CP och lärare

För någon vecka sedan kontaktade en av mina medarbetare mig angående en tjej som är CP-skadad och som ville träffa mig. Solweig heter hon och är 34 år.

Solweig skulle komma till Gotland. Hon har mig och Tomas Ledin som sina idoler. När jag fick höra om henne bjöd jag och Monika hem henne på en fika. Igår kom hon tillsammans med två tjejer som hjälper henne. Solweig  älskar barn och hade med sig en pyjamas till Wilda som den lilla krabaten omgående skulle ha på sig. Jag fick även ett personligt brev som hon skrivit. Helt ohämmat, rakt och enkelt. Jag var osäker på vad det innebär att vara CP-skadad och var lite spänd inför mötet, men mötet blev som ett ganska vanligt möte och allt kändes helt naturligt. När människor är naturliga så blir det väldigt enkelt.

Solweig fick sin skada vid födseln men hennes största sorg var när hon som 11-åring miste sin lillebror som dog i mammans mage. Sedan dess har hon önskat sig ett syskon. Tjejen har inte haft det lätt men var glad och lycklig med en framtidstro som få. Hon har vårdare som finns till hjälp dygnet runt men bor i egen lägenhet. Hon jobbar med datorregistrering.

Det var ett härligt möte och jag hoppas att vi kommer att träffas igen. Jag ska passa på att besöka henne när jag har vägarna förbi hennes stad. Man bli påmind om hur bra man har det som är frisk och hel, när man träffar någon med funktionshinder. Fler borde behöva tänka efter ibland när de gnäller. Jag ser fram emot att träffa Solweig och hennes pojkvän och höra om deras framtidsplaner.

Hon skall få lära mig hur man kan underlätta för rullstolsburna på turistanläggningar. Vi har något att lära av alla.