Avstår medicinering
Idag har jag varit uppe och flugit för att jag skulle få spaka själv och så provade vi några svängar för att det skulle bli lite extra G krafter. Lasse påstod att vi kom upp i 3,5 ggr vår egen vikt som mest och vid några tillfällen blev allt som fans i planet viktlöst och började flyga omkring. Det ser helt sjukt ut när saker inte följer tyngdlagarna och i stället börjar sväva tyngdlöst. Vi hamnade i ett moln där allt bara blev en vit sörja. Jag var vansinnigt glad att jag bara kunde lämna över spakarna till Lasse som lätt tog oss ur den där bomullstussen. Som tur är så busflög vi inte under 150 meter för det är inte tillåtet och jag har troligen ingen aning om hur det skulle kännas för det kan jag inte veta då det inte är tillåtet. Jag landade i alla fall med ett löjligt flin och tycker att Lasse är en sådan där härligt busig kompis som jag hoppas få göra roliga saker med i framtiden.
Nästan allt som inte är tillåtet är roligt och lite extra spännande. När jag gick på högstadiet lyckades någon av oss komma över en huvudnyckel som gick till samtliga ruiner i Visby. Vi visste att det absolut inte var tillåtet att klättra där. Det blev en sport att ta sig till alla möjliga och omöjliga platser i dessa ruiner vilka vi tillbringade många håltimmar att klättra omkring i. Det finns mängder av gångar inne i väggarna och det är sjukt häftigt att klättra omkring i historien. Jag borde egentligen läsa in lite mer om dessa idag så jag får nytta av högstadiets klätteräventyr.
Jag hörde av en gammal kompis att ett gäng journalister diskuterat min rymdresa igår och de var eniga motståndare och kunde inte förstå varför någon har en längtan att flyga ut i rymden. Jag tror att det är ekonomin som sätter stopp för deras vidvinkelseende. Jag kan förstå deras resonemang utifrån förutsättningen att man alternativet var 1,3 miljoner i handen som man kunde äta, resa, bo och dricka för. Nu går det inte då de pengarna som betalar min resa, bara kan användas till en sådan resa eller liknande. Man skulle kunna bygga 1% av en tryckpress för pengarna eller utveckla 2% av ett bokningssystem eller eventuellt köpa en campinganläggning som man sedan måste investera ytterligare 70 miljoner i. Vilket absolut inte är lika spännande eller kul.
Nu har jag möjlighet att få genomföra en dröm och då tar jag givetvis chansen. En sådan upplevelse innebär att jag får träffa 400 personer som valt att köpa denna typ av resa. Troligen kan ett möte med en enda av dess extrema människor från hela världen innebära att denna resa är betald. Jag kommer att få uppleva tyngdlöshets-kicken att accelerera från 350 till 3600 km i timmen på 30 sekunder, se jorden från rymden, träffa många människor inom Virgin-koncernen och ev Richard Branson som är världens största entreprenör mm. Det är inte klokt vad spännande det skall bli!
Jag inser tyvärr att jag än en gång borde tacka någon som jag egentligen inte alls har sympati för, men utan Jan Havossar och Provocare skulle det inte ha varit möjligt att hitta sponsorer till denna rymdresa. Inte bara detta kommer jag att behöva tacka dem för utan det kommer ännu mer som är möjligt tack vare dem… Livet är märkligt, å ena sidan tycker jag inte om deras sätt att driva sin affärsidé och å andra sidan får jag nu göra saker som jag knappt kunde drömma om förut. Med lite flyt och en massa tålamod, en del list och fokus så kan livet bli hur bra som helst. Just nu är livet så löjligt bra att det nästan borde var straffskatt på min livssituation.
Just nu kretsar det mesta kring drömmar och rymd. Jag hittade en barnbok som Christer Fuglesang har skrivit och den är nu godnattsagan som jag läser för barnen. Intresset är stort trots barnens ringa ålder. Vi diskuterar rymden men de förstår inte det unika i att flyga ut i atmosfären.
Jag fick en väldigt intressant förfrågan igår om en helt unik flygning runt jorden. Det blir ett första möte idag så får vi se vart det slutar. Bara man kommer igång så ger det ena det andra. Jag är bra på att få bollen rullning och då händer det alltid saker. Det blir i alla fall aldrig som tänkt sig så då är det bara att starta upp saker och sedan hänga med när det händer. Att bara sitta passiv och se timvisaren snurra är inte min melodi. Jag är allt för nyfiken och rastlös för att inte utnyttja timmarna vi får till något kul och spännande. Ju svårare det är desto intressantare blir det. Det ligger nog latent i min kropp och jag tänker inte medicinera bort detta.