Vem kan och vågar trycka på stoppknappen? 

Jag tappade kontrollen och fick tunnelseende 

Efter Tsunamin i slutet av december 2004 kom 2005 då jag skulle försöka återgå till arbete och ett normalt liv efter att ha förlorat hela familjen. Jag trodde mig då ha koll när jag styrde mina företag som VD men det tyckte inte mina medarbetare. Det visade sig att de hade rätt och tack och lov vågade de agera. Undertecknad ägde bolagen ihop med frun – vi två var de enda i styrelsen och jag var VD. När frun dog bestämde jag allt. Det fanns alltså ingen som kunde trycka på stoppknappen när jag inte fungerade i dessa roller. Just detta att jag hade många roller där jag bestämde, är själva poängen med den här bloggen.

Vikten av modiga vänner och medarbetare 

En kväll kom mina syskon hem till mig tillsammans med VD:n i ett av bolagen som jag var delägare i. De sade stopp och övertalade mig att lämna över till en tillfällig VD. Då kändes det väldigt konstigt och jag försökte snacka mig ur situationen men det gick inte. Idag inser jag verkligen hur nödvändigt det var och hur illa jag skötte bolagen och personalen. De gjorde detta för mitt bästa och det var modigt samt nödvändigt. Jag tror att Åke Svensson (Gotlands ”sparkade” regionråd), precis som jag, skulle behövt modiga vänner eller en styrelse inom socialdemokraterna som redan 2014, då hans sjukdomstillstånd började märkas, gjort samma sak för honom som mina vänner gjorde för mig 2005.

Våren 2014 hände något med Åke

Under hösten och vintern 2013 hade jag och många andra en bra dialog med dåvarande regionalrådet Åke Svensson, men från ungefär feb/mars 2014 slutade han att fungera. Vi hade möten i månadsskiftet feb/mars då Åke lovade saker tillsammans med regiondirektören och en tjänsteman. Några dagar senare gällde inte längre det vi nyss var överens om och Åke vägrar berätta varför. När jag försökte få besked om hur han och regionen tänkte, så var det locket på.

Jag tror att jag skickade närmare 10 mail med kopior till regiondirektören, regionjuristen, oppositionsrådet, Svenskt Näringsliv, ordförande i byggnadsnämnden och några gånger även till landshövdingen (det var nog en desperat handling att blanda in henne). Flera försökte hjälpa till men ingen nådde fram. Oppositionsrådet försökte under flera månader att få till ett möte med Åke, men inte heller han kunde nå fram till Åke som på olika sätt gjorde sig oanträffbar och bara sköt problemet framåt. Den som till slut satte bollen i rullning och löste upp frågan var Jan Björinge, som då var regiondirektör under en kort tid.

Irrationellt styre på grund av tunnelseende 

Åke fungerade som envåldshärskare och det är som jag uppfattat det definitivt emot hans natur. Innan valet pratade jag med Åke om att ön behövde en stark man som kliver fram och vågar peka med hela handen mot den riktning han vill styra Gotland. Åke förklarade då att han aldrig skulle bli någon ”starke man”, utan han ville styra tillsammans med andra i en stark demokrati. Jag uppfattade det som en hjärtesak för honom. Jag tror, precis som Åke antytt i en intervju, att han var sjuk med tunnelseende under en längre tid och handlade irrationellt därför att huvudet helt enkelt inte var med.

Samma topp-politiker på alla stolar 

Affären som Åke höll i med mig som motpart handlade om Snäck camping. I 120 dagar svarade inte Åke Svensson på mail, telefon eller Facebook, trots att han hade minst tre olika roller där han borde ha agerat då det var hans jobb.

1. Han var min kontaktperson för Region Gotland i den här affären.
2. Från besöksnäringen var vi lovade en person som skulle hjälpa oss om det inte fungerade med ansvarig tjänsteman eller om man behövde mer helhetssyn. Den personen var Åke Svensson som tydligen själv i hemlighet utsett sig själv, då ingen annan i Region Gotland verkar känna till detta löfte till besöksnäringen.
3. När inte tjänstemän eller deras högste chef svarar, borde man kunna gå till politikens högsta instans och ta hjälp av regionrådet, men också den rollen innehades då tyvärr av samma Åke Svensson.

