Framtiden är ljus

–Min Towe! Min Towe! så låter tvååringen lite grinigt och vill hålla i treveckorsjubilaren. Frukosten är avklarad och huset börjar vakna när jag kommer på mig med att bara sitta ner och känna att vi verkligen är en riktig familj.

Det är lördagsmorgon och regnet strilar ner. Nicole och hennes kompis Julia har vaknat och går omkring bärandes på båda småtjejerna. Monika får något nostalgiskt i blicken när hon ser att Nöjesmassakern går i repris på tv i kväll. Jag är envanlig 48-årig småbarnspappa och lagom lycklig för att allt är väldigt vanligt och hela huset är fullt av tjejer. Så vanligt som det borde vara och som är helt naturligt för många i Sverige.

Tyvärr är det allt för många som inte alltid uppskattar vardagen. Många glömmer bort att de flesta i världen aldrig får uppleva detta med att ha en familj där alla mår bra och där det egentligen inte finns en massa RIKTIGA problem.

Innan vi somnade igår så diskuterade vi två kompisar som inte är ”goa” mot varandra i förhållandet. De uppskattar inte varandra utan letar mest fel hela tiden. Kanske är det av sådana anledningar som det har brutit ut en skilsmässoepidemi runt omkring oss. Monika och jag vaccinerar oss mot detta genom att vi ger varandra tid och pratar om det mesta. Ofta diskuterar vi hur våra vänner gör och försöker dra nytta av det vi ser är bra eller dåligt. Man måste se upp – inget vaccin är hundraprocentigt, så det gäller att vårda det man har.

Fördelen med att gå igenom tuffa saker är att man inte lägger energi på att bygga vidare på dåliga sidor hos sin partner. Jag önskar ingen att mista någon eller andra tråkigheter men skulle ändå vilja att fler fick gå igenom saker så att det kunde inse att livet är tufft och att det går att både leva och börja om, bara man bestämmer sig. Man måste inse att det inte finns någon annan som kommer att styra ens liv. Även om en del tror att skolan, staten eller kommunen tar ansvar för ens liv så är det jävligt fel. Man är 100% ansvarig för sig själv och sin utveckling. Ibland går det trögt och blir stopp, då får man ta en annan väg. Allt är egentligen möjligt, särskilt i Sverige. Ibland tar det riktigt svåra bara lite längre tid. Och tid handlar mest om prioritering.

Det har varit en tuff vecka för både Monika och mig med två nätter borta och långa konferenspass – tio styrelsemöten där flyget varit mest i fokus.

Vilket gäng vi har under Sverigeflyg! Att ha strategi- och utvecklingskonferens inom Sverigeflyg är som att dopa sig. Jag är smått hög efter varje sådant möte och det brukar hålla i sig en vecka. 2005 efter min olycka med tsunamin var Sverigeflyg det första arbetsmötet som jag gick på. Jag kommer ihåg hur energin formligen rann in i kroppen på mig under detta möte. Att vara entreprenör och få umgås med hungriga företagsutvecklare som tror att man kan gå på vatten är en enorm känsla. Att samtidigt få befinna sig i ett bolag där man inte accepterar ett nej och inte sitter nöjd utan hela tiden letar utvecklingsmöjligheter, gör att alla ger energi. Egentligen är det en form av evighetsmaskin som uppstår under dessa möten. Ju fler vi blir desto mer energi producerar vi.

Vår VD sade. ”Vi ser ljust på framtiden. För vi är ljuset i branschen”. När alla andra minskar så ökar vi antal passagerare. När de andra drar ner på linjer så startar vi nya. I söndags var jag i Östersund och medverkade på invigningen av Östersundsflyg. Denna söndag är det invigning på grannön Bornholm. Där startar vi Bornholmsflyg till Köpenhamn. Vi har minst tre stora hemliga projekt på gång och några mer eller mindre revolutionerade saker för branschen. Vi har en stark framtidstro och vi lever efter vår affärside: att hjälpa regioner att utveckla sig genom bättre förbindelser. Nu tittar vi på att starta rederi till Gotland och flera tågförbindelser i landet och inget känns speciellt omöjligt i detta gäng.

I Östersund var det planerat en massa jippon för att locka så många Jämtar som möjligt att vara med på invigningen. Bland annat skulle det vara fallskärmshoppning där jag eventuellt skulle få hoppa med. Vi skulle se hur många Jämtar det behövdes för att lyfta ett flygplan. Magnus hade byggt en ställning som planet skulle rullas upp på för att vi skulle kunna genomföra ett rekordförsök där Jämtarna skulle lyfta detta med så få personer som möjligt.

Tyvärr var det regn med låga moln så hoppandet fick ställas in och planet kunde inte heller lyfta på grund av vädret. Det är då människor sätts på prov. Antingen kan en chef sätta sig ner och deppa, skylla på yttre omständigheter och sprida dåliga vibbar som ger osäkerhet i teamet. Inte platschefen i Östersund. Han ställde sig upp 30 minuter innan start och berättade vilken fantastisk dag det skulle bli och att idag är första dagen på Östersundsflyg.

Han lyfte alla positiva bitar av det som skulle ske och att vi nästan var fulbokade i båda riktningarna på premiärturen för året-runt-trafiken på Östersund. Han kändes som den slags general som trupperna följer i alla väder. Om han bett oss marschera från Östersunds flygplats till Åreskutan i regnet så hade vi gjort det!

Magnus positiva stil spred sig till personalen, ägarna, LFV-personal och framför allt till alla nyfikna Jämtar. Jag pratade med en man som var närmare 2 meter som mumsade i sig av premiärtårtan. Han välkomnade oss men sade att han alltid måste flyga med SAS för att han är så lång och menade att han inte fick plats i våra maskiner. Jag bad honom att provsitta då vi hade sex stolar med oss för att kunder skall inse att vi har mer utrymme än vad våra kollegor har på SAS. Våra SAAB 2000 är egentligen byggda för 58 passagerare men vi har bara 50 st säten så det finns alltid mer utrymme i dessa plan än i konkurrentens. Tvåmetersmannen var väldigt skeptisk men blev glatt överraskad när han väl satt där. Han påstod att han alltid har problem men i detta plan så kan han sitta helt normalt. När jag sedan berättade att han aldrig riskerade att hamna i mitten av tre då vi bara har två säten på varje sida så var jag säker på att vi fått ytterligare en kund på Östersundsflyg.

Det är viktigt att lyssna in kunder och sedan få dem att själva prova. Ibland räcker det inte med att man reser snabbare, billigare och miljövänligare till Stockholm city. Vår största utmaning är att få resenärerna att prova och då blir det ofta permanenta resenärer. Problemet är att det finns så många vanemänniskor som helst gör som man alltid gjort. Tyvärr finns ett inbyggt motstånd och rädsla att prova och tänka nytt hos många.

Det senaste från General Magnus Trense är att han tyckte det var bra att lyftet av planet inte blev av. Nu har han möjlighet att göra en tävling av hela grejen där Jämtarna inte bara skall vara med och lyfta sitt eget flygbolag. Man skall även sätta rekord i flygplanslyft under året. I de flesta situationer går det att göra något bra om man bara tänker efter och anstränger sig lite och det gäller alla.

Så gör något bra! Se ljust på framtiden till exempel!