Långlunch på stranden med Gotlands största entreprenör

Jag kliver på Chris Extrema sporthoj och planerar för en ordentlig omväg så att det blir mycket körtid. Trafiken är tuff och jag måste köra med full koncentration och en väldig fantasi. Omkörd kan jag bli på båda sidor, vem som helst kan gena i kurvor och allt kan komma ut i vägen som hundar, elefanter eller en buss som får för sig att vända i en kurva på en riksväg. Man parkerar i fel körfält, i kurvor eller på toppen av ett backkrön. Det går inte att ta något för givet. Jag vet att det hänger på mig som trafikant och jag måste passa upp. Jag har alltid gillat eget ansvar. Jag tror att det är lite av det jag gillar med Thailand, att det mesta är möjligt men att du samtidigt har väldigt mycket mer eget ansvar här nere. Hemma är det så lätt att lägga över ansvaret på någon annan. Här finns inga fallskärmar och när du faller så är det rätt hårt. Alla vet det och därför finns det med i beräkningarna vilket innebär större eget ansvar. Något som många i Sverige skulle må bra av.

Väl framme vid Villa Max hittar jag honom vid köksbordet och han meckar med en av fyra iPhones som ligger fram för honom. Gubben är teknikintresserad och har en grym omvärldsbevakning. Vi går igenom lite sjukdomshistoria och Max berättar att det varit ett tufft år med ett garv. Han har en vilja att leva länge och han njuter mycket, vilket är rätt ovanligt i den åldern. Han sitter inne med väldigt mycket kunskap och har fortfarande en kunskapstörst. Max gillar livet och de dagliga utmaningarna håller honom igång. Även om jag anser att han borde behöva lägga mindre tid på tjafs med tjänstemän på Gotland och mer energi på spännande betalsätt som kan förändra världen.

Tyvärr kommer han envis som en åsna att fortsätta att lägga energi på fel saker för bolaget och Gotlands bästa när han känner sig felbehandlad. Jag känner igen det där och försöker att komma ifrån det för egen del. Ibland är det väldigt svårt när jag skulle vilja ha en dialog som snabbt leder mig vidare. För Max del är det eventuellt dessa utmaningar som ger honom en del energi, vilket jag tyvärr känner igen på min far och andra killar i deras åldrar.

Antagligen ser man dessa drag hos sina föräldrar och tänker att ”när jag får för mycket tid så skall jag inte bli sån’” och vips en dag så sitter man där med sina kompisar och beter sig på precis det sätt som man inte gillar hos sina föräldrar. Vi är nog allt för många som kommer på oss själva med att vi blir kopior av våra föräldrar på både gott och ont. Arv och miljö har så klart stor påverkan och då kommer det mycket från våra föräldrar.

Öns största privat arbetsgivare är Max som har ca 600 anställda och ca 400 av dem jobbar på Gotland. Jag gillar långluncher med Max och vi brukar ta en sådan varje år när vi är nere i Thailand. Vi delar inte allt och har olika synpunkter i en del frågor men båda har ett väldigt stort hjärta som klappar för Gotland. Max tog upp det dåliga företagsklimatet på ön och jag kunde bara instämma. Det är verkligen ingen fördel för hans bolag att ligga på ön med HK. Men som jag sade till honom så är jag glad över att han satsar på ön och ger ön mer än 400 stycken prestigefyllda arbetsplatser.

Gotland skulle behöva minst tre likadana bolag ytterligare och det är en omöjlighet att ragga fram sådana som skall flytta till ön. Det är allt för många negativa attityder som inte går att övervinna om man med logik skall övertyga en styrelse att flytta till Gotland. Nej, istället är det ett starkt Gotlandshjärta eller annan galenskap som skall till för en sådan flytt. Trolige måste dessa bolag växa sig stora på ön och av tradition också bli kvar. Detta kan bara ske i ett positivt klimat där människor tillåts att ha drömmar och lyckas. Det är viktigt att man ser andra lyckas på hemma plan. ”Kan andra så kan jag” -mentaliteten måste få finnas. Jante ska vi hålla borta och istället skall vi visa upp lyckade entreprenörer som bra förebilder.

Tyvärr verkar det finnas ett antal tjänstemän som av en eller annan anledning bestämt sig för köra ett eget race och sätta stop för utvecklingen på vissa plan. De ser hellre omöjligheten än möjligheten vilket är en farlig smitta som lätt sprider sig.

Max bolag håller på med väldigt mycket spännande men brottas samtidigt med utmaningar som han tog upp. Det är stenhårt på världsmarknaden som hans bolag spelar på och det ligger massor av spännande saker i deras pipeline, vilka jag verkligen hoppas blir succéer.

Som gotlänning blir jag stolt över ett sådant bolag och det ger energi att lyssna på deras planer och ambitioner. Det vore kul att se hans VD berätta om bolagets planer och möjligheter på en Företagardag på Gotland. Dels för att ge gotlänningen inspiration genom att visa att öbor kan lyckas även internationellt. Och inte minst få tjänstemän och politiker att förstå vikten av att ge företagen på ön ett bra företagsklimat. Jag är övertygad om att det kan byggas små bolag runt Payex som kan bli underleverantörer på olika sätt bara de förstår vad som krävs och att de ligger i framkant.

Eventuellt hittade vi under lunchen ett sätt att samarbeta i framtiden som kan vara viktigt för oss, men för Max spelar det egentligen ingen roll. Men blir det bra för oss, så blir det bra för Gotland och då är det bra för Payex. Vi är 56 000 personer på ön som gemensamt skall bygga öns framtid och då är alla en viktig kugge.

Det gäller att få med öns tjänstemän på den tanken att vi är ett team som gemensamt skall se till att vi blir fler bofasta som betalar skatt och ser till vi kommer in i en positiv spiral igen.

Ännu en solig dag med lite hojåkande och en pilot
som just är hemkommen med ett löjligt flin och massor av energi.

Att komma hem efter en skön hojtur med bra energi från lunchen med Max och mötas av barnen som kommer springande gör att jag känner mig stark. Livet har allt sina goda stunder och det är rätt enkelt att ha det bra. Jag avslutade kvällen med lite ost, kex och några droppar rödvin på balkongen med Monika och myggen där vi kom fram till att det inte var ett dugg synd om oss och att synd var ett bra ord för kvällen.

Wilda den lilla djurvännen har hittat en hund som saknar ett framben
och det andra är skadat men tillfixat. Hunden har anpassat sig
och lever ett lite annat liv som så mycket annat i Thailand.

Mycket svårare än så här behöver inte livet vara.
En sandstrand med naturlig skugga och ett vattendrag
som är så strömt att man bara kan flyta med strömmarna.
Ett av många paradis i detta fantastiska land.