Jag var väldigt nära en stor konkurs! 

Regionens svikna löften höll på att kosta mig större delen av de företag jag byggt  upp under många år. Att inte få besked var fruktansvärt frustrerande och blev dyrt för många. Jag förlorade ett antal miljoner, Region Gotland förlorade många miljoner och turistnäringen gick under några år miste om ännu mer pengar genom att ca 50 000 gästnätter per år gick förlorade. Alla inblandade tappade energi och förtroende. Anläggningen som vi byggt upp hade fått både besöksnäringens prestigepris och kundernas förtroende, men tappade nu hela det uppbyggda värdet.

Det hela blev ett avancerat sätt att förstöra kapital och förtroende genom att Åke i sina roller vägrade kommunicera och ingen annan vågade agera.

Vi har troligen bara sett toppen av isberget i media 

Jag tror att Åke fick tunnelseende och blev sjuk tidigt under 2014 men på grund av ett systemfel så ingrep ingen. De affärer som blivit mer eller mindre belysta i media är främst GNEAB-affären, Snäck-affären, Björinger-affären och Wollmann-affären. Men det finns så klart många fler saker som gick helt fel på grund av att en enda person gick in i väggen och handlade irrationellt.

Om Åke inte varit så vältalig och pratat omkull journalister och kritiker så skulle hans sjukdomstillstånd avslöjats långt tidigare, vilket skulle ha varit en fördel för alla inblandade.

Den som vågar, riskerar att få sparken

Troligen så fungerar det, eller har fungerat, på liknande sätt runt om i Sverige, det vill säga: Oppositionen kan inte säga något för då hävdar Åke (i det här fallet) att oppositionen bara vill vinna poäng. Regiondirektören är underställd regionrådet och riskerar att få sparken om han kritiserar. (Troligen fick regiondirektör Jan Björinge sparken av just den anledningen att han vågade rikta kritik).

I detta fall fanns det två falanger inom Socialdemokraterna vilket alla visste. Den falang som inte höll Åke högt hamnade i samma fälla som oppositionsrådet och fick inget förtroende när de kritiserade sin högste ledare. Den andra sidan bestod av ja-sägare som troligen inte såg hur illa det var ställt.

Tjänstemän är alla underställda regiondirektören, som inte vågade agera och hur skall då enskilda tjänstemän våga när inte deras högsta chef vågar?

De flesta vill sopa Åke-affärerna under mattan 

Kontentan är att ett kommunalråd, eller som i det här fallet regionråd, som har talets gåva och kan vinkla sanningar som vederbörande vill, kan sitta kvar som högsta ansvarig för en budget på över 5 miljarder och ett personalansvar för 5000 personer även om han absolut inte fungerar på sin post. Ingen vågar trycka på stoppknappen för då har vederbörande straffat ut sig själv. Situationen blir kostbar inte bara i pengar utan även förtroendekapitalet blir belastat för lång tid framöver. Att Åkes sjukdom kostat Gotland många gånger mer än GNEAB-affären är så klart alla medvetna om, men de flesta vill nog ducka och helst inte rota mer i detta.

Mina förslag till hur man förebygger sådana här situationer 

1. Man borde göra en Lex Åke-utredning som alla kommuner och regioner kunde lära sig av. Där skulle det verkligen framgå hur mycket detta har kostat Gotland och man behöver visa på komplexiteten. En utredning med målet att skapa en ”stoppknapp” så att inget liknande händer igen.
2. Om Åke skall ha ett personligt ansvar bör det vara i proportion till lönen. Därutöver borde resterande ansvar ställas till Socialdemokraterna på Gotland. När man väljer in en person som Åke så har man ett ansvar. Socialdemokraterna var de enda som kunde avsätta Åke men det gjorde de inte, trots mängder av signaler som de kunnat lyssna bättre på.
3. Skall man kunna ställa trion Svensson, Öström och Wollmann till svars för dessa 11 miljoner i GNEAB-affären så måste lönerna höjas betydligt för människor i de här positionerna, annars kommer ingen att vilja sätta sig på dessa poster och framför allt så kommer det att ta ännu längre tid att få igenom beslut.

