Arbetsfri fredag

Ytterligare en fredag där jag lyckats med att inte jobba. Bra trend med två jobbfria fredagar på raken. Jag har ett löfte till familjen att jobba 4-dagars vecka som jag försöker infria. Jag började dagen med att smita iväg innan någon annan vaknat för 2000 meter simning i stans gamla kultiga badhus. Det är fantastiskt att börja dagen med simning.

Jag träffade en gammal kompis som skall fylla femtio. Gamla kompisar borde inte fylla femtio utan max fyrtio. Detta femtiårskalas vill jag inte missa för allt smör i Småland. Killen är en levande historiabeskrivning över hur man inte skall leva sitt liv. Vid en grabbig tillställning berättade han i minst en timme om sitt liv. Vi övriga satt med öppna munnar och såg ut som fågelholkar. Ingen av oss sa ett ord på 60 minuter och jag betvivlar att någon drack en droppe. Att andningen fungerade var antagligen bara en väl inövad reflex. Alla har en historia att berätta men vissa sticker alltid ut lite extra och detta var mer än lite extra. Vi borde vara duktigare att lyssna på varandras historier i stället för att referera till tidningar och tv. Verkliga livet har mycket att lära ut om vi ger varandra tid och vågar berätta.

På hemvägen så passade jag på att handla frukostbröd och sedan duka upp frukost innan det var dags att väcka övriga familjen. Blöjbyte x 2 och sedan läste jag med Wilda. Vi bestämde att vi skulle till Slite och beställa sten till matbordet. Vi lastade in barnen i bilen och körde iväg till Slite. Wilda gör sitt jobb som två-åring på ett bra sätt genom att grina och trilskas så mycket hon kan. Ibland känns och hörs det lite extra att vi är småbarnsföräldrar. Jag såg fram emot en mysig lunch någonstans, men efter en liten vuxenkonferens kom vi fram till att det fick bli korvmacken i Slite för då skulle vi hinna hem och sova 55 minuter innan vi skulle få besök av kompisen som skulle se på utbyggnation av gäststugan. Vi spånade lite om hur den skall se ut och hittade lite roliga lösningar. Innan tennisen hann jag med en jobbuppgift vilket innebar 3 minuter för en påskrift av ett protokoll som måste vara i ordning.

Tennis med lillebror är allvarligt. Även om jag bara spelat fyra gånger på ca två år och Bobbo spelar nästan varje vecka så är det match och på största allvar. För mej är det viktigt att vinna men det är nästan lika viktigt att han är ordentligt trött. Bobbo är en bättre tennispelare och jag eventuellt något bättre taktiker. Han har överlägset bäst kondition. Det var inte lillebrors dag om ni förstår hur jag menar.

Kvällen var vigd åt middag med Monikas mammis och min pappis då båda just fyllt år. Vi hade hittat en fantastiskt bra present: Matsafari på ön. Någon kreativ entreprenör har satt ihop ett program där man åker på safari på ön och provsmakar råvaror på plats. Sedan får man både lunch och middag på olika ställen. Paketerat som ett kinderegg på gotländskt vis. Både kunskap, njutning och matigt i ett enda paket.

Kvällens diskussion när föräldrarna gått hem handlade om Monikas kompis som har en fobi som går ut på att hon skall undvika och avstå allt som kan få henne att spy. Hon påstår att hon hellre dör än att få uppstötningar. Det innebär att hon aldrig åker båt. Tar inte risken med alkohol. Aktar sig för sjuka barn. Äter bara saker som hon är säker på och mycket mer som sker tvångsmässigt.

Jag inser att det finns många som har olika tvångsmässiga tankar som är svårt att förstå. Hon har i alla fall kommit så lång att hon pratar om det. Det måste vara ett helvete att ha tvångstankar och hela tiden försöka dölja dessa.