Landshövdingen, Kommunalrådet och kärleksnästet
Jag var på ett mycket spännande och konstruktivt möte i veckan som var. Som Gotlänning så blir det många timmar i flygplan om man skall ut i Sverige, men det fungerar väldigt smärtfritt trots att resan var nästan trehundra mil tur och retur, med fyra olika flygplansbyten och ett antal taxiresor. Trots detta var vi på plats redan kl 10 på morgonen för ett möte med landshövdingen, kommunalrådet och deras tjänstemän.
Detta var ett möte där vi för andra gången träffades för att se om vi hade en samsyn om ett större projekt. Detta var ett helt naturligt möte där alla inblandade träffades och tyckte till. (I och med att vi kom från Gotland så kom gliringar om att vi inte fick banda mötet – skämt som vi kommer att få dras med länge.) Samsyn uppstår och alla försöker se om förutsättningar kan finnas för att alla projektets delar skall kunna fungera. Alla är kreativa och försöker hitta lösningar vilket egentligen borde vara helt naturligt. Jag föreslog att vi skulle träffas om tre månader och då skulle alla redovisa vad de grävt fram. Nu var det till min förvåning inte jag som kortade tiden och hade bråttom, utan det var mina samarbetspartners som tidigarelade nästa möte. Detta sätt att vara konstruktiva på möten är tyvärr långt ifrån den verklighet vi har på Gotland där Länsstyrelsen skall agera Polis och kontrollera kommunen så att det inte går att genomföra möten på detta vis.
Jag bestämde mig för två år sedan att våra företag skulle konkurrensutsätta kommun och länsstyrelse på Gotland. Konkurrensutsätta gick bara att göra om vi bytte etableringsort. Det beslutet hade aldrig tagits utan Länsstyrelsen på Gotland. Så i min besvikelse över deras tröghet måste jag i alla fall tacka dem att de tvingat iväg mig och mina medarbetare. Jag framförde tacket till Marianne Samuelsson på en gemensam middag för ett år sedan och hon var glad för vår skull och önskade oss lycka till.
Nu börjar jag få en bild av verkligheten utanför ön. Jag säger inte att alla jobbar med en annan inställning men tillräckligt många för att jag skall bli lycklig. Och den lyckan skall jag konstigt nog tacka trögheten hemma för? Utan den så vore det inget speciellt att alla inblandade kan samarbeta om utvecklingsprojekt i en region. På Gotland är vi inne i en väldigt dålig trend av gnäll, olyckor och negativa signaler. Ön har egentligen alla möjligheter att utvecklas. Efter regn kommer sol och det borde framför allt gälla Gotland som har flest soltimmar i år igen om jag inte är felinformerad.
På hemvägen från mitt möte blev det nästan två timmar över i Stockholm vilket gjorde att jag hann införbi en kvinna som har en erotikshop på fina gatan. Hon säljer upplevelser för vuxna. Det handlar mest om film, böcker, oljor, kläder och spel. Vi har köpt en hel del böcker och spel till vårt kärleksnäste som nu är färdigbyggt. Det är en helt fantastisk liten stuga som ligger på en hemlig plats med solnedgången i havet utanför fönstret.
Man kan öppna upp hela gaveln och får då in solen eller månen i den stora dubbelsängen. Alternativt så ligger man under stjärnorna i den breda dubbelhängmattan. När man ligger där med sin partner och bara är, när man fantiserar om vad som finns där uppe så inser man hur väldigt väldigt små vi är. Men vi är, vi finns och vi skall fortsätta att fantisera med varandra.
På plats i kärleksnästet känns det som om man befinner sig i en glasbubbla där tiden står still. I den bubblan borde vi lite oftare kliva in i med vår partner. Krypa riktigt nära och bara vara utan barn och vänner så att vi kan uppleva tvåsamheten på riktigt. Vi träffades ju en gång för att få egen tid tillsammans och den tiden måste vi se till att få med jämna mellanrum. Egen tid är nog det viktigaste om man skall ha ett bra förhållande.
Hittills har vi haft ett 20-tal par i åldrarna från 21 år till de äldsta på 73 år. Samtliga kommer hem med ett löjligt flin på läpparna och ögon som lyser av en nytänd eld som brinner. En del bokar direkt ett nytt datum med något drömskt i blicken. Är det konstigt att till och med kärlek skall förpackas och avsättas särskild tid till? Nej det finns ett jättebehov och det vi nu bygger upp kommer att få en massa kopior.
