Konfliktlösning eller konfliktkonservering?

På onsdagsmorgonen i förra veckan kom ett ilsket sms som förklarade att om en ansvarig hos mig inte gjorde som avsändaren tyckte, så skulle denne gå till pressen. När jag fick detta insåg jag att det är just så många ser på pressens roll på Gotland; pressen är något farligt man skall vara rädd för. Tyvärr tror en del att pressen skall hjälpa en part att få rätt.

Jag tror inte att man skall vara rädd för pressen. Det handlar bara om att vara saklig och tydlig. Pressens roll är att spegla en konflikt och aldrig att ta parti för den ena eller den andra. Tyvärr finns det allt för många på Gotland, och troligen också utanför vår vackra ö, som är livrädda för presskåren. När man drivs av rädsla blir det svårt att nå framgång.

Handlar det om uppsåtliga fel som den ansvarige inte tänker åtgärda så skall den ansvarige självklart få en del verbalt stryk men när det är fel som ingen känt till, bör man försöka lösa detta gemensamt. Livet är inte svart eller vitt och allt kan man inte ha kontroll på. Livet består av en massa möjligheter och man måste våga för att vinna. Ibland kan det bli fel och då får man försöka rätta till det på bästa möjliga sätt.

Det bästa är om parterna kan hitta en lösning som alla kan leva med. Det innebär oftast att båda parter måste bjuda till för att komma i mål. Jag är i alla fall säker på att pressen inte kommer att hjälpa till att förhandla fram en lösning, utan de kommer att förmedla vad parterna säger i ilska och då säger de troligen mer än vad som är bra. Detta kan sedan leda till förseningar, utdragna processer och en av förlorarna är den part som vände sig till pressen.

Jag är övertygad om att pressen kan tänka sig att skriva något om den uppkomna situationen som smset handlade om, under förutsättning att de kan vinkla artikeln mot mig, men huvudfrågan glöms antagligen bort ganska snabbt av alla utom de inblandade. De kommer att stå kvar med sina två olika sanningar som sen får vandra genom diverse advokater och jurister. Det kostar massor av pengar och energi. Varför satsar man inte mer kraft på att i ett tidigt skede ta in en tredje person som båda parter litar på och som kan lotsa parterna till en bättre lösning?

Hur gick det? På onsdagskvällen fick jag ytterligare ett sms som förklarade att på torsdagen skulle detta ut i den gotländska pressen. Efter ytterligare mailande och sms så var parterna överens om en lösning. Det behövdes tid och riktigt engagemang så att den drabbade kände att han fått gehör för sina synpunkter. Det hela slutade med att den drabbade familjen ville ha mig som gudfar till sitt ena barn. I den riktiga världen så kan allt ta vilka vändningar som helst.