Vi måste lära oss av misstagen men inte gotta oss åt dem 

Efter vad jag förstått så har Socialdemokraterna ingen beredskap för en sådan här händelse och det har troligen inget annat parti heller. Åke kände sig sviken av partiet och Socialdemokraterna kände sig svikna har vi läst i medier. Är det så att ingen lärt sig något av detta så har de gotländska skattebetalarna fått punga ut med X antal tiotals miljoner och sedan stoppar alla huvudet i sanden. Jag tycker det är både fegt och omoget om det är så att ingen drar nytta av erfarenheterna och jobbar på att detta aldrig kan hända igen.

Att inte agera måste någon gång straffa sig

Åke är så klart ansvarig för sina handlingar och han skötte många frågor väldigt illa, vilket partiet kände till, men de ville inte agera, troligen på grund av rädsla för att partiet skulle komma i dålig dager. Jag är 100% säker på att det fanns många partivänner som kände hur fel det var på flera plan, men de vågade inte agera. Det var partiet som tillsatte Åke och de var de enda som kunde avsätta honom och därmed måste de logiskt sett ta sitt ansvar för denna händelseutveckling.

Vilket stöd får ett regionråd från partiet som tillsatt denne? 

Jag hoppas nu att våra gotländska politiker vågar ta lärdom till exempel genom en Lex Åke-utredning. Detta kan hända vilket parti som helst och när det händer så har man ett ansvar att hjälpa den som blivit satt som ledare. Oavsett om man varit pastor, bonde eller snickare och får rollen att leda sitt parti lokalt, så är rollen som kommunalråd/regionråd så mycket större. I praktiken har hen samma befogenheter som en styrelseordförande och ägare i ett stort bolag. På Gotland har hen yttersta ansvar för en omsättning på 5 miljarder och ca 5000 anställda vilket kräver gedigen kunskap.

Frågan jag ställer mig är: hur utbildar partierna sina ledare för den rollen och hur backar man upp dem under perioden? Vilket stöd fick Åke i sin roll och vilket stöd får Björn Jansson idag?

Jag var inte vid mina sinnes fulla bruk! 

Jag tänkte absolut inte klart under 2005 och känner igen mig i det som Åke beskrev som tunnelseende. I den situationen är man helt enkelt inte kapabel att bedöma sin egen situation, men genom makt och välsmort munläder kunde jag klara mig långt. Jag är idag väldigt glad över att jag har modiga vänner som inte bara säger ja. Tack vare dem är jag åter en fullt fungerande människa och bolagen har överlevt, även om det blev flera år på sparlåga.

Åke har idag unika kunskaper

Jag hoppas att Socialdemokraterna har en plan för hur de stöttar Åke och drar nytta av de erfarenheter som han sitter inne med. Åkes kunskap om hur han fick mer och mer tunnelseende som regionråd är unikt då han vågar berätta om det, men det är säkerligen inte unikt i riket. Att vara kommunalråd eller regionråd är en tuff och väldigt viktig uppgift. Med Åkes bakgrund och hans förmåga att prata med människor så borde han åka land och rike runt och berätta hur man kan och bör stötta samt utbilda människor i dessa positioner.

Gör en Lex Åke-utredning! 

Jag skickar passningen till våra politiker för att se vem som tar initiativet att göra en Lex Åke-utredning av detta och på så viss minimera risken för en liknade händelse i framtiden – det har vi inte råd med! Låt det bli en utredning som vi lär oss av och inte gottar oss åt, då kan alla bli vinnare av denna trista situation som uppstått.