Många miljoner i böter för campingar i Sverige?

Det är inte alltid lätt att vara företagare inom campingnäringen. Jag har, eller har haft, engagemang i sex olika campingar och har hanterat lika många planärenden. Planarbeten görs på befintliga campingar därför att man vill bygga om dessa för att kunna svara upp mot framtidens krav. Kommunerna har planmonopol vilket gör att man jobbar med dem i den takt kommunen prioriterar. Den genomsnittliga tiden för dessa planärenden är mer än fem år på Gotland!

Fem år är i sig en orimligt lång tid. Under sista planarbetet kom tjänstemännen underfund med att inga tillfälliga eller permanenta bygglov får ges under pågående handläggningstid. Det innebär att de lägger en kall hand över de områden som behöver göra en ny plan. Utveckling under planläggningstiden är under sådana villkor inte tänkbart. Även om det kommer ett myndighetskrav om byggnation av t ex nya sopbodar för att man ändrar sopsystemet eller liknande, så får inga bygglov ges. Detta innebär att företagets verksamhet kan stoppas därför att de inte får lov att ens bygga till det som krävs för att uppfylla gällande bestämmelser.

Den som ger sig in i ett planarbete tar alltså en mycket stor risk vars utgång och tidsperspektiv de inte kan kontrollera.

En annan obehaglig upptäckt som vi gjort under denna process är att Gotlands kommun dömde ut rekordböter för att vi ställer upp husvagnar längre tid än sex veckor. De ansåg att en husvagn måste ansöka om bygglov om den ska stå uppställd längre än en ”normal semesterperiod”.

I ett försök att sätta oss in i myndigheternas regelverk ställde vi två frågor till kommunen och till länsstyrelsen angående regler för uppställning av husvagnar.

1. Hur lång är en vanlig semesterperiod?
2. Stämmer det att husvagnen skall klassas som byggnad från dag ett om avsikten är att den skall stå längre än en vanlig semesterperiod?

När vi frågar vad är ”en normal semesterperiod” så svarar kommunen 6 veckor och länsstyrelsen 2–3 veckor. Länsstyrelsen har bara synpunkter på strandskyddad mark, det vill säga 100–300 m från stranden. En majoritet av alla campingar i landet ligger just på strandskyddad mark.

Det här innebär två problem som de flesta campingägarna aldrig känt till, men som vi i början av sommaren fick lära oss den hårda vägen.

Problem nr 1:
Om man har för avsikt att stå med sitt tält eller husvagn på samma plats mer än sex veckor skall bygglov sökas från första dagen. Detta bygglov kan i vissa fall ta över två månader att få. Har man inget bygglov på sitt tält eller sin husvagn riskerar man böter som är högre än kostnaden för att stå på campingen. Jag är osäker på om det är husvagnsägaren eller campingägaren som får böterna? Är det campingägaren så riskerar flera av Sveriges campingar böter på flera miljoner, vilket skulle få många att gå i konkurs om myndigheterna utövade den kontroll som de är ålagda att göra. Bara på Gotland finns det säkerligen mellan 500–1000 enheter som skulle bötfällas och i hela Sverige finns det närmare 100 000 enheter.

Problem nr 2:
Det andra problemet uppstår om tältet eller husvagnen står på strandskyddad mark. I det fallet kan det räcka med att man har för avsikt att stå på samma plats i bara 15 dagar för att tältet ska kräva bygglov från dag ett. Annars riskerar man både böter och vite som kraftigt överstiger platshyran och inköp av tältet. Vitet räknas per påbörjad månad och ska hålla en nivå som gör att den vitesbelagda inte kan ha någon ekonomisk vinning på att låta tältet eller husvagnen stå kvar. Kommunen menar att det är sexveckorsregeln som gäller även för strandskyddad mark på camping, men länsstyrelsen sitter över kommunen, så för att vara på den säkra sidan bör man inte tillåta någon enhet att stå längre än 14 dagar utan bygglov.

Platserna närmast havet är alltid de mest eftertraktade, varför de här reglerna ställer till väldiga problem för campingföretagaren. Detta paragrafrytteri hör inte hemma i den värld vi lever i idag.

Orimligt regelverk!
Det är väl självklart att man skall få bedriva camping på campingplatser året runt! Vilken annan verksamhet skulle man kunna begränsa på detta sätt? Tänk om vi skulle ha regler som innebar att bönder inte får ha djur på samma plats längre än 14 dagar? Om gäster på ett hotell som bor längre än 14 dagar måste skriva sig på orten? Om man måste söka bygglov för att ligga längre än 14 dagar med sin båt i en gästhamn?

Jag hoppas att Maud Olofsson och kompisarna på Näringsdepartementet inser omöjligheten i detta. Camping är Sveriges största boendeform och den växer hela tiden! Vi riskerar 100 000 anmälningar om svartbyggen runt omkring i Sverige om vi ska följa rådande lagar. Möjligen är det en väg till att bättra på statens finanser, men är det verkligen så vi vill ha det i Sverige som är så starkt förknippat med camping, friluftsliv och allemansrätt? Campingen är Sveriges största boendeform och då borde vi få riktiga och enkla spelregler så att vi kan utveckla oss och sälja det unika med Sverige.

Mitt förslag
Jag föreslår att man klassar campingar som en året-runt-verksamhet där ägaren själv bestämmer om han vill ha säsongsgäster eller dygnsgäster. Camping skall vara ett fritidsboende vilket förbjuder att man permanentbor och skriver sig där. Dagens husvagnar är gjorda för åretruntanvändning – varför skall inte folk med normalstora plånböcker kunna få ha sitt fritidsboende året runt?

Campingägaren måste å sin sida kunna få utveckla sin verksamhet där längre öppethållande är en nyckelfaktor. Men för att detta ska vara möjligt måste stat och kommun ha samma regelverk och det måste vara rimliga regler som är logiskt förankrade i verkligheten.

Bilaga 1. Svar från Gotlands kommun
Bilaga 2. Svar från Länsstyrelsen på Gotland