Ett liv eller flera?

Dagarna går och rätt som det är så upptäcker man att barnen har utvecklats ännu ett steg. Towe har helt plötsligt börjat sitta upp. Hon känns som ett nytt barn. Vi har även köpt en flytring som blir en perfekt läragå-stol i vattnet. Hon är fem månader och kan faktiskt ta sig hjälpligt dit hon vill i vattnet. Wilda har upptäckt att hon inte bara har en gullig lillasyster utan att det nu plötsligt finns en lekkamrat som hon kan knuffa och dra runt i vattnet. Det är underbart att höra när båda skrattar samtidigt. Skratt är förlösande och barnskratt är extra härligt. Det skall bli många gemensamma skratt framöver.

Skratt var det också på marknaden härom kvällen när alla fyra tjejerna skulle shoppa. Det hade regnat en del så det var stora vattenpölar på marken. Wilda var klädd i vita jeans och en röd tröja. Att vara på marknad kan vara väldigt allvarligt. Det är allvarliga kunder som kommit för att köpa och pruta och så finns det allvarliga säljare som skall ha så bra betalt som möjligt. Wilda 2 år förstod inte detta riktigt och tågade ut i den största vattenpölen och hoppade för glatta livet. Hon var hur lycklig som helst och alla allvarliga besökare började dra på mungiporna. Inte ens moderns och storasysters tidigare fynd kunde mäta sig med att få hoppa i vattenpölen. Wilda avslutade sin lilla show genom att göra ett felsteg och landade med ett magplask i den bruna vattenpölen.  Detta magplask fick den mest luttrade marknadsbesökaren att brista ut i ett gapskratt. Skrattet i sig gjorde att köpare och säljare helt plötslig kunde kommunicera på ett mycket enklare sätt. Jag tror att denna lilla episod beskriver mycket av den svenska vardagen. Vi borde skratta mer åt och med varandra.

Wilda är nu  märkt för livet. Idag ramlade hon med ett glas i handen och fick ett fult jack i armen som kommer att bli ett ärr som med största säkerhet kommer att följas av fler. Namnet förpliktigar och hon lever upp till det delvis. Som tur var kom hunden Brownie när gråten var som störst. Hundar kan nämligen få henne att glömma allt. Från gråt till skratt skiftar det på några sekunder i hennes fall.

Igår var jag och höll föredrag för två klasser på universitetet i Phuket. Det blev mest en frågestund vilket var vad jag och deras lärare ville. Tanken var att det skulle ta ca en timma men vi höll på två och en halv. Deras kultur är att inte ifrågasätta och rädslan att tappa ansiktet gör att thailändare inte ställer kontrollfrågor när de inte förstår. Detta ställer till väldigt mycket problem. När jag klev in klassrummet var det ett enormt kackel. Det lät som flera tusen höns som surrade samtidigt.  När jag kommenterade detta så förklarade läraren att det är helt normalt alla pratar i mun på varandra och att det oftast låter så när lektionerna inte pågår.

Det var totalt två klasser som var där med över 50 elever totalt. Jag frågade inte varför men  klasserna bestod till 85% av tjejer. Trotts att det var en söndag så var det stor uppslutning och intresset var på topp. Det var fjärde gången vi genomförde detta och det känns som om klasserna blir mer och mer bekväma med att ställa frågor. Förra året var det en tjej som avslutningsvis ville ha några råd om vad man skall tänka på när man kommer ut i arbetslivet. Jag svarade bland annat att man skall ha kul, tillåta sig att göra fel och fråga mycket. Om man inte trivs så byt arbetsgivare. Vi har bara ett liv och det är för kort för att inte ha kul och trivas på sitt arbete. Då ruskade lärarinnan på huvudet och upplyste mig om att dessa elever är buddhister och därför har massor av liv…

På vägen hem funderade jag på om man verkligen kan tänka så? Efter lite eftertanke så inser jag att det finns väldigt många som har den tron och då bör jag inte ifrågasätta deras tro. Det är bara att acceptera även om det inte ingår i mitt sätt att tänka. Vi är olika och har olika förutsättningar vilket vi måste acceptera och försöka inse om vi vill ha möjlighet att kunna förstå varandra.

Meningen är att vi skall sponsra två projekt med 2×100 000 bath för att eleverna skall få jobba med riktiga projekt och pröva sina entreprenörstalanger. Projekten skall vara till hjälp för behövande thailändska familjer. De två bästa projektidéerna kommer att få möjlighet att genomföra sina projekt. Jag tror att man på så sätt hjälper två gånger.

Som avslutning på dagen berättade vi om vår plan vilket fick till följd att hela hönsgården körde igång igen. Det kändes som om eleverna gick igång på detta och det enda kravet jag har är att de redovisar vad som görs så att vi kan lägga ut detta på vår hemsida.

I dag skall Nicole åka hem och den nya pojkvännen kommer att stå på flygplatsen och hämta henne i morgon bitti. Det intressanta är att de kommunicerar med varandra ett 30–40 tal gånger per dygn utan några större kostnader trots att båda befinner sig på var sin sida av jordklotet. Våra kommunikationsvägar är nu så utvecklade att det öppnar sig helt nya möjligheter att jobba på distans. Vi är inte längre låsta till en plats för att klara t ex ett arbete. Jag tror att dessa två turturduvor har betydligt mer kommunikation med varandra än vad de flesta andra har med närmsta granne på jobbet. Avstånden betyder mindre och mindre. Det är något för oss nordbor att fundera på. Vi som har kyla och mörker som att brottas med 4 månader om året.

Nu är klockan 11.55 och det är dags för lunchsov. Barnen sover redan runt mig och jag har väl en timme på kudden innan det är dags för mat till Towe. Göran Ringbom sjunger att man skall ge kroppen lite lättje. Han berättade för mig att han brukar gå hem och ta sig ett middagssov. Då klär han av sig och kryper ner i en nybäddad säng och njuter. Njutning måste inte kosta massor av pengar och njutning är väldigt individuell som så mycket annat. Se till att njuta mycket och unna dig framför allt lite mikronjutning då och då.

Soliga hälsningar från ett Thailand med temperatur svängningar mellan 22 och 38 plusgrader på dygnen.