I morgon skall jag hitta solen pappa!

Så sa min snart treåriga dotter för ca 14 dagar sedan när hon skulle gå och lägga sig. Nästa morgon när hon vaknade skulle hon ut och hitta solen. Jag vet inte varifrån hon fick detta, men hon hittade solen och det har strålat på ett sätt som inte är helt normalt sedan dess. Sjukt härligt – och vilken vecka det blev i Visby för politikerna i Almedalen!

Bilderna av ett harmoniskt Visby som dränks i sol har kablats ut över värden till ett PR-värde för ön som vida slår alla marknadspengar som läggs på att sälja Gotland per år.  Det slår också Gudruns pengabål med hästlängder även om hennes PR-trick är bland de bästa som gjorts under denna vecka i år. Hennes lilla hemmabrasa var ju egentligen ingenting mot den masugn som brann i Visby denna vecka. Här brände företag, organisationer och politiska partier säkerligen över hundra miljoner på att hyra båtar, lokaler, rum, PR-konsulter, utforma tidningar och broschyrer, resor mm. Allt för att synas och försöka påverka till sin fördel i det enorma utbud som finns i Visby denna vecka. En slant man säkert kan bokföra kreativt på utbildning och trivsel så det ser lite bättre ut. Gudrun fick löjligt mycket utrymme för sitt parti och de budskap hon ville förmedla. Vi gotlänningar skall absolut vara tacksamma för att veckan växer för vart år och vi kommer säkerligen att få se nya listiga sätt att väcka uppmärksamhet nästa år.

Jag har deltagit på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Jag tog helt enkelt ledigt för att suga i mig och delta i debatten. Jag träffade bland annat vår tidigare finansminister Allan Larsson på en middag och fick jättebra kontakt. Jag slutar aldrig att förvåna mig över vilken rutin och kontaktnät människor har som varit med i hetluften. Det är resursslöseri att inte utnyttja dessa tillgångar. Man kan väl recycla politiker och näringslivsprofiler också? Undrar om det kan klassas som en grön idé?

En middag med Bonniers alla författare fick jag också delta på tillsammans med bland annat Lena Katarina Swanberg. Här fanns det tonvis av erfarenhet. Jag hann absolut inte med att snacka med alla men passade på att suga i mig den information jag kunde. Att vi sålt över 100 000 ex av en enda bok visar sig ge lite respekt i alla fall.

Jag höll ett föredrag tillsammans med Ebba Lindsö på måndagen. Det kändes väldigt bra. Hon är en kvinna som varit med och har en livslinje att följa. Att lyssna på människor som berättar från verkligheten ger nästan alltid en massa bra energi. Det kändes som om vi kompletterade varandra bra. Hoppas att vi kan jobba ihop framöver.

Det blev även 30 minuters medverkan i P4 och någon webb-tv, debatter som var rätt friska och mingel på innegårdar är en ny företeelse som verkar sprida sig med vindens hastighet.

Det var kul att träffa Lillemor Arvidsson, vår gamla landshövding, på ön. Hon och Alexander Bard plus undertecknad skulle vara med 3 kvällar i Jan Josefssons Debatt på SVT1. Lillemor var lite nervös och vi två herrar försökte peppa henne. Men när hon blev engagerad så var alla spår av detta borta. Hon har en härlig glöd och den brinner fortfarande trots att hon trodde att den slocknat. Alexander är en mycket trevlig och sympatiskt kille som värnar om alla. Det skulle vara kul med en middag och diskutera livet med den mannen en kväll. En udda fågel med vettiga åsikter och som vågar vara jobbig. Jag gillar den typen av människa.

I det sista programmet medverkade en kvinnlig politiker från den gotländska vänstern. Hon inledde med att vilja hälsa på mig innan programmet, för ”efter skulle vi nog inte vara vänner”. Jag tyckte det var en konstig inledning. Det visade sig att hon skulle vara med för att vara emot Almedalsveckan. Hon ville helt enkelt att man flyttade runt detta arrangemang till olika städer för att det då skulle bli rättvist. Det kändes som om hon var väldigt laddad för att medverka i TV och sedan låste det sig rejält. Nu var det väl ingen stor sak i sig och alla måste träna för att komma vidare. Jag accepterade att vara med för att just träna. Det är så jag ser på det mesta; att man tränar för något större längre fram. Att våga prova nytt och gå vidare måste vara en av de viktigare sakerna i livet. Jag gillar uttrycket ”kåt på livet” som Johan Ekenberg  säger.

