Det var en gotlänning som öppnade den första svenska baren i Patong!

Jag fick beröm av frun för att jag är här och nu. De sista dagarna har jag känt att jag har släppt det mesta av alla måsten som finns hemma. Jag har fullt sjå att hinna med dagarna i alla fall.

Jag vaknar strax före åtta och slöläser bok eller gör lite omvärldsbevakning. Jag brukar kliva i poolen strax efter nio för mina dagliga 45 minuter vilket gör att vi äter frukost runt klockan 10. Sen blir det bus och lek med barnen i och vid poolen till klockan 12.

Wilda har idag lärt sig att dyka till botten genom att låna en tyngd av dykarna som hon håller i handen som extra sänke. Idag var det nog rekord med 22 stycken dykare som tränade i poolen vilket blev lite trångt. Vi var i bungalowen en timma så att barnen fick leka inomhus och så blev det lite läsning. Vid ett-tiden begav vi oss till lunchstället – fyra varmrätter, fyra sodavatten och två fruktdrinkar 710 bath (Ca 140 kronor).

Strax före 15 gick vi ner på stranden och det gick fortfarande inte att gå barfota i sanden. Vi byggde gropar och försökte leda vattnet där vågorna slog in mot stranden. Barnen blötte ner sig, rullade sig i sanden och blev värsta sandmonstren. Jag jagade Wilda längs stranden så att hon till slut lade sig platt av skratt och utmattning. Vi blev kvar till strax efter klockan 17 då det var dags att hämta tvätten och bege sig hem. Dagens stora utmaning var att få rent barnens hår från all sand.

Kvällens middag blev med två par från Gotland som har samlat ihop lite extra kläder som skall till syster Sandar på The Good Shepherd som delar ut det till sina behövande familjer. En mysig kväll där Wilda slocknade i barnvagnen redan vid sjutiden och när hon vaknade runt 21, så somnade Towe. Efter en trevlig kväll där det mesta avhandlades var vi hemma strax efter kl 24. Innan vi somnade sa Monika att ”det märks att du släppt allt och befinner dig här och nu med barnen”. Det kändes bra och det är så det skall vara.

Polismannen som jag smygfotade. Jag gillade hans servicekänsla och sätt att se möjligheter till extra affärer.

Igår var jag och besökte Imigration Office för vi har bara visum 30 dagar och hade tänkt böta för det resterande. Men det visade sig att man höjt böterna och att det kan gå illa om myndigheterna upptäcker att du är illegalt i landet. Jag träffade en thailändsk konstapel med flera streck på axlarna och han förklarade att vi måste göra en ”visa run” till Burma. Av en händelse drev han ett företag som skötte allt med papper, transporter och mat till ett fast pris om 5000 bath som skulle erläggas direkt. Det kändes rätt när mannen lovade att fylla på med 7 dagar till (vilket jag trodde att vi behövde men som var fel). Meningen var att jag och Monika skulle åka de 70 milen själva och att barnen skulle få vara hemma med barnvakt.

Nu har vi lärt oss att det aldrig blir som man tänkt sig. Båda barnen fick feber och magont för första gången. Vi beslutade oss då för att ta med barnen och bara köra halva vägen själva och stack till Khao Lak redan vid lördag lunch. Vi hade bestämt med ”Polisen Med Alla Streck” att de skulle hämta oss där. Gladeligen kom han hem till oss och ville ha ytterligare 1500. Efter en stunds diskuterande blev det 1000 bath till.

När vi anlände till Khao Lak var det dags för lunch. Nu när barnen var sjuka tänkte vi att det skulle bli bra med svensk mat. Jag kom ihåg en skandinavisk bar/restaurang i norra utkanten. Den visade sig heta Offshore Bar och ligger vid skylten Skandinavian Corner. Ägaren är en väldigt pratglad fåröbo som mönstrade på som sjöman för 40 år sedan. Jag kände mig lycklig över att ha hittat en ny sagofarbror som lovade att dela några öl med mig på kvällen.

En gotlänning var första svensk att öppna en bar på Phuket.

Efter en god lunch med Broberg och en massa intressant snack letade vi upp en nybyggd liten resort som var genommysig. Bad med tjejerna kändes rätt okej just då. Men till lunchen hade febern tilltagit och det blev inte speciellt mycket mat till dem. Monika gick och lade sig med dem och jag begav mig till Jungman Anders Broberg från Fårö som håller på att skriva två böcker om sitt leverne och sina äventyr. Ganska snart visade det sig att han var släkt med min Annen på jobbet som ständigt har släkt och vänner över hela jorden känns det som. Men detta tar priset. Jungman Brobergs första bok kommer nog ut inom ett halvår. Boken har han skrivit färdig och nu håller de på att redigera den. Enligt Anders var det lite för mycket svordomar och fruntimmersaffärer. Vad jag förstår på vår två timmars frågestund så har det sistnämnda gått som en röd tråd genom hans och det flesta av kompisarnas liv.

Herrejävlar vad vi hann med. Han har idag ett kontrakt med ett norskt rederi där man är specialister på att bogsera oljeplattformar. Han arbetar 5 veckor och är ledig 5 veckor. Arbetsveckorna jobbar de sex timmar, ledig sex timmar och så vidare, 7 dagar i veckan med fri mat och boende. Lön ca 60 000 kr i månaden, 12 månader om året. Fria resor till Thailand och Norge. Här nere driver han en liten bar och restaurang som även har några bungalows. Det finns dock planer på betydligt mer. Det lyser om honom när han berättar om sina planer.

