En ovanligt ovanlig dag i mitt liv

Jag ligger här och funderar på gårdagen som var en sådan där osannolik dag då jag egentligen aldrig borde ha gått ur sängen. Egentligen skall jag inte klaga då livet är grymt bra och det är nästan tillåtet att göra vad man vill om man bara inte pinkar i en buske full av poliser.

Jag vaknade lite tidigt igår, vilket egentligen var sent då klockan visade sig vara 08.37.  Vi är i Thailand och har fortfarande inte vänt dygnet helt rätt. Det kändes direkt att något inte var helt okej – helt täppt i halsen, snorig och antagligen lite febrig också om jag känner efter riktigt ordentligt. Hur jag lyckas dra på mig en äkta grabbförkylning så här i värmen får nog anses som en bragd. Då jag för en tid sedan drog på mig en hjärtmuskelinflammation i samband med förkylning och motion så ställdes den dagliga dosen av promenader i backarna runt hotellet in och det blev frukost direkt.

Efter ett kraftigt nedkortat morgonbad med barnen smet jag iväg för att sätta mig i skuggan och läsa lite på den nyss inhandlade iPaden. Genom en lite olycklig manöver så gick den nyinhandlade i backen samtidigt som jag räddade en plastflaska att göra samma resa. Jag inser att det var ett klart felaktigt fokus att rädda plastflaskan före iPaden… Ett sprucket glas med skärvor lite överallt kändes som en riktig dålig start på dagen och särskilt när jag adderar detta med en den konstaterade grabbförkylningen.

Byta däck

Här nere har jag tillgång till en extrem moppe som är allt för extrem för ägaren vilket gör att hojen egentligen bara körs av mig under en månad om året. Ägaren var lite orolig för däckens kondition vilket jag hade full förståelse för. Hojen har lite för mycket kraft för den här trafiken och i kombination med dåliga däck så kan den få för sig att röra på bakdelen likt en marockansk magdansös. Det är vackert men kan också vara helt livsfarligt speciellt om man befinner sig i ett stim med thailändska trafikanter. Framför allt när de på fullaste allvar tror sig ha något kontrakt med Buddha som med automatik ger dem ett nytt och bättre liv om de förolyckas i trafiken.

Chris, som ägaren heter, hade hittat en Pirelli-verkstad som kan lägga om däcken så vi gjorde upp om att jag skulle ta hans Sporthoj och han skulle ta sin jeep med däcken så kunde vi ses vid verkstaden.

Varje gång som jag rullar iväg med den här muskelmaskinen kommer det en härlig frihetskänsla. Just i Thailand finns betydligt färre regler än hemma vilket gör att man till exempel kör om och blir omkörd på båda sidor. Hastighetsbegränsningar är inte så noga och antalet passagerare på en hoj spelar inte så stor roll. (Rekordet är nog fem som vi sett hittills) Hjälm behöver bara föraren ha och om den regeln har något med Buddha att göra är inget jag känner till…

Jag hann inte mycket mer än ut på stora vägen så var det stopp i trafiken vilket brukar betyda trafikolycka.. Jag tog mig fram genom att kryssa likt en segelbåt till olycksplatsen. Det visade sig att en thailändsk lastbilschaufför hade tappat kontrollen över sitt överlastade ekipage och gått rakt igenom skyddsräcket. Han och hela lastbilen välte nerför ett stup och landade 30 meter nedanför i en Bungalow där tydligen ingen var hemma. Hur det gick för chauffören vet jag inte för ingen hade kunnat ta sig ner under tiden jag var där. Jag kände att jag mest var i vägen så färden fortsatte. Efter tio minuter så smällde en Toyota Jeep med en liten Honda och jeepen fick enbart plåtskador. Den stora körde lite för tufft och då small det precis framför mig. En svensk bedömning är att den lilla nog fick bärgas till närmaste skrot men man vet aldrig med thailändarna, de har en förmåga att laga det mesta.

Jag har svårt med tävlingsinstinkten som kan uppstå precis var som helst. Det underliga är att det kan bli tävlingar fast det bara är jag som vet att det är tävling. Be mig inte förklara hur det blir så, för det är djupt rotat och det behövs nog en mycket duktig psykolog för att lösa detta mysterium. När det kom en kille på en vanlig moppe (de gör säkert 120 km här nere) och körde om mig så blev det tävling. Jag är 100% säker på att han var dubbelförsäkrad hos Buddha för så snabbt borde inte gå att köra i den här trafiken. Killen var helt galen på att köra och det tog minst 20 minuter innan jag blev tvungen att ge upp. Tvungen och tvungen, det var nog förresten mitt lite vuxnare jag som insåg att mina kontakter med Buddha inte var på samma nivå som mopedistynglingen. Först när detta står klart för mig, insåg jag att den här killen inte skulle till Pirelliverkstaden och jag får vända om lite moloket och för att försöka hitta rätt väg igen.

