Tsunamin både tog och gav! 

Världens näst kraftigaste jordbävning 

Den 26 december är det tio år sedan tsunamin i Indiska oceanen. Jordbävningen som utlöste flodvågen var den näst kraftigaste som uppmätts i världshistorien med sina 9,0 på Richterskalan. Tsunamin tog 225.000–300.000 människors liv (4–5 gånger Gotlands befolkning) och över fem miljoner (halva Sveriges befolkning) blev hemlösa. Sverige var med sina 543 döda och 1.500 skadade det mest drabbade landet utanför Asien. Den jordbävningen är en av de svåraste naturkatastrofer som drabbat världen de senaste seklet.

Två sidor av myntet 

Vi fokuserar nästan alltid på allt elände som den jordbävningen och den efterföljande tsunamin ställde till med. Men det finns alltid två sidor av alla mynt. Och på det här myntets baksida finns det nya människor, nya familjekonstellationer och nya vänskaper som inte funnits om tsunamin aldrig utlösts.

Lycka efter olycka 

Ett tankeexperiment är att det som hände aldrig hade hänt och då skulle vi levt vidare med våra gamla familjer och gamla värderingar. Det finns mängder av tsunami-barn som inte skulle ha funnits och det är även många nya familjekonstellationer som finns på grund av, eller tack vare, tsunamin.

Charlie och Max

Självklart har jag vid flera tillfällen tänkt tanken att det som hände inte skulle ha hänt och hur livet då skulle ha sett ut idag. En sida av mig vill så klart att det skulle vara så men då börjar den andra sidan ifrågasätta vad som skulle hända med Wilda, Towe, Boston, Annika och alla de andra barnen som idag finns tack vare tsunamin. Charlie och Max skulle haft basröst och börjat få antydningar till skägg.

Ulrika och jag

Monika skulle inte funnit i mitt liv och alla de nya bekantskaper som kommit tack vare henne, skulle inte finnas. Mina nya sundare värderingar skulle inte finnas och här någonstans börjar det bli ett väldigt jobbigt tankeexperiment som alltid slutar i kaos.

100 000 nya tsunami-barn 

Flera gånger när jag försökt mig på detta landar jag i en mycket tillkrånglad situation som gör att jag måste tänka bort en massa saker. Jag har därför bestämt mig för att bara acceptera det som hänt och försöka hitta fördelarna i detta. För det finns så klart även bra saker som kommit ur detta  också. Det är inte detsamma som att tsunamin är bra men när den har härjat och det tio år senare inte går att vrida några klockor tillbaka, så kan man försöka fokusera på det som i alla fall har medfört något bra.

Monika, jag, Wilda och Towe på Thailandsresa.

I min nya familj är det två små blonda tjejer, Wilda och Towe, som aldrig skulle ha funnits och min familjekonstellation skulle inte sett ut så här, om det som skedde inte skett. Jag har flera vänner som på olika sätt har tsunami-barn. Bland annat var min bror Bobbo och hans fru Anja färdiga med att skaffa barn, när de blev ofrivilligt gravida strax efter tsunamin. Då var en abort otänkbar för dem, framför allt när jag just förlorat två barn. Deras Boston blev ett av många tsunami-barn som idag lever och berikar våra liv. Det finns många familjer där ute som fått nya barn i gamla och nya familjekonstellationer tack vare tsunamin eller som många skulle säga: på grund av. Det är antagligen upp emot hundratusen tsunami-barn som idag finns runt om i världen och som utan katastrofen inte funnits.

Mina två tsunami-barn: Wilda och Towe!

Efter regn kommer sol 

Efter en stor skogsbrand börjar växter att tränga fram ur den svartbrända marken och ganska snart blir det nya djur och växter som tar naturen i besittning. Detta sker oavsett om vi vill eller inte då naturen har sin gång. Jag tror det är likadant med tsunamin. Efter dess härjningar så har idag allt blivit vardag alla dagar. Vi lever alla i någon form av familjeliv, äter oftast tre gånger per dag, sover våra 6-8 timmar och drömmer våra drömmar. Det flesta av oss har lärt sig något nytt och tar inte längre livet för självklart, vilket i mitt fall gjort att jag tack vare ålder och erfarenhet blivit en bättre människa.

