens framtid i söndags och fick berätta lite om att vi vill vara med och ”göra en Slite” i Klintehamn. I Slite har vi varit med och investerat drygt 100 miljoner i Slite Strandby vilket har fungerat som en liten extramotor och vitamininjektion för Slite samhälle. I Slite var det inte så muntert 2014–2015 när ishallen höll på att gå i konkurs, hotellet och även vandrarhemmet skulle bli flyktingförläggning, butiker lade ner m.m. Beläggningen i Slite var ungefär 55% under sommaren och man pratade i väldigt negativa termer. Bostäder var billiga och det fanns en hel del boende till salu.

Idag är det en uppåtspiral där det verkligen händer grejer vilket inte minst syns på bostadspriserna. Skolan som var en av öns sämsta för några år sedan har idag blivit en av öns bästa och i ställer för att föräldrar då försökte flytta elever till andra skolor, så flyttar man nu barnen till Slite.

Här gjorde vi en satsning ihop med regionen och Cementa. Vi inventerade Slite och fick igång nya nätverk tack vare att vi kunde anställa Jonas Henning som drog upp en plan för bygdens turistiska utveckling. Idag har den trista nedåt-spiralen vänts till en positiv uppåt-spiral som gör att de flesta Slitebor är stolta och pratar bra om Slite. Detta ger bra energi och skapar ännu mer positiv uppåt-spiral vilket gör att människor tror på Slite och då händer det grejer: 2017 har Slite haft dubbelt så många sommar-gästnätter och är nu ett resmål dit man vill och inte bara en plats man råkar hamna på. Slite har blivit mycket mer än en industriort, Slite håller på att bli ett centrum för sport och aktiv fritid.

I söndags hade vi ett mycket positivt möte i Björkhaga Strandby med Valla och Joakim som för någon månad sedan tagit över Strandbyn och Björkhaga by. De driver från och med nu ett av öns största hotell med närmare 400 bäddar där de gör en ansiktslyftning och lite kursändring. Båda har sedan länge en vana att fylla destinationer utanför högsäsong. De har flyttat till ön och går nu in med mängder av energi i detta projekt.

På mötet var det tjejerna som satte en positiv ton som säkert kommer att förändra Klinte och visa att orten inte alls är på fallrepet utan tvärtom! Det var girl-power på riktigt med främst Valla (Björkhaga Strandby) och Sanna (Pensionat Warfvsholm) som angav tonen. Jag ser framför mig att om två år kommer båda dessa tjejer vara inblandade när Klinte får pris på Företagardagen. Men för att lyckas behöver de stöd från lokala företagare, bofasta och sommarboende.

Regionens högste tjänsteman hade trots vilodag, en söndag, valt att närvara på mötet och jag är ganska säker på att han som jag gladdes åt den positiva stämning och optimism som präglade mötet. Hoppas att han nu tar med sig den andan hem och ser till att man från regionens sida också är beredda att stötta detta, då det är början på något stort för den här orten på solkusten, som har mycket mer än sina magiska solnedgångar att erbjuda.

Att sätta fart på solkusten med Klinte som nav är troligen inte så svårt, bara alla vill jobba ihop och man gör en tydlig plan. Längs den här kusten finns det förutsättningar som slår det mesta på ön. Bara på Björkhaga finns det stora planer på förändringar och framför allt förlängningar av säsongen. Ihop med Karlsöarna, Visby Golfklubb, Tofta, Warfsholm, fåglar, hästar, konserter, boende m.m. så kommer det hända mycket och det känns som om alla är beredda att både jobba och samarbeta.

Om två år kommer vi att fira i Klinte

Framför allt tror jag att tjejerna på Solkusten kommer göra skillnad på och för Gotland. Ryktena om Klintes död och elände är överdriven. Här finns en anda och vilja som kommer göra Klinte mer levande än någonsin. Kom ihåg dessa rader om två år då det kommer att ha hänt  mängder av positiva saker, vilket bland annat kommer att kunna utläsas  på fastighetspriserna.


Dela med dina vänner!
© Copyright - Piggebloggen - Produktion och inspiration: Stenströms Information & Marknadsföring