Väl framme vid däckgubben så fanns där två kvinnor och ingen av dem kunde byta däck på BMW:n. Mekanikern skulle komma om en timme och sedan skulle det ta ca 1,5 timma att byta upplyste de mig om. Jag frågade om de möjligen visste var man lagar en trasig iPad. Kvinnans iPad hade samma sjukdom som min och hon tipsade om en vän som byter glas. Jag fick en adress och lade ner däckbytet för att söka upp vännen i stället.

Laga en iPad

I butiken upptäckte vännen att det jag har är en helt ny maskin av senaste modell vilket skapade stor uppståndelse då alla fem i butiken verkade vara någon form av Apple-nördar. Fördelen med att vara ägare till ett sådant exemplar är att man med automatik är med i samma sekt och inom sekter tar man hand om varandra. Efter att en man och två kvinnor försökt hitta information via telefoner och över internet  i 45 minuter så fick jag svaret att maskinen är för ny. Normalt är allt inom IT-världen för gammalt när det kommer ut från affären och då kan man inte få tag i reservdelar eller också är det inte lönsamt att laga. Men att det nu kunde vara för nytt var en spännande erfarenhet. Jag och iPaden lär får leva resten av semestern med en krossad bildskärm. Nördarna plockade bort allt löst glas med tejpbitar och sedan satte de på skyddsplast vilket gör funktionen 100% men bildkvalitet är bara 53-procentig.

Under färden hem så small det bara en gång och det är en mopedist som fick en minilastbil i sidan. Inget allvarligt bara ordentliga skrubbsår och stopp i trafiken. Ingen av oss tvåhjulingstrafikanter tror att det är vår tur att krocka, så det är väldigt mycket kortbyxor och T-shirts vilket betyder fler skrubbsår än nödvändigt vid kollisioner.

Patong by Night

Väl hemma så hade en gammal kompis landat för en natt på vårt hotell för att vi skulle göra Patong by Night  ihop med Monika. Vi inledde med några kalla öl vid poolen och gick igenom livet. Sedan lämnade vi över barnen till grannen; en tysk på 127 kilo som heter Mike och lever ihop med en thaikvinna som verkligen gillar våra barn. Hon och barnen kommunicerar på svensk-engelska som är starkt uppblandat med thai. Sedan använder de sig av det internationella kroppsspråket. Enligt fyraåringen pratar Lekk (kvinnan) svenska, vilket absolut inte är sant. Men de pratar med varandra och har kul i alla fall. Det finns de som skulle säga att det inte kan fungera, med det går så bra så. Tur att jag har en inbyggd gen som inte kräver att jag alltid skall lyssna på de som anser sig kunna allt.

Vi inledde kvällen på en Italiensk restaurang som vi lärt känna därför att det alltid stått en kö av italienare utanför den, vilket borgar för bra mat. Nu var det ingen kö alls och restaurangen var knappt halvfull vilket fick oss att fundera. Det verkar som om det blivit nya ägare, men kvalitén på maten var lika bra som innan, så vi njöt av mat och dryck.

Efter maten skulle vi in till Patongs nöjeskvarter som är lite extrema. Det är inget ställe som Fredrika Bremerförbundet brukar lägga sina årsmöten på precis. Här är det raka rör och allt går att köpa. Kvinnor exponeras på ett vis som är allt annat är politiskt korrekt. Det går inte att blunda för eller låtsas som om det inte finns, utan bör upplevas så att man har en korrekt uppfattning om vad som sker – men för den skull behöver man inte utnyttja situationen.

För att inte hamna i någon situation där vi tre skulle kunna anklagas för att vi utnyttjar kvinnor så landade vi i en bar med pojkflickor eller katojer som det också kallas. Dvs mer och mindre ombyggda killar. Det är killar som lagt några kronor, eller rättare sagt baht, på att skära bort och lägga till både här och där. Vi var rätt ense från början att det var killar men ju längre kvällen led desto mer tjejer blev dessa män. Eventuellt hängde det ihop med konsumtionen av tequila. Servitrisen och dessa Ladyboys jobbar i team och ett sätt att dra in pengar är att se till att gästerna inte har tomt i glasen. När Monika vek ner så klev servitrisen in och blev ställföreträdande fru. I alla fall vad det gällde alkoholintaget. Bra för Monika men mindre bra för den lilla servitrisen. Vi fick ihop en ordentlig nota innan någon kom på den fantastiska idén att just vi fem borde gå på ett skum- och poolparty.

Skumparty!

