Pappaledig i 36 dagar

Jag sitter på flyget hem från Thailand och funderar vad det blev av tiden. Towe har utvecklats från baby till ett litet barn. Det är en tjej som gärna provar på, men på sitt eget sätt. När det inte passar henne demonstrerar hon ordentligt. Ofta genom att lägga sig ner på golvet i någon form av tyst strejkposition. Om den inte ger uppmärksamhet kan den utvecklas med skrik. Hon har avstannat i ätandet och lite lik sin syster har hon en väldigt begränsad matsedel som hon äter ifrån. Det hänger så klart ihop med hur föräldrarnas inställning är till ständig specialmat. Här har barnens föräldrar något att jobba på.

För övrigt jobbar vi väldigt bra ihop och alla gör allt även om mamman fortfarande gör mest. När jag får vara så tight med barnen i 828 timmar (minus 52 timmars barnledighet med frun) så kommer jag dem närmare och inser vilka olika individer de verkligen är och börjar även förstå vad det kan komma att bli av dem i framtiden. Inget kan ersätta den tid man missar med sina barns uppväxt. Det händer ju så mycket under den här tiden – hur ska man egentligen hinna med?

Wilda som föddes 18 oktober 2007 har utvecklats till en liten dam som vill ha ordning och reda. Hon är klart lillgammal och vill själv utforska saker och ting efter eget lynne. Det är omöjligt att få henne att prova saker på kommando. Det skall ske när det passar henne. Tiden mellan gråt till skratt kan nästan vara mikrosekunder. Hon är väldigt tålmodig med sin lilla syster där hon till och med kan tåla lite tjyvnyp från Towe. Däremot kan hela världen falla samman av en liten törn om det hänger ihop med mat- eller sömnbrist.

Wilda är i det närmaste blöjfri på dagarna och har lärt sig att simma under vattnet ca 8 m. Det innebär att hon inte är rädd för vatten och att leken i vattnet kan bli lite mer avancerad. När vi påpekar att hon skall använda armarna vid undervattenssimmet blir hon förbannad och vägrar, men kan göra det när vi inte säger något. Hon har hunnit med att vara sjuk vid två tillfällen. Då skall hon varken ha vatten eller Alvedon. Nu har hon fått vara med när andra är sjuka och då får vi höra henne berätta för den sjuke att man ”måste dricka vatten och ta Alvedon”.

Sömn- och mattider visar sig vara viktigt att försöka hålla. Lunchsovet runt 12-tiden som ofta blir upp till 2 timmar är guldtiden för den pappalediga. Jag har nog sovit med tjejerna vid 75 procent av tillfällena vilket är en otrolig lyx.

Häromkvällen när vi satt på en strandrestaurang, då alla hade fått mat och en harmonisk stämning hade slagit läger i den lilla familjen tittade Wilda på oss med en väldigt speciell blick som var både busig och underfundig på något sätt. Hon höll i sitt iste och sa: ”Mamma kan vi låtsas att detta är en öl?” Vi fick oss ett gott skratt och undrade givetvis vad detta kom ifrån. Ögonblick som är svåra att återge, men som etsar sig fast för livet.

Den stora fasan har varit Towes badbyxor som varit lite slitna och inte håller tätt på det vis man skulle ha hoppats på. Hon har noll koll på bajsningen och det kommer nästan alltid under badtid. Då vi mest badar pool är det extra viktigt att föräldrarna har koll på badbyxorna. Ju snabbare vi upptäcker utsläppen ju mer kan vi begränsa skadan i poolen. Det är inte kul att leta bajsspår i poolen bland dykare och andra barnfamiljer. Sedan skall man lite diskret försöka tvätta både bakdel och tillhörande badbyxor lite snyggt vid uteduschen och samtidigt spola rent duschen från alla spår av den lilles utsläpp från 2:an. Men man lär sig snabbt en teknik även för detta.

Sovning med Towe är också en intressant historia. Wilda är som en kopia av Monika och somnar och vaknar i samma ställning. Känns som om båda sover väldigt tryggt. Towe har tyvärr min sovteknik som hon utarbetat ett par divisioner till. Det innebär att hon utan vidare kan rotera som en propeller i en säng som är 220 cm bred och på så sätt skrämma iväg båda föräldrarna. Det inhandlades därför snabbt en barnsäng i Thailand till Towe som inreddes så att hon trivs i sin säng. Den är 110 cm djup så det är omöjligt att komma ur den själv. På gaveln finns ett blixtlås där Wilda släpper ut henne när lillasyster väckt storasyster på morgonen.  Sagoläsning för Towe handlar mest om Randi, Pucko och Dehli. Det är inte många sidor men de kan läsas om och om igen. Det känns som hon mest är ute efter samhörighet och uppmärksamhet och det är ömsesidigt från den högläsande pappan som får känna sig lite viktig.