Nytt beteende och nya relationer 

Jag vet att relationen mellan svenskar och thailändare har landat på en helt ny nivå om man jämför med hur den var före julen 2004. Då var det många som inte såg svenskar och thailändare som speciellt jämställda. Jag tror att många thailändare blivit mer socialt accepterade i Sverige efter deras insatser efter tsunamin.

Jag tror också att vi svenskar fått en annan syn på sorg och katastrofer i världen som helt klart är till det bättre. Därför tror jag att vi skall acceptera det som varit och fokusera på de positiva saker som har hänt i katastrofens spår. Jag hoppas även att myndigheten Sverige har lärt sig något och kommer att agera på ett annat sätt när en katastrof drabbar oss nästa gång.

Sverige värst drabbat! 

Jag sitter i en poolbar i Spanien och tittar på alla semestertörstande familjer som nu ser fram emot några dagar i solen. Så var det också för 10 år sedan och då var det 543 svenskar som aldrig kom hem. Där ibland alla döda fanns min familj vilket då var helt overkligt och är lika overkligt idag. Jag lyssnade på min egen ljudbok för ett slag sedan när jag promenerade, och kunde inte fatta vad vi gick igenom och kunde absolut inte förstå hur vi orkade eller ens att det var mig det handlade om. Jag tror att vi har något inre skydd som gör att vi glömmer vissa saker. Jag förstår därför att andra inte förstår och det är nog så det skall vara, att man inte måste förstå alla ohyggliga saker som sker. Tiden läker alla sår och vi klarar av så mycket mer än vad vi tror – det är klyschor som jag idag vet stämmer.

Jag skall inte dö nyfiken! 

Oavsett vad folk tycker om hur jag och andra skall vara eller borde vara så har jag gått vidare och byggt upp ett nytt liv som till och med är bättre än mitt förra. Det beror inte på något sätt på att den ena livskamraten skulle vara bättre än den andra, utan det handlar om livserfarenhet. Det handlar om att jag har valt att fokusera på att ha ett bra liv, att jag inte går omkring och är rädd utan följer min egna inre kompass som är väldigt tydlig. För vissa som vill vara politiskt korrekta eller som skall vara alla till lags, kan mitt sätt säkert vara provocerande. Men det är i längden vinnande att våga vara tydlig, även om en del inom myndigheter och politik inte gillar det. Jag står för mina åsikter och har ingen prestige om jag måste ändra mig. Enligt min fru Monika är jag väldigt enkel att leva med, och det är hennes ord, vilket känns bra.

Lär av andra 

Jag vet att när gamla människor skall summera livet och de får frågan om vad de ångrar mest i sitt långa liv, så är ett av de vanligaste svaren att man inte gjort det man ville göra. Man har istället oftast valt att göra saker som andra eventuellt förväntat sig att de skulle göra. Detta kommer inte att hända mig det är jag 100 procent säker på!

Tacka din unika historia!

Ibland tar jag eventuellt ut svängarna lite för mycket, men om man inte vågar vara nyfiken och prova, hur skall man då veta? Ihop med min Monika så känns det som allt är möjligt och vi säger båda ja till varandra, livet och allt som går att prova på där ute. Utan min historia med föräldrar, taskig skolgång, Ulrika, Max, Charlie, Tsunamin, flygbolag, Gotlandsbåten, Wilda, Eva, Bobbo, Monika, lärare, Micke och mycket mycket mer så skulle jag inte vara den lyckliga människa jag är idag. Det gäller att vara nyfiken och vilja fånga dagen och gärna ihop med någon som Monika, där två vågar säga ja till det mesta.

Jag och Monika i Paris

Ni finns alltid

Vi glömmer aldrig er som dog under tsunamin – ni finns med varje dag. Men vi som blev kvar måste ha fokus på dagen och framtiden. Jag hoppas att människor kan använda den här 10 årsdagen till reflektion och inte ta varandra för givna, varken idag eller i morgon! Och gläds över alla nya tsunami-barn som finns idag och som växer upp runt om i världen som en påminnelse om den urkraften som finns inbyggd i oss människor för att vi skall överleva som art på den här planeten.

Pigge