När jag idag tänker efter så har jag inte varit på skumparty sedan Crazy Corner och Christer Jansson fanns på Stora Torget på 80-talet. Redan när vi kom fram till Manne (inkastaren)  som gav oss fem drinkbiljetter och propsade på att vi skulle gå på hans pool- och skumparty så var jag pissnödig. Att det sedan kostade xx antal bath i entré gjorde ju att vi betalade för drinkbiljetterna i alla fall. (Det är sällan något är gratis fortfarande). Det blev väldigt mycket stämning när vi väl kommit upp på översta våningen på den här klubben och toabesöket fick vänta. Varför man har poolparty om ingen badar, förstår jag inte. Så det var bara att ta av sig kortbyxorna och dyka i. Alla tre tjejerna fick röda kort då de badade topless. (Det borde egentligen bara varit en som skulle ha rött kort, då de andra två var killar) Tyvärr vad det inte 1,60 cm djup utan det fattades ungefär en meter. Som tur var tog jag det osäkra före det säkra och landade med ett ordentligt magplask, vilket var bra för min nacke men inte för de gäster som stod närmast poolen. Här kom det nästa röda kortet.

Efter ett tag kom det några vakter och tyckte att vi badat klart långt innan vi var klara på riktigt. Dumt att ha badvakter i kostym, för då går det inte att få upp en enda människa ur en pool om de inte inte vill upp. Vi förhandlade oss till att få vara i skumpoolen om vi kom upp utan mer diskussioner omgående. Det som jag glömt bort på 25 år är hur halt det blir på golvet när man har skumparty och framför allt om  golvet är täckt av presenning…

Första volten gjorde jag direkt när jag hoppade in och den skulle kunna få vilken clown som helst att tappa sin röda näsa av avundsjuka. Jag skulle ha kunnat avstå den vurpan. Vurpa nummer två kom när foten vek sig och det blev en ordentlig stukning. Vårt badande hade höjt stämningen på stället, framför allt när vakterna skulle ha upp oss ur poolen. Tyvärr tyckte inte vakterna det var lika kul som de övriga på stället, så vi var efter ett tag överens, alla tio, att det var dags att gå vidare. Klockan var nu närmare 4 och det blev lite bråttom ut från sjunde våningen.

Poliser i busken

Tyvärr hann jag inte med det där toabesöket som jag borde ha gjort när vi kom till partyt,  så det tryckte på lite när vi väl var nere på marken igen. Jag såg några buskar som var lämpliga och som låg lagom avsides. Precis när jag lättat på trycket kommer det en thailändsk polis och påpekar att det kostar 500 bath att slå en båge i dessa buskar. Jag var inte på bra humör just då för min fot hade börjat svullna upp och stärkt av 1/2 tjog tequila plus lite mer pratvatten så försökte jag förklara att han inte sett rätt.

Jag tyckte att jag klarade mig rätt bra när jag sträckte på mina 189 cm jämte hans 162, det var i alla fall i mina ögon ett övertag på minst 27 cm. Men det tog inte mer än 24 sekunder så var det helt plötsligt sex st x 162 cm thailändska poliser med all makt de har. Jag insåg att jag helt plötsligt låg under med 783 cm. Det var tydligen Patongs samlade kisspolis som gjort en räd mot mig. Men tack vare att jag var stärkt med några centiliter Tequila så kunde vi enas om att jag troligen aldrig gjort ettan utan blev avbruten av den första 162 centimetaren. Ett avbrutet icke genomfört pissbrott kunde jag inte straffas för och fick linka vidare.

Kvinnor blir män

Våra kvinnliga pojkflickor som nu var betydligt mer kvinnor än män hade glömt att informera oss om en liten sak när vi lämnade baren. Vi var övertygade att de gått med för att roa sig ihop med oss och vi tyckte det var utmärkt att få lokalguider när vi skulle utforska nattlivet i stan. Så enkelt var det inte, utan det kostade 500 bath var att lösa ut lokalguiderna, vilket ingen informerat oss om. Så när vi sa hej då och skulle sätta oss i en taxi, blev vi hotade av två stycken kvinnor som absolut, precis blev män. Deras vapen var ett par 42:or med 8 cm klackar som förflyttades från fötter till händer på några sekunder. Vi insåg med ens att vi inte läst det finstilta och betalade. Om det nu var sällskapspojkar som följt oss under fyra timmar så var det en väldigt låg taxa.

När vi tre var åter på hotellet kunde vi summera kvällen med att det var en bra partynatt i klass med Club 33 på 80-talet. Det är underbart att det blir så galet kul när man är ute med sin fru. Det är inte lika kul just nu när jag försöker minnas allt som hände och framför allt så har kroppen en del skavanker som tar några dagar att läka. Skillnaden på Club 33 och dagens festande är att festen pågår bara 12 timmar nu mot ca 170 timmar då. Hur orkade man???

Jag ligger kvar här och inspekterar min vrickade fot, en rinnande näsa, en skrapad armbåge och ett megastort myggbet som ser ut som ett riktat anfall från minst åtta stycken extra sura thaimyggor. Lägg sedan till den där tequilasmaken som inte riktigt vill försvinna från munnen trots tre tandborstningar så får det bli en typisk hemmadag.  En sådan där dag då man inte gärna lämnar sängen.