Jag tror inte livet är rättvist och det kommer aldrig att bli det heller. I skolan inbillar man barnen att allt skall vara rättvist och när vi kommer ut ifrån dessa lokaler till verkligheten så inser envar snart att livet inte är speciellt rättvist. Men det är underbart och vi som lever i Sverige kan bli vad som helst om vi verkligen vill.

En annan frisk fläkt var kvinnan som diskuterade bordeller. Diskussionen kom att handla om för eller emot prostitution. Hon var nog för och kunde ev betala Janne Josefsson 50 kronor för sex och mig 100 kronor. Skulle en man sagt detta om en kvinna så skulle det blivit ramaskri. Vissa saker får kvinnor säga och andra inte. Jag fick frågan dagen efter från en känd lokal tidningsman om jag var för eller emot prostitution? Jag vet inte ens vad som är prostitution. Om man menar den typen när män importerar kvinnor för att ha sex eller när kvinnor och män ser detta som sista vägen att få ihop till droger eller när det finns hallickar som utnyttjar andra människor att sälja sexuella tjänster så är jag absolut emot detta. Men om man menar den danska kvinna som har det som heltidsjobb där hon försöker hjälpa kvinnor och män som har det tufft i livet på grund av medfödda sjukdomar mm.  så att dessa skulle kunna ha sex, så har jag en annan uppfattning. Jag såg ett dokumentärprogram om detta för något år sedan och dessa tjänster borde finnas. Var sedan gränserna går vet inte jag – men behov finns och då kan man inte förbjuda allt. Och därför håller jag med Alexander Bard som tyckte att vi skall få ha vårt sexliv i fred, men förbjuda trafficking, hallickar mm.

Jag fick frågan om vad jag ansåg om Lars Ohly. Jag hann inte riktigt svara, men när jag fick tid att tänka efter så är jag livrädd att han och hans parti skall bilda regering i höst och att han blir näringsminister. Jag är inte emot socialdemokraterna men jag tror inte på Mona som ledare för landet. För 8 år sedan röstade jag på Göran för att jag trodde att han skulle leda landet bäst. Det hade ingen att göra med vilket parti han representerade. Partierna måste i alla fall kohandla med ett antal andra och då blir det ännu viktigare med starka ledare. Landet behöver en stark ledare och skulle det röd gröna vinna så hoppas jag för Sveriges bästa att Maria Wetterstrand blir statsminister före Mona Sahlin.

Vår nya landshövding går från klarhet till klarhet. Det känns verkligen som om det blivit en nytändning på ön sedan hon kom. En helt ny kultur håller på att sprida sig som en smitta på länsstyrelsen tack vare henne. Förhoppningsvis skall detta även sprida sig till kommunen på ön när man nu även fysiskt flyttat närmare varandra. Vi får helt enkelt hoppas på att Cicci-effekten skall hjälpa oss i fighten för snabbare och enklare handläggningar där det går enklare och snabbare i kommunikationerna mellan kommunen och länsstyrelsen.

Det är många som velat snacka båttrafik denna vecka. Jag är ganska övertygad om att ön kommer att ha fler rederier som kör på svenska hamnar nästa sommar. Västervik har en klar plan på att man vill vara en del av utvecklingen på Gotland. I diskussionerna med DG så är det inte självklart att man kommer att släppa in ett nytt rederi i bokningssystemet. Om Gotlands Promotion ägdes av gotländska företagarna så skulle detta system kunnat ställa upp gratis och sälja 50 000 ny t.o.r.-resor som skulle givit ca 100–200 000 nya gästnätter vilket skulle ha motsvarat en ökning på ca 10–20% i gästnätter och det samma i omsättning för det flesta näringsidkare på ön. Nu äger Gotlandsbolaget mer än 50% av GP och då lär det bli betydligt krångligare och mindre intressant att släppa in nya rederier. Rederiets intresse är ju att maximera beläggning på det befintliga tonnaget och då är det av mindre intresse att skapa 10–20% fler gästnätter. Rederiet har i och för sig varit med och investerat i systemet under några år, men man har samtidigt fått några miljarder i bidrag. Så det är ju faktiskt möjligt att detta system redan är betalt av gotländska skattebetalare.

Min minsta dotter har blivit brutalt pappig vilket gläder mig: äntligen någon som sätter mig på första plats igen och det funkar fortfarande att ställa sig på vågen med henne på armen utan att mätaren skall krossa 100 kilosgränsen. Bara detta gör mig lycklig.

Med detta väder och alla glada människor så kan jag bara säga att livet är på topp!