Ett par kom på sig själva med att det var tredje gången som de varit ensamma på 17 år. Det var ju därför man träffades och så glömmer man bort det så fort. Inte konstigt att många skiljer sig. Det beror ofta på att de inte tar sig egen kvalitetstid.
Inom en månad skall vi lägga ut vårt hemliga kärleksnäste på en hemsida och förklara hur man bokar ett nostalgiskt kärleksmöte med sin äkta hälft. Flyg till Gotland och vid flygplatsen står det en röd WV-bubbla, cab, från 60/70-talet och väntar med en karta som visar vägen till den lilla pittoreska stugan vid vattnet. Bilfärden längs den Gotländska kusten med passande musik och vind i håret gör att den rätta känslan infinner sig. Snacka om nostalgitripp som Eva sade. Tid för varandra och tema kärlek gör att till och med frukostkorgen på morgonen blir en upplevelse.
Tanken är att vi ska bygga ett nytt sådant kärleksnäste per år och se till att det blir något exklusivt där man tar sig tid för varandra. Målet är att få paren att avsätta två dygn och då blir det ca 50–75% rabatt för dag två. Det är viktigt med egen tid och det måste få ta tid att bara vara.
Flera av dem som varit där säger oberoende av varandra att det är som att vara i en bubbla där tiden stannart. När Monika och jag hör det så vet vi att det här är helt rätt idé och vi känner hur känslan smittar.
Er idé med ett kärleksnäste är en toppenidé 🙂 Känner själv att vi aldrig har tid för ensamtid, det är alltid nåt som kommer emellan, vi har hitintills aldrig firat en enda bröllopsdag och vi har varit gifta i över 19 år, kanske får jag tänka över hur vi ska göra nästa år då firar 20 år.
Har ständigt dåligt samvete över att man aldrig ”hinner” med varandra.
Tänker ofta på hur mysigt det skulle vara att göra något ensamma, men så tar plötsligt alla måsten över.
Tror er idé kommer att slå mycket väl ut, som tur väl är så är väl inte alla lika ”fullbokade” av jobb och måsten som vi är =)
Grattis till lill-tjejen, är glad för er skull och kul för lilla Wilma att ha en lilla-syrra att sköta om.
Utmärkt val av bil till ”kärleksnäste-projektet”!
Alltså en röd Bubbla-cab då. 🙂
Åh, vad det låter mysigt med ett kärleksnäste. Din text gjorde att jag fick så dåligt samvete om vad som är viktigt i livet. Jag tar allt för givet men självklart är det ju inte så. Du om någon vet. Vi, min familj följde din kamp i Thailand och jag har kännt mig så glad när jag kunnat läsa om ditt ”nya” liv med din familj.
Nu ska jag i alla fall sätta mig ner och försöka få lite kvalitétstid med min man som jag försummar lite.
Tack för kloka ord Pigge! Kanske kommer vi och besöker Gotland en dag.
Åh, det där lät helt underbart som en dröm!!! Jag och maken brukar ta en och annan ”vanlig” hotellweekend då vi vill göra något för oss själva:). Det är också mysigt – men ert ”Kärleksnäste” låter mycket mera lockande!!! Vilken pang-idé! Visst kan man ha det mysigt på hemmaplanen också – men ska man ha den optimala avkopplingen och stämningen måste man göra någonting mera extra…kärleksnästet verkar vara en sådan plats, som har allt…
Det som kan sätta käppar i hjulet för en del är väl priset, kan tänka mig att man får betala en skaplig hacka för kalaset:). Hoppas priset blir överkomligt, då kommer vi:).
Lysande idé, nu kanske skilsmässorna minskar drastiskt… för det är nog mycket pga ont om tid tillsammans som det blir så många separationer… ser fram emot ”lanseringen”.. 🙂
Ett kärleksnäste låter helt underbart.
Har man inte råd/möjlighet att resa iväg, kan man ju lämna bort barnen, stänga av telefonerna, låsa alla dörrar och skapa sig ett eget kärleksnäste hemma, bara låta fantasin flöda och göra det så underbart man bara kan. Håller med om det är något alla borde göra, ta sig tid att bara finnas för varandra. Inte bara i början av ett förhållande utan allt som oftast, underhålla sin kärlek till varandra, det är viktigt. Man får sådan positiv energi och kraft av all kärlek man både får och ger vid sådana tillfällen.
Hälsningar Mona