Vi har sovit, ätit, bytt blöjor, badat, badat, sovit, badat, hämtat tvätt, ätit, läst sagor och så har det varit lite utflykter. Vi har träffat andra barn som i vissa fall varit nya bekantskaper och i vissa har det varit gamla vänner till oss vuxna. Den stora guldfisken Oskar och hans kompisar har matats varje dag i minst 20 minuter. Hunden Browni brukar vilja ha sin uppmärksamhet några minuter varje dag. Inte minst då han kliver ner i poolen och badar med oss andra. Kvinnan vi hyr av är en thailändsk entreprenör som driver restaurang, massageinstitut och hotell. Just nu är hon byggledare och bygger ett nytt eget hus, granne med vår bungalow som vi avsynar minst en gång varje dag. Thailändska byggarbetsplatser har inget som påminner om det vi är vana vid i Sverige. En svensk kontrollant från Byggnads skulle troligen stänga bygget omedelbart om han inte redan hade fått andnöd och hjärtstopp innan han fått stopp på arbetarna. Hon styr och ställer och det är kul att se hur även männen har respekt för henne, vilket är något väldigt ovanligt i detta land.

Resan hem gick förvånansvärt enkelt och vi valde att uppgradera stolarna vilket fick till följd att vi fick plats bland businessgubbarna. Man såg direkt att en barnfamilj med en ett- och treåring absolut inte var vad dessa passagerare drömde om. Snacka om att vi kände sig väldigt ovälkomna till den avdelningen. Ingen sade något, men blickarna och stämningen som man nästan kunde ta på var ett iskallt bemötande av oss. Jag förstår hur människor kan känna som blir dömda på förhand på grund av hudfärg, religion eller liknande. Barnen skötte sig nästan till 100 procent vilket fick några av gubbarna att fälla lite positiva kommentarer när vi klev av planet. Det verkar som om de till slut kunde inse att även barnfamiljer är människor. Det är faktiskt dessa tjejer och deras kompisar som skall dra in pengar så att gubbarna kan få både pension och service om 20–30 år.

Monika tycker att det bästa med resan var att det blev så mycket gemensam tid och massor av gemensam bad tid på fyra. Att hennes bästisar från Hässleholm kom på besök och att de fick tid att prata och umgås. Jag gillade våra busiga utflykter där vi smet in på hotellanläggningar som hade extra bra barnpooler. Personalen borde ha insett att vi inte bodde på hotellet men den höga dricksen kan ha hjälpt dem att se mellan fingrarna med att poolerna bara är till för hotellets gäster. Jag anser att vi är hotellgäster då vi äter på hotellets restaurang. Om det är lite förbjudet så blir det i alla fall roligare och vi fick prova massor av nya lekmiljöer vilket både Towe och Wilda uppskattade. Till och med Monika förstod hur det gick till och lånade en hotellhandduk från en städvagn. Med rätt färg på handuken sitter man säkert och har man inte ett batteri av olikfärgade badhanddukar får man låna tillfälligt.

Tiden med barnen i poolen eller på stranden där man bygger sandslott som Towe river och jag och Wilda bygger förlorade vi snabbt intresset för. Vi övergick till att bygga hål i stället, då de inte var lika lätt-rivna. Våra 2,5 dagars ledighet från barnen för egen tid och hojåkandet är också något som lätt fastnar i minnet. För Towes del var det nog båda föräldrarnas närvaro, lite kläder och att få mata den stora guldfisken Oskar. Att Som kom ner och hälsade på förstås och att Wilda alltid finns som hennes bästis.

Wilda uppskattade nog mest att hon kunde simma utan armringar, busandet med pappa och mamma i poolen och att måla naglarna. Hon njuter av att få massage och att ta hand om sin lilla syster. Men frågan är om inte pannkakskillen är bäst i alla fall. Den absoluta höjdpunkten var när hon fick hälla välling i den stora elefantbabyn som bara var 4 år och vägde i närmare 500 kg. Wilda var den som räddade spindlar, fjärilar, myror och en groda från drunkningsdöden i poolen. Hon är eventuellt semesterns riktiga hjälte. Eller så skall Monika ha den titeln då jag inte är kul för någon den första veckan.

Det här har varit den bästa pappaledigheten hittills och vi kommer tillbaka till Thailand nästa år…