Rädsla för förändring och brist på visioner

Jag ögnade igenom nyheterna om vad som händer på Gotland. Det verkar som att Rikstrafiken lyckats ena gotlänningarna. Ett yttre hot är alltid bra om man har en grupp som har svårigheter att enas.

Nu har Rikstrafiken gjort en utredning om framtidens färjeförbindelse till Gotland. Detta har enat ön på ett sätt som är väldigt ovanligt. Politiskt korrekt för oss gotlänningar verkar vara att försvara det som är och avfärda allt som kan uppfattas som en försämring. Utan fullständig information framstår alla förändringar som det sämre alternativet. När människor med kunskapsunderläge måste fatta beslut väljer de snabbt att följa strömmen och gärna den linje som tidigare har gällt. Förändringsrädslan är grymt stor på Gotland där bevararna har ett stadigt grepp som inte är helt hälsosamt för öns utveckling.

Den första frågan man borde ställa sig som politiker, tjänsteman, företagare eller privatperson är om man anser att även Gotlandsresan måste dra sitt strå till stacken när det gäller minskade koldioxidutsläpp och om detta även gäller båtförbindelserna till ön. Om svaret är Nej lär vi få problem.

Om svaret är Ja borde vi försöka förstå hur mycket våra snabba resor påverkar miljön. 1990 släppte gotlandstrafiken ut 42 000 ton koldioxid med gammal teknik och idag släpper vi ut 175 000 ton med ny teknik. Dagens utsläpp motsvarar vad 61 000 bilar årligen släpper ut om de kör i snitt 1 518 mil enligt Rikstrafiken. Jag tror att ön har en bilflotta som är färre än 15 000 bilar om man räknar dem som är i drift året runt och kör denna sträcka. Jag tror även att vi kör mindre i snitt än dessa 1 518 mil som Rikstrafiken använder som jämförelse eftersom vi bor på en ö.

Det innebär att båttrafiken släpper ut mer än 4 gånger så mycket som alla personbilar gör 2010. 1990 var det nästan lika lite utsläpp från båttrafiken som från bilarna. D.v.s. ¼ av dagens utsläpp och då var det med gamla båtar med gammal teknik utan katalysatorer. Mindre än en timmas inbesparad restid kostar 4 gånger så mycket i utsläpp som hela bilflottan på ön släpper ut – är det rimligt?

Nu finns det ett krav från EU att alla skall reducera utsläppen med 20% i jämförelse med 1990 år utsläpp. Det blir 33 600 ton och är en neddragning på över 80% mot dagens utsläpp. Tanken är att alla måste ställa upp på detta för att hindra en miljökatastrof i världen och detta lär gälla även gotlänningarna. Jag tror att bara teknikutvecklingen från 1990 till 2020 hade gjort att vi skulle klara detta mål utan problem om vi fortsatt att färdas i ekonomifart. Dagens fartyg har ingen kommersiell framtid med den hastighet som vi har på Gotland, utan bidrag. Denna typ av båtar kommer att dö ut så som t.ex. Concorde som var Gotlandstrafikens motsvarigheten i luften.

Det är fantastiskt bra att gotlänningarna kan vara ense. Men det är ytterst viktigt att vi är överens om vad vi är överens om. Annars kommer olika lobbyister att berätta för oss vad vi är ense om och dessa styrs av enskilda intressen som är rätt mäktiga och som har många hundra miljoner kronor att tjäna på rätt beslut som inte behöver vara det bästa för ön.

Jag får tyvärr för mig att den stora massan vill att vi skall ha precis den båttrafik som vi har idag och som troligen släpper ut mest koldioxid av alla båtar i Östersjön per sjömil eller per pax. Att man absolut inte kan tänka sig några förändringar utan allt skall vara som idag, vilket är omöjligt. Jag tror att man från rederiet avsiktligt valde att inte prata om vilka konsekvenser de nya båtarna hade för miljön då man inte berättade om 4 gånger så mycket utsläpp utan hellre snackade om katalysatorer och sopsortering. Jag tror att flera av de styrande på ön har fått en ganska obehaglig överraskning när de insett hur det ligger till. Denna uppgift har varit hemlig rätt länge men Nils Nordenbrink har tidigt angett ungefär denna siffra, som få tagit på allvar – men som nu blivit offentlig i Rikstrafikens rapport. Här vore det intressant om journalisterna ställde frågan till de styrande på ön om de varit medvetna om hur mycket mer dessa båtar släppte ut och om de tycker att det är rimligt.

