Min onsdag

Tidsskillnaden sitter fortfarande i kroppen och jag gillar att gå och lägga mig vid 21-tiden för att gå upp strax efter kl 05. Jag brukar försöka hålla i denna tidsrytm då jag får väldigt mycket gjort på morgonen. Igår vaknade jag 04.55 och gick upp och fixade lite i huset. Jag plockade undan lite och lagade en trilskande barnvagn som skulle vinterservas. Jag packade för ett dygns resande och ytterligare en väska för simning. Det är arbete på fastlandet och jag kommer att ha några riktigt spännande möten lite ut över det vanliga de två närmaste dagarna.

Jag skulle även packa tredje väska med småbarnskläder till Micha som skall till Thailand. Mary kläckte en underbar idé om att svenskar kunde resa med en extra resväska ner till Thailand och ta med sig kläder och saker som man inte behöver, men som hon kan lämna till behövande familjer. Vi har gjort första utrensningen efter Towe och då vi är färdigproducerade på barnfronten så är det lika bra att skicka iväg kläderna efter att barnen växt ur dem. Monika är däremot inne på att skaffa hund, så det är risk för tillskott till våren och det verkar som om det blir en collie i huset igen.

En extra finess i Marys idé är att dessa familjer har ytterligare en väska som man kan fylla med saker som man köper i Thailand. På så sätt hjälper man två gånger. (Vi skall försöka att få fler att ta med sig väskor till henne. Skall du ner så kontakta henne på mdoerflein@hotmail.com och ta med en väska så gör du några familjer glada)

Micha och Pernilla stod på flygplatsen och hade redan så stor packning att jag undrade om de skulle emigrera? Micha är räd för att frysa och inte vara välklädd. Om han har blivit en klädsnobb, då kan vad som helst hända… Pernilla kontrar med att hon har snorkelutrustning och andra vuxenleksaker med sig. Micha har det där löjliga flinet så det blir säkert en semester full av vuxenaktiviteter.

Jag kom till Solbergabadet 06.15 för 45 minuters simning som skulle bli 2000 meter men jag misstänker att tempot var för lågt så det blev inte mer än 18–1900 meter. Jag brukar simma efter klockan då jag alltid tappar räkningen när jag ska simma 80 längder. Jag försöker att simma minst 2 gånger i veckan. I Thailand så blev det sista månaden 5–6 gånger i veckan.

I hemmabassängen finns det en man som har ett simsätt som får vilken simlärare som helst att bli gråhårig. När han simmar så tar han ett simtag fram och därefter så glider han baklänges med hjälp av jordens dragningskraft mot botten. Fram vinner han 1,5 meter sedan kommer hans baklängesrörelse som ger minus 1,1 meter. Det finns något valrossliknande över denna man och jag måste fascineras av simtekniken. Nu är han där för motion och på så sätt får han ut vad som är tänkt med simningen. Vi andra med lite tempo i kroppen hinner minst två längder när han hinner en. Hans simteknik tar rätt mycket plats och han försöker inte ens att hålla åt sidan så att det blir lite lättare att passera vilket alla gör hela tiden.

Efteråt är det rakning och sedan fika på Märtas café med en Dagens Industri. Ett snabbmöte på kontoret med Marianne och sedan till flygplatsen.  På flyget över till Bromma så hinner jag med dagens andra frukost.

Klockan  09.10 kvitterar jag ut en Opel hos Avis och det slår mig att jag inte har kört Opel sedan jag var 18 år och jag hade en blå kombi med 1100 cc med 34 hk som vi var 14 stycken i en gång. Det var knappt styrfart och uppförsbackar var inte att tänka på.

Längs vägen hinner vi titta till en ny anläggning som vi troligen kommer köpa. En kvinna ringde och ville att vi skulle agera mot att man på Snäck skall bygga ett 18 våningars hus som kommer att störa utsikten för vissa. Jag försökte att förklara att jag är emot överklaganden och att vi borde försöka få ett möte med de som driver projektet så att de kan informera alla runt omkring. Det finns säker både bra och dåliga saker med detta bygge men om det är beslutat så får man faktiskt acceptera detta. Det kan ju bli en del störmoment i samband med bygget och sådant vore det bra om man kunde reda ut i förväg. Jag vet inte om kvinnan höll med men det lät i alla fall som hon delvis köpte mitt resonemang.

På eftermiddagen fick jag nästan en timma med två av Rikstrafikens högre tjänstemän. Vilken kick då jag fick höra hur de resonerar och när jag berättade om mina planer så var de väldigt intresserade. En del saker måste revideras då vi inte haft rätt information. Jag är säker på att det kommer att bli ett lyft för ön vid nästa avtalsperiod och att vi har Gotlandsbolaget att tacka för mycket. Nu är jag så uppjagad att den kreativa sidan i mig jobbar för fullt med framtidsplaner för kommunikationerna på Gotland. Här kan vi få en fantastisk utveckling för hela ön om vi gör rätt.

På kvällen är det fest med det viktigaste personerna i vår bransch vilket är både nyttigt och trevligt. Det var strax över 100 specialinbjudna personer på plats, varav minst 5 gotlänningar. Vi gör en del avtryck från vår lilla ö.  Men klockan 22 ringer min sovklocka och det går bara inte att fortsätta att vara trevlig och intresserad. Så jag blir den som avviker först för att lägga huvudet på kudden och riktar tankarna till familjen på Gotland. Jag tror att det tog 4 minuter, sedan sov jag tryggt i min säng medan vintern piskade på utanför fönstret på hotellet i Kolmården.