Nu kan flera vara med och tjäna pengar på turismen

God morgon världen! Jag har varit däckad av någon löjlig liten dagisbakterie som först slog ut båda döttrarna och sedan frun. Under min Skåne–Blekinge–Skåne turné förra veckan blev jag tydligen angripen. Normalt kan jag vara sjuk och ändå gå till jobbet bara jag får klaga ordentligt så att alla runt omkring mig verkligen lägger märke till mitt sjukdomstillstånd. Jag tror att det fungerar extra bra på mitt jobb då jag har så många tjejer som jobbar där. Dom är förstående då dom ofta har en egen man som kan gnälla över en förkylning, en sticka i fingret, en lätt vrickning eller något annat stort. Vi skall ju vara det starkare könet och då är vår enda möjlighet att var gnällig de gånger vi har minst 37,2 graders feber. Skall man vara dålig så är det lika bra att vara det ordentligt. Det är ju då man får uppmärksamhet och blir bortskämd. Självklart tar vi den möjligheten. Detta sitter nog i sedan skoltiden då mamma passade upp.

Utgrävningen av dammen pågår för fullt vilket innebär att vi får ett antal lastbilslass med jord och lera som vi bygger en pulkabacke av. Jag hoppas nu att det blir snö i år igen. Fiskarna (ca 400 st) som fått flytta ur dammen ner i den inlånade poolen är nog inte helt nöjda och kunde de få iväg en insändare till lokaltidningen så ligger det nog i de gotländska fiskgenerna att fixa en sådan. Alla byggen blir alltid större än man tänkt sig – att det skall vara så svårt att lära sig? Eller egentligen är det väl det som är så bra; att man glömmer fort. Jag antar att det skulle bli betydligt färre kärleksakter om kvinnan alltid kom att tänka på sin senaste födsel så fort erotiken började kittla i kroppen.

Valet börjar kännas uttjatat och det är lite för mycket pajkastning. På riksnivå är det väldigt lätt då jag absolut vet vad jag inte vill ha. I kommunvalet vore det bättre om viljan att rösta hängde på att ”den här personen tror jag på till 100%”. Tyvärr har vi ingen sådan personlighet som sticker fram på detta sätt. Gotland har grymma möjligheter om kommun och länsstyrelsen satte ner foten och drev en rak linje med klara mål. Jag saknar en ledare som är nytänkande och okonventionell. Som drivs av en passion att göra förändringar och en inre övertygelse att utveckla ön. Men det finns något bra som håller på att växa fram så jag är nog mer positiv nu än jag varit på länge gällande Gotland.

Wilda skall snart fylla tre och har lagt sig till med en ny frisyr. Helt plötslig ser hon ut som en ny liten tjej. Hennes smajl kan få vilken sjuk/deppig pappa att friskna till på 3 sekunder. Wilda är nu mer ansvarig för utfodringen av fiskarna som äter både pannkakor, mackor och makaroner.

Towe bor fortfarande mest hos barnflickan Som och sover faktiskt sina 12 timmar mellan 18.30 – 06.30. Hon har börjat inventera alla lådor i köket och bestämt att vi skall byta plats på en del grejor vilket är rätt intressant. Förr visste vi alltid vart sakerna finns men numer är det lite av lotteri att hitta gladpacket. Det har alltid varit så enkelt och ospännande att plocka fram rullen med folie. Nu kan man engagera halva familjen innan rullen hittats. Ett år + 45 dagar och redan så driftig. Ett bra entreprenörsämne?

Nicole har nu flyttat ur huset. Det gick väldigt fort på slutet. En dag köpte hon en bil på en nätauktion för ca 75 000 kr och några dagar senare fyllde hon 18. Efter några hundra timmar hade hon körkort. Egen kille hade hon redan skaffat sig sedan ett halvår. Nu sitter hon där, går sista året på Säve och har egen lägenhet som hon dessutom skall bygga om helt och hållet. Hur hon får tid över för pojkvännen förstår jag inte då hon jobbar extra på flyget, på två olika hotell och sitter hon barnvakt åt festsugna föräldrar runt om i Visby. Jag hoppas att hon inte får pojkvänsfacket på sig. Vore det min fru skulle jag omgående gått i strejk. Skulle börjat med att kalla till förhandlingar och förklarat att hon åsidosätter sin tid för mej och om det inte hjälpte skulle jag utlyst strejk. Självklart skulle jag på insändarsidorna ha dragit ner henne i skiten för det är ju så vi får rätt på Gotland. Och som gotlänning tror jag att självklart att just detta beteende skulle hjälpa oss till ett långt och lyckligt äktenskap. Men, nu är jag inte i den situationen så det lär inte bli någon insändare.