Jungman Anders Broberg från Fårö i sin Offshore Bar utanför Khao Lak.

1979 landade han första gången på Phuket och då var han den förste svensken som drev en bar där. Bar nr 16 var på beachen i Patong var hans och den hette Gotland Inn och en öl kostade då 15 bath. Han bodde under bardisken och det var helt vilt om jag förstod honom rätt. Då fanns det varken vägar eller el. De mesta av alla transporterna skedde med elefanter.

Vi avhandlade Nordsjön och hur stora pengar det finns inom oljeindustrin. Hur tufft arbetsklimatet man har och vilka specialfartyg som jobbar där. Snacka om häftig bransch som verkar helt okänslig för kostnaderna. Här gäller det bara att leverera hög kvalitet.

Vi pratade om sjöfartens utveckling med dagens största containerfartyg som kan ta 18 000 x 20 fots containrar. Vilka som är bra rederier och vilka som är skit. Hur sjömannen Broberg blev shanghajad på fyllan i Bangkok vilket slutade med att han hamnande på en dansk båt i Japan. Han skulle mönstra på som matros men det var en timmerman som de skulle ha. Han var ca 20 år och en timmerman var oftast fyllda 50. Det var ont om tid och folk så det blev som det blev och det blev rätt lyckat. Anders stannade fler år hos dansken.

Det bäst betalda jobbet hade han i Gulfen under 18 månader under Gulfkriget. Hela besättningen hade 200 procent krigstillägg och de fick nästan aldrig vistas på däck. De satt mest i hytterna och räknade pengar berättade han.

Kvinnfolk, som Jungman Broberg kallar tjejerna, tycks ha varit något som styrt och ställt i hans liv. En kvinna i varje hamn verkade stämma väldigt bra på honom. Ett av han värsta jobb fick han när han skulle ta en veckas semester på Filippinerna i Manila. Det blev ett antal veckor till där och när pengarna tog slut var det dags att leta jobb. Han blev ansvarig för en Go Go-bar med 99 tjejer. Hans uppgift var bland annat att byta ut de tjejer som inte höll måttet. ”Måttet” hade inget med storlekar att göra, utan handlade om att en del använde droger och alkohol i för stor utsträckning, förklarade han.

Det innebar att tjejerna blev arbetslösa vilket i sin tur innebar att både kvinnan och ibland hennes hallick ville separera huvudet från kroppen på Jungman Broberg. Och sådant hände en del i Manila på den tiden… Anders skrattar och säger att det var helt hysteriskt med 99 galna kvinnor och flera hundra tokiga män från olika nationer som oftast fick för mycket alkohol i sig. Detta kombinerat med för mycket pengar och män som inte sett kvinnfolk på flera månader blev som en krutdurk.

Självklart har Broberg även jobbat på Gotlandsbolagets båtar och det blev även en del rövarhistorier därifrån. Smuggelresor med Tjelvar där de jobbade ihop med gotländska fiskare och släppte smuggelgods från lotsporten i svarta plastsäckar eller när farsan hans körde ombord i Visby – Broberg öppnade så att farsan kunde köra ombord så att de kunde lasta bilen med brännvin och cigaretter som man smugglade på båten. Det kom ytterligare berättelser om andra byggen där det förekom smugglingar med nya båtar som anlänt direkt från varven.

Jag hoppas verkligen att jag får tillfälle att snacka mer med Jungman Broberg. En helt galet glad kille som lever här och nu.

Vi fick även besök av en kille från Brynäsland i Gävle. En vanlig hårt arbetande kille som oftast jobbade mer än 12 -timmars dagar. Killen förlorade sin fru för tre år sedan i cancer. Han bestämde sig då för att ta en resa till Thailand dit han och frun tidigare varit. På en bar berättar han vad som skett med frun då en tjej säger att han måste träffa hennes kompis. Det var en kvinna som levt med en svensk man i 12 år som dog i hjärtattack och nu var singel. De träffades efter några timmar och är sedan 2 år ett par och driver gemensamt en italiensk restaurang här nere. Killen är hur lycklig som helst och har förstått att 12 timmars arbetsdagar inte är vad livet går ut på.

Två febriga tjejer i den mysiga bungalowen innan hundarna började yla och skälla.

Klockan började närma sig 22 och det blev dags att ta sig hem eftersom polisens chaufför skulle hämta oss kl 08 nästa morgon. Mellan 23 och 01.15 så var det en trubadur som spelade utanför vår bambuhydda och på andra sidan var det ett hundpensionat eller något liknande. En av hundarna var i alla fall inte riktigt välkommen. Detta i kombination med två tjejer med feber som vaknade och ville ha vatten, frös eller ville ha täcke innebar att det inte blev så många timmars sömn.

Livet blir sällan som man tänkt sig. Genom att se positivt och ta möjligheter på volley så kan det oftast bli ännu bättre. Jag ser fram emot nästa möte med Jungmannen från Fårö – en man som det kanske aldrig blivit av att prata med om inte tjejerna blivit sjuka.