En lördag under familjesemestern

Dagbok från lördagen den 23 januari. Natten har inneburit två matpass med Towe. Klockan 02.50 och 6.45. Jag kollade ett  mail innan jag slängde mig i poolen 07.05 för 45 minuters simning som blev 40 minuter då jag skulle vara klar för MC-utflykt med hyresvärden klockan 08. Han är schweizare och har två stycken BMW-hojar. En äldre 650 som kan jämföras med en Volvo och en 1200 med 180 hp som mer kan jämföras med en galen vildhäst. Jag fick ta vildhästen och det lyste nog lite i ögonen som hos den lilla grabben när jultomten kommer. Nu finns det egentligen inga vägar som är byggda för en sådan maskin, så att det går att utnyttja den hojens kraft. Vi gav oss iväg på morgonen och körde slingriga vägar längs kusten. Det var inte speciellt mycket trafik så det blev en del åka av trots allt. Målet var en fransk bagare som flyttat hit och startat ett bageri: nybakade franska pain riche! Vi var inte de enda som hade den glade bagaren som mål och allt var slutsålt men om man var lite VIP, som vi var, så kunde man bli lovad 8 stycken av nästa laddning…

Min hyresvärd ville visa två restauranger som han tyckte att vi skulle besöka (vilket vi gjort när detta skrivs). På hemvägen ville jag ha ost och skinka till brödet vilket inte var helt lätt att hitta. Till slut fann vi vad vi sökte i den fjärde affären. Skinka och ost är dyrare här än hemma, då det är import. På hemvägen ville jag byta hoj och prova den lite mer Volvo-betonade saken. Som tur var fick Kris stopp på de stora monstret och det var batteritorsk. Kris blev helt förtvivlad men jag sade att ”vi rullar igång den”. Jag tog sikte på en nedförsbacke. Kris vågade inte och jag rullade igång den som vilken hoj som helst. Han blev väldigt imponerad vilket fick till följd att jag och Monika skall ta en heldag på den hojen. Väl hemma väckte vi tjejerna och gick ner för en härlig frukost vid poolen 09.50.

(Vi hyr en bungalov för ca 5000 svenska kronor per månad och har då tillgång till en stor pool som ligger i ett mysigt område med en liten restaurang där vi äter frukost varje morgon. Tjejerna som jobbar där vet vad vi vill ha och en del saker hämtar vi själva i kylskåpen. Hotellet heter Kata Big Rock och kan rekommenderas. Ingen lyx men det finns det man behöver.)

Efter frukost tog vi en några kilometer lång promenad till stranden. Jag tog en massage på stranden och sedan var det bad med barnen. Tanken var att ta en promenad längs Katastranden som är ca 1,5 kilometer. Tyvärr hade vi lite otur med tidvattnet så det blev ganska jobbigt  att få snurr på hjulen på tvillingvagnen. Men vi hjälptes åt och det sög lite extra must ur benen.

För att komma till nästa strand krävs det någon kilometers promenad till med obligatoriskt stopp på en coffeshop där Monika njuter lite extra. Själv har jag inte lärt mig dricka kaffe så det blir färskpressade frukter. Nere på Karonstranden tog det stopp lite snabbare då tidvattnet gjort det omöjligt att dra barnvagnen. Vi passade på att bada och Towe 5 månader sken som en sol när hon fick vara själv i sin badring. Ett par ryska damer blev överförtjusta av att den lilla knodden klarade sig själv i vågorna. En kvinna som jag inte kan placera, kom fram och frågade om jag känner mig rädd för att vara i vattnet och jag svarade att det är borta för länge sedan. Att jag skulle hamna i en ny flodvåg är i stort sett omöjligt. Vi kallpratade, men jag kan inte placera henne. Samtidigt höll Wilda på att brottas med vågorna och hon är en liten tuffing som vågar utmana havet och vågorna som bryter. Babysimmet som hon och Monika gått på har gjort henne ganska orädd för vatten.

Efter badet beslutade vi oss för att promenera längs trottoaren i stället för stranden när jag såg att vi befann oss nära ett hotell som har en väldigt barnvänlig pool. Vi gick in, beställde i baren och sedan tjyvbadade vi. Vi var ju gäster så då borde man få bada, men vi frågade inte. Barnpoolen passade Wilda som handsken och efter två timmar så fick vi bogsera henne därifrån. Nästan direkt när vi klev i poolen ropade Monika att Towe gjort tvåan i badbyxorna och det gällde att snabbt få henne ur poolen och in till ett handfat. På vägen in ryckte jag en handduk ur en städvagn, vilket visade sig vare en vinstlott då handuksfärgen visar vem som bor på hotellet. Jag behöll handduken tills vi gick, då den återförpassades till städvagnen som stod kvar på samma ställe. Vi passade på att duscha och byta om för att kunna äta på hemvägen. Tanken var att prova Kris tips; den franska krogen som drivs av en kille som jobbat som kock åt förarna i Formel ett under tio år. En typisk fransman som vägrar att prata annat än franska. Jag valde anka med grönpepparsås som var helt löjligt god och alla var mer än nöjda med maten.

Vi avslutade med lite kroppslig tillfixning på ett massageställe där vi lärt känna lite folk.  Klockan 22.30 vandrade vi hem 1,5 kilometer till vårt hotell med nytvättade hår och fixade naglar på en del av oss. Framför allt hade de fixat min tå som fått nageltrång.

Monika skulle klara den branta backen till hotellet själv med tvillingvagnen och det gick nästan. Det blev total stopp 30 meter från huset. Lätt som en plätt tog jag den sista delen av backen. På vägen upp mötte vi några som kommenterade att hon fick slita med vagnen…

Väl hemma så var det dags för första nattamaten till Towe och sedan svarade jag på det mail som jag läste på morgonen. Så var ytterligare ett dygn avklarat som pappaledig. Detta ger kärlek till barnen och till frun som i sin tur ger massor av härlig energi. Jag är inte bara glad och lycklig när jag ligger och tänker på min familj och vad vi skall göra i morgon jag är skittrött och somnar nästan omgående. Troligen med ett löjligt flin på läpparna.
 
Det är egentligen löjligt enkelt att ha det bra. Jag har diskuterat semestern med många och de flesta tycker att vi beter oss lite lustigt som inte reser omkring mer. Min filosofi är att har man semester med så små barn passar det inte att hela tiden resa runt, utan vi vill vara stilla och njuta. Något som Monika har samma uppfattning om. Det verkar som om det inte är okej för en del som i stället flänger runt som galningar och tillbringar 25% av semestern på resande fot för att alltid söka något nytt. Jag åker på äventyrsresor en gång om året och då vet jag inte var jag får sova eller vad jag får uppleva. Hela dygnen är en upplevelse och detta sker alltid på MC. Men det är något helt annat än familjesemester.