Monikas andra barn, nu 20-årige Alex har givit sig iväg på sin livs resa. Vi följer honom på hans reseblogg men nu har det varit tyst en lång stund. Igår ringde en fd tjejkompis från Örebro och meddelade Monika att hon skulle sätta över en del av Alex pengar från ett av hans konton till det han har kortet kopplat till. Det tyder på att han har det bra. Det tyder också på att han inte börjat jobba, vilket vi har slagit vad om ifall det kommer ske över huvud taget på denna resa. Jag är i alla fall säker på att han kommer hem som en ny människa och hoppas att han är sugen på att börja jobba med något som intresserar honom. Jag är mer orolig över att inte höra av honom än hans coola mamma. Monika brukar inte brusa upp för småsaker och låter inte enkla saker bli hang ups. Ibland kan hon köra fast men det behövs inte mer än en liten knuff så är hon alltid förbi de hindren. Hon borde ha utbildning för kvinnor och män och berätta vad som är viktigt i livet.

Nu har vi nog sålt vårt första hotellrum till en gotländsk företagare som i framtiden kommer att kunna utnyttja bomöjligheten på Tott och tjäna pengar på hotell. Nu skall vi sälja ut fler hotellrum som kommer att gå bra ihop sig för de gotländska företagarna. Har företagaren behov av minst 10 hotellövernattningar per år utanför sommarsäsongen blir det troligen en plusaffär. Sedan innebär investeringen att fastigheten troligen går upp i pris och den kan utnyttjas som besökskontor eller konferensrum för bolaget.

Det är vansinnigt kul att vi har startat en helt ny trend på Gotland där privatpersoner och företagare som aldrig varit i besöksnäringen eller turistbranschen helt plötslig blir med och tjänar pengar på turismen. När det är fler än familjen Nilsson, Harlevi, Werkelin, Högdal m.fl. som får intäkter av öns nya stora basnäring, ändras inställningen till turism hos många gotlänningar. Produktutveckling kallas det och vi har fler lysande exempel som idag är större än satsningen Bondestugan.

På Munthe II har vi 27 familjer som byggt nya villor med uthyrningsdelar och själva bor för endast 500–3000 kr månaden. I Slite strandby har nästan hälften av köparna koppling till Slite eller Gotland. I Björkhaga har ca 1/3 koppling till ön. Detta innebär att ännu fler gotlänningar med glädje berättar för sina grannar och vänner om hur de får del av turistkakan. De berättar hur de flyttat från en trea på Gråbo till en villa på Munthe och sparar 2-3 000 kr i månaden. Här hittar ni familjer som har Sveriges absolut billigaste boende med ett av landets bästa barnfamiljsområde. Detta kan man i mycket tacka Annen Jakobsson för, som varit projektansvarig för detta. Fanns det en tävling i bokvalitet så skulle detta område få väldigt höga poäng och i förhållande till kostnad skulle vi troligen sopa banan med övriga Sverige.

Att sälja hotellrum har inte varit helt okontroversiellt. Vi har egentligen inte gått ut och lanserat detta ännu men ändå fått veta att vi lever. Jag är övertygad om att det är ett framtida sätt att lyckas med så stora investeringar utanför storstäderna. Lanseringen kommer om någon vecka.

Ett slutlig gnällande är att jag har träningsvärk i ryggen av allt hostande. Intressant att ryggmusklerna får jobba när man hostar. Jag kommer troligen att överleva även denna förkylning och på andra sidan kommer jag ut minst 2 kg lättare. Ja visst ja. Strax innan bakterien slog till mot Monika och mig bestämde vi oss för att gå ner 3,5 kg. Att gå ner är skit enkelt men vi får väl se vem av oss som klarar av att stanna där. Slutgnällt från sjuksängen för idag.