Tänk om vi kunde ena oss och få fram en liten grupp som kunde förhandla för hela öns bästa och försöka göra något bra av detta. I slutändan måste idrotten, turistföretagare, åkerinäringen m.fl. inse att även Gotland måste leva upp till de miljömål som är ställda. Det behöver inte innebära att ön läggs ner. Med lite visioner skulle vi kunna måla upp en ganska ljus och positiv bild där Gotland blir ett föredöme och kan dra ner på utsläppen med 70–80%.

Det skulle eventuellt kunna spara 20–30 miljoner för staten och Gotland skulle kunna få en fantastisk utveckling. Vi skulle kunna använda insparade pengar att rusta Klintehamn och Kappelshamn till bra hamnar som anpassas till en snabb och modern trafik som även skulle spara tid vid lastning och lossning. Båtresan är ju inte allt utan hela restiden från A till B är det som räknas. Biljettpriserna skulle sjunka med mellan 30–50% och restiden skulle bli i stort den samma trots miljövänlig hastighet, då resan blir kortare – hela 15% kortare för sträckan Kappelshamn-Nynäshamn jämfört med om båten går från Visby.

Det skulle innebära att det bara blev en symbolisk summa som hamnavgift för alla som ville trafikera ön då alla infrastrukturkostnader tas från Rikstrafiken och kvar blir personalkostnader. Det bolag som står för bastrafiken skulle få välja hamntider först och sedan skulle resterande tider kunna delas ut till de rederier som vill stödköra trafiken till ön under vissa perioder. Visby skulle bli en perfekt kryssningshamn med en liten komplettering för de mest djupgående båtarna. Av de ca 400 miljoner per år som gotlandstrafiken kostar idag, skulle 20–30 miljoner gå tillbaka till staten, 50 miljoner användas till att bygga eller underhålla Klintehamn, Visby och Kappelshamn. Det blir exakt en miljard på 20 år.

Skulle vi även betrakta Visby flygplats som en hamn och stötta den med 3–4% av de 400 miljonerna per år d.v.s. 12–14 miljoner så skulle man kunna ta bort flygplatsavgiften vilket skulle sänka dagens flygbiljettpris med 15–20%. Det skulle kunna locka nya lågprisflyg att trafikera ön under vissa säsonger. Tänk om en av de stora som Ryan Air kunde tänka sig att flyga till Gotland med ett par destinationer. Då skulle det bli 200–300 miljoner över till att subventionera basrederiet som inte behövde ha mindre pax- eller godskapacitet än vad dagens färjor har.

Självklart har jag inte alla lösningar men det skulle vara spännande att se vad vi kunde göra med dagens bidrag om vi vill ta vårt miljöansvar samtidigt som vi skulle kunde använda resterande pengar till att få fart på utvecklingsområden för ön. Här finns det enorma möjligheter om man bara har visioner och vågar tänka nytt.

Jag bävar för den dagen som researrangörerna kräver att vi miljöredovisar de resor som säljs till Gotland. Det skulle vara rätt många storföretag i Sverige som inte skulle kunna ta båten till Gotland på grund av att det inte finns något miljövänligt alternativ. Jag tror inte att det finns någon som har haft någon större utveckling sedan vi fick dagens färjor. Idrotten har nog inte presterat bättre, antal kommersiella gästnätter har inte gått upp mer på Gotland än i övriga landet. Frakten har inte minskat. Det blir förändringar och det är inte mer än vad alla kan klara av och det kan även bli bättre för många, om man bara vill se det positiva. Men vill man bara se svart är det aldrig lätt.

Det finns oanade möjligheter om vi bara förhandlar rätt och får staten att inse att vi kan både dra ner på utsläppen, utveckla Gotland och spara ett antal miljoner till stadskassan samtidigt som gotlänningarna applåderar och är mer än nöjda. Jag kan se något positivt i detta och hoppas att vi gotlänningar tar chansen att påverka och ta initiativ i stället för att bara stå på sidan och gnälla. På läktaren lär vi inte vinna några framgångar som län.